Julbord

Varm glögg med tillbehör och sedan ett långt julbord med massor med god mat! Det blev all personal på skolan bjudna på idag i en stor samlingslokal vid älven. Det är gångavstånd dit, men just idag var det många som åkte bil, för temperaturen låg på 10 minus. Det är en strålande vacker vinterdag. Kallt, snö och strålande sol!

Maten smakade jättegott och alla verkade vara på ett riktigt gott humör. Trötta efter terminens arbete och omskakande händelser, men nöjda över att än en gång gjort ett bra arbete och fört ett gäng ungdomar ett steg vidare på livsvägen. Nu vill alla bara hem, vila, ta hand om nära och kära och ladda batterierna igen!

Jag önskar alla God Jul och Gott Nytt År!

Pension vid 67

En del lärare bara längtar till pensionsåldern när de får sluta arbetet och göra allt det där de aldrig hinner med annars. En del vill aldrig sluta arbeta som lärare. En av mina arbetskamrater gör sin sista dag i läraryrket idag – med 2 års övertid. Jag tror inte att han vill sluta nu heller egentligen, för ”han kommer att sakna eleverna så mycket”. Det är hans egna ord. Ibland är det hur jobbigt som helst att vara lärare och slita med elever som inte vill, inte orkar eller bryr sig. Men – ändå är det bästa man vet att arbeta med ungdomar och tanken att inte få göra det är väldigt främmande och konstig.

Nåväl – idag har han fått ett fint diplom att hänga på väggen och ett abonnemang till den digitala forskarsalen. Vi hoppas att han ska fängslas av alla förfäder som kanske dyker upp i form av kungar, mördare och bönder.

Jag kommer aldrig att glömma den kunnige kollegan som jag i arla morgonstund haft både pedagogiska och filosofiska diskussioner med. Vi kollegor kommer länge att minnas hans pappershögar, disneyfigurer och hans ändlösa kamp med skolledningen om att få lära ut jiujitsu som självförsvar till eleverna.

Jag hoppas du får ett rikt pensionärsliv som du kan njuta av i många år!

Examination - igen...

Jag har nu varit på examinationsträff på universitetet, om fältstudierna som vi genomfört. Det är en pärs varje gång vi har de här träffarna. Det är långa dagar som kräver hög koncentration hela tiden. Jag är verkligen slut efteråt och vill bara att kursen nu ska ta slut. Kraven som ställs på oss känns så höga och det är sällan att något vi gör känns som ”nog”. Vi masterstudenter som också jobbar heltid, har samma villkor som doktoranderna som har enstaka kurser eller inte något annat arbete. Jag hade väl inte så mycket att justera i mitt arbete, men något måste ju skrivas till, ändras eller förklaras på annat sätt. ”Då har ni julaftonsarbete”, sa docenten. Det justerade arbetet ska vara insänt senast den 18 januari kl 08.00. Att hålla tiden är det som gäller i den akademiska världen – ingen försening av något slag är tillåtet!

Sedan ska ju också den uppföljande Lortie-undersökningen vara inlämnad en vecka före den 28 januari (tror jag), då vi har sista närträffen. Så delar av julhelgen måste ägnas åt metodkursen – och funderingar över vad, hur och varför jag skall genomföra en undersökning under våren. Vi är nu två studenter kvar från den ursprungliga stora gruppen som började för 3,5 år sedan. Två studenter har också tillkommit från annat håll och så är det 5 doktorander.

Jag älskar dig

Jo – det kan man faktiskt få höra från en 16-årig kille, som kanske i slutet av lektionen inser att han varit för högljudd och obstinat. Högt och tydligt säger han dessa ord till mig rakt över klassrummet – ord som jag på vägen tolkar om till ”förlåt”. Jag finner mig snabbt och svarar tillbaka att ”jag älskar dig också och det är därför som jag är så sträng mot dig och tvingar dig att jobba”.

Det var förra veckan. Den här veckan var det prov och provtillfällen lockar fram det sämsta hos många elever. Det blir som att skruva upp en klocka lite för långt liksom. Samme elev var så arg, så arg på datorn och ibland på mig som inte verkade vara helt nöjd. När timmen var slut och han skulle gå – ”nej, fa´n – jag måste krama dig”. Han kramade mig och sen ”trevlig helg”. De andra skrattade lite, men inte illa utan mer ”helt ok”.

Jag stod ensam kvar en kort stund och tänkte på mitt jobb. Många inser idag att lärarjobbet är ett arbete som många dagar är väldigt slitigt, men vem skulle tro mig om jag sa att jag får kramar av elever på gymnasiet?

Teknikcentrum

Politikerna i kommunen vill att skolan skall bli ett teknikcentrum. Hur blir skolan det? Vad innebär det? Hur stämmer viljan med strukturen i Gy 2011? Frågorna är många och ganska svåra att reda ut. Någon konsekvensbeskrivning av redan tagna och genomförda beslut verkar inte ha gjorts. Nu har två lärare fått i uppdrag att sammanställa ett underlag som bl a ska visa kostnader. Under någon vecka har de arbetat med att ta in fakta på de krav som kommer att ställas på ett teknikprogram, samt försökt sammanställa en plan för tre år framåt. Planen innehåller kursutbud, material i form av hårdvara och mjukvara och sammantaget den kostnad det blir att bygga upp en sådan verksamhet.

Teknikprogrammet är enligt GY 2011 ett högskoleförberedande program och vad jag förstår blir det då mer ”kompis” med naturvetenskapliga programmet än med yrkesprogrammen. Tidigare har man hört ordet ”teknikcollege” cirkulera på olika personalmöten och jag kan tänka att man från politikerhåll kanske sett, hur man under en sådan konstruktion skulle kunna bygga samman teknik med bygg, el, fordon osv och knyta ihop påsen med bygdens företag. Men - just ordet ”teknikcollege” verkar inte vara ett gångbart begrepp längre. Jag kan dock ha fel, för jag är definitivt inte nog insatt i GY 2011, för att kunna se alla möjligheter. Jag får väl skylla på att min tid just nu inte räcker till för det.

http://www.skolverket.se/sb/d/2398/a/16747

Ledningsdeklaration

Jag har lärt mig två nya ord den här veckan. Ledningsdeklaration och åtgärdshjul. Innebörden av detta presenterades av verksamhetschefen på personalmötet. Ledningens verksamhetsidé ingår i ledningsdeklarationen. Idén innebär att skolan ska vara attraktiv, konkurrenskraftig, välkänd och att programutbudet ska vara det självklara valet för eleverna. Teknikutveckling och företagande ska känneteckna verksamheten på samtliga program. Det finns också visioner om att skolan skall vara öppen efter skoldagens slut. Många lärare har andra kunskaper än just det de undervisar om och det kan bli möjligt för lärare att, i tjänst, få arbeta med detta efter skoltid. – Nu käre karatemäster-kollega, tänker jag, har du äntligen chansen att få lära ungdomarna självförsvar – och få betalt för det också. Verksamhetschefen var tydlig med att försäkra skolledningens enighet i allt som beslutas och sig själv som trygg i sitt ledarskap. ”Framgångsrika blir vi tillsammans!”

Jag iakttar och försöker känna av personalgruppens tankar. Det är tyst och på något sätt nedstämt. En lärare ställer sig upp och berättar att han har bestämt sig för att se och jobba framåt, trots att det är just ”hans” program som bytts bort till grannkommunen. Jag kan inte se att hans ord påverkar kollegiet. Jag tror att den allmänna känslan är att skolan förlorat program, kök och bussar, samt har svårt att känna att man fått något som bär in i framtiden. Ja – den som lever får se!

Högskoleverket frågar

Jag, tillsammans med två medstudenter, har intervjuats om masterutbildningen i pedagogiskt arbete av Högskoleverket. Den sex personer stora delegationen frågade i tur och ordning programansvarig, lärare och slutligen studenter. Jag började programmet ht 2006 och förhoppningsvis är jag klar i juni 2010. Det här är den första gruppen som genomför utbildningen och därför är det väl viktigt att granska och utvärdera arbetet, antar jag. Jag fick förbereda mig för mötet genom att rita en skiss över dessa 7 terminer, för att påminna mig om vad jag gjort. Allt har varit så intensivt och så mycket. Jag såg den röda tråden som började med att kunna beskriva, tolka och förstå lärande och undervisning i dagens samhälle. Därefter följde kunskaper på hur styrning och ledning av skolan kan tolkas och hanteras ur såväl institutions- som organisationsperspektiv.

Så fick vi kunskaper och förståelse för vetenskaplig kunskapsbildning, så att vi kan granska och värdera undersökningar och förbättringsarbeten. Därefter följde insikter och förståelse för fältet pedagogiskt arbete och hur det både relaterar till och urskiljs från begreppen pedagogik och utbildningsvetenskap. Så var det dags för kunskaper och förståelse för skolorganisationens uppbyggnad vad gäller struktur och kultur och just nu håller vi på med metodkursen.
Det är inte lätt att komma ihåg vad vi klagat på under kurstiden. Man hinner inte stanna till vid sådant någon längre tid, utan det gäller att hela tiden vara i nuet, om man skall fixa utbildningen. Det jag ville framföra var främst det orimliga att kunna genomföra en sådan här utbildning när man arbetar 100 %. Det positiva är det mervärde som studierna ger mitt vardagsarbete i skolan och det mervärde som mitt vardagsarbete i skolan ger mina studier på universitetet. Det är väl också själva kärnan i en sådan här utbildning. Ett ytterligare motiv är att de insikter och kunskaper jag får ska spridas vidare i skolan, men tyvärr saknas än så länge nyfikenheten och/eller förståelsen för hur man kan dra nytta av mig och minska avståndet mellan skola, universitet och forskare.

Också en dag

Idag började jag 7.10 som vanligt och när jag förberedde mig för att gå till tåget och åka hem halv 4, upptäckte jag min matlåda i väskan. Jag hade helt glömt bort att äta på hela dagen. Det är så mycket att göra, så jag glömmer det. Speciellt glömmer jag det om det ligger lektionspass mellan 11 och 14.00 när man vanligtvis äter lunch. Det blir för tidigt att äta före 11 och efter 14.00 är tanken på mat borta. Jag lånade en gaffel i köket och åt min mat kall på tåget hem. Då är jag ju i alla fall inte hungrig när jag kommer hem.

Men – vad har jag gjort då?

• 2 lektioner enligt schema
• 1 extralektion med 3 elever
• hjälp på individnivå utanför lektionstid till 3 elever
• rättat 1 prov
• mailkontakt 1 elev
• mailkontakt IT-avd ang beställning av specialtoner
• mailkontakt med rektor ang den tid jag gör över ordinarie schema för elever som inte är på praktik
• skapat och sänt lista över lärar-id till administrativa avd
• grovplanerat vårterminen för en klass och sänt till kollega som vill följa min undervisning
• beställt en ny handkontroller till speldatorn, då den gamla gått sönder
• mailat och informerat biblioteket om beställningen
• bytt 3 tonerkassetter på olika skrivare
• skickat tillbaks tomma kassetter för återvinning
• försökt att få telefonsvararen att fungera
• förberett 2 lärarlösa lektioner imorgon och informerat kollega
• rensat skrivarkö
• rensat bort inkommande och utgående post
• pratat med elev om fel på handkontroller
• pratat med lärare om omfattande åtgärdsprogram för elev
• pratat med lärare om kontakter med universitetets it-avdelning för åk-1-elever
• pratat med lärare som tyckt sig felaktigt bemött/behandlad av elev/förälder
• pratat med lärare som funderar på om det är ok att elever skriver ”rent” svenska-uppgifter i datasalen
• skrivit och satt upp information vid ny kopiator och till wii-spel
  
  Ibland är det viktigt att försöka tänka tillbaks på vad man egentligen har gjort under dagens timmar på arbetet. Det är dock ganska svårt att komma ihåg.
  
  När fiskbullarna var uppätna efter halva tågresan, somnade jag.

Utvecklingssamtal

Så har då det årliga utvecklingssamtalet ägt rum. Jag fick min tid kl 15-16.00 på fredag. Jag förberedde mig genom att skriva ned vad jag vill säga under ”min” timme, för hjärnan är ju inte alldeles på topp vid denna tid i arbetsveckan.

Den första kvarten informerade mig rektorn om kommunens plötsliga uppvaknande vad gäller lärares tystnadsplikt. Kommunen måste kunna bevisa för Skolverket, att vi lärare vet om att vi har tystnadsplikt och vad det innebär. Nu har ett dokument upprättats och alla lärare i kommunen skall informeras och skriva under papperet. Papperet skall sedan förvaras i pärm hos chefen för barn- och utbildningsnämnden, för att kunna plockas fram när Skolverket kommer och frågar efter bevis!

Ja, ja, tänker jag, denna kunskap ingår i vår utbildning till lärare. Jag vet, och har allt sedan jag blev examinerad vetat att jag har tystnadsplikt och vad det innebär. Jag tänker vidare, att visst kan man skylla på Skolverket, men visst är det väl så att det egentligen är kommunen som vill ha ryggen fri, om en förälder anmäler en lärare för ”sladder”. Naturligtvis skrev jag under papperet.

Jag tycker det är roligt att lära nya saker och det finns massor av saker jag skulle vilja fortbilda mig och utvecklas i, men tiden finns inte just nu. Jag leder ligan i fortbildning, sa rektorn. Nja – jag är väl inte ute efter att vara värst, sa jag, och försökte förklara hur studier och arbete stödjer varandra i min vardag. Ju mer man lär, ju mer nyfiken blir man på att lära mer. För mig är det viktigt att försöka förstå den komplicerade organisationen ”skola”.

Några önskemål var jag i alla fall tvungen att få prata om och det ena var en slags datastuga för lärare. Jag tänker att det kan vara ett bra erbjudande för lärare som vill lära mer om något eller få tid att tillsammans med kollegor tänka en utvecklingstanke färdig och starta upp den. Jag uppfattade att jag väckte ett visst intresse för min idé. Jag skulle också vilja få tid till att utveckla en plattform som samlar allt material som lärare använder i sina respektive kurser. Den idén var svårare att få gehör för, men det har ju mindre betydelse just nu, eftersom tiden inte går att uppbringa under det närmaste året. Sedan kan jag ju sluta, bli min egen och sälja tjänsten till skolan – fiffigt, eller hur? Ifall nu lärare ser vitsen med en sådan plats och kan övertyga rektorn att den behövs.

Närträff universitetet

Databearbetning och analys i SPSS – det stod på dagens agenda vid närträffen på universitetet. Dagen var full av frustrationer. Dålig upplysning om lokal eller min oförmåga att hämta in information om var vi skulle vara, gjorde att jag kom 15 minuter för sent. Sedan strulade programmet på 3 datorer som jag försökte använda – licensen hade gått ut! Därefter det värsta – 3 huvudfrågor från vår enkät verkade helt oanvändbara! Tre stora batterier där respondenterna skulle gradera 1, 2 och 3 kom inte upp i SPSS. Herregud – jag blev svimfärdig. Ja, ja – sa de andra, vi får ta det vi har, det är ju bara en övning. Nej – sa jag, det är det inte – vi ska berätta om vad vi kommit fram till för alla våra kollegor och våra huvudfrågor är missade. Jag vill inte berätta det för någon!

Först hade vi använt programmet Query Report för datainsamlingen. Därefter sparade vi det insamlade materialet som en Excelfil och slutligen skulle Excelfilen klistras in i SPSS. Vår handledare som faktiskt verkar riktigt duktig på att hantera programmen, ringde en expert i Norge. Sedan följde flera samtal och in på eftermiddagen löstes fallet. Query Report använde sig så riktigt av decimalkomman – men vid inklistrandet i SPSS förvandlades dessa små krokar till punkter – då blev det tvärstopp. Efteråt är det ju hur enkelt som helst att visuellt upptäcka det – men vi var 4 par ögon som inte såg det på flera timmar.

När vi äntligen ändrat alla punkter till komma-tecken, visade programmet resultat på alla frågor – Hurra!

Det var det värsta som hände – sedan var det också andra problem som att skalorna vände sig – men det har jag viss kunskap sedan tidigare. Min kvinnliga medstuderande fick så ont i axeln att hon gick hem och min manlige medstuderande önskade sig bara tillbaka till intervjumetoderna, som han är expert på.

Nu ska jag bara få programmet att fungera på min egen dator hemma också – vilket även det krånglade när jag försökte i tisdags. Sedan har vi 2 veckor på oss att analysera och skriva ett utkast till rapport och skicka in. Det är inte ”bara” att gå den här utbildningen!

Öppet Hus

Öppet Hus var det i skolan idag, mellan kl 10-13.00 eller 10-14.00. Ingen visste riktigt bestämt. Men – det var väldigt lite folk i huvudbyggnaden före 11 och efter 13. Ja – det är väl klart att både föräldrar och elever vill ha sovmorgon när det är lördag och också vill komma hem innan lördagen är till ända. Skolans individuellt val-grupp dansade en dans och sjöng en sång = alldeles lagom var det! Sen var ju hela svenska folkets Karl-Petter hos oss och blev hyllad av kommunen för den goda reklam han gör för denna del av Sverige. Karl-Petter gick fordonsprogrammet hos oss en gång i tiden. Det är en bra utbildning även för en person som vet att han ska bli bonde, sa han.

För övrigt tyckte jag att modevisningen var bäst. Samhällselever hade rotat fram kläder från 60-, 70-, och 80-talen ur mormor och farfars garderober och modiga modeller intog catwalken till tidsenlig musik. Samtidigt berättades om viktiga historiska händelser de aktuella årtionden. På mig imponerade också det stora lotteriet som en samhällslärare tiggt ihop vinster till och som säkert gav ett gott tillskott till den årliga EU-resan. Fyskikrummet var ett eldorado för den som älskar tekniska prylar och sakar som rör sig hit och dit, för att inte tala om glasburken som gjorde smågodis till ”jättegodis”. Varenda grundskoleelev som kom in där, bestämde sig säkert för att söka naturvetenskapligt program.

Mobiltelefoner

2 helsidor i den stora dagstidningen idag + förstasidan handlar om huruvida elever ska få använda mobiltelefoner eller ej i skolan. Tänk, vad alla människor har mycket synpunkter på det! Det är lika hett som ”slöja på” eller ”slöja av”.

Det tycks alltid finnas något att käfta om när det gäller elever/unga människor.
- Oj – kan man inte få folk upprörda över kepsar på under lektioner nu? Då måste vi hitta något annat – vad ska vi ta?
- Jo – mobiltelefoner – oh så förskräcklig – lås in dem i elevskåpen under dagen!

När ska den äldre generationen förstå att samhällsutvecklingen håller på just nu – i denna stund. Det finns ingen som kan stoppa det och istället för att ägna kraft åt ett omöjligt arbete, där drömmen verkar vara att vrida tillbaks klockan, så behöver man lyfta blicken. Varför används denna tekniska apparat så flitigt? Vad används den till? Vad kan man använda den till i skolarbetet? Och – inte minst – lärare och elever är tämligen intelligenta människor som kan komma överens om regler och förhållningssätt. Det väl beprövat av generationer tillbaka att diverse förbud sällan leder till något riktigt bra.

Själv upplever jag mycket sällan några problem med elevers mobiltelefoner. De hanterar dem mycket diskret. Fast å andra sidan ser jag ju inte om de har keps på sig heller så….

Arbetslördag

Det är Öppet Hus på lördag. Det ska vara en rolig dag. Elever som går på skolan får visa upp skolan och något som de gör här på dagarna, för sina nära och kära. Före detta elever och pensionerade lärare passar på att besöka skolan och lärare/kollegor.

Lärarna jobbar extra mycket med förberedelser, både i form av planering och saker som praktiskt måste göras. Eleverna arbetar med förberedelser speciellt på fredagseftermiddagen före öppetdagen. Personal städar och fejar både inne i skolan och utanför.

Eftersom nedläggningsbeslutet från politikerna här i kommunen, ligger som en grådaskig medvetenhet hos oss, känns inte just det här arbetet som förr om åren. Att entusiastiskt visa upp alla våra goda idéer och arbeten inom de teoretiska programmen, måste vi göra med tanke på de elever som faktiskt fortfarande går här. Men det är väldigt svårt att förena sig med tanken att skolan i framtiden inte kommer att vara en ”hel” skola, med den mångfald av elever, som åtminstone i min värld, är den bästa skolan för ett demokratiskt samhälle.

Svininfluensa

Igår började skolsköterskan vaccinera skolans elever för den fruktade svininfluensan. På tre dagar ska alla skolans 580 elever få en spruta i vänstra överarmen – är det tänkt. Men i min första elevgrupp idag, var det ingen som tänkte låta sig stickas! Äsch, det är bara påhitt, sa de. Bland de elevgrupper jag har haft möjligheten att fråga, var första elevgruppen dock ett undantag. De flesta elever tar sprutan – och blir dåliga. Jag trodde att bara några enstaka skulle bli dåliga, men i en elevgrupp var 2/3 så påverkade, att de var hemma.

Vi lärare får dock inte vaccinationssprutan när eleverna får den, utan vi får vänta på att få en tid på vårdcentralen – som alla andra i samhället. Undrar varför det har bestämts så? Vi borde väl ha vaccinerats samtidigt som eleverna, annars kan det ju hända att det blir en skola med elever utan lärare!?

Vaktmästare önskas

Varför finns det inga vaktmästare på skolan? Sådana där människor som kan fixa precis allting, som man själv inte kan! Jo – det finns två stycken vaktmästare i källaren, men de har bara hand om själva huset och om något behöver åtgärdas med det. Jag vet inte när jag såg dem sist. Men nu behöver 3 nyinköpta projektorer sättas upp i taken i lektionssalar med 5 m högt till taket. Några kontoansvariga på skolan har skramlat ihop pengar från sina respektive konton, för att kunna köpa projektorer. Egentligen behövs 4 stycken, så att det blir en i varje sal, men så långt räckte inte skramlet.

Men – nu har de tre projektorerna legat i sina kartonger sedan september månad, för det finns ingen som kan sätta upp dem. Jag har försökt köpa tjänsten ”utifrån”, men det har också misslyckats hittills, därför att ingen chef har sagt ”kör!”. Ibland är det väldigt viktigt med hierarkin. Märks det att jag är mycket sur över det här.

Min mormor sa att snålheten bedrar visheten och visst måste det väl bli dyrt att ha apparater i kartonger i garderoben? De var ju tänkta att användas i pedagogiskt syfte och stödja undervisningen. Jag vill ha tillbaka den nyttiga vaktmästaren till skolan igen!

Mellanvecka

Idag var första dagen efter höstlovet och jag upplevde det, som att eleverna tyckte det var riktigt trögt – och vrålhungriga var de redan 9.45! Men – idag började mössprovningarna – ja, man måste ju få rätt storlek och rätt modell på den vita mössan till skolavslutningen!

Och – det här är en mellanvecka i skolans värld – från och med nästa vecka och ända fram till jullovet är det praktik som gäller. Det är tvåorna som skall ut och äntligen få göra något och hela dagen, sa de.

- Ja, men ni gör väl saker hela dagen här också
- Neej, vi sitter en massa
- Ja, men ni har väl massor att göra om ni vill göra något?
- Ja, jo, det är klart, men vi vill ju inte...

Ibland är det riktigt knepigt att vara lärare. Jag jobbar hårt för att de ska arbeta på mina lektioner. Ibland vill de hellre slöa – fast egentligen vill de alltså ha massor att göra! Hur 17 får man ihop vardagen så vilja och göra tar varandra i hand?

Jag hoppas de kommer till riktigt bra praktikplatser, där de får massor med jobb att göra, som känns inspirerande och lärorika.

Enkät om tid

Idag har enkäten sänts ut till alla lärare i 3 kommuner i Sverige. Vi är fyra masterstudenter som skall följa upp en studie gjord på 70-talet bland lärare i USA. Ja – inte hela studien, utan vi har valt den delen som handlar om attraktionen ”tid” för valet att bli lärare. Hur har läraryrkets förhållande till tid förändrats under de 40 år som gått?

Jag hoppas verkligen att tillräckligt många svarar så att det går att ta hand om det på ett kvantitativt riktigt sätt.

Query Report

Idag har det varit heldag på universitetet igen.
För mig blev dataprogrammet Query Report en ny bekantskap.
I min studiegrupp skall vi genomföra en enkätstudie bland lärare på 3 olika orter i Sverige. Vi har jobbat med att formulera frågor till enkäten ett antal veckor och idag var det dags att ställa i ordning den digitala versionen som skall sändas ut V 45.

Jag har saknat ett sådant här verktyg som kan användas av eleverna för utvärdering av kurser. Nu får jag använda detta verktyg 1 år framåt för mina universitetsstudier och jag tänker utnyttja den chans det ger mig att prova programmet också i mitt arbete med eleverna. De ska få utvärdera mina kurser med stöd av den här tjänsten. Jag ser fram emot det.

Förändring

Nu är det klubbat och klart!
Jag var med när glädjen och stoltheten fanns i kommunen över att nu ha en komplett gymnasieskola, med både praktiska och teoretiska program. Det var så roligt! Jag tror inte att jag varit just den lärare jag är idag, om jag inte fått vara med om detta. I all evighet har man haft en grabbskola här, med en massa praktiska program som mest lockat pojkar. Men för 14 år sedan bestämde man sig i kommunen för, att nu skall vi ha en komplett skola med alla sorters elever, både vad gäller intresseområden och kön. Jag kommer ihåg att det fanns en oro hos eleverna på de praktiska programmen, att de skulle bli ”undanskuffade” av teorieleleverna. När de sa det till mig, hade jag svårt att förstå deras rädsla, för jag kunde absolut inte se det sceneriet framför mig. Det blev inte heller så – kanske för att alla som arbetade här kände sådan glädje över förändringen och de nya moderna lokalerna som är enastående vackra och roliga att arbeta i.

Vi har en mycket fin skola, där elever från olika intresseområden, samlas på ett ställe, formas av miljön och varandra, formar det samhälle de bor i och mestadels mår bra. Jag frågade en gång varför eleverna trivdes hos oss och då fick jag svaret från en yrkeselev; ”jaa….för här duger man som man ä”. Det är fina ord! Att få tillbringa 3 år av sitt värdefulla ungdomsliv och känna att man duger - det borde väl vara självklart - eller? Jag vill att skolan ska vara så. Låt människor få vara de människor de är och jobba aktivt med att utveckla dem utifrån den position de befinner sig i!

Men ….nu har 1 politiker (är det så tro?) bestämt sig för att rasera det här och ”back to the past” – och påstår att det tjänar kommunen pengar på. Hur mycket pengar tjänar kommunen på det idag, imorgon, om ett år, om10 år, om 20 år……..tro???

Prov - igen

Just nu handlar det mycket om prov i skolan. Jag har en mycket duktig yrkesklass som arbetar exemplariskt på lektionerna och visar goda kunskaper när de arbetar. När det sedan blir prov så skriver 4/15 IG och ytterligare 5 knappt G. Vad händer egentligen med eleverna när det är provtillfälle? Jag har pratat med allihopa individuellt efteråt. Jag anser inte att någon av dem är IG-elev – fast provet vill hävda det. Jo – det är klart att jag kan ha gjort ett dåligt prov, men det säger ingen elev. Istället förklarar de att
- Jag glömde precis allt när jag kom in här, jag kunde innan jag hit!
- Jag kan inte komma ihåg något om jag inte gör samma sak om och om igen, många gånger!
- Jag gjorde det här hemma igår, men nu kommer jag inte ihåg hur man gör!

En elev med extremt dåligt självförtroende och jättenervös att misslyckas, fick jag driva på med ”jo – det kan du”, ”jag vet att du kan”, ”gör det nu” osv. Varje gång så gjorde han – alltså kunde han, men inte utan att jag var där och kommenterade och drev på.

Prov är förskräckliga delar av skolverksamheten! Prov innebär, för en del elever, en enorm pärs. Tänk att veta att man faktiskt kan, men inte lyckas med att visa det. Jag lider med dem och ändå klarar jag inte av att helt ta bort proven.

Godkänd

Jag blev godkänd på ”forskningsetiken”!
Jag är så glad för det, för det var ganska omfattande att ta sig igenom på så kort tid. Jag hade inte uppfattat alla regler alldeles riktigt, men fick en väldigt bra feedback på det jag lämnat in, så nu kan jag allt! Jag har fått en fördjupad insikt om etiska koder, principer och rekommendationer. Och – som jag brukar säga till mina elever – proven har ju en ytterligare dimension, förutom att vara just prov ger de också möjlighet att lära mer.

För ett 10-tal år sedan gjorde jag en test med mina elevgrupper, som gick ut på att se om tanken med prov som kunskapande stämde. Alla grupper hade samma teoretiska prov någon gång i mitten av höstterminen. I mitten av december fick de exakt samma prov igen och generellt hade alla elever cirka 25 % bättre resultat än vid första provtillfället. Min tro att eleverna faktiskt också hade lärt mer av själva provet (eller vid genomgång efteråt), stämde alltså. Det var ju också intressant att se att detta gällde lika oavsett var på betygsstegen de låg.

Observation som metod

Vi har i metodkursen till uppgift att genomföra en observation och en intervju. Både observationen och intervjun skall genomföras ”postmodernt”. Jag frågade min närmaste kollega idag om jag fick vara med och observera på hans lektion på eftermiddagen. Det fick jag. Jag tog med mig 2 placeringskartor över datasalen, ett kollegieblock och en penna. Sedan gick jag in där för att observera vad helst jag såg. Jag fick 70 minuter svettigt arbete. Jag hade 6 sidor fullklottade med halva meningar, ord, pilar osv med mig därifrån. Jag försökte se och anteckna allt. Efter ett tag kom jag på vissa saker som jag speciellt ville ha med mig därifrån, som hur eleverna satt vid datorn, hur de använde tangentbordet, deras huvudbonader och jackor som var på eller av.

Väldigt nöjd gick jag därifrån med min upplevelse och mina papper. Nu har jag suttit och kategoriserat, för att se något som jag inte uppfattade på plats. Och det gjorde jag! Aldrig trodde jag att jag skulle kunna det! Jag är långt ifrån klar än, men kan se hur en bild växer fram om hur elever i par, som sitter bredvid varandra, följs åt under hela lektionen. Det var så intressant att på ett vetenskapligt sätt få ta del av en kollegas lektion – vilken tur att jag har sådana kollegor som vågar släppa in mig, utan att veta vad som skall komma ut av observationen.

Lärarlöst

När jag befann mig på universitetet hade min elever fått uppgifter att göra själva förstås.
Uppgiften skickades med e-post och innebar att de skulle upprätta provfrågor till några moment i kursen Datorkunskap. Frågorna skulle de skicka till närmaste kompisen i datasalen, som skulle besvara frågorna och skicka tillbaks för rättning. Bilaga skulle skickas till mig.

Uppgiftens syfte var att få eleverna att arbeta översiktligt med det vi gjort sedan terminen startade, för att få en repetition innan provet nästa vecka. Samtidigt förvissade jag mig om att alla kan skicka bilagor med e-posten. Kanske kan jag också använda just elevernas frågor i provet.

Det var med förväntan jag öppnade e-posten igår morse. I den första klassen, en yrkesförberedande etta, kunde jag konstatera att en livlig brevväxling skett mellan 13 av 16 elever. Jag hade fått kopia både av frågor enbart och frågor med svar. Alltså – jag hade inte varit nog tydlig i instruktionen om, när de skulle skicka kopia till mig. Jag tog tid på mig och besvarade breven och ställde följdfrågor där så var möjligt.

Den andra klassen som arbetade självständigt, var en teoriförberedande etta och där hade endast 5 av13 arbetat med uppgiften. Tumme ned! Nästa vecka är det som sagt prov och det skall bli intressant att se om det visar på några skillnader mellan grupperna.

Tyvärr visar det lilla exemplet att eleverna inte alltid tar det ansvar som man som lärare förväntar sig av dem. Men – jag jobbar vidare med det! ”Att ta ansvar” är nämligen en av de saker som skolan har till uppgift att träna eleverna i.

Observartioner och intervjuer

Närträff på universitetet.
Idag har vi fått möjlighet att lära det mesta om frågeinstrumentet intervju och fältobservationer i forskningen. Fältobservation har jag själv en gång blivit ”utsatt” för av en forskare vid Karlstad universitet. Han var med under en datalektion och observerade mig, dock utan filmkamera. Det var inte besvärligt, för jag kände stor tillit till honom. Vi har nu till uppgift att observera något i vår närhet och med riktiga vetenskapliga metoder ta hand om materialet. Jag tror att jag skall be min närmaste kollega att få observera en av hans lektioner. Jag tror att han känner tillit till mig – så det skall nog gå bra.

Tidigare i den här utbildningen har jag lärt mig om intervjuteknik och vikten av att som forskare vara neutral och använda väl strukturerat frågebatteri. Allt för att så ”sant” kartlägga respondentens point of view, utan att den färjas av mig (i den mån det nu är möjligt). Men – nu har jag lärt mig att i den ”postmoderna” intervjun samtalar forskaren och respondenten om något och det sker en konstruktion i situationen. Här blir det nödvändigt att spela in samtalet för att kunna transkribera det, analysera och tolka det, för att sedan skriva det i texter eller berättelser som blir tillgängliga för läsaren. Ja, man kan faktist t o m skriva dikter, om nu har den konstnärliga ådran. Detta är något helt nytt för mig. Jag som blivit lärd att jag nästan måste utplåna mig själv (i alla fall bli osynlig) om jag skall hitta fram till en annan människas inre och sedan hålla mig till torr, vetenskapligt textskrivande för att bli trovärd. Jo – visst, en intervju hör också till uppgifterna den närmaste tiden – vem skall bli mitt offer tro?

Min hjärna gick för högtryck 8.30-17.00 och jag är efter 2 dygn ännu inte återställd. Än en gång frågar jag mig om det är värt det!?

Mobilstöd

Idag har jag haft ett mindre prov med en yrkesetta. En hel del saker var annorlunda idag jämfört med vanliga tisdagslektioner med klassen.

6 elever av 16 var frånvarande – i genomsnitt 1 elev brukar vara frånvarande
2 av 10 elever skrev ett godkänt prov – alla arbetar flitigt och intresserat på lektionerna med precis det som ingick i provfrågorna
7 av 10 elever tog sig inte ordentlig tid för provet
2 av 10 elever sökte stöd i sina mobiltelefoner

Jag förstår att provsituationer inte tillhör favoritsituationen för eleverna i skolan. Ingen av eleverna i gruppen är IG-elev - så här långt. Det är min uppfattning efter det jag sett och upplevt tillsammans med dem under lektionstid. Provet säger något annat.

Varför har jag då prov? Det har jag funderat mycket på. Men - har man många elever i många olika gruppkonstellationer, så behöver jag proven – tillsammans med det som lektionstillfällena ger mig, för att hamna så rätt som möjligt i betygsättningen. Sedan behöver jag hantera provresultaten med varsamhet….omdöme.....

Ideologi

Idag har jag ändrat mig. Politikerbeslut om skolans framtid handlar inte om pengar. Det handlar om ideologi. Vad vill vi med skolan och utbildning? Idag handlar skolpolitik mycket om att sortera människor. Så uppfattar jag det. Samhället består av rutor och människor ska placeras i de rutor de hör hemma och stanna där.

Elever som skall bli forskare, kanske nobelpristagare och elever som skall bli samhällsvetare och vara med och styra vårt land skall gå tillsammans i en skola, där de får det bästa av teoretisk utbildning. Elver som skall arbeta med att bygga hus, vägar, köra bussar, laga bilar, dra elledningar, måla, laga datorer och vårda människor skall få sin utbildning i en skola som ger den bästa av praktisk utbildning. Det här blir ju logiskt ifall man anser att dessa yrkesgrupper aldrig behöver jobba tillsammans i framtiden. Men – sådana arbetsplatser finns väl knappast idag? Varför bygger vi inte strukturer för skolverksamheten där människor av olika yrkeskategorier tränas att verka tillsammans? Jag förstår inte det här!

Varför jag tänker så här idag? Jo – för i samma stund som vi lämnar ifrån oss SP- och NV-programmen kommer ny vision i dagern som tycker att vi skall bli ett teknikcentrum….och det innan nästa läsår!? Vi/jag som kämpat i 6 år för att få en halv klassuppsättning bärbara elevdatorer för undervisning inom samhällsprogrammet! Vi/jag som i alla år fått stöd av IT-avdelningen att få gamla uttjänta datorer att fungera ett tag till på transportavdelningen. Det är en konstig värld vi/jag lever i.

Utveckling eller avveckling?

Ja, nu är det dags igen! De närliggande kommunerna i området ska slå ihop sina gymnasiala programutbud. Praktiska program skall vara här och teoretiska program skall vara där! Ordning och reda, som det var förr i tiden!

Det är bara 3 år sedan som vi lyckades hejda en utarmning av vår kommuns skola och nu är det på gång igen! Och bråttom är det – det känns som det brinner någonstans. De som bestämt utflytten av våra teoretiska program ser glada ut på bilden i tidningen och menar att de gjort något riktigt bra för den ekonomiska situation och slipper spela ”svälta räv” med varandra.

Jag tycker att det spelas spel med kommunens existens. Jag tycker att det är stor förlust att mista SP- och NV-eleverna, vilket säkert på sikt ger oönskade konsekvenser. Men så här går det till i en värld där pengarna styr över förnuftet. Kommer vi i en framtid att ha gymnasieskolor endast i den största staden i varje län?

Jag håller just nu på med att lära mig allt om moral och etik i forskning, lagar och gott omdöme mm - just nu känner jag bara förvirrad i den praktiska värld jag befinner mig i.

V 44

Höstlovsvecka för eleverna, medan vi lärare alltid har studiedagar. I år var det bestämt att 3 heldagar skulle ägnas åt, hur vi på vår arbetsplats skall arbeta för att följa skolplanen. Barn- och ungdomsnämnden har valt att betona 5 utvecklingsområden som särskilt skall satsas på; trygghet, lärande, hälsa, utveckling och ledarskap. Nu blev det inte så, därför att det är lärare som inte är på skolan dessa dagar. Arbetet är flyttat till första veckan i januari 2010. Det är konstigt att vi kan vänta så länge med det arbetet.

Etikhelg

Personuppgiftslagen är välkänd för mig, då den ingår i kursen Datorkunskap. Däremot var Etikprövningslagen ny erfarenhet. På universitetet finns en forskningsetisk kommitté som har till uppgift att se till att lagarna följs. Lagarna behövs för att skydda de forskningspersoner som ingår i undersökningar och forskarna. Vi har etiska frågor att diskutera på plattformen samt resonemang om etiken kring den egna tänkta forskningsfrågan. Jag har ännu inte hittat min forskningsfråga, men någonstans inom området ”teknisk utveckling och förändrad skola”, tror jag det blir. En del svar på frågor kan nog fångas genom enkäter, men tolkning av nya begrepp kanske kräver ett kvalitativt förfaringssätt. Min undersökning kommer naturligtvis att omfattas av informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Det finns även en rekommendation som säger att man bör fråga uppgiftslämnarna, om de är intresserade av att veta var forskningsresultaten kommer att publiceras och om de önskar få en rapport eller sammanfattning. Intressant!

Kränka - ett begrepp i tiden

Såg på TV igår att 16 % av eleverna i svenska skolan känner sig kränkta av lärare. Den statistiken säger därmed att 90 elever på min skola är drabbade. Man pratar om att demokratin måste erövras av varje ny generation. Är det så med yrkesetiken också? Den kanske heller inte lever vidare om den inte diskuteras och tas ställning till. Siffran 16 % kommer, vad jag uppfattat, från en kvantitativ undersökning. Det gör att jag blir på min vakt. ”Att uppleva” något är ju varje elevs ”point of view” och den sortens data som samlas, måste väl då också behandlas kvalitativt!? Vad lägger den tillfrågade eleven i ordet ”kränka”? Handlar det verkligen om att med flit eller kanske okunskap att "sänka" en annan människa?

Kan det vara så att elever missuppfattar lärares intention att bry sig och driva på varje elev så långt det går? En kollega till mig bad om stöd till elevgruppen som inte bryr sig om hans råd. Han ber mig att vara med vid diskussion med gruppen, för ”dig lyssnar de på och mig ignorerar de”. Så sa han. Kanske att dessa elever skulle svara på en enkät att de känner sig kränkta av läraren de ignorerar. Jag vet att denne lärare verkligen gör allt för att eleverna skall lyckas så bra som möjligt.

Jag påstår inte med detta att det inte finns lärare som skulle platsa bättre på andra arbetsplatser, men man måste vara försiktig både med framtagning av ”sanningar” och när man läser undersökningar. Att kränka elever är inte en medveten gärning från någon lärare vid min skola – det är jag alldeles säker på. Däremot kanske man beter sig så att elever kan uppfatta ord och tillsägelser kränkande. Det är säkert bra att det kommer upp till diskussion, så man kan diskutera och fundera över sin yrkesetik.

ECDL

Nu är vi igång!
Det är alltid lite nervöst vid första testtillfället med en ny elevgrupp. Det är viktigt att få klara första modulen som handlar om allmän IT-kunskap, dels för att få veta hur det går till, men också för att få självförtroende och lust att driva sig själv vidare. I år har jag 12 elever i gruppen. 1 elev klarade två moduler, 5 elever 1 modul, 2 elever kom ej och 3 är inte ännu inte färdiga att kunna testas. Det är kursen Programhantering 100 p som vi har som individuellt val och där eleverna också erbjuds ta ECDL-körkortet. Jo, jag vet att det finns kritik mot körkortet och jag har definitivt också varit negativ till det. Men – det finns en viktig färdighet som man tydligt märker hur eleverna erövrar – de knäcker koden till hur skaparen av programmen har tänkt. Testet är så stort så det går inte att lära sig allt utantill – fast en del vill påskina det. De båda nivåerna ger kunskaper som kan användas framöver i hanteringen av andra program också – eller om man själv kommer att designa program.

Det finns också en viss vits med att låta eleverna köra det i dessa tider när EU-länderna beslutat sig för att ”digital kompetens” skall finnas hos alla i medlemsländerna. Sedan kan man ju inte komma ifrån att det blir en morot för tävlingsinriktade ungdomar. Jag vet att många kommuner använder PIM (praktisk IT- och mediekompetens) för att höja IT-kompetensen hos pedagoger. Det kanske finns liknande i flera av EU-länderna? Det får jag ta reda på!

Hjärnan som fortbildning

Hjärnforskaren Martin Ingvar har idag föreläst för alla lärare i kommunen om sin åsikt om skola, bedömningssystem, hjärna och inlärning. Det är med blandade känslor jag både lyssnar och lämnar föreläsningen. ”Våra barn och ungdomar måste bli bättre på språk, för språket är förutsättningen för allt annat lärande.” Så långt är jag med. Jag förstår också att det finns både ett arbetsminne och en hårddisk i hjärnan (jag är ju datalärare). Barn som får ett rikligt språk när de är små lär sig att flytta vetande från arbetsminne till hårddisken och kommer på sikt att bli duktigare t ex på att föreläsa utan manuskript. Det sista var en slutsats jag drog själv. Aha – tänkte jag, det var min minskade förmåga att kunna använda hårddisken däruppe, som gjorde att jag inte kunde prata fritt om Åsbergs tankar igår på universitet. Jag höll mitt papper tryggt framför mig. Sjutton också att mina föräldrar inte pratade mer med mig när jag var liten! Fast – det har ju gått hyfsat bra ändå….

Flera gånger under hans föreläsning pratade han om kvantitativa undersökningar som visat den ena sanningen efter den andra. Det blev ju lite knepigt för mig som igår var på universitetet och lärde mig att man också behöver kvalitativa undersökningar för att förstå vår komplicerade värld. Idag gäller statistik som ska visa på höga betyg för alla = vår skola ligger högt upp bland OECD-länderna. Igår lyssnade jag på en tjej, högst akademisk, som berättade om sin skolgång. Hon kom från en tradition, där det var viktigt att få höga betyg och gå vidare till universitetsstudier. När hon lämnade gymnasiet upptäckte hon till sin förtvivlan att hon inte hade några kunskaper hon kunde använda sig av. Hennes pojkvän fixade och skötte allt som skulle göras praktiskt – trots att han hade misslyckats i skolan. Misslyckats enligt statistiska siffror – dvs han hade IG och ofullständigt betyg. Han hade på något ytterst konstigt sätt lärt sig världen, medan hon pluggat sig till sina MVG. Jo – det är klart hon kom in på universitetet och det gjorde ju inte han. Det var en riktig aha-upplevelse för en ung människa som trott på siffror!

Kanske Martin Ingvar har mer teoretisk kunskap än erfarenhet av världen? Jag lyssnar gärna på hans kunskaper om hjärnan och lärandet, men skola, betygssystem, arbetslag osv vill jag själv kunna få ta ställning kring. Det är mer komplicerat än siffror i kvantitativa system.

Sedan blir jag riktigt irriterad på att inte högt lärda människor kan lära sig rätt begrepp för barnomsorgen. Det heter förskola idag och inget annat.

1+1=3

Så var då första delen av metodkursen klar. Min del av dagen bestod av att förklara Rodney Åsbergs åsikter om kvantitativa och kvalitativa metoder och att ”ställa allt på huvudet” och förvirra genom att orda för mycket om dessa begrepp till förmån för viktigare ställningstagande som en forskare tar. Ontologi, epistemologi och metodologi är nivåer inom forskningen som ligger på högre nivåer än vad datanivån gör. All kunskapsproduktion har ideologiska dimensioner samt sociala och politiska konsekvenser, skriver han.

All den forskningslitteratur om metoder som vi läst har visat på nyttan av att kombinera kvantitativt och kvalitativt förfaringssätt. Delar kan tillsammans bli mer än en helhet, då man genom att använda sig både av olika teorier och av olika förfaringssätt, når fler dimensioner.

Tänk dig en låda med en asymmetrisk figur inuti och personer står och kikar in i olika små hål i lådan. Alla kommer att kunna beskriva olika verkligheter av innehållet och alla är lika sanna. Fantisera gärna själv vidare…med skola och utbildning i åtanke. Sanningen är inte alltid så enkel så att man bara kan räkna fram den.

10 procent

Nu har vi haft det vanligt återkommande höstliga ekonomimötet. Varje år får vi veta att pengarna börjar ta slut och att vi måste spara. Nästan varje år kommer direktiv om köpstopp. Nu är det ju bara sista veckan i september och 3 månader kvar av året, så det skulle väl vara lite att ha misslyckats med budgeten, om budskap om köpstopp kom redan nu!?

Vi är ca 25 kontoansvariga som delar på ansvaret att hålla den budget som är beslutad för 2009. Verksamhetschefen ser att ”vissa kostnader drar iväg” och har beslutat att dra 10 % rakt över från varje konto, för att balansera budgeten och inte hamna i ett katastrofalt minusläge. Ja – tänker jag som ansvarar för 90 000 kr och är ekonomisk av mig (i betydelsen att spara om sämre tider uppstår), det får väl gå. Jag blir av med 9 0000 kr – det är 2 datorer det! Kollegan i rummet bredvid ansvarar för 6000 kr och ser 6 hundralappar få vingar.

Men – vi är ju alla delar i en helhet – och helheten är större än delarna, så det är väl inget att knorra om, tänker jag.

Vad är det då som kostar mycket pengar och som är svårt att i förväg budgetera rätt för? Vad jag förstår, så är det främst våra yrkesföreberedande program bygg, fordon och transport. Det kostar att ha moderna och verklighetsnära redskap, maskiner osv. Drivmedelkostnader rör sig likt en jo-jo och uppdragsutbildningen har ju förlorats också. 15 veckor på praktik för varje elev kostar pengar i framför allt resor fram och tillbaka till praktikplatsen – och det kan ju var och en förstå att praktikplatser finns till ett mycket begränsat utbud på en små orter.

Det är väl bra konstigt att inte uppdraget och tillgången till pengar för att utföra uppdraget harmoniserar med varandra! Från min ”point of view” slösar vi inte pengar. Endera får väl skolan för lite pengar att driva företaget ”skola” med eller så är det faktiskt så att det finns något i organisation som kostar onödiga pengar!? Jag vet inte.

Förfaringssätt

Mina studier och de engelska texterna om forskningsteorier och metoder fyller mig som luft i en ballong = snart spricker jag! Vetenskapliga skolor, kunskapsfilosofi, vetenskapsfilosofi, vetenskapsteori, filosofiska ansatser, kvalitativa metoder – nej, kvalitativt förfaringssätt ska det vara enligt R Åsberg vid Göteborgs institut. Strunta i att fundera så mycket på om det är en kvantitativ eller en kvalitativ undersökning du gör. Fokusera istället på vad det är för slags kunskap du producerar med din forskning och vilka intressen som tjänar på din forskning, säger han! Låt kunskapsteorin och sanningsteorin stödja varandra, anser norska forskaren T Kvernbekk. Visst – det är komplicerat men det är inte omöjligt! Är det så att forskningen är på väg in i en ny period, där man anser att den "verkliga" kunskapen som går att mäta + de verkligheter som upplevs av olika människor, måste utgöra två delar av en helhet istället för två motpoler som skall kämpa mot varandra om högsta statusen.

Kvinnligt och urmoderligt?

Det är intressant att följa unga människors agerande och attitydförändring. Först klagar eleverna högljutt och bestämt; den läraren ska vi inte ha! Praktisk elevdemokrati tycker jag mig se allt oftare i dagens skola. Det går någon vecka och så förändras attityden till att bli mer ”tycka synd om”. Det blir lite kvinnligt pluttiluttlutt i det hela och ohhhh det är synd…och så ser man plötsligt den omhändertagande kvinnan som känner kallet att ta hand om den svage. Kanske det finns ett behov hos ungdomen idag att få höja en gemensam röst då och då för att protestera och pröva sin rätt. Kanske det också finns behov att känna empati för den upplevt svage? Jag vet inte – men en sak är jag ganska säker på – aldrig någonsin skulle någon elev tycka synd om mig – fast det är ju heller inget jag eftersträvar!

Lekstuga?

I år har jag lyckats få en årskurs 1:a som mer liknar en förskoleklass än en gymnasieklass. Att leka i en datasal är inte min melodi. Att dra ur kontakterna för varandra, göra bollar av papper och slänga på varandra, skriva ut 25 ex papper med könsord på eller rulla på stolen så det gnäller – det är vad de tycker är lämpliga saker att fördriva en datalektion med. De lägger ned en massa energi på att ”döda” tid. Jag undrar om det också är den här gruppen som ställt fram väggklockan 15 minuter? Vilken uppgift får jag i en sådan miljö? Är det de här människorna som skall bygga vårt samhälle om några år, tänker jag.

Det ska bli intressant att se hur många gånger jag måste ha dem, innan jag lyckas få ordning och skapa en allmän fokusering kring ämnet de ska lära inom.

Så kan det också vara att vara lärare.

Kvalitativa forskningsmetoder

Jag har fått en ny insikt. Människor definierar Internet olika och det är beroende av hur man använder Internet. Vid kvalitativa studier kan ju forskare studera verktyget i sig och också den sociala interaktionen som verktyget ger möjlighet till. Fast – forskare är ju ”människor” också och har väl också en viss definition av Internet!? Ställer det till några problem tro, tänker jag?

En del ser Internet som ett medium för kommunikation, andra ser det som ett nätverk av datorer, åter andra ser det som en miljö för social konstruktion. Vad jag förstår av den litteratur vi just nu läser, är att det krävs en hel del insikter och kunskaper om Internet för bedriva sin forskning där och rätt förstå vilka ”sanningar” man kommer fram till.

Jag har alltså just blivit färdig med min uppgift som bestod av att försöka förstå 2 forskningsmetoder lite djupare i en diger metodbok.

Den andra metoden som jag fann intresse för handlade om intervjuer, där författarna förutom själva intervjun också tar upp vikten av det som påverkar omkring. Det finns en del dilemman som t ex att en historia kan berättas olika för olika människor och att en social distans kan göra att missförstånd uppstår. Att skapa tillit och förtrolighet samt ha allmänna kunskaper om den intervjuades livsvärld är några av de saker som kan vara en styrka vid intervjuer. Jag tänker att det borde vara både svårt att få en djupare mellanmänsklig kontakt med den intervjuade och att kunna förstå om man har lyckats att upprätta en sådan.

Kvalitativa undersökningar är inga lätta uppgifter att ge sig in på. Och – av 100 intervjuer så får man ju 100 olika aspekter beskrivna för sig av ”verkligheten” – alla lika ”sanna” ur den specielles perspektiv!

Qualitative Resaearch, Theory, Method and Practice; editet by David Silverman

7.30-16.00-jobb

Hur mycket olika arbetsuppgifter kan en vanlig dag på jobbet egentligen omfatta? När jag ser det oerhört stökiga skrivbordet, som inte finns tid för att städa upp idag, försöker jag se tillbaka på dagen och vad jag har gjort. Det här är det jag minns:

- Uppstart av webbdesignkurs
- Diskussion med elevgrupp om projektarbete
- Information från rektor om elever med särskilda behov
- Samtal med lärare om var inköpta projektorer skall installeras och när det är lämpligt, samordnar och informerar verksamhetsassistent och IT-enhet
- Beställer läroböcker
- Kontakt med biblioteket för fjärrlån av böcker till min universitetskurs
- Uppstart av två data grund-kurser med en hel del kontoadministration
- Upprätta och sätta upp en felrapportering för kopieringsapparaten, som vi alla nu är ovän med
- Korta, arbetsrelaterade och ideologiska samtal med åtminstone 5 kollegor
- Kontoadministration för ett antal elever som söker upp mig
- E-post-hantering och ett par telefonsamtal till IT-enhet och yrkesprogram
- Besök på barn- och ungdomspsyk för information om elev

En kortare lunchrast har hunnits med, men ingen kafferast. Arbetsrummet är i en enda röra och jag är dödstrött när jag kommer hem – sover 2 timmar, för att orka med något hemma.

Lärare och administratör

Jag har haft de två första elevgrupperna idag – jätteroligt med elevkontakter igen!
Första gruppen var tvåor och därför kände jag alla sedan förra läsåret. Den andra gruppen var ettor och där kände jag ingen - ännu.

Det är alltid lite pyssel första lektionen, när man skall administrera elevkonton så att alla kan logga in på skolans nätverk. En del konton har inte blivit omflyttade till gymnasiet, en del konton ligger i fel grupptillhörighet och en del elever saknar konton. Ett ytterligare krångel vi har på min skola är att elevkontona är kopplade till skolans nätverk och där finns inte e-postservern. Konsekvensen blir att ingen automatisk e-post skapas när man skapar konto. Nytt för läsåret är att det inte heller automatiskt skapas en hemkatalog för eleven. Det blir alltså ett tredubbelt arbete där jag administrerar en del och IT-enheten en annan del.

Ett annat stor bekymmer vi har är allt spam som fyller våra postlådor. IT-enheten säger att det beror på att de styrande över skolan inte vill ta kostnaden för en mer avancerat spam-filtrering. Tänk om man skulle räkna på arbetskostnaden; x antal minuter * antalet lärare!

Studier och arbete

Metod och design inom utbildningsvetenskapsfältet, det är kursens namn.
Sista årets plugg på universitetet har börjat. Ska jag kämpa mig igenom eller ge upp? Vi är nu 6 masterelever kvar. Vi har 6 närträffar under hösten och min chef har uttryckt oro för att eleverna missar värdefull undervisning, när jag är borta från skolan. Det är ju roligt att man anses värdefull, men det skapar också ångest inför de dagar jag inte är på skolan. Jag vill känna ”oh, vad bra att du vidareutbildar dig – hur skall skolan dra nytta av det?”

Jag kan försvara det jag gör; jag har alltid noga förberett de lärarlösa lektionerna, jag tycker att eleverna skall tränas i att kunna jobba själva och ta eget ansvar, jag kan t o m ge uppgifter som kan göras hemma och där kommunikationen sker via gemensam blogg – men just nu vill jag inte försvara mig. Jag vill helt enkelt bara kunna bestämma mig för om jag skall sluta här och nu och vara nöjd så.

Byxmode

Jag kan inte vara med och springa för då tappar jag byxorna, sa eleven på fullt allvar.
Det är ett lustigt kill-mode nu! Långbyxorna skall hänga så långt ned som möjligt på de till synes obefintliga höfterna. Detta kräver en mycket bredbent gångstil – i annat fall ramlar byxorna ned till knävecken. Kommer denna generations killar någonsin att kunna gå normalt?

Att hela tiden kämpa för att byxorna inte ramlar ned, kanske kan jämföras med 60-talets trä-slippers för tjejer? Skon bestod av en träplatta med en läderrem över fotryggen och man fick för varje steg knipa med tårna för att få skorna med sig.

Det finns något bra med att bli äldre – man går inte på obekväma modenycker längre!

Frågor och frågor

- Vad gör jag om svetslågan tänder mina kläder?
- Vad gör jag om elden fattar tag i en klasskamrat?
- Varför får jag inte ha smycken på mig i verkstaden?
- Varför måste jag ha den långa håret samlat i en tofs när jag jobbar?
Säkerhet och arbetsmiljö stod bl a på den yrkesförberedande klassens schema andra dagen i skolan.

Jag står med andra frågor när dagen är slut och allt blir tyst kring mig.
- Få elever visar glädje eller förväntan – varför är det så?
- Få elever vill själv göra något aktivt – varför är det så?
- Varför finns handledardagarna i början av läsåret?

Jo- det vet jag förstås. Det är ju för att elever och lärare ska lära känna varandra och den nya skolan på ett trevligt sätt. En trygghet i gruppen och i skolan ska skapas för var och en av eleverna. En del känner ingen, en del känner någon, men skolan är ny för alla utom den elev som gick IVIK förra året.

Har jag egentligen tillfört någonting – funderar jag? Jag vet faktiskt inte. I två dagar har jag gjort mitt yttersta för att bädda för ett bra skolår för 17 nya elever på skolan – har det satt några spår som ev kommer att framträda så småningom?

Upprop

Uppropet är klart och 17 fordonselever har fått papper och papper och papper. Himmel vad mycket papper det går att få ihop och som alla är lika viktiga!? Jag har ju lärt mig att det inte är det mest optimala att börja med information, men inser här och nu att teori och praktik kan vara olika saker och så här gör man här! Det blev lite brännboll också och efter att gjort mitt yttersta för att alla skall medverka till lagets framgång, räknar jag till 50-procentigt deltagande. För mig var aktiviteten i och med detta ett misslyckande. Går det verkligen inte att hitta något som alla törs vara med och göra – eller är det bara en utopi?

Är idrottsaktivitet bara en omöjlighet under uppropsdagen eller är det problematiskt även under vanliga skolveckor, undrar jag och frågar läraren. Han bekräftar att det inte är ovanligt att 50 % av en elevgrupp inte deltar aktivt på lektionerna.

Hur kan våra fantastiska idrottslärare orka med sitt arbete? Att timme ut och timme in, dag ut och dag in…… motivera och motivera och motivera och ändå inte få med mer än kanske hälften av elevgruppen på idrottsaktiviteterna. Ta tag i det här du, skolministern, om du tycker att hälsa och idrott är viktiga ämnen inom gymnasieskolan. Jag tror inte att min skola är unik!

Kollegasaknad

Två kollegor saknas. Den ene har slutat av fri vilja, den andre ofrivilligt. Jag har inte fått ihop ekvationen. Jag kommer att sakna båda dessa nära arbetskamrater. Strax sätts man in i nya kugghjul som börjar snurra och det går kanske lika bra – det återstår att se! Jag önskar båda lärarna lycka till på sina nya arbetsplatser. För övrigt har jobbets allvar gjort sig påmind idag. Ämnesträff, administrativt arbete, skåpstädning, bokräkning och kollegastöd till ny lärare har fyllt min dag – och ett evigt arbete med att hålla e-postlådan spamfri. Jag vill inte lägga min arbetstid på det onödiga spam-arbetet!!

Personalutveckling

”Ta ansvar för vad du gör och säger,
ta ansvar för vad du inte säger och gör,
när du borde ha gjort det!”

Med dessa ord började och slutade dagen. Däremellan var det övningar som handlade om samarbete, kommunikation och tillit som gällde.

Inomhus brottades vi med värderingsövningar och utomhus samarbetade vi förträffligt, både med syn och ögonbindel på. Allt under ledning av Mia Hermansson från Brottsförebyggande centrum. Dagen var en fortsättning på värdegrundsdagen i våras.

Det var en riktig rolig och givande dag, där teori varvades med praktik. Det är viktigt att få starta ett verksamhetsår på ett roligt sätt, tänker jag och tänker samtidigt på eleverna som kommer på torsdag.

Det var också en kollega som vann en smörgåstårta för 8-10 personer. Vår leverantör av smörgåsar hade visst glömt leveranstid och kompenserade med att i en av smörgåsarna lägga in en liten tomat. Den som fick just den smörgåsen vann alltså en smörgåstårta. Detta måste vara överraskningarnas tid på alla de sätt – vad ska det inte bli av detta läsår!

Utmaningen

Kommunens skolplan är klar, upptryckt och distribuerad. Vår uppgift är att under en 5-årsperiod omsätta den, det är en utmaning, sa verksamhetschefen idag. Vi kommer att bli utvärderade med enkäter! 5 områden är prioriterade; trygghet, lärande, hälsa, utveckling och ledarskap. Vi fick en sammanställning över de 5 områdenas uppnåendemål. Det var många uppnåendemål för varje område och skolledningen hade gjort en prioritering, genom att ringa in mål att börja uppnå. Vi delades in i 8 grupper och vår uppgift under förmiddagen var att diskutera huruvida vi samtyckte till förslaget eller hade egna, bättre idéer. Skulle man tänka horisontellt eller kanske vertikalt?

Det är svårt att välja och välja bort, då egentligen det mesta faktiskt hänger ihop. Hur kan skolan arbeta aktivt för att motverka våld, mobbning och främlingsfientlighet utan att barn/elever och vuxna visar respekt för varandra? Hur arbetar man för att alla barn/elevers individuella förutsättningar beaktas, utan att stimulera kreativitet och lust att lära?

Jag, som ägnat mycket kraft åt EU´s krav på digital kompetens, blev en aning frustrerad när jag insåg att varken förmågan att använda IKT som redskap eller kunskap att söka, inta analytiskt och kritiskt förhållningssätt, var inringat och därmed prioriterat. Jag kan tänka mig att i en annan grupp agerade idrottsläraren över målen som berörde hälsa, därför att inte heller där var något uppnåendemål inringat som ”första-prio”. Ja – så är det väl – kanske – en del väljs och annat väljs bort. Anledningen till att det måste tas bit för bit, är väl för att det skall vara möjligt att utvärdera? Men inte tar det väl slut om 5 år!? Och har vi tid att vänta med den digitala kompetensen? Nej, säger jag, och ritade två nya ringar!

Arbetsår 2009-2010 har börjat

Nytt arbetsår har börjat!

När ”inkallelsen” kommer och startdatumet närmar sig infinner sig alltid blandade känslor. Är sommaren redan slut? När man väl kliver in på skolan tar den ”roliga” och ”spännande” känslan över helt! Allt börjar om på nytt igen! Allt kan göras lite bättre än förra gången! Det är sommarledigheten som gör att man kan ladda batterierna och åter om och om igen kan känna den här förväntningen.

Vi började dagen med lite information från rektor och en matig smörgås. Klockan 10 gick vi ombord på två inhyrda bussar med inhyrda busschaufförer. Det kändes lite dråpligt, då vi alltid haft egna bussar och egna chaufförer, eftersom skolan haft uppdragsutbildning. Nu har vi inte det längre och våra egna bussar fick ställas av i juni.

Resan gick till hemligt mål och alla var tvungna att åka med bussarna, sa verksamhetschefen. Det är problematiskt att klä sig rätt när man skall iväg på hemliga evenemang. Vis av erfarenheter försåg jag mig med stövlar och det visade sig vara helt riktigt.

Bussen stannade vid Vikingacenter i Nysäter. Vi var indelade i fyra grupper och min grupp fick börja med att kasta yxa och skjuta med pilbåge. I utställningslokalen fick vi uppleva hur en bygata kunde se ut under vikingatidens Jorvik (York i England) där hantverkare var verksamma. En film om Olof Trätälja gjorde oss nyfikna på vad som egentligen finns i den stora kullen vid vattentornet i Säffle. Till sist fick vi ro vikingaskeppet Glad af Gillberga som har hela 13 årpar. Det var en riktigt häftig känsla att lyckas ta årtagen på samma gång som alla andra på styrbords sida där jag satt, samt att lyssna och utföra de instruktioner som gavs av rorsman.

Detta var en riktigt rolig och lärorik start på arbetsåret – tack för det!

Godkänd

Litteraturuppgiften eller examinationsuppgiften är godkänd! Jag blev glad och lättad när beskedet meddelades via universitetets forum. Det var en svår och krävande uppgift. 11 forskares teorier om struktur och system skulle behandlas på sådär 15 sidor. Jag försökte att hålla mitt intresseområde ”digital kompetens” som den röda tråden genom texten. Hur kan teorierna ge mig förståelse för hur förändringar som rör både struktur och kultur vara möjliga att åstadkomma inom skolan? Rent praktiskt fick jag göra så att jag ställde upp 11 papper i soffan, dvs ett papper för var och en av forskarna. Jag skrev namnet högst upp och några få utmärkande ord. På så sätt fick jag en överblick som visade vilka som forskade om strukturers, om kulturers och om rektorers roll. När det är så många böcker som man läst och försökt förstå innebörden i under så kort tid som en termin, är det mycket svårt att hålla isär dem och minnas vem som skrivit vad. Nåväl – vid midnatt skickades mitt arbete in. Jag visste att jag gjort så gott jag kunde, men var ändå osäker på om det skulle räcka för ”godkänt” – vilket det alltså gjorde.

Sämre gick det för min kollega i grannkommunen, som fick krav på sig att komplettera före 31 augusti. Hon behövde förklara ”begreppen” bättre. Hon insjuknade i mitten av terminen pga för hög arbetsbelastning och missade den draghjälp som de fysiska träffarna på universitetet gav. Hon jobbar också heltid och försöker läsa på halvtid. Det är ju så nästan alla av oss får göra. Om samhället anser det vara viktigt att lärare som fortfarande är aktiva i sin yrkesroll, hämtar hem kunskaper om aktuell forskning som kan utveckla skolan, så måste tid ges för det. Kraven blir så stora på oss, både från universitetet och från den vanliga yrkesverksamheten, att vi inte klarar av det. Som det är nu, upplever vi det som det endast ligger i vårt eget intresse, att vi försöker nå en masterexamen i pedagogiskt arbete. Självklart så skulle väl ingen av oss läsa om vi inte var djupt intresserade, men det borde ju också finnas intresse från flera andra håll. Kanske vi två också hoppar av. Då är det eventuellt 4 stycken kvar, när höstterminen startar.

Kortare sommarlov

Tänk vad skolan är i fokus nu för tiden.
Det har nästen inte gått en dag under 3 år utan någonting om skolan har skrivits eller sagts av media. Tänk att få arbeta på en så uppmärksammad arbetsplats.
Det betyder ju att vi är en väldigt viktig arbetsplats. Med oss utvecklas Sverige eller står och faller. Det känns riktigt bra att vara så betydelsefull, faktiskt!
Centerpartiet har ju länge fått stått tillbaka för folkpartiets starka, militäriska röst, men nu ordar man om att eleverna måste gå fler veckor i skolan och de veckorna skall tas från sommarlovet! ”Kortare sommarlov? Glöm det torrbollar!”, skriver Julia 15 år i vår länstidning.

Det är ju smickrande att politiker menar att vi lärare kan tillföra eleverna så mycket mer kunskap under 2 veckor, än vad föräldrarna kan!? För – blir det inte så att eleverna är hos oss istället för hos föräldrarna? För inte handlar det väl så kasst om bara barnpassning för att föräldrar jobbar? Jag skulle vilja veta var alla barn är de veckor som föräldrarna inte har semester. Jag inbillar mig att många barn spenderar någon/några veckor hos mor- eller farföräldrar och kanske då lär mer, men andra saker där, än om de vore i skolan. Jag kan ju ha fel förstås. Insändarskribenterna, som mest är unga människor, är dock eniga om att de vill inte att någon skall begränsa deras sommarlovstid! Julia, 15 år, kanske har rätt – kanske det är torrbollar som sitter och hittar på förslag i regeringen!?

Examen

Sjung om studentens lyckliga daaaar!
Det spöregnade ute hela dagen! Alla studenter ville därför bara vara inne. Avslutningen börjar 11.30 med gemensam lunch. Det är många timmar från morgon fram till dess man får fast föda i magen. Det som rinner får verka fritt, utan konkurrens, alldeles för länge. Usch – jag tycker inte om att se allt för många ungdomar mer eller mindre berusade. Jag vill inte ha sådana bilder i minnet av dem.

Det var första året som jag inte var med till allra sista slutet på dagen, så därför har jag inte så mycket att berätta. Jag såg dock skolans egen präst komma gående med metspö, så jag förstår att han hade ännu en väl genomtänkt historia att berätta. Alla lyssnar till hans goda visdomsord, som han delger studenterna på ett briljant, pedagogiskt sätt. Han är en god medmänniska som visar att han tycker om eleverna och det märker de förstås.

Sedan är det ju alltid några elever som varit speciellt duktiga eller som trots speciella svårigheter klarat skolan bra och därför får stipendium. Det är då man får tårar i ögonen och tänker på föräldrarna som inte får vara med och dela glädjen. Eleverna från kursen ”Sång, dans och teater” sjunger vackert för oss och det blir verkligen mer högtidligt med deras medverkan, än om vi skulle sjunga ensamma. Till sist hoppas jag att eleven som låste in sig på toaletten, därför att han mådde så dåligt, kommer ihåg något av sin examensdag och fick känna åtminstone lite glädje!

Utvärdering LÅ 08/09

Personalen var uppdelade i ämnesgrupper och vi skulle besvara en enkät. Skolledningen vill ha synpunkter och förslag på konferenser som;
- programarbetslagskonferens
- personalkonferens
- klasskonferens
- arbetslagsledarkonferens
- gemensam fortbildning
- marknadsföring
- öppet hus
- information till åk 8 och 9
- föräldramöten åk 2
- schemabrytande aktiviteter som bio och temadagar
- skolledningens ansvarsfördelning

Det var ett omfattande utvärderingsarbete som skulle klaras av på 1 timme!

Vi var 8 lärare och 1 syokonsulent i vår grupp och vi diskuterade livligt och enades om vårt textinnehåll via videoprojektorn. Det går snabbt och alla blir aktivt medverkande till texten som växer fram. Dessutom blir man klar med anteckningarna i samma stund som mötet avslutas. Perfekt – tycker jag!

Vi diskuterade programarbetslagsträffarna som väl egentligen skapades för att programmen skulle utvecklas och att vi skulle hitta möjligheter att ämnesövergripa. Vi tycker inte att vi nått dit, kanske beroende på att vi träffas för sällan, pratar om fel saker eller helt enkelt inte hittat rätt sätt att arbeta på konferenserna?

Angående synpunkter och förslag på gemensam fortbildning tog jag chansen att prata för vikten av att utveckla den ”digitala kompetensen”. En annan lärare tyckte att det vore bra att få mer kunskap om, hur man bemöter våld och hot mot personal. I övrigt fanns det en återhållsamhet i att komma med förslag, eftersom det sällan hörsammas.

Ja – tiden var egentligen för knapp, för att göra det här jobbet riktigt bra. Jag är dessutom själv lite skeptisk till den gruppindelning som gjorts. Jag skulle vilja göra om samma arbete, men då i ett programarbetslag. Det skulle ha varit riktigt intressant att få veta om gruppen då diskuterat någonting annorlunda? För, det kanske är just den här gamla strukturen för grupparbeten som är orsaken till att arbetet i programarbetslagen inte blir som vi önskar. Den gamla indelningen utgör skolans kultur och är starkare, tror jag, än den nyare, där t ex karaktärs- och teorilärare är blandade. Det ska bli intressant och se hur vi skall tackla detta till hösten, när vi börjar med nya, friska tag!

Avslutning och utvärdering

Idag sjöng vi ut våra 1-or och 2-or med Värmlandsvisan och Den blomstertid nu kommer.
Sedan började utvärderingen av läsårens aktiviteter. Verksamhetschefen kunde glad konstatera att de flesta 3-or i år fått slutbetyg. Det är få ”samlade betygsdokument”. Detta tyder på att vi följer upp, stödjer och har hyfsat koll på läget, sa chefen.

Så presenterades en liten undersökning som gjorts bland oss lärare och som handlar om hur vi värderar åtgärdsprogrammet. Mellan 0 och 40 åtgärdsprogram har skrivits av enskilda lärare. Det är en stor skillnad i arbetsbörda mellan läraren som inte skriver något, till den som skriver 40 stycken. Specialpedagogen som sedan nyår har fått som uppgift att sköta administrationen kring omfattande åtgärdsprogram har gjort 37 stycken.

Efter det gick ordningsreglerna igenom och speciellt det som ändrats sedan förra året. Ändringarna har gjorts utifrån lärare och elevers åsikter. Detta pratade vi lite mer om:

• Om elever har alkohol med sig till skolan skall personalen ta hand om den och kontakta polisen som kommer och hämtar den. Ja – det reddes faktiskt ut efter att en lärare gått och ringt en bror som jobbar på polishögskolan i Stockholm.
• Rökning är inte tillåten inom skolområdet. Inte ens i de lusthus som byggdes för 12 år sedan, för att samla fimparna på ett ställe.
• Ingen skall äta i skolans matsal med skyddskläder, varselkläder eller arbetskläder på sig.
• Bilar får bara parkeras på anvisade platser.

Därefter var det dags för kommunpolitiker att presentera Skolplanen. En tjusig broschyr delades ut som omfattade allt från förskoleverksamhet till vuxenutbildning. Planen handlar om 5 utvecklingsområden som man valt att betona; trygghet, lärande, hälsa, utveckling och ledarskap.
Ja – nu har vi pratat betyg, samlingsdokument, enkelt åtgärdstrappa (föregår åtgärdsprogram), omfattande åtgärdsprogram, ordningsregler och skolplan – visst är det dokumentsamhället vi lever i!

Och ändå har jag själva Utvärderingen av skolåret kvar att kommentera!

Avslutning – Utvärdering

Idag är det avslutning för 1-or och 2-or och efter det har vi personal utvärderingsdag. Det är ett digert program mellan 8.30-16.00, som alltså slutar med att vi skall fylla i en enkät om våra synpunkter på olika slags konferenser, gemensam fortbildning, marknadsföring, föräldramöten, gemensamma aktiviteter och ansvarsfördelning. Det verkar inte finnas någon dynamisk blandning av olika slags lärare i de arbetsgrupper vi är satta i och jag undrar om det kan finnas ett syfte med det? Ja – vi får se!

Bland min e-post idag uppdagades att e-post till inköpsansvarig teknikers e-postadress ej varit synkroniserat med skolans e-postsystem. Om det varit så i alla år eller bara sista året, vet jag inte. Det betyder att om man använder den inbyggda adresslistan, där teknikerns namn finns med, så har breven inte gått fram till honom. Jag har gång på gång ifrågasatt om mina brev verkligen kommer fram till kommunens IT-avdelning, men ingen har lyckats hitta något fel. De brev som skickats till expeditionen eller till andra tekniker har fungerat rätt. Det kanske är därför, som det varit svårt att komma på felet. Dessutom har rätt adress använts av systemet om man gått en annan väg, när man valt mottagare av e-post!

Vid sådana här tillfällen känns arbetslivet alldeles förfärligt uruselt! Här ligger viktiga ärenden som alltså inte blivit gjorda. Jag vill använda ny teknik och jag vill att den ska vara säker! Jag tycker också att det faktiskt ligger i min yrkesroll att anamma och använda ny teknik. Men – den här upptäckten var verkligen inget bra slut på mitt läsår! Var finns det med att uttrycka i alla utvärderingar vi skall medverka till i eftermiddag!

Betygsamtal

Betygsamtal är en möjlighet att en liten stund få prata enskilt med varje elev. Man pratar betyg, men också stort och smått som eleven själv vill prata om. Det kan vara svårigheter i skolan, sommarjobb eller varför det är så svårt att gå upp en torsdag morgon. Det är unika chanser till förtrolighet och inblickar i unga människors tankar om att leva idag.

Ibland möter jag elever som uppvisar näst intill en panikkänsla, om de inte nått betyget MVG i slutbetyg. En del elever känner stora krav på sig själva och jag undrar hur det kan vara att gå i gymnasiet i 3 år med en sådan börda i ryggsäcken.

Ibland möter jag elever som närmast ger glädjetjut när jag säger att de uppnått kriterierna för MVG. ”Oh – det är det första MVG jag någonsin fått!” – sa en kille och sken som en sol. Jag tror inte att han hade sett gladare ut om han vunnit en miljon! Så olika livet ter sig för olika elever!

Sedan kommer killen som bekymrar sig för svensk-betyget. ”Vi som är ungdomar vill vara ute på onsdagskvällarna, förstår du” – sa han. ”Då är man så himla trött på torsdag morgon”! Jag tänker tillbaks på när jag var ungdom och att det var precis lika naturligt då att vara ute på onsdagskvällarna. Onsdag, fredag och lördag måste man ju bara få roa sig när man är ung! Skillnaden kanske ligger i att inte speciellt många drack någon alkohol då – på 60-talet? Jag vet ju bara hur det vara i de kretsar som jag befann mig i och där förekom i princip ingen alkohol, därför att man var tvungen att kunna köra bil och man var tvungen att kunna dansa utan att stötta sig på tjejen eller ta felsteg! Konsekvensen blev att alternativet onykter helt enkelt inte fanns på agendan. Den som var onykter blev lämnad ensam. Nåväl – nästa år går han i tvåan, är ett år äldre och då kanske förstått lösningen på sitt torsdagsproblem. Att börja reflektera och se problemet klart, är en väldigt bra början.

Jag har ungefär 90 elever att sätta betyg på och det innebär 90 individuella samtal – jag är inte riktigt färdig än. Tänk - vilket fantastiskt yrke man har - som ger den här möjligheten!

Litteraturseminarium

Idag var sista litteraturseminarieträffen på universitetet den här terminen. Idag var vi bara 4 elever och handledaren. Det är en tuff utbildning det här! Det är svårt att hinna med att läsa all litteratur och samtidigt arbeta heltid, som alla utom en av oss gör.

De tre böcker vi läst och skall behandla idag handlar alla om skolkultur och ledarskap.
OECD-rapporten är en kartläggning av områden som kan förbättra ledarskapet i skolan.

Scherps avhandling handlar om vad som behövs för att bedriva ett framgångsrikt utvecklingsarbete på skolor. Han skriver bl a att dagens skolledare är bra på att lösa problem, men önskar att de vore bra på att skapa problem. Genom ett utifrånperspektiv kan de utmana gällande ordning och praxis och därmed få lärare att reflektera över det de gör.

Scheins organisationskulturmodell i tre nivåer, som han liknar vid ett isberg där toppen är synliga artefakter, mellannivån är värderingar i form av ideal, normer och principer och i botten finns kärnan som är den osynliga nivån, ett slags värderingar som är ”tagen för given” på arbetsplatsen.

Det vi läser finns ett behov av att få diskutera utifrån den vardagsverklighet vi lever i.
Vi börjar inse vikten av att förstå den egna kulturen, för att den över huvud taget skall gå att förändra. Förändringar är dock besvärliga och kräver kraft och därmed inget människan väljer frivilligt. Nej – det krävs näst intill en hotbild som skapar ångestfylld känsla, för att inse förändringsbehov. Vad kan skapa ångest hos skolfolk idag? Låg placering i nationella resultattabeller, försämrad ekonomi, hopslagning eller nedläggning av skolor, låga söksiffror eller kanske en pedagogisk övertygelse?

OECD 2008. Improving shool leadership
Scherp H-Å 1998. Utmanande eller utmanat ledarskap
Schein EH 1988. Organizational culture

Projektarbete igen...

Idag har jag varit med om ännu en presentation av ett projektarbete.

En riktig rysare! Ja – man ryser liksom när något är så där riktigt, riktigt bra som eleverna presterar! I filmen ”Drömmen om att flyga” får man under 45 minuter hela flygets historia presenterad för sig i vackra bilder, dramatisk musik och en behaglig berättarröst. Ett arbete som endast kan presteras av en person som är mycket flygintresserad, historieintresserad, teknikintresserad, bildintresserad och musikintresserad, samt har förmågan att knyta ihop alla dessa områden till ett verk som blir en upplevelse för oss alla som kom och såg, hörde och lärde. Förutom elever i årskurs 1 och 3, elevens handledare och jag, var där endast en ytterligare lärare. Återigen kan man fundera över, hur tid prioriteras i vårt jobb.

Kursen Projektarbete är ju på 100 p, vilket skall motsvara ungefär 100 klocktimmars arbete. När jag frågar eleven om hur många timmar han lagt ned på sitt arbete uppskattar han det till 250-300 timmar. Filmen skulle kunna säljas till varenda skola, som vill ta upp flyghistoria i en kurs.

Jag säger tack, tack, tack till eleven och lycka till i framtiden! Och – alla ni som inte tog er tid (eller vad det nu beror på att ni inte kom), ni missade verkligen något som var värt att lägga 45 minuter på!

G = kunskapsvärde?

Jag var sjuk igår. En konstig ”sjuka” där jag bl a inte kunde hosta, för då kändes det som bröstet skulle gå sönder. Ett dygn när jag nästan trodde det skulle bli ”akuten nästa” – och sedan är man igång igen som om nästan ingenting har hänt!!

Jag tror att det är arbetssituationen på jobbet som kan ge sådana här reaktioner. Det är helt orimlig arbetsbörda för både lärare och elever nu. Jag upplever en markant försämring detta läsårsslut, jämfört med andra. Det hänger ihop med kravet att ingen elev skall ha IG i någon kurs! Kravet ligger förstås på eleverna, men kanske i ännu högre grad på lärarna just nu. Det är orimliga krav på både elever och lärare. Vi stressar också eleverna till att bli sjuka. Visst finns det elever som kan tyckas varit för lata under läsåret och inte gjort sitt bästa och därmed själv har försatt sig i denna situation. Men – att de skall göra ”allt” de inte gjort de sista veckorna på terminen, fungerar inte heller. Det är väl ingen idé att sätta eleverna på ytterligare prov och tro att de denna gång skall klara det. Det är ju undervisningen de inte tagit åt sig och det är då nödvändigt med ytterligare personligt stöd av lärare som de behöver. Några kan läsa in det tappade själva, men långt ifrån alla kan det. Tiden för det personliga stödet är begränsat för läraren och den onda cirkeln är igång.

Naturligtvis vill jag inte att en enda av eleverna i mina kurser skall få ett IG, men ibland är det, det rätta betyget att sätta. Det kan vara flera orsaker till att inte den tillräckliga kunskapen, som kurskriterierna för betyget G har uppnåtts. Har arbetet inte lyckats under ett helt läsår, så är min uppfattning, att kunskapen inte kan byggas upp i nämnvärd omfattning under de sista stressande veckorna i skolan. Det blir ett arbete för systemets skull; något har gjorts som kan bockas av och betyg kan sättas. Men – jag hävdar – att därmed är det inte självklart så att eleven lärt något mer – och – värdet på ett G blir ett systemvärde och inte ett kunskapsvärde!

Är det dessutom en årskurs etta så genererar förfarandet en tyst kunskap, dvs – ”det ordnar sig på slutet men någon inlämningsuppgift som jag kan göra”.

Kursen Projektarbete

Ikväll har jag brottats med den svåra uppgiften att sätta rätt betyg på kursen Projektarbete 100 p. Det som gör det komplicerat är när elever väljer att genomföra kursen Ung företagsamhet 100 p som projektarbete. Det blir två kurser som skall gå hand i hand, så att säga. Till sist skall två betyg också sättas. Ett i kursen Projektarbete 100 p och ett i kursen Ung Företagsamhet 100 p.

Jag läser och analyserar loggböcker, jag läser och analyserar projektrapporter, jag läser och analyserar betygskriterier. Därefter försöker jag para ihop detta med hjälp av ett system av siffror. Skriver siffror för olika betygskriterier och skriver dessa siffror i rapportmarginalen, där jag tycker mig hitta det som menas. Försöker sedan se och förstå arbetenas värde utifrån kursplanen. Det tar tid, både i praktiskt arbete och i reflektion. Det praktiska arbetet tar kanske några timmar och reflektionen tar dagar, ibland veckor.

Jag tror att jag är ganska ”hård” i mina krav – det verkar så när jag diskuterar med UF-läraren. Hon försöker få mig att jämföra med "många andra arbeten". En del elever som väljer så här, kan inte skriva en rapport såsom det är tänkt, säger hon. Men – de kan ju andra delar väldigt bra. Jo, men för kursen Projektarbete 100 p har jag 10 h för första eleven i ett projekt och 5 h för de andra eleverna i gruppen. Den förutsättningen gör att man i hög grad måste lita på loggböcker och rapporter som underlag vid betygsättning. De blir viktiga redskap.

Vid ”vanliga” projektarbeten är man också mer accepterad av eleverna som handledare och får därför mer spontan information från dem. I sådana här kombinationer med Projektarbete och Ung Företagsamhet, har eleverna svårt att förstå och uppleva att de gör annat än kursen Ung Företagsamhet, för där har de ju 90 lärarledda lektioner med UF-läraren. Jag har full förståelse för att det inte kan kännas motiverat att ha två handledare, när man upplever sig bara ha en kurs.

Imorgon när jag åter tittar på mina tagna beslut idag och vad jag grundat det på, kommer jag säkert att känna att jag faktiskt satt alldeles rätt betyg. Det brukar vara så. Som en extra säkerhet diskuterar alltid UF-läraren och jag betygen tillsammans i de båda kurserna. Det gör att det blir ännu säkrare. Men – ett tidskrävande arbete är det – precis som allt annat vi gör inom skolans värld!

Scherps forskning

Den här helgen har jag läst Scherps avhandling; Utmanande eller utmanat ledarskap. Rektor, organisation och förändrat undervisningsmönster i gymnasieskolan.

Det är en totalundersökning, vilket betyder att undersökningens resultat kan sägas gälla generellt för alla gymnasieskolor i Sverige. Det är de 198 gymnasieskolor i Sverige som inte bytt rektor under en bestämd fyraårsperiod, som ingått i en kvantitativ undersökning. Rapporten börjar med en omfattande litteraturstudie, där tidigare forskning om undervisningsmönster, skolans organisation, skolledarrollen, styrning, skolutveckling, samhällsstruktur, skolkultur – ja, allt som kan beröra verksamheten skola, har han läst in sig på och beaktat inför sin egen undersökning.

På sidan 159 fastnade jag vid denna mening; ”Värdefulla perspektivskillnader kan behöva upprätthållas, om inte verksamheten ska drabbas av syrebrist och somna in.” Om en rektor jobbat länge på en skola och kanske dessutom har viss undervisning inbakad i sin tjänst, blir samsynen mellan lärare och skolledare stor och utvecklingskraften som ligger i perspektivskillnader går förlorade, skriver Scherp. För att utmana lärares föreställningar behöver skolledare upprätthålla ett utifrån-perspektiv och ett långsiktigt helhetsperspektiv på verksamheten.

För mig blir det här viktiga ord att få läsa i en forskningsrapport. Det man efter att ha läst Scherps avhandling, börjar reflektera över, är vilket ledarskap som finns på den egna skolan. Han beskriver hur rektorer kan vara serviceinriktade eller utmanande i sin interaktion med lärarna. För att rektorer skall våga och orka vara utmanande, behöver de ha en stark övertygelse om förändringens betydelse och villkor, samt ha stöd ”uppifrån”.

Han för också ett resonemang kring hur rektorer kan påverka undervisningen i riktning mot ett mer elevaktiva arbetssätt, men utan att lämna den gamla lärandemodellen där nya kunskaper läggs till de gamla – kvantiteten kunskap ökar. Kvalitativ ökning av kunskap kräver att undervisningen utgår från elevernas erfarenhetsvärld och inte från en ämnesindelad värld och att eleverna i högre grad producerar istället för konsumerar kunskap. Detta skapar en förändring i elevernas tankestruktur. Alltså – kan man förändra arbetssättet i skolan så att det ser ut att vara en utveckling – men bara blir något ytligt som inte berör själva grundföreställningen om hur man lär sig på ett mer effektfullt sätt.

Till detta hör förstås också vilket kunskapsintresse som ligger till grund för lärarnas reflektioner. Reflekterar de endast på metoder och tekniker eller utifrån en förståelse för elevers reaktioner och inlärningssvårigheter. Eller reflekterar man i ett tredje steg, dvs försöker förstå och ifrågasätta varför man själv eller skolan har en viss praxis och använder sig av en viss pedagogik.

Än en gång blir man varse skolans komplexitet - mycket mer finns att läsa i den här undersökningen – gör det du också!

Scherp skriver att fortbildning i form av delaktighetsstrategin skulle behövas organiseras på annat sätt. Lärare skulle kunna samlas kring angelägna utvecklingsområden i ”forskarlag” där man har tidsresurs och budget inlagt. Min egen tanke om arbetet kring ”digital kompetens” nästa år, har fått mer bränsle!

Scherp, H-Å. Utmanande eller utmanat ledarskap. Rektor, organisation och förändrat undervisningsmönster i gymnasieskolan. Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis, 1998.

Hot och straff

Läser debattsidorna i den lokala tidningen. Vår egen professor, Mats Ekholm, som en gång också var skoldirektör, fräschar upp vårt minne om synen på hot och straff i skolan. I skollagen från 1649 kunde man läsa att ”skolans mål bl a är lärjungarnas förkovran i goda seder och kräver värdigt föredöme i goda seder och saktmodigt lynne hos läraren. Denne får icke utdela någon som helst bestraffning annat än i lugn sinnesförfattning; har han icke en sådan bör bestraffningen uppskjutas.” 1932 fördes så ett förslag fram om att kroppsagan skulle förbjudas i folkskolan. 1958 togs agan helt bort från skolan.

Hot och straff ger inga resultat, menar Mats Ekholm, och det har forskare förstått väldigt länge. Straff är ingen bra pedagogisk metod!

Äldre släktingar har berättat om hur barn fick lägga fram händerna på skolbänken, för att läraren skulle kunna slå med pekpinnen över dem. Pojkar blev luggade i håret, stå i skamvrån och en gång slogs ett barn över örat så det fick en hörselskada, har min svärmor berättat. Det finns människor som lever idag, som kan berätta om en skolvardag, där hot och våld från lärare var vanligt. Så främmande den tanken är för mig och min vardag!

Tänker ibland tillbaka till en liten episod från 1958 när jag gick i andra klass. Bänkarna i klassrummet stod i 5 raka linjer och jag satt i rad 5 näst längst bak. Fröken hade stor auktoritet och vi fick t ex inte ställa oss upp innan hon gav tillstånd. En skolklocka ringde när det var lunchdags. Den här speciella dagen när klockan ringde ställde sig pojken som satt bakom mig upp och jag följde efter. Vi hade räknat klart det vi skulle räkna och lagt ned räknebok, papper och penna i bänken. Så fick man absolut inte göra. Fröken blev jättearg. Vi skulle komma ned till hennes lärarbostad innan vi gick hem för dagen och be om ursäkt. Jag var jätte-jätte-rädd! Han var modigare och sa ”kom så går vi”. Alla tankar i världen cirkulerade runt i mitt huvud och jag visste med säkerhet att de hemma redan visste allt det hemska jag gjort.

När vi så stod framför frökens dörr och skulle be om ursäkt för att vi ställt oss upp vid bänken, innan hon sa att vi fick det, tog min skolkamrat på sig allt! Han sa att han ställt sig upp först och att jag då följt efter, när jag märkte det – alltså var allt hans fel och han bad så mycket om ursäkt för det och lovade att han aldrig skulle göra om det. Han var 8 år! Vilket mod han hade! Jag tror inte alls att det var för att han på något sätt ”var kär” i mig eller så, utan det hade med den miljö han växt upp i – utanför skolan. Hans ord tog udden av allt som mer kanske fanns att säga för läraren. Det blev liksom inget mer alls. Jo – så klart, visste de hemma att jag fått skäll för dåligt uppförande, men det gjordes inget stort av det. Sedan den dagen har jag beundrat denne pojkes mod och minns det gärna som något positivt och väl värt att minnas.

Annat var det förr – då var det disciplin i skolan som gällde! Eller hur!?

Kompetensutveckling

Idag har jag varit på IT-lärarnätverksträff. Roligt och lärorikt! Vårt universitet har för något år sedan startat upp arbetet med att hålla ett nätverk av IT-lärare i länet igång. Syftet är skapa kommunikation mellan gymnasium och universitet och därmed också få fler elever till IT-utbildningar. När jag träffar alla dess kunniga datalärare får jag lära mig så mycket! Det är en mycket kunnig yrkeskår. Idag var det också en inbjuden föreläsare som höll en Mini-hacker-demonstration. Vi fick lära oss att aldrig spara lösenord i datorn och att en hacker med USB-minne på några sekunder kan hämta användarnamn och lösenord från min dator. Nätverket skall vara säkert, användarvänligt och billigt. Det är tre ben, men det kan bara ha 2 ben, så man får välja bort ett alternativ! Det går inte att säga att ens dator är helt säker, men man kan påstå att den är mer säker än grannens! 45 minuters demonstration och information av en till synes riktig ”hackare” får oss alla att inse att vår vardagliga miljö är allt annan än säker. Någon funderade på att gå tillbaks till papper och penna – men det kanske är lite väl drastiskt, för det var väl inte meningen att skrämma oss så mycket!

Nätverket stöds ekonomiskt av ”Teknikerjakten”, som också stödjer bra projekt som ökar antalet elever till naturvetenskapliga och tekniska program, samt till universitetet. Jag fick en hel del tips från andra skolor om roliga och intressanta projekt. Universitet skulle också gärna se att elever från gymnasieskolorna utnyttjade IT-avdelningens lab för lämpliga projektarbeten. T ex kan man i ett sådant lab som de har, titta på hur människor interagerar med olika sajter på nätet.

Speciella tjejdagar på universitetet tycker vi absolut skall fortsätta att ordnas och önskar också att det blir mer vanligt att både grupper och enskilda elever från oss kan få komma till universitet, samt att IT-studeranden på universitetet kan komma ut till gymnasieskolorna. Ett större samarbete som innebär ett givande och tagande från båda håll är önskvärt. Det är fortfarande så, att man måste jobba för att intressera tjejer för teknikutbildningar. Ett sätt är att låta dem träffa kvinnliga förebilder, under sådana här speciella dagar när killarna får vara kvar i skolan.

Det är viktigt med sådana här dagar, då man får en påfyllnad med idéer om förbättringar i skolan. Det finns sååå mycket roligt och intressant man kan göra och jag skall försöka sålla bland alla intryck och hitta något som kan passa vår skola och våra behov. Gärna tillsammans med skolans lärare på el-programmet som också var med på denna träff.

En vanlig dag på jobbet..

Jag var på jobbet kl 7.05 som de flesta dagar. Före kl 8 hinner jag ta reda på e-post, 100-talet spam som skall sorteras bort, svar från elever och kollegor som skall läsas och en del besvaras. Idag börjar inte första lektionen förrän 8.55 så jag har lite tid att rätta prov från i fredags – tror jag!

Men 8.10 ringer telefonen och det är från UF-mässan i Stockholm. Den bärbara datorn som skall användas vid presentationen av UF-företaget går in i viloläge var 5:e minut och eleven har inte behörighet att själv ändra på det. Många problem som skall lösas är unika, dvs man har inte varit med om det förut. Då börjar hjärnan att samla kunskapsbitar än här och än där, för att hitta en lösning, samtidigt som ett otal sorteras bort lika fort som de tänkts. Det slutar med att jag ger mitt administratörslösenord till eleven – det är ju förstås dödsstraff på och det har aldrig hänt tidigare. Men – vilken skada kan eleven göra 35 mil bort och har som sitt största mål för dagen, att vinna tävlingen om bästa UF-företag. Jag kan ju ändra mitt lösenord när jag lagt på luren. Vilken himla tur att jag faktiskt hade loggat in på den datorn, så den visste vilken viktig person jag är ;-)

Nu är det helt plötsligt bara 5 min kvar tills jag börjar första lektionen. Jag skall ha genomgång som handlar om ergonomi och då speciellt kopplat till datorarbete. Samma klockslag som lektionen slutar, alltså kl 10.00 skall jag vara på programarbetslagsmöte. Kommer 10 minuter för sent till diskussionerna om elever, kurser och behov av lärare inför nästa läsår. Får mig också som hastigast medskickat en kommentar om att ”det väl inte är nödvändigt att köpa officelicenser till alla nyinköpta datorer, vi måste väl ha från sådana som kasserats. Och förresten nedgraderar ju IT-enheten dem”. Jag svarar, att jag skall ta reda på hur det är med detta och återkomma. Man önskar att man var likt en dator ibland – bara trycka på ”sök” och så kom rätt information fram inom någon sekund.

Efter mötet står kollega utanför mitt rum och väntar på att jag skall installera ett program på hennes dator och lösa problemet med hennes försvunna topp-marginal i Word. Programmet är instalerat – när gjorde jag det föresten? Jo, det var nog strax efter UF-problemet och före lektionen. Men hur i hela världen har människan lyckats få bort marginalen? Jag kan verkligen inte komma på det, men får hjälp av min kollega som jag delar rum med. Han har varit med om problemet förut och hittar med musmarkören ett litet smalt ställe mellan övre linjalen och arbetsytan, där man kan välja ”visa/dölj marginal”. Det finns alltid något nytt att lära. Nu är klockan plötsligt 12.15 och jag måste få mat!

12.45 är det dags för individuell lektion med två elever. Den ene har varit sjuk i flera veckor och missat hela excelavsnittet i kursen och den andra har helt enkelt varit för lat för att lära sig, så han klarade inte godkänd-nivån på provet förra veckan. Han var tyvärr för lat för att komma idag också. Jag undrar hur han tänker att det skall lösa sig?

13.45 kommer elever som skall göra prov som de missat tidigare. Jag har förberett och loggat in på några datorer som ”provelever”. Jag gör så för att de skall kunna hämta och lämna prov på ett speciellt ställe på servern. Medan de ännu är kvar och gör prov kommer webbdesigngruppen. De droppar in lite pö om pö, allt eftersom de blir klara med andra lektioner. Alla gör ju olika saker och kan arbete mer flexibelt, både vad gäller tiden och innehållet. Kl 14.30 skall en elev presentera sitt arbete som han arbetat med hela terminen. Det är ett beställningsjobb på en webbsida som skall användas av en förening och där det skall finnas 3 olika nivåer på användare. Det är ett mycket avancerat arbete och presentationen är klar 16.00. Elevens kunskapsnivå ligger skyhögt över det som krävs i den här kursen. Men han har tagit sig an en utmaning och lärt väldigt mycket – jo, han säger så själv. Det är jag glad för förstås.

På väg mellan datasal och arbetsrum pratar jag med kollega som skall hjälpa mig med att lämna ut en lånedator till eleven som varit sjuk och behöver träna excel hemma under lovdagarna som nu kommer. Eftersom jag inte är på skolan imorgon och kan göra det själv, skall hon göra det när eleven kommer för nationellt prov. Tack för det!

Jag återkommer till mitt arbetsrum 16.15 och en annan kollega vill prata lite om mötet i förmiddags. Jag måste hinna plocka undan, registrera frånvaro, föra anteckningar om vilka elever som gjort prov idag, skicka mail till de elever som inte kom som det var bestämt och så ska aktivitetskorten för stegtävlingen skickas in också och arbetsbordet städas. Den ene medlemmen i min steg-grupp har inte lämnat in sitt kort. Jag måste skicka några mail för att få reda på varför och när sista datum är för att skicka in sammanställningen. Hinner med bussen 18.30 hem och somnar inom 5 minuter! 19.45 kliver jag in min lägenhet för lite kvällsmat, något socialt telefonsamtal och ett TV-program om hur pyramiderna byggdes.

Ja – så kan en dag se ut – är någon som vill yttra sig om att lärare inte gör något!?