Vid närträffen idag på universitetet diskuterades våra idéer till magisteruppsatsen. Vi har var och en lyft ett upplevt problem, som vi anar kan gagna ett vetenskapligt fält inom pedagogiskt arbete, att mera utforska.
Jag har möjlighet att i mitt arbete varje dag iaktta hur elever handhar tangentbordet. Det ser olika ut för olika elever. Varför? Kanske till en del på att elever har haft olika tillgång till datorer och Internet i hemmet, svarar nog de flesta. Eller på grundskolan? Eller är det ett ”systemtänk” som olika människor helt enkelt är olika bra på?
Kan olikheten i att hantera det vardagliga verktyget påverka resultat i olika kurser? En elev som skriver långsamt och får leta efter bokstäverna, ställs kanske för en dubbelt så krävande arbete, t ex när ett dokument skall upprättas om något specifikt, än elever som skriver utan att ens behöva tänka på tangenterna? Reflekterar olika lärare på att det kan se olika ut för olika elever och pratar man om det?
Jag upplevde idag en vis skepsis från övriga kursmedlemmar om problemet. Några menade att det ju till och med upplevs som problem att datorn används för mycket, på bekostnad av papper och penna. Hur datorer används i grundskolan måste se väldigt olika ut i olika skolor, är den slutsats jag drar. Har det någon betydelse för gymnasiearbetet?
Jag känner mig nedslående efter dagens närträff – hur gå vidare? Byta ämne och hoppas att tangentbordet snart är ett minne blott! Har googlat lite på begreppet ”cyborg”. Kanske redskapet opereras in i kroppen framöver….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar