Närträff på universitetet.
Idag har vi fått möjlighet att lära det mesta om frågeinstrumentet intervju och fältobservationer i forskningen. Fältobservation har jag själv en gång blivit ”utsatt” för av en forskare vid Karlstad universitet. Han var med under en datalektion och observerade mig, dock utan filmkamera. Det var inte besvärligt, för jag kände stor tillit till honom. Vi har nu till uppgift att observera något i vår närhet och med riktiga vetenskapliga metoder ta hand om materialet. Jag tror att jag skall be min närmaste kollega att få observera en av hans lektioner. Jag tror att han känner tillit till mig – så det skall nog gå bra.
Tidigare i den här utbildningen har jag lärt mig om intervjuteknik och vikten av att som forskare vara neutral och använda väl strukturerat frågebatteri. Allt för att så ”sant” kartlägga respondentens point of view, utan att den färjas av mig (i den mån det nu är möjligt). Men – nu har jag lärt mig att i den ”postmoderna” intervjun samtalar forskaren och respondenten om något och det sker en konstruktion i situationen. Här blir det nödvändigt att spela in samtalet för att kunna transkribera det, analysera och tolka det, för att sedan skriva det i texter eller berättelser som blir tillgängliga för läsaren. Ja, man kan faktist t o m skriva dikter, om nu har den konstnärliga ådran. Detta är något helt nytt för mig. Jag som blivit lärd att jag nästan måste utplåna mig själv (i alla fall bli osynlig) om jag skall hitta fram till en annan människas inre och sedan hålla mig till torr, vetenskapligt textskrivande för att bli trovärd. Jo – visst, en intervju hör också till uppgifterna den närmaste tiden – vem skall bli mitt offer tro?
Min hjärna gick för högtryck 8.30-17.00 och jag är efter 2 dygn ännu inte återställd. Än en gång frågar jag mig om det är värt det!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar