Annandagen, lördag och nu söndag har jag ägnat åt den sista uppgiften den här terminen inom ”Pedagogiskt Arbete som forskningsfält”. Och – det är bara en bråkdel av all den tid som jag läst och tänkt! Och – ändå är jag inte klar! Kan någon, förutom de som är riktigt nära mig, förstå vad mycket tid jag ägnar åt den här utbildningen?
Jag har tvingat mig själv att läsa och lära massor om EU´s krav på nyckelkompetenser och främst om den digitala kompetensen, varför kraven på ”rätt” utbildning behöver styras upp av medlemsländerna, varför skolan inte förändrats i samma takt som samhället, skolans föråldrade strukturer och arbetssätt, lärandeteorier som skapats före ett samhälle som bygger på informations- och kommunikationsteknik och bristande tekniktillgänglighet som gör att skolor inte kan utnyttja modern teknik för att stödja lärandet.
Tvingat mig själv att läsa, skriver jag – jo det är klart att först och främst handlar det ju om ett stort intresse för skola och lärande och elever. Sedan blir det ju jätteintressant ju mer man läser och ju mer man förstår, vilket gör att man vill läsa ännu mer och förstå ännu mer. Det är nog därför jag håller på som jag gör.
Det är ett mastodontområde och mitt emellan kraven på nyckelkompetenser som skall bygga på vetenskapliga teorier och den praktiska praktiken i form av system och lärande skall min masteruppsats om pedagogiskt arbete hamna. Det är sannerligen inte dåligt att jag så här långt kunnat fastställa mitt fält och också placerat in fältet mellan teori och praktik. Kvar är nu bl.a. metoder. Hur går jag tillväga? Jag får nog lämna den delen av uppgiften öppen och bara ”spåna” lite om vilka metoder som kan användas.
Nu måste jag lämna arbetet för en stund. Det är ju oftast så att lämnar man en sak ifred ett tag, så ser man med nya ögon när man åter tar tag i det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar