Vi skapar och utvecklar strukturer i samhället. Ibland utvecklas inte strukturerna eller systemen som de flesta av oss önskar. Skolor konkurrerar om elever. Sök oss, för då får du en bärbar dator! Sök oss för då kan du tillbringa viss skoltid i stallet eller på ishockeyrinken! Är det schyst? Skall gymnasieskolor tävla om elever på det här sättet, för att få sin ekonomi att gå ihop och kunna bevara ”skolan mitt i byn”. Skolan, liksom affären, vårdcentralen och bensinmacken behövs ju för att det skall vara ett samhälle man vill bo i, eller hur?
30 000 kronor per termin tjänar den kommun som kan locka en elev från en annan kommun. 30 000 kronor förlorar en kommun när eleven väljer en annan kommun, därför att han får en bärbar dator där. Hur har vårt samhälle kunnat utvecklas på det här sättet? Vem tjänar egentligen på det? Du, jag, samhället, staten eller företagen som säljer datorn?
På min skola väcks förstås också ”stridsgenerna” hos många. Vi erbjuder alla elever en bärbar dator – ja, alla elever på teoretiska program förstås. Hmm, tänker jag som bara ser på, är det ett försvarbart demokratiskt förfarande tro? Behandlar vi därmed alla elever lika, som styrdokumenten säger att vi ska? Finns det elevgrupper som har större tillgång till dator i hemmet än andra? Är det de, som skolan nu försöker kompensera, så att de kan få lika möjlighet att använda datorer som de som har tillgång till datorer hemma?
Och – vad skall de bärbara datorerna användas till? Vilka intentioner och förhoppningar till ett bättre lärande för eleverna innebär viljan att köpa in elevdatorerna? För inte handlar väl allt om pengar och marknad? Än en gång – varför vill vi ha institutionen ”skola” i samhället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar