Nu har jag fyra blogg-grupper igång. Det går allt bättre. Den här veckan krävde jag att eleverna skulle skriva i Word först och därefter klippa ut och klistra in i bloggen. Jag bromsar på detta sätt. Det skapas automatiskt en viss tid för eftertanke. Vad har jag skrivit och hur har jag skrivit och kan andra förstå vad jag skrivit? Chatt-beteendet är i princip borta. Intressant!
Alla skriver och tycks inte uppleva motstånd för att publicera. Jag har grupper som tillhör både studieförberedande program och yrkesförberedande program och jag har hittills inte sett någon skillnad mellan grupperna, vad gäller det. En elev som har extra svårt att stava rätt, fick genast en ljudlig kommentar från en annan elev. Kommentaren var inte vänlig i sin ton. Det är bra att elever läser och ser när det är fel, tänker jag – men vad händer med den felskrivande elevens lust att fortsätta publicera? - Det är inte hela världen om man stavar rätt, sa jag. Huvudsaken är att vi förstår varandras inlägg – eller hur?
Phuu, vilken tur att jag hörde och reagerade med en gång! Än en gång har jag fått belägg för vad viktigt det är med ”läraren i centrum”. En lärare som är medaktör i lärandet är en viktig förutsättning för att få med alla elever på kunskapsvägen. Jag hoppas verkligen att den felstavande eleven skriver nästa vecka också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar