Litteraturuppgiften eller examinationsuppgiften är godkänd! Jag blev glad och lättad när beskedet meddelades via universitetets forum. Det var en svår och krävande uppgift. 11 forskares teorier om struktur och system skulle behandlas på sådär 15 sidor. Jag försökte att hålla mitt intresseområde ”digital kompetens” som den röda tråden genom texten. Hur kan teorierna ge mig förståelse för hur förändringar som rör både struktur och kultur vara möjliga att åstadkomma inom skolan? Rent praktiskt fick jag göra så att jag ställde upp 11 papper i soffan, dvs ett papper för var och en av forskarna. Jag skrev namnet högst upp och några få utmärkande ord. På så sätt fick jag en överblick som visade vilka som forskade om strukturers, om kulturers och om rektorers roll. När det är så många böcker som man läst och försökt förstå innebörden i under så kort tid som en termin, är det mycket svårt att hålla isär dem och minnas vem som skrivit vad. Nåväl – vid midnatt skickades mitt arbete in. Jag visste att jag gjort så gott jag kunde, men var ändå osäker på om det skulle räcka för ”godkänt” – vilket det alltså gjorde.
Sämre gick det för min kollega i grannkommunen, som fick krav på sig att komplettera före 31 augusti. Hon behövde förklara ”begreppen” bättre. Hon insjuknade i mitten av terminen pga för hög arbetsbelastning och missade den draghjälp som de fysiska träffarna på universitetet gav. Hon jobbar också heltid och försöker läsa på halvtid. Det är ju så nästan alla av oss får göra. Om samhället anser det vara viktigt att lärare som fortfarande är aktiva i sin yrkesroll, hämtar hem kunskaper om aktuell forskning som kan utveckla skolan, så måste tid ges för det. Kraven blir så stora på oss, både från universitetet och från den vanliga yrkesverksamheten, att vi inte klarar av det. Som det är nu, upplever vi det som det endast ligger i vårt eget intresse, att vi försöker nå en masterexamen i pedagogiskt arbete. Självklart så skulle väl ingen av oss läsa om vi inte var djupt intresserade, men det borde ju också finnas intresse från flera andra håll. Kanske vi två också hoppar av. Då är det eventuellt 4 stycken kvar, när höstterminen startar.
söndag 28 juni 2009
onsdag 17 juni 2009
Kortare sommarlov
Tänk vad skolan är i fokus nu för tiden.
Det har nästen inte gått en dag under 3 år utan någonting om skolan har skrivits eller sagts av media. Tänk att få arbeta på en så uppmärksammad arbetsplats.
Det betyder ju att vi är en väldigt viktig arbetsplats. Med oss utvecklas Sverige eller står och faller. Det känns riktigt bra att vara så betydelsefull, faktiskt!
Centerpartiet har ju länge fått stått tillbaka för folkpartiets starka, militäriska röst, men nu ordar man om att eleverna måste gå fler veckor i skolan och de veckorna skall tas från sommarlovet! ”Kortare sommarlov? Glöm det torrbollar!”, skriver Julia 15 år i vår länstidning.
Det är ju smickrande att politiker menar att vi lärare kan tillföra eleverna så mycket mer kunskap under 2 veckor, än vad föräldrarna kan!? För – blir det inte så att eleverna är hos oss istället för hos föräldrarna? För inte handlar det väl så kasst om bara barnpassning för att föräldrar jobbar? Jag skulle vilja veta var alla barn är de veckor som föräldrarna inte har semester. Jag inbillar mig att många barn spenderar någon/några veckor hos mor- eller farföräldrar och kanske då lär mer, men andra saker där, än om de vore i skolan. Jag kan ju ha fel förstås. Insändarskribenterna, som mest är unga människor, är dock eniga om att de vill inte att någon skall begränsa deras sommarlovstid! Julia, 15 år, kanske har rätt – kanske det är torrbollar som sitter och hittar på förslag i regeringen!?
Det har nästen inte gått en dag under 3 år utan någonting om skolan har skrivits eller sagts av media. Tänk att få arbeta på en så uppmärksammad arbetsplats.
Det betyder ju att vi är en väldigt viktig arbetsplats. Med oss utvecklas Sverige eller står och faller. Det känns riktigt bra att vara så betydelsefull, faktiskt!
Centerpartiet har ju länge fått stått tillbaka för folkpartiets starka, militäriska röst, men nu ordar man om att eleverna måste gå fler veckor i skolan och de veckorna skall tas från sommarlovet! ”Kortare sommarlov? Glöm det torrbollar!”, skriver Julia 15 år i vår länstidning.
Det är ju smickrande att politiker menar att vi lärare kan tillföra eleverna så mycket mer kunskap under 2 veckor, än vad föräldrarna kan!? För – blir det inte så att eleverna är hos oss istället för hos föräldrarna? För inte handlar det väl så kasst om bara barnpassning för att föräldrar jobbar? Jag skulle vilja veta var alla barn är de veckor som föräldrarna inte har semester. Jag inbillar mig att många barn spenderar någon/några veckor hos mor- eller farföräldrar och kanske då lär mer, men andra saker där, än om de vore i skolan. Jag kan ju ha fel förstås. Insändarskribenterna, som mest är unga människor, är dock eniga om att de vill inte att någon skall begränsa deras sommarlovstid! Julia, 15 år, kanske har rätt – kanske det är torrbollar som sitter och hittar på förslag i regeringen!?
lördag 13 juni 2009
Examen
Sjung om studentens lyckliga daaaar!
Det spöregnade ute hela dagen! Alla studenter ville därför bara vara inne. Avslutningen börjar 11.30 med gemensam lunch. Det är många timmar från morgon fram till dess man får fast föda i magen. Det som rinner får verka fritt, utan konkurrens, alldeles för länge. Usch – jag tycker inte om att se allt för många ungdomar mer eller mindre berusade. Jag vill inte ha sådana bilder i minnet av dem.
Det var första året som jag inte var med till allra sista slutet på dagen, så därför har jag inte så mycket att berätta. Jag såg dock skolans egen präst komma gående med metspö, så jag förstår att han hade ännu en väl genomtänkt historia att berätta. Alla lyssnar till hans goda visdomsord, som han delger studenterna på ett briljant, pedagogiskt sätt. Han är en god medmänniska som visar att han tycker om eleverna och det märker de förstås.
Sedan är det ju alltid några elever som varit speciellt duktiga eller som trots speciella svårigheter klarat skolan bra och därför får stipendium. Det är då man får tårar i ögonen och tänker på föräldrarna som inte får vara med och dela glädjen. Eleverna från kursen ”Sång, dans och teater” sjunger vackert för oss och det blir verkligen mer högtidligt med deras medverkan, än om vi skulle sjunga ensamma. Till sist hoppas jag att eleven som låste in sig på toaletten, därför att han mådde så dåligt, kommer ihåg något av sin examensdag och fick känna åtminstone lite glädje!
Det spöregnade ute hela dagen! Alla studenter ville därför bara vara inne. Avslutningen börjar 11.30 med gemensam lunch. Det är många timmar från morgon fram till dess man får fast föda i magen. Det som rinner får verka fritt, utan konkurrens, alldeles för länge. Usch – jag tycker inte om att se allt för många ungdomar mer eller mindre berusade. Jag vill inte ha sådana bilder i minnet av dem.
Det var första året som jag inte var med till allra sista slutet på dagen, så därför har jag inte så mycket att berätta. Jag såg dock skolans egen präst komma gående med metspö, så jag förstår att han hade ännu en väl genomtänkt historia att berätta. Alla lyssnar till hans goda visdomsord, som han delger studenterna på ett briljant, pedagogiskt sätt. Han är en god medmänniska som visar att han tycker om eleverna och det märker de förstås.
Sedan är det ju alltid några elever som varit speciellt duktiga eller som trots speciella svårigheter klarat skolan bra och därför får stipendium. Det är då man får tårar i ögonen och tänker på föräldrarna som inte får vara med och dela glädjen. Eleverna från kursen ”Sång, dans och teater” sjunger vackert för oss och det blir verkligen mer högtidligt med deras medverkan, än om vi skulle sjunga ensamma. Till sist hoppas jag att eleven som låste in sig på toaletten, därför att han mådde så dåligt, kommer ihåg något av sin examensdag och fick känna åtminstone lite glädje!
Utvärdering LÅ 08/09
Personalen var uppdelade i ämnesgrupper och vi skulle besvara en enkät. Skolledningen vill ha synpunkter och förslag på konferenser som;
- programarbetslagskonferens
- personalkonferens
- klasskonferens
- arbetslagsledarkonferens
- gemensam fortbildning
- marknadsföring
- öppet hus
- information till åk 8 och 9
- föräldramöten åk 2
- schemabrytande aktiviteter som bio och temadagar
- skolledningens ansvarsfördelning
Det var ett omfattande utvärderingsarbete som skulle klaras av på 1 timme!
Vi var 8 lärare och 1 syokonsulent i vår grupp och vi diskuterade livligt och enades om vårt textinnehåll via videoprojektorn. Det går snabbt och alla blir aktivt medverkande till texten som växer fram. Dessutom blir man klar med anteckningarna i samma stund som mötet avslutas. Perfekt – tycker jag!
Vi diskuterade programarbetslagsträffarna som väl egentligen skapades för att programmen skulle utvecklas och att vi skulle hitta möjligheter att ämnesövergripa. Vi tycker inte att vi nått dit, kanske beroende på att vi träffas för sällan, pratar om fel saker eller helt enkelt inte hittat rätt sätt att arbeta på konferenserna?
Angående synpunkter och förslag på gemensam fortbildning tog jag chansen att prata för vikten av att utveckla den ”digitala kompetensen”. En annan lärare tyckte att det vore bra att få mer kunskap om, hur man bemöter våld och hot mot personal. I övrigt fanns det en återhållsamhet i att komma med förslag, eftersom det sällan hörsammas.
Ja – tiden var egentligen för knapp, för att göra det här jobbet riktigt bra. Jag är dessutom själv lite skeptisk till den gruppindelning som gjorts. Jag skulle vilja göra om samma arbete, men då i ett programarbetslag. Det skulle ha varit riktigt intressant att få veta om gruppen då diskuterat någonting annorlunda? För, det kanske är just den här gamla strukturen för grupparbeten som är orsaken till att arbetet i programarbetslagen inte blir som vi önskar. Den gamla indelningen utgör skolans kultur och är starkare, tror jag, än den nyare, där t ex karaktärs- och teorilärare är blandade. Det ska bli intressant och se hur vi skall tackla detta till hösten, när vi börjar med nya, friska tag!
- programarbetslagskonferens
- personalkonferens
- klasskonferens
- arbetslagsledarkonferens
- gemensam fortbildning
- marknadsföring
- öppet hus
- information till åk 8 och 9
- föräldramöten åk 2
- schemabrytande aktiviteter som bio och temadagar
- skolledningens ansvarsfördelning
Det var ett omfattande utvärderingsarbete som skulle klaras av på 1 timme!
Vi var 8 lärare och 1 syokonsulent i vår grupp och vi diskuterade livligt och enades om vårt textinnehåll via videoprojektorn. Det går snabbt och alla blir aktivt medverkande till texten som växer fram. Dessutom blir man klar med anteckningarna i samma stund som mötet avslutas. Perfekt – tycker jag!
Vi diskuterade programarbetslagsträffarna som väl egentligen skapades för att programmen skulle utvecklas och att vi skulle hitta möjligheter att ämnesövergripa. Vi tycker inte att vi nått dit, kanske beroende på att vi träffas för sällan, pratar om fel saker eller helt enkelt inte hittat rätt sätt att arbeta på konferenserna?
Angående synpunkter och förslag på gemensam fortbildning tog jag chansen att prata för vikten av att utveckla den ”digitala kompetensen”. En annan lärare tyckte att det vore bra att få mer kunskap om, hur man bemöter våld och hot mot personal. I övrigt fanns det en återhållsamhet i att komma med förslag, eftersom det sällan hörsammas.
Ja – tiden var egentligen för knapp, för att göra det här jobbet riktigt bra. Jag är dessutom själv lite skeptisk till den gruppindelning som gjorts. Jag skulle vilja göra om samma arbete, men då i ett programarbetslag. Det skulle ha varit riktigt intressant att få veta om gruppen då diskuterat någonting annorlunda? För, det kanske är just den här gamla strukturen för grupparbeten som är orsaken till att arbetet i programarbetslagen inte blir som vi önskar. Den gamla indelningen utgör skolans kultur och är starkare, tror jag, än den nyare, där t ex karaktärs- och teorilärare är blandade. Det ska bli intressant och se hur vi skall tackla detta till hösten, när vi börjar med nya, friska tag!
torsdag 11 juni 2009
Avslutning och utvärdering
Idag sjöng vi ut våra 1-or och 2-or med Värmlandsvisan och Den blomstertid nu kommer.
Sedan började utvärderingen av läsårens aktiviteter. Verksamhetschefen kunde glad konstatera att de flesta 3-or i år fått slutbetyg. Det är få ”samlade betygsdokument”. Detta tyder på att vi följer upp, stödjer och har hyfsat koll på läget, sa chefen.
Så presenterades en liten undersökning som gjorts bland oss lärare och som handlar om hur vi värderar åtgärdsprogrammet. Mellan 0 och 40 åtgärdsprogram har skrivits av enskilda lärare. Det är en stor skillnad i arbetsbörda mellan läraren som inte skriver något, till den som skriver 40 stycken. Specialpedagogen som sedan nyår har fått som uppgift att sköta administrationen kring omfattande åtgärdsprogram har gjort 37 stycken.
Efter det gick ordningsreglerna igenom och speciellt det som ändrats sedan förra året. Ändringarna har gjorts utifrån lärare och elevers åsikter. Detta pratade vi lite mer om:
- Om elever har alkohol med sig till skolan skall personalen ta hand om den och kontakta polisen som kommer och hämtar den. Ja – det reddes faktiskt ut efter att en lärare gått och ringt en bror som jobbar på polishögskolan i Stockholm.
- Rökning är inte tillåten inom skolområdet. Inte ens i de lusthus som byggdes för 12 år sedan, för att samla fimparna på ett ställe.
- Ingen skall äta i skolans matsal med skyddskläder, varselkläder eller arbetskläder på sig.
- Bilar får bara parkeras på anvisade platser.
Därefter var det dags för kommunpolitiker att presentera Skolplanen. En tjusig broschyr delades ut som omfattade allt från förskoleverksamhet till vuxenutbildning. Planen handlar om 5 utvecklingsområden som man valt att betona; trygghet, lärande, hälsa, utveckling och ledarskap.
Ja – nu har vi pratat betyg, samlingsdokument, enkelt åtgärdstrappa (föregår åtgärdsprogram), omfattande åtgärdsprogram, ordningsregler och skolplan – visst är det dokumentsamhället vi lever i!
Och ändå har jag själva Utvärderingen av skolåret kvar att kommentera!
Avslutning – Utvärdering
Idag är det avslutning för 1-or och 2-or och efter det har vi personal utvärderingsdag. Det är ett digert program mellan 8.30-16.00, som alltså slutar med att vi skall fylla i en enkät om våra synpunkter på olika slags konferenser, gemensam fortbildning, marknadsföring, föräldramöten, gemensamma aktiviteter och ansvarsfördelning. Det verkar inte finnas någon dynamisk blandning av olika slags lärare i de arbetsgrupper vi är satta i och jag undrar om det kan finnas ett syfte med det? Ja – vi får se!
Bland min e-post idag uppdagades att e-post till inköpsansvarig teknikers e-postadress ej varit synkroniserat med skolans e-postsystem. Om det varit så i alla år eller bara sista året, vet jag inte. Det betyder att om man använder den inbyggda adresslistan, där teknikerns namn finns med, så har breven inte gått fram till honom. Jag har gång på gång ifrågasatt om mina brev verkligen kommer fram till kommunens IT-avdelning, men ingen har lyckats hitta något fel. De brev som skickats till expeditionen eller till andra tekniker har fungerat rätt. Det kanske är därför, som det varit svårt att komma på felet. Dessutom har rätt adress använts av systemet om man gått en annan väg, när man valt mottagare av e-post!
Vid sådana här tillfällen känns arbetslivet alldeles förfärligt uruselt! Här ligger viktiga ärenden som alltså inte blivit gjorda. Jag vill använda ny teknik och jag vill att den ska vara säker! Jag tycker också att det faktiskt ligger i min yrkesroll att anamma och använda ny teknik. Men – den här upptäckten var verkligen inget bra slut på mitt läsår! Var finns det med att uttrycka i alla utvärderingar vi skall medverka till i eftermiddag!
Bland min e-post idag uppdagades att e-post till inköpsansvarig teknikers e-postadress ej varit synkroniserat med skolans e-postsystem. Om det varit så i alla år eller bara sista året, vet jag inte. Det betyder att om man använder den inbyggda adresslistan, där teknikerns namn finns med, så har breven inte gått fram till honom. Jag har gång på gång ifrågasatt om mina brev verkligen kommer fram till kommunens IT-avdelning, men ingen har lyckats hitta något fel. De brev som skickats till expeditionen eller till andra tekniker har fungerat rätt. Det kanske är därför, som det varit svårt att komma på felet. Dessutom har rätt adress använts av systemet om man gått en annan väg, när man valt mottagare av e-post!
Vid sådana här tillfällen känns arbetslivet alldeles förfärligt uruselt! Här ligger viktiga ärenden som alltså inte blivit gjorda. Jag vill använda ny teknik och jag vill att den ska vara säker! Jag tycker också att det faktiskt ligger i min yrkesroll att anamma och använda ny teknik. Men – den här upptäckten var verkligen inget bra slut på mitt läsår! Var finns det med att uttrycka i alla utvärderingar vi skall medverka till i eftermiddag!
söndag 7 juni 2009
Betygsamtal
Betygsamtal är en möjlighet att en liten stund få prata enskilt med varje elev. Man pratar betyg, men också stort och smått som eleven själv vill prata om. Det kan vara svårigheter i skolan, sommarjobb eller varför det är så svårt att gå upp en torsdag morgon. Det är unika chanser till förtrolighet och inblickar i unga människors tankar om att leva idag.
Ibland möter jag elever som uppvisar näst intill en panikkänsla, om de inte nått betyget MVG i slutbetyg. En del elever känner stora krav på sig själva och jag undrar hur det kan vara att gå i gymnasiet i 3 år med en sådan börda i ryggsäcken.
Ibland möter jag elever som närmast ger glädjetjut när jag säger att de uppnått kriterierna för MVG. ”Oh – det är det första MVG jag någonsin fått!” – sa en kille och sken som en sol. Jag tror inte att han hade sett gladare ut om han vunnit en miljon! Så olika livet ter sig för olika elever!
Sedan kommer killen som bekymrar sig för svensk-betyget. ”Vi som är ungdomar vill vara ute på onsdagskvällarna, förstår du” – sa han. ”Då är man så himla trött på torsdag morgon”! Jag tänker tillbaks på när jag var ungdom och att det var precis lika naturligt då att vara ute på onsdagskvällarna. Onsdag, fredag och lördag måste man ju bara få roa sig när man är ung! Skillnaden kanske ligger i att inte speciellt många drack någon alkohol då – på 60-talet? Jag vet ju bara hur det vara i de kretsar som jag befann mig i och där förekom i princip ingen alkohol, därför att man var tvungen att kunna köra bil och man var tvungen att kunna dansa utan att stötta sig på tjejen eller ta felsteg! Konsekvensen blev att alternativet onykter helt enkelt inte fanns på agendan. Den som var onykter blev lämnad ensam. Nåväl – nästa år går han i tvåan, är ett år äldre och då kanske förstått lösningen på sitt torsdagsproblem. Att börja reflektera och se problemet klart, är en väldigt bra början.
Jag har ungefär 90 elever att sätta betyg på och det innebär 90 individuella samtal – jag är inte riktigt färdig än. Tänk - vilket fantastiskt yrke man har - som ger den här möjligheten!
Ibland möter jag elever som uppvisar näst intill en panikkänsla, om de inte nått betyget MVG i slutbetyg. En del elever känner stora krav på sig själva och jag undrar hur det kan vara att gå i gymnasiet i 3 år med en sådan börda i ryggsäcken.
Ibland möter jag elever som närmast ger glädjetjut när jag säger att de uppnått kriterierna för MVG. ”Oh – det är det första MVG jag någonsin fått!” – sa en kille och sken som en sol. Jag tror inte att han hade sett gladare ut om han vunnit en miljon! Så olika livet ter sig för olika elever!
Sedan kommer killen som bekymrar sig för svensk-betyget. ”Vi som är ungdomar vill vara ute på onsdagskvällarna, förstår du” – sa han. ”Då är man så himla trött på torsdag morgon”! Jag tänker tillbaks på när jag var ungdom och att det var precis lika naturligt då att vara ute på onsdagskvällarna. Onsdag, fredag och lördag måste man ju bara få roa sig när man är ung! Skillnaden kanske ligger i att inte speciellt många drack någon alkohol då – på 60-talet? Jag vet ju bara hur det vara i de kretsar som jag befann mig i och där förekom i princip ingen alkohol, därför att man var tvungen att kunna köra bil och man var tvungen att kunna dansa utan att stötta sig på tjejen eller ta felsteg! Konsekvensen blev att alternativet onykter helt enkelt inte fanns på agendan. Den som var onykter blev lämnad ensam. Nåväl – nästa år går han i tvåan, är ett år äldre och då kanske förstått lösningen på sitt torsdagsproblem. Att börja reflektera och se problemet klart, är en väldigt bra början.
Jag har ungefär 90 elever att sätta betyg på och det innebär 90 individuella samtal – jag är inte riktigt färdig än. Tänk - vilket fantastiskt yrke man har - som ger den här möjligheten!
torsdag 4 juni 2009
Litteraturseminarium
Idag var sista litteraturseminarieträffen på universitetet den här terminen. Idag var vi bara 4 elever och handledaren. Det är en tuff utbildning det här! Det är svårt att hinna med att läsa all litteratur och samtidigt arbeta heltid, som alla utom en av oss gör.
De tre böcker vi läst och skall behandla idag handlar alla om skolkultur och ledarskap.
OECD-rapporten är en kartläggning av områden som kan förbättra ledarskapet i skolan.
Scherps avhandling handlar om vad som behövs för att bedriva ett framgångsrikt utvecklingsarbete på skolor. Han skriver bl a att dagens skolledare är bra på att lösa problem, men önskar att de vore bra på att skapa problem. Genom ett utifrånperspektiv kan de utmana gällande ordning och praxis och därmed få lärare att reflektera över det de gör.
Scheins organisationskulturmodell i tre nivåer, som han liknar vid ett isberg där toppen är synliga artefakter, mellannivån är värderingar i form av ideal, normer och principer och i botten finns kärnan som är den osynliga nivån, ett slags värderingar som är ”tagen för given” på arbetsplatsen.
Det vi läser finns ett behov av att få diskutera utifrån den vardagsverklighet vi lever i.
Vi börjar inse vikten av att förstå den egna kulturen, för att den över huvud taget skall gå att förändra. Förändringar är dock besvärliga och kräver kraft och därmed inget människan väljer frivilligt. Nej – det krävs näst intill en hotbild som skapar ångestfylld känsla, för att inse förändringsbehov. Vad kan skapa ångest hos skolfolk idag? Låg placering i nationella resultattabeller, försämrad ekonomi, hopslagning eller nedläggning av skolor, låga söksiffror eller kanske en pedagogisk övertygelse?
OECD 2008. Improving shool leadership
Scherp H-Å 1998. Utmanande eller utmanat ledarskap
Schein EH 1988. Organizational culture
De tre böcker vi läst och skall behandla idag handlar alla om skolkultur och ledarskap.
OECD-rapporten är en kartläggning av områden som kan förbättra ledarskapet i skolan.
Scherps avhandling handlar om vad som behövs för att bedriva ett framgångsrikt utvecklingsarbete på skolor. Han skriver bl a att dagens skolledare är bra på att lösa problem, men önskar att de vore bra på att skapa problem. Genom ett utifrånperspektiv kan de utmana gällande ordning och praxis och därmed få lärare att reflektera över det de gör.
Scheins organisationskulturmodell i tre nivåer, som han liknar vid ett isberg där toppen är synliga artefakter, mellannivån är värderingar i form av ideal, normer och principer och i botten finns kärnan som är den osynliga nivån, ett slags värderingar som är ”tagen för given” på arbetsplatsen.
Det vi läser finns ett behov av att få diskutera utifrån den vardagsverklighet vi lever i.
Vi börjar inse vikten av att förstå den egna kulturen, för att den över huvud taget skall gå att förändra. Förändringar är dock besvärliga och kräver kraft och därmed inget människan väljer frivilligt. Nej – det krävs näst intill en hotbild som skapar ångestfylld känsla, för att inse förändringsbehov. Vad kan skapa ångest hos skolfolk idag? Låg placering i nationella resultattabeller, försämrad ekonomi, hopslagning eller nedläggning av skolor, låga söksiffror eller kanske en pedagogisk övertygelse?
OECD 2008. Improving shool leadership
Scherp H-Å 1998. Utmanande eller utmanat ledarskap
Schein EH 1988. Organizational culture
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)