Individuella samtal

Vid terminsslut har jag tagit för vana att genomföra individuella samtal med eleverna som går mina kurser. Det är viktigt att kunna samtala kring provresultat, lektioner, osv. Borde jag göra på något annat sätt i undervisningssituationen? Uppfattar eleven något besvärligt eller fel? Är det något jag behöver ändra eller speciellt tänka på inför nästa termin? Jag finns ju där i salen för att göra mitt bästa, för att eleven skall komma så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling inom mitt ämnesområde och jag vill ju naturligtvis hela tiden förbättra min insats. Den här gången var det ingen som tyckte att vi skulle göra på något annat sätt. Godkänt för min insats alltså.

En elev som gjort ett ”icke-godkänt” prov de sista dagarna och som har mycket frånvaro tog till orda direkt han kom in i rummet där jag satt.
Jag gjorde ett dåligt prov, det vet jag och jag har mycket frånvaro. Jag är så trött på morgonen och orkar inte gått upp till första lektionen. Men – de blir så arga hemma när de ser att jag har mycket frånvaro. Nu har mamma och pappa sagt att de skall hjälpa till att få iväg mig till skolan på morgonen. Kan du göra i ordning matierial som jag kan läsa under lovet och sedan få prov på?

Han hade hela sin problembild och lösning klart för sig, innan han kom för samtal med mig.
Jag behövde bara lyssna på honom. Naturligtvis sammanställde jag ett anpassat material just för honom att arbeta med hemma och bad honom ta kontakt med mig via e-post om det var något speciellt han inte förstod eller kunde läsa sig till. Jag kommer att ha ett muntlig förhör med honom i januari.

Så kan ett individuellt samtal yttra sig. De flesta elever är så kloka och jag blir så glad när de tänker hela vägen, dvs från varför det blir fel till en möjlig lösning. Dessutom är det ju extra bra, när föräldrarna engagerar sig och blir stöttande.

Senare på dagen mötte jag en årskurs 1-elev som frågade; kan du hjälpa mig så att jag kan få godkänt i grundkursen? Naturligtvis – det är mitt jobb och jag gör det gärna. Eleven hade inte fått godkänt i ettan, men nu tycktes hon vara redo att ta itu med uppgiften. Återigen – det är absolut det bästa när eleven själv tar initiativ och driver det hon eller han vill. Då blir det alltid godkända resultat, vill jag påstå!