Idag har det varit heldag på universitetet igen.
För mig blev dataprogrammet Query Report en ny bekantskap.
I min studiegrupp skall vi genomföra en enkätstudie bland lärare på 3 olika orter i Sverige. Vi har jobbat med att formulera frågor till enkäten ett antal veckor och idag var det dags att ställa i ordning den digitala versionen som skall sändas ut V 45.
Jag har saknat ett sådant här verktyg som kan användas av eleverna för utvärdering av kurser. Nu får jag använda detta verktyg 1 år framåt för mina universitetsstudier och jag tänker utnyttja den chans det ger mig att prova programmet också i mitt arbete med eleverna. De ska få utvärdera mina kurser med stöd av den här tjänsten. Jag ser fram emot det.
fredag 23 oktober 2009
torsdag 22 oktober 2009
Förändring
Nu är det klubbat och klart!
Jag var med när glädjen och stoltheten fanns i kommunen över att nu ha en komplett gymnasieskola, med både praktiska och teoretiska program. Det var så roligt! Jag tror inte att jag varit just den lärare jag är idag, om jag inte fått vara med om detta. I all evighet har man haft en grabbskola här, med en massa praktiska program som mest lockat pojkar. Men för 14 år sedan bestämde man sig i kommunen för, att nu skall vi ha en komplett skola med alla sorters elever, både vad gäller intresseområden och kön. Jag kommer ihåg att det fanns en oro hos eleverna på de praktiska programmen, att de skulle bli ”undanskuffade” av teorieleleverna. När de sa det till mig, hade jag svårt att förstå deras rädsla, för jag kunde absolut inte se det sceneriet framför mig. Det blev inte heller så – kanske för att alla som arbetade här kände sådan glädje över förändringen och de nya moderna lokalerna som är enastående vackra och roliga att arbeta i.
Vi har en mycket fin skola, där elever från olika intresseområden, samlas på ett ställe, formas av miljön och varandra, formar det samhälle de bor i och mestadels mår bra. Jag frågade en gång varför eleverna trivdes hos oss och då fick jag svaret från en yrkeselev; ”jaa….för här duger man som man ä”. Det är fina ord! Att få tillbringa 3 år av sitt värdefulla ungdomsliv och känna att man duger - det borde väl vara självklart - eller? Jag vill att skolan ska vara så. Låt människor få vara de människor de är och jobba aktivt med att utveckla dem utifrån den position de befinner sig i!
Men ….nu har 1 politiker (är det så tro?) bestämt sig för att rasera det här och ”back to the past” – och påstår att det tjänar kommunen pengar på. Hur mycket pengar tjänar kommunen på det idag, imorgon, om ett år, om10 år, om 20 år……..tro???
Jag var med när glädjen och stoltheten fanns i kommunen över att nu ha en komplett gymnasieskola, med både praktiska och teoretiska program. Det var så roligt! Jag tror inte att jag varit just den lärare jag är idag, om jag inte fått vara med om detta. I all evighet har man haft en grabbskola här, med en massa praktiska program som mest lockat pojkar. Men för 14 år sedan bestämde man sig i kommunen för, att nu skall vi ha en komplett skola med alla sorters elever, både vad gäller intresseområden och kön. Jag kommer ihåg att det fanns en oro hos eleverna på de praktiska programmen, att de skulle bli ”undanskuffade” av teorieleleverna. När de sa det till mig, hade jag svårt att förstå deras rädsla, för jag kunde absolut inte se det sceneriet framför mig. Det blev inte heller så – kanske för att alla som arbetade här kände sådan glädje över förändringen och de nya moderna lokalerna som är enastående vackra och roliga att arbeta i.
Vi har en mycket fin skola, där elever från olika intresseområden, samlas på ett ställe, formas av miljön och varandra, formar det samhälle de bor i och mestadels mår bra. Jag frågade en gång varför eleverna trivdes hos oss och då fick jag svaret från en yrkeselev; ”jaa….för här duger man som man ä”. Det är fina ord! Att få tillbringa 3 år av sitt värdefulla ungdomsliv och känna att man duger - det borde väl vara självklart - eller? Jag vill att skolan ska vara så. Låt människor få vara de människor de är och jobba aktivt med att utveckla dem utifrån den position de befinner sig i!
Men ….nu har 1 politiker (är det så tro?) bestämt sig för att rasera det här och ”back to the past” – och påstår att det tjänar kommunen pengar på. Hur mycket pengar tjänar kommunen på det idag, imorgon, om ett år, om10 år, om 20 år……..tro???
onsdag 21 oktober 2009
Prov - igen
Just nu handlar det mycket om prov i skolan. Jag har en mycket duktig yrkesklass som arbetar exemplariskt på lektionerna och visar goda kunskaper när de arbetar. När det sedan blir prov så skriver 4/15 IG och ytterligare 5 knappt G. Vad händer egentligen med eleverna när det är provtillfälle? Jag har pratat med allihopa individuellt efteråt. Jag anser inte att någon av dem är IG-elev – fast provet vill hävda det. Jo – det är klart att jag kan ha gjort ett dåligt prov, men det säger ingen elev. Istället förklarar de att
- Jag glömde precis allt när jag kom in här, jag kunde innan jag hit!
- Jag kan inte komma ihåg något om jag inte gör samma sak om och om igen, många gånger!
- Jag gjorde det här hemma igår, men nu kommer jag inte ihåg hur man gör!
En elev med extremt dåligt självförtroende och jättenervös att misslyckas, fick jag driva på med ”jo – det kan du”, ”jag vet att du kan”, ”gör det nu” osv. Varje gång så gjorde han – alltså kunde han, men inte utan att jag var där och kommenterade och drev på.
Prov är förskräckliga delar av skolverksamheten! Prov innebär, för en del elever, en enorm pärs. Tänk att veta att man faktiskt kan, men inte lyckas med att visa det. Jag lider med dem och ändå klarar jag inte av att helt ta bort proven.
- Jag glömde precis allt när jag kom in här, jag kunde innan jag hit!
- Jag kan inte komma ihåg något om jag inte gör samma sak om och om igen, många gånger!
- Jag gjorde det här hemma igår, men nu kommer jag inte ihåg hur man gör!
En elev med extremt dåligt självförtroende och jättenervös att misslyckas, fick jag driva på med ”jo – det kan du”, ”jag vet att du kan”, ”gör det nu” osv. Varje gång så gjorde han – alltså kunde han, men inte utan att jag var där och kommenterade och drev på.
Prov är förskräckliga delar av skolverksamheten! Prov innebär, för en del elever, en enorm pärs. Tänk att veta att man faktiskt kan, men inte lyckas med att visa det. Jag lider med dem och ändå klarar jag inte av att helt ta bort proven.
Godkänd
Jag blev godkänd på ”forskningsetiken”!
Jag är så glad för det, för det var ganska omfattande att ta sig igenom på så kort tid. Jag hade inte uppfattat alla regler alldeles riktigt, men fick en väldigt bra feedback på det jag lämnat in, så nu kan jag allt! Jag har fått en fördjupad insikt om etiska koder, principer och rekommendationer. Och – som jag brukar säga till mina elever – proven har ju en ytterligare dimension, förutom att vara just prov ger de också möjlighet att lära mer.
För ett 10-tal år sedan gjorde jag en test med mina elevgrupper, som gick ut på att se om tanken med prov som kunskapande stämde. Alla grupper hade samma teoretiska prov någon gång i mitten av höstterminen. I mitten av december fick de exakt samma prov igen och generellt hade alla elever cirka 25 % bättre resultat än vid första provtillfället. Min tro att eleverna faktiskt också hade lärt mer av själva provet (eller vid genomgång efteråt), stämde alltså. Det var ju också intressant att se att detta gällde lika oavsett var på betygsstegen de låg.
Jag är så glad för det, för det var ganska omfattande att ta sig igenom på så kort tid. Jag hade inte uppfattat alla regler alldeles riktigt, men fick en väldigt bra feedback på det jag lämnat in, så nu kan jag allt! Jag har fått en fördjupad insikt om etiska koder, principer och rekommendationer. Och – som jag brukar säga till mina elever – proven har ju en ytterligare dimension, förutom att vara just prov ger de också möjlighet att lära mer.
För ett 10-tal år sedan gjorde jag en test med mina elevgrupper, som gick ut på att se om tanken med prov som kunskapande stämde. Alla grupper hade samma teoretiska prov någon gång i mitten av höstterminen. I mitten av december fick de exakt samma prov igen och generellt hade alla elever cirka 25 % bättre resultat än vid första provtillfället. Min tro att eleverna faktiskt också hade lärt mer av själva provet (eller vid genomgång efteråt), stämde alltså. Det var ju också intressant att se att detta gällde lika oavsett var på betygsstegen de låg.
måndag 19 oktober 2009
Observation som metod
Vi har i metodkursen till uppgift att genomföra en observation och en intervju. Både observationen och intervjun skall genomföras ”postmodernt”. Jag frågade min närmaste kollega idag om jag fick vara med och observera på hans lektion på eftermiddagen. Det fick jag. Jag tog med mig 2 placeringskartor över datasalen, ett kollegieblock och en penna. Sedan gick jag in där för att observera vad helst jag såg. Jag fick 70 minuter svettigt arbete. Jag hade 6 sidor fullklottade med halva meningar, ord, pilar osv med mig därifrån. Jag försökte se och anteckna allt. Efter ett tag kom jag på vissa saker som jag speciellt ville ha med mig därifrån, som hur eleverna satt vid datorn, hur de använde tangentbordet, deras huvudbonader och jackor som var på eller av.
Väldigt nöjd gick jag därifrån med min upplevelse och mina papper. Nu har jag suttit och kategoriserat, för att se något som jag inte uppfattade på plats. Och det gjorde jag! Aldrig trodde jag att jag skulle kunna det! Jag är långt ifrån klar än, men kan se hur en bild växer fram om hur elever i par, som sitter bredvid varandra, följs åt under hela lektionen. Det var så intressant att på ett vetenskapligt sätt få ta del av en kollegas lektion – vilken tur att jag har sådana kollegor som vågar släppa in mig, utan att veta vad som skall komma ut av observationen.
Väldigt nöjd gick jag därifrån med min upplevelse och mina papper. Nu har jag suttit och kategoriserat, för att se något som jag inte uppfattade på plats. Och det gjorde jag! Aldrig trodde jag att jag skulle kunna det! Jag är långt ifrån klar än, men kan se hur en bild växer fram om hur elever i par, som sitter bredvid varandra, följs åt under hela lektionen. Det var så intressant att på ett vetenskapligt sätt få ta del av en kollegas lektion – vilken tur att jag har sådana kollegor som vågar släppa in mig, utan att veta vad som skall komma ut av observationen.
lördag 17 oktober 2009
Lärarlöst
När jag befann mig på universitetet hade min elever fått uppgifter att göra själva förstås.
Uppgiften skickades med e-post och innebar att de skulle upprätta provfrågor till några moment i kursen Datorkunskap. Frågorna skulle de skicka till närmaste kompisen i datasalen, som skulle besvara frågorna och skicka tillbaks för rättning. Bilaga skulle skickas till mig.
Uppgiftens syfte var att få eleverna att arbeta översiktligt med det vi gjort sedan terminen startade, för att få en repetition innan provet nästa vecka. Samtidigt förvissade jag mig om att alla kan skicka bilagor med e-posten. Kanske kan jag också använda just elevernas frågor i provet.
Det var med förväntan jag öppnade e-posten igår morse. I den första klassen, en yrkesförberedande etta, kunde jag konstatera att en livlig brevväxling skett mellan 13 av 16 elever. Jag hade fått kopia både av frågor enbart och frågor med svar. Alltså – jag hade inte varit nog tydlig i instruktionen om, när de skulle skicka kopia till mig. Jag tog tid på mig och besvarade breven och ställde följdfrågor där så var möjligt.
Den andra klassen som arbetade självständigt, var en teoriförberedande etta och där hade endast 5 av13 arbetat med uppgiften. Tumme ned! Nästa vecka är det som sagt prov och det skall bli intressant att se om det visar på några skillnader mellan grupperna.
Tyvärr visar det lilla exemplet att eleverna inte alltid tar det ansvar som man som lärare förväntar sig av dem. Men – jag jobbar vidare med det! ”Att ta ansvar” är nämligen en av de saker som skolan har till uppgift att träna eleverna i.
Uppgiften skickades med e-post och innebar att de skulle upprätta provfrågor till några moment i kursen Datorkunskap. Frågorna skulle de skicka till närmaste kompisen i datasalen, som skulle besvara frågorna och skicka tillbaks för rättning. Bilaga skulle skickas till mig.
Uppgiftens syfte var att få eleverna att arbeta översiktligt med det vi gjort sedan terminen startade, för att få en repetition innan provet nästa vecka. Samtidigt förvissade jag mig om att alla kan skicka bilagor med e-posten. Kanske kan jag också använda just elevernas frågor i provet.
Det var med förväntan jag öppnade e-posten igår morse. I den första klassen, en yrkesförberedande etta, kunde jag konstatera att en livlig brevväxling skett mellan 13 av 16 elever. Jag hade fått kopia både av frågor enbart och frågor med svar. Alltså – jag hade inte varit nog tydlig i instruktionen om, när de skulle skicka kopia till mig. Jag tog tid på mig och besvarade breven och ställde följdfrågor där så var möjligt.
Den andra klassen som arbetade självständigt, var en teoriförberedande etta och där hade endast 5 av13 arbetat med uppgiften. Tumme ned! Nästa vecka är det som sagt prov och det skall bli intressant att se om det visar på några skillnader mellan grupperna.
Tyvärr visar det lilla exemplet att eleverna inte alltid tar det ansvar som man som lärare förväntar sig av dem. Men – jag jobbar vidare med det! ”Att ta ansvar” är nämligen en av de saker som skolan har till uppgift att träna eleverna i.
Observartioner och intervjuer
Närträff på universitetet.
Idag har vi fått möjlighet att lära det mesta om frågeinstrumentet intervju och fältobservationer i forskningen. Fältobservation har jag själv en gång blivit ”utsatt” för av en forskare vid Karlstad universitet. Han var med under en datalektion och observerade mig, dock utan filmkamera. Det var inte besvärligt, för jag kände stor tillit till honom. Vi har nu till uppgift att observera något i vår närhet och med riktiga vetenskapliga metoder ta hand om materialet. Jag tror att jag skall be min närmaste kollega att få observera en av hans lektioner. Jag tror att han känner tillit till mig – så det skall nog gå bra.
Tidigare i den här utbildningen har jag lärt mig om intervjuteknik och vikten av att som forskare vara neutral och använda väl strukturerat frågebatteri. Allt för att så ”sant” kartlägga respondentens point of view, utan att den färjas av mig (i den mån det nu är möjligt). Men – nu har jag lärt mig att i den ”postmoderna” intervjun samtalar forskaren och respondenten om något och det sker en konstruktion i situationen. Här blir det nödvändigt att spela in samtalet för att kunna transkribera det, analysera och tolka det, för att sedan skriva det i texter eller berättelser som blir tillgängliga för läsaren. Ja, man kan faktist t o m skriva dikter, om nu har den konstnärliga ådran. Detta är något helt nytt för mig. Jag som blivit lärd att jag nästan måste utplåna mig själv (i alla fall bli osynlig) om jag skall hitta fram till en annan människas inre och sedan hålla mig till torr, vetenskapligt textskrivande för att bli trovärd. Jo – visst, en intervju hör också till uppgifterna den närmaste tiden – vem skall bli mitt offer tro?
Min hjärna gick för högtryck 8.30-17.00 och jag är efter 2 dygn ännu inte återställd. Än en gång frågar jag mig om det är värt det!?
Idag har vi fått möjlighet att lära det mesta om frågeinstrumentet intervju och fältobservationer i forskningen. Fältobservation har jag själv en gång blivit ”utsatt” för av en forskare vid Karlstad universitet. Han var med under en datalektion och observerade mig, dock utan filmkamera. Det var inte besvärligt, för jag kände stor tillit till honom. Vi har nu till uppgift att observera något i vår närhet och med riktiga vetenskapliga metoder ta hand om materialet. Jag tror att jag skall be min närmaste kollega att få observera en av hans lektioner. Jag tror att han känner tillit till mig – så det skall nog gå bra.
Tidigare i den här utbildningen har jag lärt mig om intervjuteknik och vikten av att som forskare vara neutral och använda väl strukturerat frågebatteri. Allt för att så ”sant” kartlägga respondentens point of view, utan att den färjas av mig (i den mån det nu är möjligt). Men – nu har jag lärt mig att i den ”postmoderna” intervjun samtalar forskaren och respondenten om något och det sker en konstruktion i situationen. Här blir det nödvändigt att spela in samtalet för att kunna transkribera det, analysera och tolka det, för att sedan skriva det i texter eller berättelser som blir tillgängliga för läsaren. Ja, man kan faktist t o m skriva dikter, om nu har den konstnärliga ådran. Detta är något helt nytt för mig. Jag som blivit lärd att jag nästan måste utplåna mig själv (i alla fall bli osynlig) om jag skall hitta fram till en annan människas inre och sedan hålla mig till torr, vetenskapligt textskrivande för att bli trovärd. Jo – visst, en intervju hör också till uppgifterna den närmaste tiden – vem skall bli mitt offer tro?
Min hjärna gick för högtryck 8.30-17.00 och jag är efter 2 dygn ännu inte återställd. Än en gång frågar jag mig om det är värt det!?
tisdag 13 oktober 2009
Mobilstöd
Idag har jag haft ett mindre prov med en yrkesetta. En hel del saker var annorlunda idag jämfört med vanliga tisdagslektioner med klassen.
6 elever av 16 var frånvarande – i genomsnitt 1 elev brukar vara frånvarande
2 av 10 elever skrev ett godkänt prov – alla arbetar flitigt och intresserat på lektionerna med precis det som ingick i provfrågorna
7 av 10 elever tog sig inte ordentlig tid för provet
2 av 10 elever sökte stöd i sina mobiltelefoner
Jag förstår att provsituationer inte tillhör favoritsituationen för eleverna i skolan. Ingen av eleverna i gruppen är IG-elev - så här långt. Det är min uppfattning efter det jag sett och upplevt tillsammans med dem under lektionstid. Provet säger något annat.
Varför har jag då prov? Det har jag funderat mycket på. Men - har man många elever i många olika gruppkonstellationer, så behöver jag proven – tillsammans med det som lektionstillfällena ger mig, för att hamna så rätt som möjligt i betygsättningen. Sedan behöver jag hantera provresultaten med varsamhet….omdöme.....
fredag 9 oktober 2009
Ideologi
Idag har jag ändrat mig. Politikerbeslut om skolans framtid handlar inte om pengar. Det handlar om ideologi. Vad vill vi med skolan och utbildning? Idag handlar skolpolitik mycket om att sortera människor. Så uppfattar jag det. Samhället består av rutor och människor ska placeras i de rutor de hör hemma och stanna där.
Elever som skall bli forskare, kanske nobelpristagare och elever som skall bli samhällsvetare och vara med och styra vårt land skall gå tillsammans i en skola, där de får det bästa av teoretisk utbildning. Elver som skall arbeta med att bygga hus, vägar, köra bussar, laga bilar, dra elledningar, måla, laga datorer och vårda människor skall få sin utbildning i en skola som ger den bästa av praktisk utbildning. Det här blir ju logiskt ifall man anser att dessa yrkesgrupper aldrig behöver jobba tillsammans i framtiden. Men – sådana arbetsplatser finns väl knappast idag? Varför bygger vi inte strukturer för skolverksamheten där människor av olika yrkeskategorier tränas att verka tillsammans? Jag förstår inte det här!
Varför jag tänker så här idag? Jo – för i samma stund som vi lämnar ifrån oss SP- och NV-programmen kommer ny vision i dagern som tycker att vi skall bli ett teknikcentrum….och det innan nästa läsår!? Vi/jag som kämpat i 6 år för att få en halv klassuppsättning bärbara elevdatorer för undervisning inom samhällsprogrammet! Vi/jag som i alla år fått stöd av IT-avdelningen att få gamla uttjänta datorer att fungera ett tag till på transportavdelningen. Det är en konstig värld vi/jag lever i.
Elever som skall bli forskare, kanske nobelpristagare och elever som skall bli samhällsvetare och vara med och styra vårt land skall gå tillsammans i en skola, där de får det bästa av teoretisk utbildning. Elver som skall arbeta med att bygga hus, vägar, köra bussar, laga bilar, dra elledningar, måla, laga datorer och vårda människor skall få sin utbildning i en skola som ger den bästa av praktisk utbildning. Det här blir ju logiskt ifall man anser att dessa yrkesgrupper aldrig behöver jobba tillsammans i framtiden. Men – sådana arbetsplatser finns väl knappast idag? Varför bygger vi inte strukturer för skolverksamheten där människor av olika yrkeskategorier tränas att verka tillsammans? Jag förstår inte det här!
Varför jag tänker så här idag? Jo – för i samma stund som vi lämnar ifrån oss SP- och NV-programmen kommer ny vision i dagern som tycker att vi skall bli ett teknikcentrum….och det innan nästa läsår!? Vi/jag som kämpat i 6 år för att få en halv klassuppsättning bärbara elevdatorer för undervisning inom samhällsprogrammet! Vi/jag som i alla år fått stöd av IT-avdelningen att få gamla uttjänta datorer att fungera ett tag till på transportavdelningen. Det är en konstig värld vi/jag lever i.
torsdag 8 oktober 2009
Utveckling eller avveckling?
Ja, nu är det dags igen! De närliggande kommunerna i området ska slå ihop sina gymnasiala programutbud. Praktiska program skall vara här och teoretiska program skall vara där! Ordning och reda, som det var förr i tiden!
Det är bara 3 år sedan som vi lyckades hejda en utarmning av vår kommuns skola och nu är det på gång igen! Och bråttom är det – det känns som det brinner någonstans. De som bestämt utflytten av våra teoretiska program ser glada ut på bilden i tidningen och menar att de gjort något riktigt bra för den ekonomiska situation och slipper spela ”svälta räv” med varandra.
Jag tycker att det spelas spel med kommunens existens. Jag tycker att det är stor förlust att mista SP- och NV-eleverna, vilket säkert på sikt ger oönskade konsekvenser. Men så här går det till i en värld där pengarna styr över förnuftet. Kommer vi i en framtid att ha gymnasieskolor endast i den största staden i varje län?
Jag håller just nu på med att lära mig allt om moral och etik i forskning, lagar och gott omdöme mm - just nu känner jag bara förvirrad i den praktiska värld jag befinner mig i.
Det är bara 3 år sedan som vi lyckades hejda en utarmning av vår kommuns skola och nu är det på gång igen! Och bråttom är det – det känns som det brinner någonstans. De som bestämt utflytten av våra teoretiska program ser glada ut på bilden i tidningen och menar att de gjort något riktigt bra för den ekonomiska situation och slipper spela ”svälta räv” med varandra.
Jag tycker att det spelas spel med kommunens existens. Jag tycker att det är stor förlust att mista SP- och NV-eleverna, vilket säkert på sikt ger oönskade konsekvenser. Men så här går det till i en värld där pengarna styr över förnuftet. Kommer vi i en framtid att ha gymnasieskolor endast i den största staden i varje län?
Jag håller just nu på med att lära mig allt om moral och etik i forskning, lagar och gott omdöme mm - just nu känner jag bara förvirrad i den praktiska värld jag befinner mig i.
måndag 5 oktober 2009
V 44
Höstlovsvecka för eleverna, medan vi lärare alltid har studiedagar. I år var det bestämt att 3 heldagar skulle ägnas åt, hur vi på vår arbetsplats skall arbeta för att följa skolplanen. Barn- och ungdomsnämnden har valt att betona 5 utvecklingsområden som särskilt skall satsas på; trygghet, lärande, hälsa, utveckling och ledarskap. Nu blev det inte så, därför att det är lärare som inte är på skolan dessa dagar. Arbetet är flyttat till första veckan i januari 2010. Det är konstigt att vi kan vänta så länge med det arbetet.
Etikhelg
Personuppgiftslagen är välkänd för mig, då den ingår i kursen Datorkunskap. Däremot var Etikprövningslagen ny erfarenhet. På universitetet finns en forskningsetisk kommitté som har till uppgift att se till att lagarna följs. Lagarna behövs för att skydda de forskningspersoner som ingår i undersökningar och forskarna. Vi har etiska frågor att diskutera på plattformen samt resonemang om etiken kring den egna tänkta forskningsfrågan. Jag har ännu inte hittat min forskningsfråga, men någonstans inom området ”teknisk utveckling och förändrad skola”, tror jag det blir. En del svar på frågor kan nog fångas genom enkäter, men tolkning av nya begrepp kanske kräver ett kvalitativt förfaringssätt. Min undersökning kommer naturligtvis att omfattas av informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Det finns även en rekommendation som säger att man bör fråga uppgiftslämnarna, om de är intresserade av att veta var forskningsresultaten kommer att publiceras och om de önskar få en rapport eller sammanfattning. Intressant!
lördag 3 oktober 2009
Kränka - ett begrepp i tiden
Såg på TV igår att 16 % av eleverna i svenska skolan känner sig kränkta av lärare. Den statistiken säger därmed att 90 elever på min skola är drabbade. Man pratar om att demokratin måste erövras av varje ny generation. Är det så med yrkesetiken också? Den kanske heller inte lever vidare om den inte diskuteras och tas ställning till. Siffran 16 % kommer, vad jag uppfattat, från en kvantitativ undersökning. Det gör att jag blir på min vakt. ”Att uppleva” något är ju varje elevs ”point of view” och den sortens data som samlas, måste väl då också behandlas kvalitativt!? Vad lägger den tillfrågade eleven i ordet ”kränka”? Handlar det verkligen om att med flit eller kanske okunskap att "sänka" en annan människa?
Kan det vara så att elever missuppfattar lärares intention att bry sig och driva på varje elev så långt det går? En kollega till mig bad om stöd till elevgruppen som inte bryr sig om hans råd. Han ber mig att vara med vid diskussion med gruppen, för ”dig lyssnar de på och mig ignorerar de”. Så sa han. Kanske att dessa elever skulle svara på en enkät att de känner sig kränkta av läraren de ignorerar. Jag vet att denne lärare verkligen gör allt för att eleverna skall lyckas så bra som möjligt.
Jag påstår inte med detta att det inte finns lärare som skulle platsa bättre på andra arbetsplatser, men man måste vara försiktig både med framtagning av ”sanningar” och när man läser undersökningar. Att kränka elever är inte en medveten gärning från någon lärare vid min skola – det är jag alldeles säker på. Däremot kanske man beter sig så att elever kan uppfatta ord och tillsägelser kränkande. Det är säkert bra att det kommer upp till diskussion, så man kan diskutera och fundera över sin yrkesetik.
Kan det vara så att elever missuppfattar lärares intention att bry sig och driva på varje elev så långt det går? En kollega till mig bad om stöd till elevgruppen som inte bryr sig om hans råd. Han ber mig att vara med vid diskussion med gruppen, för ”dig lyssnar de på och mig ignorerar de”. Så sa han. Kanske att dessa elever skulle svara på en enkät att de känner sig kränkta av läraren de ignorerar. Jag vet att denne lärare verkligen gör allt för att eleverna skall lyckas så bra som möjligt.
Jag påstår inte med detta att det inte finns lärare som skulle platsa bättre på andra arbetsplatser, men man måste vara försiktig både med framtagning av ”sanningar” och när man läser undersökningar. Att kränka elever är inte en medveten gärning från någon lärare vid min skola – det är jag alldeles säker på. Däremot kanske man beter sig så att elever kan uppfatta ord och tillsägelser kränkande. Det är säkert bra att det kommer upp till diskussion, så man kan diskutera och fundera över sin yrkesetik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)