Jag har fått en ny insikt. Människor definierar Internet olika och det är beroende av hur man använder Internet. Vid kvalitativa studier kan ju forskare studera verktyget i sig och också den sociala interaktionen som verktyget ger möjlighet till. Fast – forskare är ju ”människor” också och har väl också en viss definition av Internet!? Ställer det till några problem tro, tänker jag?
En del ser Internet som ett medium för kommunikation, andra ser det som ett nätverk av datorer, åter andra ser det som en miljö för social konstruktion. Vad jag förstår av den litteratur vi just nu läser, är att det krävs en hel del insikter och kunskaper om Internet för bedriva sin forskning där och rätt förstå vilka ”sanningar” man kommer fram till.
Jag har alltså just blivit färdig med min uppgift som bestod av att försöka förstå 2 forskningsmetoder lite djupare i en diger metodbok.
Den andra metoden som jag fann intresse för handlade om intervjuer, där författarna förutom själva intervjun också tar upp vikten av det som påverkar omkring. Det finns en del dilemman som t ex att en historia kan berättas olika för olika människor och att en social distans kan göra att missförstånd uppstår. Att skapa tillit och förtrolighet samt ha allmänna kunskaper om den intervjuades livsvärld är några av de saker som kan vara en styrka vid intervjuer. Jag tänker att det borde vara både svårt att få en djupare mellanmänsklig kontakt med den intervjuade och att kunna förstå om man har lyckats att upprätta en sådan.
Kvalitativa undersökningar är inga lätta uppgifter att ge sig in på. Och – av 100 intervjuer så får man ju 100 olika aspekter beskrivna för sig av ”verkligheten” – alla lika ”sanna” ur den specielles perspektiv!
Qualitative Resaearch, Theory, Method and Practice; editet by David Silverman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar