Kvinnligt och urmoderligt?

Det är intressant att följa unga människors agerande och attitydförändring. Först klagar eleverna högljutt och bestämt; den läraren ska vi inte ha! Praktisk elevdemokrati tycker jag mig se allt oftare i dagens skola. Det går någon vecka och så förändras attityden till att bli mer ”tycka synd om”. Det blir lite kvinnligt pluttiluttlutt i det hela och ohhhh det är synd…och så ser man plötsligt den omhändertagande kvinnan som känner kallet att ta hand om den svage. Kanske det finns ett behov hos ungdomen idag att få höja en gemensam röst då och då för att protestera och pröva sin rätt. Kanske det också finns behov att känna empati för den upplevt svage? Jag vet inte – men en sak är jag ganska säker på – aldrig någonsin skulle någon elev tycka synd om mig – fast det är ju heller inget jag eftersträvar!