Det är mycket diskussioner om åtgärdsprogram nu. Vi har varit för dåliga på att dokumentera diskussioner och överenskommelser med enskilda elever. Nu skall allt skrivas ned. Det finns enkelt åtgärdsprogram, som används när eleven har problem i 1 eller 2 kurser. Det finns ett större åtgärdsprogram, som används när eleven har problem i mer än 2 kurser. Sedan finns det också en blankett som heter ”Åtgärdstrappan” som också skall följas och fyllas i.
Det verkar som om skolan nu går från en muntlig kultur till en dokumenterande kultur.
Nu har jag erfarenhet av att ha fyllt i ett enkelt åtgärdsprogram tillsammans med en elev. Jag för samma slags diskussion, som jag alltid fört med elever, som inte riktigt lever upp till kursens mål.
Men - resultatet verkar bli detsamma oavsett om man pratar eller pratar och fyller i papper! Papperet blir endast ett bevis på att jag gör vad jag alltid gjort, nämligen pratar med eleverna för att finna individuella lösningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar