7.30-16.00-jobb

Hur mycket olika arbetsuppgifter kan en vanlig dag på jobbet egentligen omfatta? När jag ser det oerhört stökiga skrivbordet, som inte finns tid för att städa upp idag, försöker jag se tillbaka på dagen och vad jag har gjort. Det här är det jag minns:

- Uppstart av webbdesignkurs
- Diskussion med elevgrupp om projektarbete
- Information från rektor om elever med särskilda behov
- Samtal med lärare om var inköpta projektorer skall installeras och när det är lämpligt, samordnar och informerar verksamhetsassistent och IT-enhet
- Beställer läroböcker
- Kontakt med biblioteket för fjärrlån av böcker till min universitetskurs
- Uppstart av två data grund-kurser med en hel del kontoadministration
- Upprätta och sätta upp en felrapportering för kopieringsapparaten, som vi alla nu är ovän med
- Korta, arbetsrelaterade och ideologiska samtal med åtminstone 5 kollegor
- Kontoadministration för ett antal elever som söker upp mig
- E-post-hantering och ett par telefonsamtal till IT-enhet och yrkesprogram
- Besök på barn- och ungdomspsyk för information om elev

En kortare lunchrast har hunnits med, men ingen kafferast. Arbetsrummet är i en enda röra och jag är dödstrött när jag kommer hem – sover 2 timmar, för att orka med något hemma.

Lärare och administratör

Jag har haft de två första elevgrupperna idag – jätteroligt med elevkontakter igen!
Första gruppen var tvåor och därför kände jag alla sedan förra läsåret. Den andra gruppen var ettor och där kände jag ingen - ännu.

Det är alltid lite pyssel första lektionen, när man skall administrera elevkonton så att alla kan logga in på skolans nätverk. En del konton har inte blivit omflyttade till gymnasiet, en del konton ligger i fel grupptillhörighet och en del elever saknar konton. Ett ytterligare krångel vi har på min skola är att elevkontona är kopplade till skolans nätverk och där finns inte e-postservern. Konsekvensen blir att ingen automatisk e-post skapas när man skapar konto. Nytt för läsåret är att det inte heller automatiskt skapas en hemkatalog för eleven. Det blir alltså ett tredubbelt arbete där jag administrerar en del och IT-enheten en annan del.

Ett annat stor bekymmer vi har är allt spam som fyller våra postlådor. IT-enheten säger att det beror på att de styrande över skolan inte vill ta kostnaden för en mer avancerat spam-filtrering. Tänk om man skulle räkna på arbetskostnaden; x antal minuter * antalet lärare!

Studier och arbete

Metod och design inom utbildningsvetenskapsfältet, det är kursens namn.
Sista årets plugg på universitetet har börjat. Ska jag kämpa mig igenom eller ge upp? Vi är nu 6 masterelever kvar. Vi har 6 närträffar under hösten och min chef har uttryckt oro för att eleverna missar värdefull undervisning, när jag är borta från skolan. Det är ju roligt att man anses värdefull, men det skapar också ångest inför de dagar jag inte är på skolan. Jag vill känna ”oh, vad bra att du vidareutbildar dig – hur skall skolan dra nytta av det?”

Jag kan försvara det jag gör; jag har alltid noga förberett de lärarlösa lektionerna, jag tycker att eleverna skall tränas i att kunna jobba själva och ta eget ansvar, jag kan t o m ge uppgifter som kan göras hemma och där kommunikationen sker via gemensam blogg – men just nu vill jag inte försvara mig. Jag vill helt enkelt bara kunna bestämma mig för om jag skall sluta här och nu och vara nöjd så.

Byxmode

Jag kan inte vara med och springa för då tappar jag byxorna, sa eleven på fullt allvar.
Det är ett lustigt kill-mode nu! Långbyxorna skall hänga så långt ned som möjligt på de till synes obefintliga höfterna. Detta kräver en mycket bredbent gångstil – i annat fall ramlar byxorna ned till knävecken. Kommer denna generations killar någonsin att kunna gå normalt?

Att hela tiden kämpa för att byxorna inte ramlar ned, kanske kan jämföras med 60-talets trä-slippers för tjejer? Skon bestod av en träplatta med en läderrem över fotryggen och man fick för varje steg knipa med tårna för att få skorna med sig.

Det finns något bra med att bli äldre – man går inte på obekväma modenycker längre!

Frågor och frågor

- Vad gör jag om svetslågan tänder mina kläder?
- Vad gör jag om elden fattar tag i en klasskamrat?
- Varför får jag inte ha smycken på mig i verkstaden?
- Varför måste jag ha den långa håret samlat i en tofs när jag jobbar?
Säkerhet och arbetsmiljö stod bl a på den yrkesförberedande klassens schema andra dagen i skolan.

Jag står med andra frågor när dagen är slut och allt blir tyst kring mig.
- Få elever visar glädje eller förväntan – varför är det så?
- Få elever vill själv göra något aktivt – varför är det så?
- Varför finns handledardagarna i början av läsåret?

Jo- det vet jag förstås. Det är ju för att elever och lärare ska lära känna varandra och den nya skolan på ett trevligt sätt. En trygghet i gruppen och i skolan ska skapas för var och en av eleverna. En del känner ingen, en del känner någon, men skolan är ny för alla utom den elev som gick IVIK förra året.

Har jag egentligen tillfört någonting – funderar jag? Jag vet faktiskt inte. I två dagar har jag gjort mitt yttersta för att bädda för ett bra skolår för 17 nya elever på skolan – har det satt några spår som ev kommer att framträda så småningom?

Upprop

Uppropet är klart och 17 fordonselever har fått papper och papper och papper. Himmel vad mycket papper det går att få ihop och som alla är lika viktiga!? Jag har ju lärt mig att det inte är det mest optimala att börja med information, men inser här och nu att teori och praktik kan vara olika saker och så här gör man här! Det blev lite brännboll också och efter att gjort mitt yttersta för att alla skall medverka till lagets framgång, räknar jag till 50-procentigt deltagande. För mig var aktiviteten i och med detta ett misslyckande. Går det verkligen inte att hitta något som alla törs vara med och göra – eller är det bara en utopi?

Är idrottsaktivitet bara en omöjlighet under uppropsdagen eller är det problematiskt även under vanliga skolveckor, undrar jag och frågar läraren. Han bekräftar att det inte är ovanligt att 50 % av en elevgrupp inte deltar aktivt på lektionerna.

Hur kan våra fantastiska idrottslärare orka med sitt arbete? Att timme ut och timme in, dag ut och dag in…… motivera och motivera och motivera och ändå inte få med mer än kanske hälften av elevgruppen på idrottsaktiviteterna. Ta tag i det här du, skolministern, om du tycker att hälsa och idrott är viktiga ämnen inom gymnasieskolan. Jag tror inte att min skola är unik!

Kollegasaknad

Två kollegor saknas. Den ene har slutat av fri vilja, den andre ofrivilligt. Jag har inte fått ihop ekvationen. Jag kommer att sakna båda dessa nära arbetskamrater. Strax sätts man in i nya kugghjul som börjar snurra och det går kanske lika bra – det återstår att se! Jag önskar båda lärarna lycka till på sina nya arbetsplatser. För övrigt har jobbets allvar gjort sig påmind idag. Ämnesträff, administrativt arbete, skåpstädning, bokräkning och kollegastöd till ny lärare har fyllt min dag – och ett evigt arbete med att hålla e-postlådan spamfri. Jag vill inte lägga min arbetstid på det onödiga spam-arbetet!!

Personalutveckling

”Ta ansvar för vad du gör och säger,
ta ansvar för vad du inte säger och gör,
när du borde ha gjort det!”

Med dessa ord började och slutade dagen. Däremellan var det övningar som handlade om samarbete, kommunikation och tillit som gällde.

Inomhus brottades vi med värderingsövningar och utomhus samarbetade vi förträffligt, både med syn och ögonbindel på. Allt under ledning av Mia Hermansson från Brottsförebyggande centrum. Dagen var en fortsättning på värdegrundsdagen i våras.

Det var en riktig rolig och givande dag, där teori varvades med praktik. Det är viktigt att få starta ett verksamhetsår på ett roligt sätt, tänker jag och tänker samtidigt på eleverna som kommer på torsdag.

Det var också en kollega som vann en smörgåstårta för 8-10 personer. Vår leverantör av smörgåsar hade visst glömt leveranstid och kompenserade med att i en av smörgåsarna lägga in en liten tomat. Den som fick just den smörgåsen vann alltså en smörgåstårta. Detta måste vara överraskningarnas tid på alla de sätt – vad ska det inte bli av detta läsår!

Utmaningen

Kommunens skolplan är klar, upptryckt och distribuerad. Vår uppgift är att under en 5-årsperiod omsätta den, det är en utmaning, sa verksamhetschefen idag. Vi kommer att bli utvärderade med enkäter! 5 områden är prioriterade; trygghet, lärande, hälsa, utveckling och ledarskap. Vi fick en sammanställning över de 5 områdenas uppnåendemål. Det var många uppnåendemål för varje område och skolledningen hade gjort en prioritering, genom att ringa in mål att börja uppnå. Vi delades in i 8 grupper och vår uppgift under förmiddagen var att diskutera huruvida vi samtyckte till förslaget eller hade egna, bättre idéer. Skulle man tänka horisontellt eller kanske vertikalt?

Det är svårt att välja och välja bort, då egentligen det mesta faktiskt hänger ihop. Hur kan skolan arbeta aktivt för att motverka våld, mobbning och främlingsfientlighet utan att barn/elever och vuxna visar respekt för varandra? Hur arbetar man för att alla barn/elevers individuella förutsättningar beaktas, utan att stimulera kreativitet och lust att lära?

Jag, som ägnat mycket kraft åt EU´s krav på digital kompetens, blev en aning frustrerad när jag insåg att varken förmågan att använda IKT som redskap eller kunskap att söka, inta analytiskt och kritiskt förhållningssätt, var inringat och därmed prioriterat. Jag kan tänka mig att i en annan grupp agerade idrottsläraren över målen som berörde hälsa, därför att inte heller där var något uppnåendemål inringat som ”första-prio”. Ja – så är det väl – kanske – en del väljs och annat väljs bort. Anledningen till att det måste tas bit för bit, är väl för att det skall vara möjligt att utvärdera? Men inte tar det väl slut om 5 år!? Och har vi tid att vänta med den digitala kompetensen? Nej, säger jag, och ritade två nya ringar!

Arbetsår 2009-2010 har börjat

Nytt arbetsår har börjat!

När ”inkallelsen” kommer och startdatumet närmar sig infinner sig alltid blandade känslor. Är sommaren redan slut? När man väl kliver in på skolan tar den ”roliga” och ”spännande” känslan över helt! Allt börjar om på nytt igen! Allt kan göras lite bättre än förra gången! Det är sommarledigheten som gör att man kan ladda batterierna och åter om och om igen kan känna den här förväntningen.

Vi började dagen med lite information från rektor och en matig smörgås. Klockan 10 gick vi ombord på två inhyrda bussar med inhyrda busschaufförer. Det kändes lite dråpligt, då vi alltid haft egna bussar och egna chaufförer, eftersom skolan haft uppdragsutbildning. Nu har vi inte det längre och våra egna bussar fick ställas av i juni.

Resan gick till hemligt mål och alla var tvungna att åka med bussarna, sa verksamhetschefen. Det är problematiskt att klä sig rätt när man skall iväg på hemliga evenemang. Vis av erfarenheter försåg jag mig med stövlar och det visade sig vara helt riktigt.

Bussen stannade vid Vikingacenter i Nysäter. Vi var indelade i fyra grupper och min grupp fick börja med att kasta yxa och skjuta med pilbåge. I utställningslokalen fick vi uppleva hur en bygata kunde se ut under vikingatidens Jorvik (York i England) där hantverkare var verksamma. En film om Olof Trätälja gjorde oss nyfikna på vad som egentligen finns i den stora kullen vid vattentornet i Säffle. Till sist fick vi ro vikingaskeppet Glad af Gillberga som har hela 13 årpar. Det var en riktigt häftig känsla att lyckas ta årtagen på samma gång som alla andra på styrbords sida där jag satt, samt att lyssna och utföra de instruktioner som gavs av rorsman.

Detta var en riktigt rolig och lärorik start på arbetsåret – tack för det!