Just nu presenteras många tusen projektarbeten i våra gymnasieskolor. 100 timmar, mer och ibland mindre, har eleverna lagt ned på ett eget arbete. Ibland ensamma och ibland tillsammans med andra elever. Det handlar om att komma på en idé, genomföra och till sist presentera något, som man kan vara riktigt stolt över. Det är ett arbete som genererar en massa kunskap och får individen att växa som människa. Det är oftast bara en enda person som får ta del av detta – handledaren. Försök görs för att många fler skall få ta del av arbetena, men eftersom tiden är så hysteriskt uppbokad vid terminsslutet, så är det få som tar sig tid att ta del av föreläsningar, hemsidor, utställningar, dokument eller filmer.
Jag tog mig tid den här veckan och jag tog med mig hela min klass som jag skulle ha lektion med, när en elev ville visa den film han gjort. Det finns säkert något som är minst lika viktigt att lära där, tänkte jag, efter ett mycket kort övervägande med mig själv.
Jag behövde inte ångra mig. Upplevelsen var total. Hans 100-poängsarbete handlade om miljö och politik i Irland. Hans arbete är ett bevis för att naturvetenskap och samhällskunskap hör ihop – även i skolan. Dock är det få elever som lyckas skapa den föreningen. Han går naturvetenskapsprogrammet och är naturligtvis både intresserad och mycket kunnig inom miljöområdet. Men – han är dessutom politiskt intresserad och valde att inom kursen ”Projektarbete” följa med på den årliga Irlandsresan som arrangeras av samhällsprogrammet. Väl i Irland intervjuade han både politiker och miljöorganisationer. Resultatet blev en 25 minuter lång film, där vi fick kunskaper om Irlands miljö och politikers och miljöorganisationers intentioner och agerande för att värna den. Ett mycket bra Projektarbete, som imponerade stort på mig och också på de elever som jag tagit med mig.
Jag ryser när jag är med om sådana här stora upplevelser och känner en enorm stolthet över elevers prestationer. Varje gång går mina tankar till deras föräldrar. Vet deras föräldrar vilka oerhört duktiga barn de har? Har de förståelse för vilka stora prestationer deras barn gör i skolan? Det gäller den här elevens föräldrar, men också många, många fler elevers föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar