Just nu när naturen är som vackrast och man gärna vill uppleva den med alla sinnen, är livet i skolan som mest krävande. Oh, vad gärna jag skulle vilja stanna kvar ute en tidig morgon, för att se på vårblommorna som täcker marken och lyssna till alla vårfåglar som kommit.
Men – jobbet kräver all min kapacitet och gud nåde mig om jag blir sjuk! Det är ett märkligt yrke att vara lärare. 100-tals unga människor är beroende av att jag är frisk, är på arbetet, gör mitt arbete professionellt, dvs bedömer kunskaperna hos varje elev på ett riktigt sätt och därmed sätter rätt betyg och i rätt tid. Det vanliga undervisningsarbetet pågår, samtidigt som arbetet med de elever som ännu inte uppnått godkänt i vissa delar av en kurs, löper parallellt. Som om inte detta var nog, störs hela tiden arbetet av till synes otaliga nationella prov. De går fram likt tornadon och andra mer ”oviktiga” kurser blåses åt sidan.
Efter sig lämnar ovädret utmattade elever, kilovis med prov som skall rättas av de lärare som har sådana ämnen och vi andra lärare som månar om våra kurser försöker hålla tempot och motivationen uppe hos eleverna, när de kommer till oss. Det känns som om alla är offer för ett skolsystem som jobbar för statistik som skall uppvisas och visa på hur bra/dålig svensk skola är!
Jag tycker att systemet stressar ihjäl halvt ihjäl våra ungdomar, för något som tveksamt ger mer kunskaper hos varje individ. Visst – jag ser också vitsen med nationella prov i den mening att alla skolor bedömer lika, så det upplevs som ett rättvist betygsystem. För min egen del skulle det vara en fördel, om jag kunde planera mina kurser så, att vi vore klara innan maj månad börjar. Det är svårt, för mina timmar liksom alla andra andras är ju utlagda schemamässigt, så de skall täcka hela läsåret. 50-poängskurser är reducerade till 40 lärarledda lektioner och det finns inte så mycket spelrum, men jag känner nu, att jag måste få en förändring för nästa års ettor.
Inga av eleverna heller, kan njuta av årstiden och känna att det är en fantastisk tid att leva i. Så kallade lågpresterande elever får sina IG-varningar staplade framför sig med beskrivningar om vad de måste göra och de så kallade högpresterande eleverna blir genomstressade av att kanske inte uppnå MVG i alla kurser. Även den gruppen elever som befinner sig mitt emellan och alltid försöker göra så gott han/hon kan utan orimliga krav på sig själv, dras med och kommer i obalans.
Det är något fel på skolsystemet! Det här borde vara den mest roliga och förnöjsamma perioden under ett läsår – en tid när man får känna sig riktigt nöjd för allt man gjort! Sumera och tänka tillbaks på allt nytt man lärt sig och allt roligt man gjort tillsammans. Det gäller både elever och lärare förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar