Hur bra är vi på ”kretslopp och miljötänk” egentligen? Programarbetslaget har fått som uppgift att diskutera det idag. I en container samlas blandat avfall och när den är fylld till brädden töms den för 5000 kronor. Vi behöver ha många olika containers för att kunna sortera avfallet på riktigt sätt. Det är nödvändigt av miljöskäl, men också därför att vi är en lärande organisation som överför våra beteenden till de ungdomar, som vi skall förbereda för det hållbara samhället.
Det finns en stor vilja hos lärarna att driva detta ärende framåt. Hur många lampor och teknisk utrustning är aktiverade under nätter och helger? Varför har vi inte rörelsesensorer och timer som släcker och tänder? Vi behöver ha en ”skolans miljödag” för att samla mer kunskap och för att engagera eleverna till att hitta fler miljöfrämjande åtgärder för vår skola.
”Miljöperspektiv i undervisningen skall ge eleverna insikter så att de kan dels själva medverka till att hindra skadlig miljöpåverkan, dels skaffa sig ett personligt förhållningssätt till de övergripande och globala miljöfrågorna.” Lpf 94 Skolans uppdrag.
Vad roligt det blir när vi kan kalla oss en riktig miljöskola!
fredag 28 november 2008
torsdag 27 november 2008
O-vänner
Idag har jag varit på krismöte. Ja – det blir riktig kris när gruppmedlemmar blir ovänner. Luften var så frostig att man nästan såg snöflingor falla. Konflikten rör något privat som inte går att delge läraren. Som pedagog plockar man då fram alla verktyg man har att tillgå, för att upptäcka en spricka, som kan leda till den försoning som behövs för att fullfölja det gemensamma arbetet. Jag hoppas att arbetet i elevgruppen åter skall komma igång.
Ibland blir det viktigt även för eleverna att förstå, att de kan träna på att gå in i en professionell ”yrkesroll” och lämna privatlivet utanför. Om jag kan bidra till att de lyckas ta sig igenom den här krisen och med det blir klokare och får erfarenheter, så är det faktiskt bra. Det är oerhört svårt att resonera så nu, när man ser hur svårt de har det, men längre fram i livet kanske de hamnar i liknande situation och något förstår hur de skall agera.
Ibland blir det viktigt även för eleverna att förstå, att de kan träna på att gå in i en professionell ”yrkesroll” och lämna privatlivet utanför. Om jag kan bidra till att de lyckas ta sig igenom den här krisen och med det blir klokare och får erfarenheter, så är det faktiskt bra. Det är oerhört svårt att resonera så nu, när man ser hur svårt de har det, men längre fram i livet kanske de hamnar i liknande situation och något förstår hur de skall agera.
måndag 24 november 2008
Måndag morgon
Varför tar olika elever sig an uppgifter på olika sätt?
Hur mycket påverkar helgerna en måndagmorgons lektion?
En grupp 16-åriga killar får som uppgift att köpa varsin dator. Ja – bara på låtsas förstås. Något annat räcker inte skolans budget till för.
De skall välja skärm, tangentbord och systemenhet och de skall kunna motivera sina val. Det ger mer djupkunskap att arbeta ”praktiskt” med fackorden, anser jag. Genom att plocka ihop delar och sätta ihop till en önskedator, får man reflektera och diskutera prestanda, priser och funktioner. En slags vardagskunskap i vårt samhälle.
De flesta tar uppgiften mycket seriöst och vill hitta, lära och välja ut. Kunskaper ”flyger” härs och tvärs över våra huvuden, när alla är villiga att förklara för den som inte förstår en viss sak. Det är en bra lektion.
Men - elev X är för trött för att orka igenom en lektionstimme – varför är han så trött? Det verkar som om han skulle somna på sekunden om det blev tyst. Jag undrar om han äter frukost på morgonen. Elev Y kan inte koncentrera sig och blockerar på något sätt för nya kunskaper. Han är pigg och glad och vill helst jobba med elev X för han kan mer, men han är ju för trött! Timmen är slut och eleverna går till nya ämnen och nya aktiviteter. Jag fortsätter att fundera över hur jag skall kunna bidra till att X och Y skall tillgodogöra sig min kurs.
Hur mycket påverkar helgerna en måndagmorgons lektion?
En grupp 16-åriga killar får som uppgift att köpa varsin dator. Ja – bara på låtsas förstås. Något annat räcker inte skolans budget till för.
De skall välja skärm, tangentbord och systemenhet och de skall kunna motivera sina val. Det ger mer djupkunskap att arbeta ”praktiskt” med fackorden, anser jag. Genom att plocka ihop delar och sätta ihop till en önskedator, får man reflektera och diskutera prestanda, priser och funktioner. En slags vardagskunskap i vårt samhälle.
De flesta tar uppgiften mycket seriöst och vill hitta, lära och välja ut. Kunskaper ”flyger” härs och tvärs över våra huvuden, när alla är villiga att förklara för den som inte förstår en viss sak. Det är en bra lektion.
Men - elev X är för trött för att orka igenom en lektionstimme – varför är han så trött? Det verkar som om han skulle somna på sekunden om det blev tyst. Jag undrar om han äter frukost på morgonen. Elev Y kan inte koncentrera sig och blockerar på något sätt för nya kunskaper. Han är pigg och glad och vill helst jobba med elev X för han kan mer, men han är ju för trött! Timmen är slut och eleverna går till nya ämnen och nya aktiviteter. Jag fortsätter att fundera över hur jag skall kunna bidra till att X och Y skall tillgodogöra sig min kurs.
fredag 21 november 2008
Selmas födelsedag
Idag firar vi Selmas födelsedag. Selma föddes för 150 år sedan på gården Mårbacka i Värmland. Enligt Selma finns det kavaljerer på herrgårdar som naturligtvis uppför sig kavaljerskt. Vi har många kavaljerer på vår skola. Dagen till ära drar de på sig sin t-shirt med Selmamotiv på bröstet och bjuder alla mamseller på tårta. Vilken tur att vi jobbar just på en herrgård, så att vi flera gånger om året får åtnjuta kavaljerernas chevalereska beteenden. Tack för tårtan – den smakade gott en gråkulen novemberdag!Förresten visste ni att Selma läst hela bibeln för att få sin pappa frisk? Det är nog en hel del människor som läst bibeln, men Selma var bara 9 år. Hu, tänker jag, att som barn behöva känna ett sådant krav på sig själv. Eller – är det just människor med övermänskliga krav på sig själv som så småningom blir nobelpristagare?
Varför får jag alltid nya frågor, så fort jag börjar fundera över något?
tisdag 18 november 2008
Programarbetslagsmöte
Nytt för i år är att olika ämneslärare träffas i två olika grupper som utgår från de olika programmen som finns på skolan. Idag var det NV-programmet som möttes. Det finns nu en intention på skolan ”infärga”, dvs kärnämnet används som redskap i karaktärsämnet eller karaktärsämnet används som stoff i kärnämnet. Några lärare är mera intresserade av integrering, dvs flera kurser och lärare arbetar runt ett arbete med eleverna, för att lära om en sak utifrån olika synvinklar. Jag tänker tillbaka på ITiS-tiden och det engagemang som fanns då kring samarbete och hur det tilläts ”rinna ut i sanden”. Det borde ha varit straffpeng på det. Nu 7-8 år senare verkar tiden mogen för att starta gemensamhetsarbeten över gränser igen – äntligen! Undrar om det är 7-8 år för sent? Vi står snart inför en ny gymnasieplan att arbeta utifrån. Värnar den mera gamla ideal om kunskap, lärande och arbetsmetoder tro?
Nåväl – ta reda på den tid som finns! Nobelpriser och allt däromkring är ett bra område att arbeta kring, samtidigt - och kanske flera kurser och lärare tillsammans? Kan vi jobba med det en hel vecka under höstterminen? Kan vi avsluta med en nobelmiddag med tal och vals för eleverna på fredag? Kommer Alfred Nobel att kunna närvara? Kan alla treor vara med, kan alla tvåor och treor vara med? Entusiasmen känner inga gränser. Hur kul kan det inte bli? Och vad mycket kan inte läras om nästan allt? Nog måste det väl platsa någonstans i våra kurser om viljan finns – och det verkar den göra – i alla fall nu och bland lärarna!
Nåväl – ta reda på den tid som finns! Nobelpriser och allt däromkring är ett bra område att arbeta kring, samtidigt - och kanske flera kurser och lärare tillsammans? Kan vi jobba med det en hel vecka under höstterminen? Kan vi avsluta med en nobelmiddag med tal och vals för eleverna på fredag? Kommer Alfred Nobel att kunna närvara? Kan alla treor vara med, kan alla tvåor och treor vara med? Entusiasmen känner inga gränser. Hur kul kan det inte bli? Och vad mycket kan inte läras om nästan allt? Nog måste det väl platsa någonstans i våra kurser om viljan finns – och det verkar den göra – i alla fall nu och bland lärarna!
fredag 14 november 2008
Kursträff och uppsatsidé
Vid närträffen idag på universitetet diskuterades våra idéer till magisteruppsatsen. Vi har var och en lyft ett upplevt problem, som vi anar kan gagna ett vetenskapligt fält inom pedagogiskt arbete, att mera utforska.
Jag har möjlighet att i mitt arbete varje dag iaktta hur elever handhar tangentbordet. Det ser olika ut för olika elever. Varför? Kanske till en del på att elever har haft olika tillgång till datorer och Internet i hemmet, svarar nog de flesta. Eller på grundskolan? Eller är det ett ”systemtänk” som olika människor helt enkelt är olika bra på?
Kan olikheten i att hantera det vardagliga verktyget påverka resultat i olika kurser? En elev som skriver långsamt och får leta efter bokstäverna, ställs kanske för en dubbelt så krävande arbete, t ex när ett dokument skall upprättas om något specifikt, än elever som skriver utan att ens behöva tänka på tangenterna? Reflekterar olika lärare på att det kan se olika ut för olika elever och pratar man om det?
Jag upplevde idag en vis skepsis från övriga kursmedlemmar om problemet. Några menade att det ju till och med upplevs som problem att datorn används för mycket, på bekostnad av papper och penna. Hur datorer används i grundskolan måste se väldigt olika ut i olika skolor, är den slutsats jag drar. Har det någon betydelse för gymnasiearbetet?
Jag känner mig nedslående efter dagens närträff – hur gå vidare? Byta ämne och hoppas att tangentbordet snart är ett minne blott! Har googlat lite på begreppet ”cyborg”. Kanske redskapet opereras in i kroppen framöver….
Jag har möjlighet att i mitt arbete varje dag iaktta hur elever handhar tangentbordet. Det ser olika ut för olika elever. Varför? Kanske till en del på att elever har haft olika tillgång till datorer och Internet i hemmet, svarar nog de flesta. Eller på grundskolan? Eller är det ett ”systemtänk” som olika människor helt enkelt är olika bra på?
Kan olikheten i att hantera det vardagliga verktyget påverka resultat i olika kurser? En elev som skriver långsamt och får leta efter bokstäverna, ställs kanske för en dubbelt så krävande arbete, t ex när ett dokument skall upprättas om något specifikt, än elever som skriver utan att ens behöva tänka på tangenterna? Reflekterar olika lärare på att det kan se olika ut för olika elever och pratar man om det?
Jag upplevde idag en vis skepsis från övriga kursmedlemmar om problemet. Några menade att det ju till och med upplevs som problem att datorn används för mycket, på bekostnad av papper och penna. Hur datorer används i grundskolan måste se väldigt olika ut i olika skolor, är den slutsats jag drar. Har det någon betydelse för gymnasiearbetet?
Jag känner mig nedslående efter dagens närträff – hur gå vidare? Byta ämne och hoppas att tangentbordet snart är ett minne blott! Har googlat lite på begreppet ”cyborg”. Kanske redskapet opereras in i kroppen framöver….
tisdag 11 november 2008
Öppet Hus
En lördag under hösten bjuder skolan in elevernas anhöriga, för att de skall få se och uppleva sina ungdomars ”vardagsrum”. Ett rum som främjar elevernas utveckling till ansvarskännande människor som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet (1.2 i Lpf94). I läroplanen står också att all verksamhet i skolan, skall bidra till elevernas allsidiga utveckling. Hmm … hur stämmer det med min del av dagen?
Dataspel upptar en allt större del av våra ungdomars vardag. Utvecklingen går snabbt och föräldragenerationen hinner kanske inte med i den grad de önskar. Mitt syfte med dagen var att involvera de vuxna anhöriga, så att de lockas till att bli intresserade för den här delen av barnens liv. Jag tror att det är lättare att prata spel och spelvanor, när man prövat spelplanen och inte bara befunnit sig i ombytarbåset. Hur gick det då?
Jag tror att jag och mina 7 elever som var involverade i projektet lyckades bra. Visst var det en kamp för varje vuxen vi lyckades locka in i ”spelhålan”, men väl där hade alla roligt tillsammans. Jag hoppas att det kan ge ringar på vattnet, så vuxna pratar med andra vuxna och med sina barn om spelande. Vuxenansvaret behövs även på den här arenan. Och .. även vår chef har nu testat - återkommer om det.
Min broschyr.
Ja, så tillbaka till min reflektion om hur denna aktivitet stämmer med läroplanens intentioner?
Vad gäller skolan uppgift att utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens, så innebar arbetet idag 3 h praktisk hårdträning i kontakt med och service till vuxna och barn.
Läste en artikel i tidningen om en undersökning gjord av Medierådet, http://www.medieradet.se/, som menar att pojkars stora spelintresse, kan ge dem försprång på arbetsmarknaden. De får ju gratis teknisk kunskap på köpet, så att säga. Tjejerna då – hamnar de efter? Elever utan dator och teknik hemma – hamnar de efter? Bidrar datorspelande till skillnader mellan elevgruppers förutsättningar i skolan och längre fram när de skall söka jobb? ”Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter” (Lpf 94).
Jag är nöjd med dagen och tänker fortsatta fundera över frågor som hör ihop med datorspelande!
Dataspel upptar en allt större del av våra ungdomars vardag. Utvecklingen går snabbt och föräldragenerationen hinner kanske inte med i den grad de önskar. Mitt syfte med dagen var att involvera de vuxna anhöriga, så att de lockas till att bli intresserade för den här delen av barnens liv. Jag tror att det är lättare att prata spel och spelvanor, när man prövat spelplanen och inte bara befunnit sig i ombytarbåset. Hur gick det då?
Jag tror att jag och mina 7 elever som var involverade i projektet lyckades bra. Visst var det en kamp för varje vuxen vi lyckades locka in i ”spelhålan”, men väl där hade alla roligt tillsammans. Jag hoppas att det kan ge ringar på vattnet, så vuxna pratar med andra vuxna och med sina barn om spelande. Vuxenansvaret behövs även på den här arenan. Och .. även vår chef har nu testat - återkommer om det.
Min broschyr.
Ja, så tillbaka till min reflektion om hur denna aktivitet stämmer med läroplanens intentioner?
Vad gäller skolan uppgift att utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens, så innebar arbetet idag 3 h praktisk hårdträning i kontakt med och service till vuxna och barn.
Läste en artikel i tidningen om en undersökning gjord av Medierådet, http://www.medieradet.se/, som menar att pojkars stora spelintresse, kan ge dem försprång på arbetsmarknaden. De får ju gratis teknisk kunskap på köpet, så att säga. Tjejerna då – hamnar de efter? Elever utan dator och teknik hemma – hamnar de efter? Bidrar datorspelande till skillnader mellan elevgruppers förutsättningar i skolan och längre fram när de skall söka jobb? ”Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter” (Lpf 94).
Jag är nöjd med dagen och tänker fortsatta fundera över frågor som hör ihop med datorspelande!
lördag 8 november 2008
Personalinformation
Knarkpolis från storstan föreläser om dagens narkotikapreparat. Det är inne att kolla vad som finns i hemmets medicinskåp och sedan uppsöka www.flashback.se för att där ställa frågor om de tabletter man hittar. Alltid är det någon annan som prövat före och har råd att ge.
Skit också! Att det måste finnas ungdomar som tycker sig behöva preparat för att må bra! Eller - kanske för att inte känna hur de verkligen mår för en stund. Vad är det för samhälle vi utvecklat, där barn och ungdomar blir förlorare, dvs mår dåligt! Jag tror inte på den enkla förklaringen att det är Internets fel. Det är klart att det är lätt att få information, kontakter och också handla där, men det är ju inget tvång och alla gör det ju inte. Polisen säger att de unga vill pröva på och blir sedan fast.
Jag undrar om den tuffa verklighet som många lever i idag kan vara en bidragande orsak till suget efter att ta preparat – åtminstone för en del. Det är inte enkelt att studera på gymnasium, om det var någon som trodde det. Det är inget ovanligt att ha 8-9 kurser på gång samtidigt, där alla kräver sitt för att eleven skall uppnå i första hand godkändnivå. Två prov i veckan och inlämningsuppgifter därutöver – det gäller att hålla sig i form! En hel del elever lever i splittrade familjekonstellationer, i familjer med alkoholproblem eller med ekonomiska bekymmer. Sådana elever utsätts för en oro som nog kan ge förödande konsekvenser för både skolarbetet och skolfria tiden.
Jag önskar att vi hade ett snällare samhälle, där alla ungdomar fick känna sig trygga, utan oro för sådant i deras närmiljö som de inte rår på. Tro inte att stora tuffa killar alltid är så tuffa, ibland är de också bara barn i en värld som de vuxna styr. När jag är inne och kollar på en sida som flashbak.se undrar jag hur många vuxna säljare av preparat som finns där?
Usch för er som utnyttjar möjligheter att sälja narkotika till ungdomar och barn. Jag önskar att jag kunde sudda bort er från världskartan! Förresten jag kan lika gärna sopa bort spritlangarna också, när jag ändå är igång.
Skit också! Att det måste finnas ungdomar som tycker sig behöva preparat för att må bra! Eller - kanske för att inte känna hur de verkligen mår för en stund. Vad är det för samhälle vi utvecklat, där barn och ungdomar blir förlorare, dvs mår dåligt! Jag tror inte på den enkla förklaringen att det är Internets fel. Det är klart att det är lätt att få information, kontakter och också handla där, men det är ju inget tvång och alla gör det ju inte. Polisen säger att de unga vill pröva på och blir sedan fast.
Jag undrar om den tuffa verklighet som många lever i idag kan vara en bidragande orsak till suget efter att ta preparat – åtminstone för en del. Det är inte enkelt att studera på gymnasium, om det var någon som trodde det. Det är inget ovanligt att ha 8-9 kurser på gång samtidigt, där alla kräver sitt för att eleven skall uppnå i första hand godkändnivå. Två prov i veckan och inlämningsuppgifter därutöver – det gäller att hålla sig i form! En hel del elever lever i splittrade familjekonstellationer, i familjer med alkoholproblem eller med ekonomiska bekymmer. Sådana elever utsätts för en oro som nog kan ge förödande konsekvenser för både skolarbetet och skolfria tiden.
Jag önskar att vi hade ett snällare samhälle, där alla ungdomar fick känna sig trygga, utan oro för sådant i deras närmiljö som de inte rår på. Tro inte att stora tuffa killar alltid är så tuffa, ibland är de också bara barn i en värld som de vuxna styr. När jag är inne och kollar på en sida som flashbak.se undrar jag hur många vuxna säljare av preparat som finns där?
Usch för er som utnyttjar möjligheter att sälja narkotika till ungdomar och barn. Jag önskar att jag kunde sudda bort er från världskartan! Förresten jag kan lika gärna sopa bort spritlangarna också, när jag ändå är igång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)