ECDL

Nu är vi igång!
Det är alltid lite nervöst vid första testtillfället med en ny elevgrupp. Det är viktigt att få klara första modulen som handlar om allmän IT-kunskap, dels för att få veta hur det går till, men också för att få självförtroende och lust att driva sig själv vidare. I år har jag 12 elever i gruppen. 1 elev klarade två moduler, 5 elever 1 modul, 2 elever kom ej och 3 är inte ännu inte färdiga att kunna testas. Det är kursen Programhantering 100 p som vi har som individuellt val och där eleverna också erbjuds ta ECDL-körkortet. Jo, jag vet att det finns kritik mot körkortet och jag har definitivt också varit negativ till det. Men – det finns en viktig färdighet som man tydligt märker hur eleverna erövrar – de knäcker koden till hur skaparen av programmen har tänkt. Testet är så stort så det går inte att lära sig allt utantill – fast en del vill påskina det. De båda nivåerna ger kunskaper som kan användas framöver i hanteringen av andra program också – eller om man själv kommer att designa program.

Det finns också en viss vits med att låta eleverna köra det i dessa tider när EU-länderna beslutat sig för att ”digital kompetens” skall finnas hos alla i medlemsländerna. Sedan kan man ju inte komma ifrån att det blir en morot för tävlingsinriktade ungdomar. Jag vet att många kommuner använder PIM (praktisk IT- och mediekompetens) för att höja IT-kompetensen hos pedagoger. Det kanske finns liknande i flera av EU-länderna? Det får jag ta reda på!

Hjärnan som fortbildning

Hjärnforskaren Martin Ingvar har idag föreläst för alla lärare i kommunen om sin åsikt om skola, bedömningssystem, hjärna och inlärning. Det är med blandade känslor jag både lyssnar och lämnar föreläsningen. ”Våra barn och ungdomar måste bli bättre på språk, för språket är förutsättningen för allt annat lärande.” Så långt är jag med. Jag förstår också att det finns både ett arbetsminne och en hårddisk i hjärnan (jag är ju datalärare). Barn som får ett rikligt språk när de är små lär sig att flytta vetande från arbetsminne till hårddisken och kommer på sikt att bli duktigare t ex på att föreläsa utan manuskript. Det sista var en slutsats jag drog själv. Aha – tänkte jag, det var min minskade förmåga att kunna använda hårddisken däruppe, som gjorde att jag inte kunde prata fritt om Åsbergs tankar igår på universitet. Jag höll mitt papper tryggt framför mig. Sjutton också att mina föräldrar inte pratade mer med mig när jag var liten! Fast – det har ju gått hyfsat bra ändå….

Flera gånger under hans föreläsning pratade han om kvantitativa undersökningar som visat den ena sanningen efter den andra. Det blev ju lite knepigt för mig som igår var på universitetet och lärde mig att man också behöver kvalitativa undersökningar för att förstå vår komplicerade värld. Idag gäller statistik som ska visa på höga betyg för alla = vår skola ligger högt upp bland OECD-länderna. Igår lyssnade jag på en tjej, högst akademisk, som berättade om sin skolgång. Hon kom från en tradition, där det var viktigt att få höga betyg och gå vidare till universitetsstudier. När hon lämnade gymnasiet upptäckte hon till sin förtvivlan att hon inte hade några kunskaper hon kunde använda sig av. Hennes pojkvän fixade och skötte allt som skulle göras praktiskt – trots att han hade misslyckats i skolan. Misslyckats enligt statistiska siffror – dvs han hade IG och ofullständigt betyg. Han hade på något ytterst konstigt sätt lärt sig världen, medan hon pluggat sig till sina MVG. Jo – det är klart hon kom in på universitetet och det gjorde ju inte han. Det var en riktig aha-upplevelse för en ung människa som trott på siffror!

Kanske Martin Ingvar har mer teoretisk kunskap än erfarenhet av världen? Jag lyssnar gärna på hans kunskaper om hjärnan och lärandet, men skola, betygssystem, arbetslag osv vill jag själv kunna få ta ställning kring. Det är mer komplicerat än siffror i kvantitativa system.

Sedan blir jag riktigt irriterad på att inte högt lärda människor kan lära sig rätt begrepp för barnomsorgen. Det heter förskola idag och inget annat.

1+1=3

Så var då första delen av metodkursen klar. Min del av dagen bestod av att förklara Rodney Åsbergs åsikter om kvantitativa och kvalitativa metoder och att ”ställa allt på huvudet” och förvirra genom att orda för mycket om dessa begrepp till förmån för viktigare ställningstagande som en forskare tar. Ontologi, epistemologi och metodologi är nivåer inom forskningen som ligger på högre nivåer än vad datanivån gör. All kunskapsproduktion har ideologiska dimensioner samt sociala och politiska konsekvenser, skriver han.

All den forskningslitteratur om metoder som vi läst har visat på nyttan av att kombinera kvantitativt och kvalitativt förfaringssätt. Delar kan tillsammans bli mer än en helhet, då man genom att använda sig både av olika teorier och av olika förfaringssätt, når fler dimensioner.

Tänk dig en låda med en asymmetrisk figur inuti och personer står och kikar in i olika små hål i lådan. Alla kommer att kunna beskriva olika verkligheter av innehållet och alla är lika sanna. Fantisera gärna själv vidare…med skola och utbildning i åtanke. Sanningen är inte alltid så enkel så att man bara kan räkna fram den.

10 procent

Nu har vi haft det vanligt återkommande höstliga ekonomimötet. Varje år får vi veta att pengarna börjar ta slut och att vi måste spara. Nästan varje år kommer direktiv om köpstopp. Nu är det ju bara sista veckan i september och 3 månader kvar av året, så det skulle väl vara lite att ha misslyckats med budgeten, om budskap om köpstopp kom redan nu!?

Vi är ca 25 kontoansvariga som delar på ansvaret att hålla den budget som är beslutad för 2009. Verksamhetschefen ser att ”vissa kostnader drar iväg” och har beslutat att dra 10 % rakt över från varje konto, för att balansera budgeten och inte hamna i ett katastrofalt minusläge. Ja – tänker jag som ansvarar för 90 000 kr och är ekonomisk av mig (i betydelsen att spara om sämre tider uppstår), det får väl gå. Jag blir av med 9 0000 kr – det är 2 datorer det! Kollegan i rummet bredvid ansvarar för 6000 kr och ser 6 hundralappar få vingar.

Men – vi är ju alla delar i en helhet – och helheten är större än delarna, så det är väl inget att knorra om, tänker jag.

Vad är det då som kostar mycket pengar och som är svårt att i förväg budgetera rätt för? Vad jag förstår, så är det främst våra yrkesföreberedande program bygg, fordon och transport. Det kostar att ha moderna och verklighetsnära redskap, maskiner osv. Drivmedelkostnader rör sig likt en jo-jo och uppdragsutbildningen har ju förlorats också. 15 veckor på praktik för varje elev kostar pengar i framför allt resor fram och tillbaka till praktikplatsen – och det kan ju var och en förstå att praktikplatser finns till ett mycket begränsat utbud på en små orter.

Det är väl bra konstigt att inte uppdraget och tillgången till pengar för att utföra uppdraget harmoniserar med varandra! Från min ”point of view” slösar vi inte pengar. Endera får väl skolan för lite pengar att driva företaget ”skola” med eller så är det faktiskt så att det finns något i organisation som kostar onödiga pengar!? Jag vet inte.

Förfaringssätt

Mina studier och de engelska texterna om forskningsteorier och metoder fyller mig som luft i en ballong = snart spricker jag! Vetenskapliga skolor, kunskapsfilosofi, vetenskapsfilosofi, vetenskapsteori, filosofiska ansatser, kvalitativa metoder – nej, kvalitativt förfaringssätt ska det vara enligt R Åsberg vid Göteborgs institut. Strunta i att fundera så mycket på om det är en kvantitativ eller en kvalitativ undersökning du gör. Fokusera istället på vad det är för slags kunskap du producerar med din forskning och vilka intressen som tjänar på din forskning, säger han! Låt kunskapsteorin och sanningsteorin stödja varandra, anser norska forskaren T Kvernbekk. Visst – det är komplicerat men det är inte omöjligt! Är det så att forskningen är på väg in i en ny period, där man anser att den "verkliga" kunskapen som går att mäta + de verkligheter som upplevs av olika människor, måste utgöra två delar av en helhet istället för två motpoler som skall kämpa mot varandra om högsta statusen.

Kvinnligt och urmoderligt?

Det är intressant att följa unga människors agerande och attitydförändring. Först klagar eleverna högljutt och bestämt; den läraren ska vi inte ha! Praktisk elevdemokrati tycker jag mig se allt oftare i dagens skola. Det går någon vecka och så förändras attityden till att bli mer ”tycka synd om”. Det blir lite kvinnligt pluttiluttlutt i det hela och ohhhh det är synd…och så ser man plötsligt den omhändertagande kvinnan som känner kallet att ta hand om den svage. Kanske det finns ett behov hos ungdomen idag att få höja en gemensam röst då och då för att protestera och pröva sin rätt. Kanske det också finns behov att känna empati för den upplevt svage? Jag vet inte – men en sak är jag ganska säker på – aldrig någonsin skulle någon elev tycka synd om mig – fast det är ju heller inget jag eftersträvar!

Lekstuga?

I år har jag lyckats få en årskurs 1:a som mer liknar en förskoleklass än en gymnasieklass. Att leka i en datasal är inte min melodi. Att dra ur kontakterna för varandra, göra bollar av papper och slänga på varandra, skriva ut 25 ex papper med könsord på eller rulla på stolen så det gnäller – det är vad de tycker är lämpliga saker att fördriva en datalektion med. De lägger ned en massa energi på att ”döda” tid. Jag undrar om det också är den här gruppen som ställt fram väggklockan 15 minuter? Vilken uppgift får jag i en sådan miljö? Är det de här människorna som skall bygga vårt samhälle om några år, tänker jag.

Det ska bli intressant att se hur många gånger jag måste ha dem, innan jag lyckas få ordning och skapa en allmän fokusering kring ämnet de ska lära inom.

Så kan det också vara att vara lärare.

Kvalitativa forskningsmetoder

Jag har fått en ny insikt. Människor definierar Internet olika och det är beroende av hur man använder Internet. Vid kvalitativa studier kan ju forskare studera verktyget i sig och också den sociala interaktionen som verktyget ger möjlighet till. Fast – forskare är ju ”människor” också och har väl också en viss definition av Internet!? Ställer det till några problem tro, tänker jag?

En del ser Internet som ett medium för kommunikation, andra ser det som ett nätverk av datorer, åter andra ser det som en miljö för social konstruktion. Vad jag förstår av den litteratur vi just nu läser, är att det krävs en hel del insikter och kunskaper om Internet för bedriva sin forskning där och rätt förstå vilka ”sanningar” man kommer fram till.

Jag har alltså just blivit färdig med min uppgift som bestod av att försöka förstå 2 forskningsmetoder lite djupare i en diger metodbok.

Den andra metoden som jag fann intresse för handlade om intervjuer, där författarna förutom själva intervjun också tar upp vikten av det som påverkar omkring. Det finns en del dilemman som t ex att en historia kan berättas olika för olika människor och att en social distans kan göra att missförstånd uppstår. Att skapa tillit och förtrolighet samt ha allmänna kunskaper om den intervjuades livsvärld är några av de saker som kan vara en styrka vid intervjuer. Jag tänker att det borde vara både svårt att få en djupare mellanmänsklig kontakt med den intervjuade och att kunna förstå om man har lyckats att upprätta en sådan.

Kvalitativa undersökningar är inga lätta uppgifter att ge sig in på. Och – av 100 intervjuer så får man ju 100 olika aspekter beskrivna för sig av ”verkligheten” – alla lika ”sanna” ur den specielles perspektiv!

Qualitative Resaearch, Theory, Method and Practice; editet by David Silverman