Skolekologi

Just nu läser jag boken Skolekologi (Sarason). Hur skall man få syn på skolkulturen? Sarason menar att det finns regelbundenheter i både miljön och beteendet, som är bra att upptäcka när man vill förändra skolan. Han tipsar om att tänka sig en varelse från yttre rymden som iakttar uppifrån utan att förstå talet/språket. Varelsen räknar sådant den ser och försöker, utifrån de mönster som då skapas, förstå och tolka det insamlade. 5 dagar i ett hus med fler små människor än stora människor och 2 dagar är huset tomt. De mindre människorna sitter och en stor står upp. Alla går ut ur de små rummen med en timmes intervall osv.
Varför ser det ut så? Och varför finns det ett rum där man springer och hoppar omkring och ibland kastar en boll? Varför skriver man siffror varje dag hela skolgången?

När vi vill göra förändringar i skolan, vill vi då ändra på de regelbundenheter som råder eller ska det nya existera vid sidan av det som redan finns?

Nya läroplaner och mer kunskapskrav på skolan ger kanske ingen förändring, om inte också miljön och förhållanden mellan lärare och elever utvecklas. Fast då behöver vi anta en utomjordings objektiva ögon, annars upptäcker vi inte det som vi är vana att se! Vi är allt för påverkade av skolmiljön, strukturer, traditioner och ideologier. Så har jag i alla fall förstått att Seymour Sarason menar.

Kommer att tänka på rumpnissarna i Ronja Rövardotter som undrade: ”Våffå dådå? Våffå ä dä på dätte vise? Varför kan vi inte allihopa i skolan säga så och ifrågasätta alla gamla strukturer och kulturer som tycks leva vidare av gammal ohejdad vana.

Städning och tillbakablick

Sportlov – och jag har jobbat!
Jag behövde städa serverrummet och det går inte under dagtid när verksamheten är igång. På kvällarna är jag för trött. Tiden får jag igen till påsk, när jag skall ut på en längre resa, så det är absolut inget synd om mig. Städningen var förresten rena nostalgiresan. I rummet fanns 13 års teknikhistoria. Fanns, skriver jag, för jag slängde nu en hel del, men inte allt. På översta hyllan närmast taket finns lite DOS, Windows 3.1 och ClipArtbilder på diskett med tillhörande bok samt Officepaketets 24 disketter.

Utvecklingen har varit snabb. Först matade vi datorerna med disketter, sedan med CD-skivor och nu är det DVD - möjligtvis en gång, men för det mesta finns allt på nätet. De två gamla CD-tornen som var så märkvärdiga när jag köpte dem, är dammsamlare nu. Backup-banden som bandade dagens händelser var märkta med veckodagarnas namn. Jag minns nu, att jag varje eftermiddag innan jag gick hem stoppade i ett nytt band och något band hade jag alltid i ryggsäcken med mig hem (ifall skolan skulle gå upp i rök). Nu slängde jag allihopa – sådär 20 stycken. Snart skall också servern försvinna härifrån. De tjocka skärmarna hos klienterna är utbytta mot platta och är förhoppningsvis mindre skadliga. De gamla bläckstråleskrivarna har fått lämna plats för lasernätverksskrivare och mössen har skroll ….

Det är så fint i serverrummet nu och jag känner mig väldigt nöjd!

Lärarfortbildning

Nu har jag haft två omgångar lärarfortbildning i hanteringen av programmet PowerPoint. 12 lärare har nappat på erbjudandet. Det är cirka 15 % av lärarkåren på skolan. Jag trodde att fler skulle komma, då kursen var förlagd på dagtid (14.30-16.00). Kanske inte behovet är större, funderar jag. Eller är det så att lärare har så mycket att göra, att det inte finns utrymme för att gå på kurser? Jag är osäker på huruvida jag skall fortsätta att ställa krav på, att få genomföra ytterligare lärarfortbildning i datakurser. Den här gången har det varit yrkeslärare som år efter år bett mig genomföra utbildningar, men jag tror inte att det bara är dessa lärare som egentligen skulle ha något att vinna på att delta. Hur många lärare måste vara intresserade för att det skall vara ”lönsamt” för skolan, tro? Egentligen kanske det räcker med en enda!?

Hemsideprojekt 1 slut

Nu var sista lektionen för mina årskurs 1-elever och arbetet med att skapa en hemsida om datasäkerhet. Vi har använt fem lektioner och mer tid kan inte läggas på just denna del av kursen. Vi har testat ett för oss nytt verktyg, där alla kan känna sig aktivt delaktiga. Det betyder att alla har rättigheter att logga in på sidan och göra uppdateringar. Några få elever har en högre behörighet, vilket innebär att de också kan skapa strukturerna.

Det känns oerhört bra att jag lyckats driva projektet ända till mitt uppställda mål. Det har varit långt ifrån problemfritt och på slutet har jag också haft god hjälp av en elev i trean. Han har också en sådan där speciell drivkraft inom sig, som aldrig tillåter att man ger upp!

Ett annat syfte med det här arbetet är ju också att bedöma hur väl det kan användas av andra på skolan och i andra kurser/situationer. Jag tycker att det borde finnas lättare redskap och det finns det nog också. Nu vet jag vad Joomla är och jag börjar kunna hantera det skapligt väl.

http://www.herrgardselever.se

Lönekriterier

Läste en insändare skriven av en gymnasieakademiker som tycker sig, som just akademiker, vara värd mera pengar vid löneförhandlingar än andra lärare. Han vill tillhöra ett lärarlag som har samma ämnesinriktning, där ämnet kan utvecklas så att det bäst gagnar eleverna. Han tycker sig vara ”systemets fånge”, när han måste ingå i ett arbetslag där karaktärsämneslärare ingår. Jag undrar om karaktärsämneslärarna också tycker sig vara systemets fångar, när de måste jobba tillsammans med teoretiker som aldrig mött verkligheten? Eller - kanske de pga av sin verklighetsförankring, inser att ju fler kompetenser ett lärarlag har, ju större blir framgångsmöjligheterna för eleverna?

Man blir både upprörd och ledsen av sådana insändare, som enligt min åsikt, visar på en konstig människosyn och förståelse för uppbyggandet av vårt tids samhälle. Att tillhöra ett lärarlag där alla lärare är utbildade inom samma ämne, gör att man till största delen går runt i en cirkel och trampar i varandras fotspår. Att tillhöra ett arbetslag med många olika professioner, innebär att man hela tiden utvecklas. Nya kunskaper och insikter läggs till det man redan kan och nya verklighetskartor formas hela tiden. Verklighetskartor som blir alltmer detaljerade och ger en större förståelse för komplexiteten av att vara människa och verka som människa i samhället. Den insikten är viktig att kunna visa på i arbetet med eleverna.

Med detta sagt vill jag inte alls förkasta vikten av att också ingå i ämnesträffar, för det har också sin betydelse för kunskapsutvecklingen i det egna ämnet. Men vad skall ligga till grund för lönen?

Teknikberoende

E-postservern är gammal och överfull, vilket gör den instabil. Nu och då stannar den, oftast när det blir helg. Lärare blir upprörda – ett teknikberoende har utvecklats hos yrkeskåren. Det är inte många år sedan, som skolledningen tvingade lärarna att använda skolans e-postsystem, genom att sända veckomeddelandet denna väg. Läraryrket är konstigt. Vi jobbar ibland under icke kontorstid. Arbetsbelastningen är ojämn, vilket gör att en söndag inte alltid är en vilodag för rekreation och återhämtning. Och – eftersom vi nu tagit e-posten till vårt vardagliga redskap, så anser vi att den behöver fungera även på helger. Slutsatsen av detta resonemang blir att e-post för lärare bör ha 24-timmarsservice. Hotmail fungerar ju alltid, dygnet runt och med ett till synes oändligt antal användare. Vi är ju inte tusen ens….

Människan utvecklar teknik och blir snabbt beroende av något som vi själva, var och en, inte kan styra över, utan alla användare måste lita till några få specialister. Påstående gäller lärarkår gentemot systemet, men också IT-enhet gentemot systemet. Det pågår hela tiden en kamp att hålla tekniken på den fordrade nivån. Kan det gå så långt att tekniken börjar leva sitt eget liv, bortom all specialistkunskap? Slutar inte det med en krasch då?

Sömnproblem

Tittar på Skolfront på TV2. Mats Trondman, professor i kultursociologi är där och berättar om ungdomskultur. Var femte elev sover för lite säger reportern bekymrat. Ja – och ännu fler sover tillräckligt, kontrar Trondman. Sådana svar kan bara en person med fördjupade kunskaper snabbt kontra med!

Naturligtvis tycker jag också att det inte är okey att en samling elever inte kan sova tillräckligt många timmar per natt, för att kunna följa undervisningen på dagen. Trondman förklarade att en viss del kan förklaras av ungdomskulturen idag, när man hela tiden måste vara uppkopplad med mobiltelefon. Det finns hela tiden något som kan (behöver) sägas till någon, innan man somnar.

Jag kommer att tänka på min elev den här veckan som var så sömning första timmen, att han nästan slog huvudet i tangentbordet. ”Har du inte sovit i natt” sa jag lite hårt, får jag medge.”
- Nej, det har jag inte svarade eleven, överraskad av min attack.
- Hur många timmar har du sovit i natt, frågar jag vidare.
- 2 timmar, svarar eleven.
- 2 timmar – det är alldeles för lite, du måste sova minst 8 timmar, säger jag.
- Ja – men – det var någon som bankade i väggen på ena sidan – och länge. Sedan börjande någon på andra sidan banka tillbaka. Det bankade både från höger och vänster – jag kunde inte sova!
Eleven går första året på gymnasiet och bor inackorderat i ett hus, där många elever är inackorderade.

Det är inte lätt att leva ensam, utan föräldrar som kan utöva sitt föräldraansvar/vuxenansvar!
Det finns en hel del sådana ”nästan vuxna” elever som försöker så gott de kan, men ibland hindras av sådant de ännu inte rår på. Och – det påverkar också vardagslivet och prestationer i skolan.

Kupp

Arbetslagskonferens - NV.
Uppgiften tills idag var att läsa allt som står om elevinflytande i våra styrdokument.
Inom det området fanns saker som skolan fick kritik för av Skolverket, under deras inspektion av verksamheten 2007. Min magisteruppsats i våras handlade ju om elevers attityder till elevråd och digitala gemenskaper. Jag har nu förstått att det här är enda chansen och enda forumet som jag har möjlighet att ”ta mig plats” så jag kan få berätta vad jag gjort. Det känns inte ok att sitta med och gå igenom alla texter i styrdokumenten och relatera dem till vår skolas verklighet, utan att få tillföra det jag arbetat med under åtskilliga månader!
Så…nu är det klart och ….nu kan vi lägga den till handlingarna också!

Disputation

Min kollega, doktoranden i biologididaktik, har nu nått målet och lagt fram sin avhandling:

”Science versus School-science - Multiple models in genetics; The depiction of gene function in upper secondary textbooks and its influence on students’ understanding”.

Jätteroligt, det ligger ett enormt arbete bakom, som han nu kan glädjas över. Stort Grattis!

http://kau.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:128104&searchId=null

Marknaden styr

Vi skapar och utvecklar strukturer i samhället. Ibland utvecklas inte strukturerna eller systemen som de flesta av oss önskar. Skolor konkurrerar om elever. Sök oss, för då får du en bärbar dator! Sök oss för då kan du tillbringa viss skoltid i stallet eller på ishockeyrinken! Är det schyst? Skall gymnasieskolor tävla om elever på det här sättet, för att få sin ekonomi att gå ihop och kunna bevara ”skolan mitt i byn”. Skolan, liksom affären, vårdcentralen och bensinmacken behövs ju för att det skall vara ett samhälle man vill bo i, eller hur?

30 000 kronor per termin tjänar den kommun som kan locka en elev från en annan kommun. 30 000 kronor förlorar en kommun när eleven väljer en annan kommun, därför att han får en bärbar dator där. Hur har vårt samhälle kunnat utvecklas på det här sättet? Vem tjänar egentligen på det? Du, jag, samhället, staten eller företagen som säljer datorn?

På min skola väcks förstås också ”stridsgenerna” hos många. Vi erbjuder alla elever en bärbar dator – ja, alla elever på teoretiska program förstås. Hmm, tänker jag som bara ser på, är det ett försvarbart demokratiskt förfarande tro? Behandlar vi därmed alla elever lika, som styrdokumenten säger att vi ska? Finns det elevgrupper som har större tillgång till dator i hemmet än andra? Är det de, som skolan nu försöker kompensera, så att de kan få lika möjlighet att använda datorer som de som har tillgång till datorer hemma?

Och – vad skall de bärbara datorerna användas till? Vilka intentioner och förhoppningar till ett bättre lärande för eleverna innebär viljan att köpa in elevdatorerna? För inte handlar väl allt om pengar och marknad? Än en gång – varför vill vi ha institutionen ”skola” i samhället?

Seminarium 1 - Kunskapssociologi

Seminariet var en lång och krävande dag för oss alla som var med. Vi vände och vred på begrepp som struktur, system, institutionalisering, primär och sekundär socialisering osv. Vi diskuterade vardagslivets struktur i form av digitalt stöd för strukturer i vardagslivet, facebook efter döden, glasvas (orimliga?) värde och vargsidan som skulle skydda hunden, men som innebar döden för vargen. Skapande av nya strukturer kan få oönskade effekter! Hjärnan gick för högtryck från 9.30-16.30, men lyckligtvis höll allas hjärnor för trycket.

Nu lägger vi Berger/Luckmann och Giddens bakom oss, åtminstone för ett tag. Två nya böcker står på kö och väntar på att vi ska sluka dem. Stafettpinnen, som innebär handledarskap för seminarium, är med varm hand överlämnad till två nya och förväntansfulla medstudenter. Lycka till!

Kunskapssociologi

Jag har delat helgen med Berger, Luckmann och Giddens. De är sociologer och har sina speciella teorier om strukturer och system i det stora, liksom i det lilla livet. Det började redan på fredag eftermiddag efter jobbet, när jag och en kursare stämt träff på biblioteket. På torsdag skall vi hålla i ett seminarium på universitetet om dessa herrars teorier. Har vi förstått teorierna lika? Vilka gruppfrågor kan vi använda? Skall vi använda frågeställningar, påståenden eller tidningsartiklar som utgångspunkter för diskussioner? Och – inte minst – hur skall vi inleda det hela? Det är nödvändigt att varva digitala möten med face to face.

Jag känner kravet att försöka använda en metod som gör kurstagarna deltagande och inte falla in i universitetsmallen ”föreläsning”. Jag/vi kan ju på intet sätt påstå att just vi, som är seminarieledare, kan teorierna bättre än de vi talar inför. De har också läst böckerna och reflekterat över teorierna. Vi skall bara försöka driva tankarna ett steg längre…val av rätt metod gör det arbetet mer framgångsrikt, tror jag.