Idag har vi haft studiedag. Kommunchefen förklarade mycket pedagogiskt vikten av att en kommun har många innevånare som betalar skatt. En vågskål med befolkningsmängdens genererande av pengar, skall väga jämt med kostnaden för allt det som står för en attraktiv kommun att bo i. Vågskålen är ännu inte i jämvikt.
Förvaltningschefen tror att den nya gymnasiereformen träder i kraft 2011, men han uttryckte svårigheten i att se hur vår skola skall se ut då och bad oss om hjälp. 3-4 handskrivna ark såg han fram att få från oss. Nja – jag använder nog hellre modern teknik. Var så god – här kommer mitt bidrag!
Gymnasieskolan i den mindre kommunen har överlevt och blomstrar som aldrig förr. Alla elever i kommunen väljer den här skolan, kanske för att deras föräldrar säger att det är den bästa av skolor. Här samlas alla sorters elever för att utbildas till demokratiska medborgare i ett samhälle som beaktar och högt värderar alla olika sorters kunskap. På skolan finns yrkesprogram och teoriprogram, därför att kommunen har förstått vikten av att dessa elevgrupper inte skiljs åt under studietiden. Dessa elever skall tillsammans så småningom bestämma om kommunens fortsatta utveckling. Skolan utgör den gemensamma plats där de skall tränas inför sina kommande uppgifter som samhällsmedborgare. Skolans personal har under åren utvecklat en sociokulturell kunskapssyn, vilket gör att eleverna är väl förberedda för fortsatt arbete och lärande tillsammans med andra efter gymnasietiden.
Verkligheten är komplex och föränderlig. Programutbudet kommer inte att se lika ut från en tid till en annan. Det man anar är att alla kommuner kommer att behöva utbildad personal som kan vårda innevånare som är i behov av vård. Det är rimligt att tro att regionen är i behov av människor som kan bygga nytt och reparera gamla hus. Det är också rimligt att tro vi behöver människor med el-, tele- och datakompetens. Varför inte samla t ex de senast nämnda i ett gemensamt program. Fordonsprogrammet då? Där är vi ju störst och bäst i hela länet. Nja – lite tveksam blir jag till att det kommer att se likadant ut om 12 år. Det är klart att vi måste kunna klara transporter av både gods och människor, men förhoppningsvis har forskningen lett till ett mer miljövänligt transportmedel. Det här leder tankarna till ett kombinerat NV-fordonsprogram där teori och praktik kan mötas på ett helt nytt sätt. Nu återstår SP-programmet som nog är det programmet som likt kameleonten lättast kan byta skepnad utifrån samhällsförändringarna. Just nu är vi ju inne i en turism-period, men vad som ligger i tiden om 12 år är svårt att sia om.
Ovanstående tankar kan liknas vid en gammal kappa som blivit omodern och behöver sys om för att få ett modernt snitt. Äsch – jag slänger kappan och köper en ny och modern – häng med!
Om 12 år är gymnasieskolan inte alls är grupperade i olika program. Det är en föråldrad syn att gruppera ungdomar på och passar inte in i samhället 2020. Alla elever går i den gemensamma skolan, har olika uppdrag i olika gruppkonstellationer och har några dagar i veckan sin valda specialinriktning. Den utgör allt från teorifördjupningar till praktiskt arbete i en verkstad inom eller utanför skolan. Skolan och samhällets olika yrkesområden blir integrerade i syfte att kunskapsmässigt och personutvecklande nå de bästa resultaten i den tid vi just nu befinner oss i. För vissa delar av skolans uppdrag är skolans pedagoger och institutionen ”skola” den professionella aktören, medan andra institutioners professionella finns i de naturligt yrkesverksamma miljöerna. I industrier, affärer, verkstäder, högskolor, laboratorier, äldreboende, banker – jag på de mest skiftande platser hittar man våra elever. Skolan blir på detta sätt också mindre sårbar när val och intresse från eleverna växlar, samtidigt som utbildningsnivån blir hög för alla elever oavsett intresseområde. Hur håller vi reda på dem då, tänker väl vän av ordningen. Tekniken, i västen som bär skolans namn, har allt som både eleven och skolan kan önska – men det berättar jag om en annan gång. Men en sak kan jag säga redan nu – teknikens främsta syfte är inte att skolan skall föra närvarokontroll. Det var något som skolan under förra decenniet höll på med.
Fick du några nya tankar som du aldrig tänkt förut? Så bra - för en sak vet vi med bestämdhet - det blir aldrig som förut en gång till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar