Högskoleverket frågar

Jag, tillsammans med två medstudenter, har intervjuats om masterutbildningen i pedagogiskt arbete av Högskoleverket. Den sex personer stora delegationen frågade i tur och ordning programansvarig, lärare och slutligen studenter. Jag började programmet ht 2006 och förhoppningsvis är jag klar i juni 2010. Det här är den första gruppen som genomför utbildningen och därför är det väl viktigt att granska och utvärdera arbetet, antar jag. Jag fick förbereda mig för mötet genom att rita en skiss över dessa 7 terminer, för att påminna mig om vad jag gjort. Allt har varit så intensivt och så mycket. Jag såg den röda tråden som började med att kunna beskriva, tolka och förstå lärande och undervisning i dagens samhälle. Därefter följde kunskaper på hur styrning och ledning av skolan kan tolkas och hanteras ur såväl institutions- som organisationsperspektiv.

Så fick vi kunskaper och förståelse för vetenskaplig kunskapsbildning, så att vi kan granska och värdera undersökningar och förbättringsarbeten. Därefter följde insikter och förståelse för fältet pedagogiskt arbete och hur det både relaterar till och urskiljs från begreppen pedagogik och utbildningsvetenskap. Så var det dags för kunskaper och förståelse för skolorganisationens uppbyggnad vad gäller struktur och kultur och just nu håller vi på med metodkursen.
Det är inte lätt att komma ihåg vad vi klagat på under kurstiden. Man hinner inte stanna till vid sådant någon längre tid, utan det gäller att hela tiden vara i nuet, om man skall fixa utbildningen. Det jag ville framföra var främst det orimliga att kunna genomföra en sådan här utbildning när man arbetar 100 %. Det positiva är det mervärde som studierna ger mitt vardagsarbete i skolan och det mervärde som mitt vardagsarbete i skolan ger mina studier på universitetet. Det är väl också själva kärnan i en sådan här utbildning. Ett ytterligare motiv är att de insikter och kunskaper jag får ska spridas vidare i skolan, men tyvärr saknas än så länge nyfikenheten och/eller förståelsen för hur man kan dra nytta av mig och minska avståndet mellan skola, universitet och forskare.

Också en dag

Idag började jag 7.10 som vanligt och när jag förberedde mig för att gå till tåget och åka hem halv 4, upptäckte jag min matlåda i väskan. Jag hade helt glömt bort att äta på hela dagen. Det är så mycket att göra, så jag glömmer det. Speciellt glömmer jag det om det ligger lektionspass mellan 11 och 14.00 när man vanligtvis äter lunch. Det blir för tidigt att äta före 11 och efter 14.00 är tanken på mat borta. Jag lånade en gaffel i köket och åt min mat kall på tåget hem. Då är jag ju i alla fall inte hungrig när jag kommer hem.

Men – vad har jag gjort då?

• 2 lektioner enligt schema
• 1 extralektion med 3 elever
• hjälp på individnivå utanför lektionstid till 3 elever
• rättat 1 prov
• mailkontakt 1 elev
• mailkontakt IT-avd ang beställning av specialtoner
• mailkontakt med rektor ang den tid jag gör över ordinarie schema för elever som inte är på praktik
• skapat och sänt lista över lärar-id till administrativa avd
• grovplanerat vårterminen för en klass och sänt till kollega som vill följa min undervisning
• beställt en ny handkontroller till speldatorn, då den gamla gått sönder
• mailat och informerat biblioteket om beställningen
• bytt 3 tonerkassetter på olika skrivare
• skickat tillbaks tomma kassetter för återvinning
• försökt att få telefonsvararen att fungera
• förberett 2 lärarlösa lektioner imorgon och informerat kollega
• rensat skrivarkö
• rensat bort inkommande och utgående post
• pratat med elev om fel på handkontroller
• pratat med lärare om omfattande åtgärdsprogram för elev
• pratat med lärare om kontakter med universitetets it-avdelning för åk-1-elever
• pratat med lärare som tyckt sig felaktigt bemött/behandlad av elev/förälder
• pratat med lärare som funderar på om det är ok att elever skriver ”rent” svenska-uppgifter i datasalen
• skrivit och satt upp information vid ny kopiator och till wii-spel
  
  Ibland är det viktigt att försöka tänka tillbaks på vad man egentligen har gjort under dagens timmar på arbetet. Det är dock ganska svårt att komma ihåg.
  
  När fiskbullarna var uppätna efter halva tågresan, somnade jag.

Utvecklingssamtal

Så har då det årliga utvecklingssamtalet ägt rum. Jag fick min tid kl 15-16.00 på fredag. Jag förberedde mig genom att skriva ned vad jag vill säga under ”min” timme, för hjärnan är ju inte alldeles på topp vid denna tid i arbetsveckan.

Den första kvarten informerade mig rektorn om kommunens plötsliga uppvaknande vad gäller lärares tystnadsplikt. Kommunen måste kunna bevisa för Skolverket, att vi lärare vet om att vi har tystnadsplikt och vad det innebär. Nu har ett dokument upprättats och alla lärare i kommunen skall informeras och skriva under papperet. Papperet skall sedan förvaras i pärm hos chefen för barn- och utbildningsnämnden, för att kunna plockas fram när Skolverket kommer och frågar efter bevis!

Ja, ja, tänker jag, denna kunskap ingår i vår utbildning till lärare. Jag vet, och har allt sedan jag blev examinerad vetat att jag har tystnadsplikt och vad det innebär. Jag tänker vidare, att visst kan man skylla på Skolverket, men visst är det väl så att det egentligen är kommunen som vill ha ryggen fri, om en förälder anmäler en lärare för ”sladder”. Naturligtvis skrev jag under papperet.

Jag tycker det är roligt att lära nya saker och det finns massor av saker jag skulle vilja fortbilda mig och utvecklas i, men tiden finns inte just nu. Jag leder ligan i fortbildning, sa rektorn. Nja – jag är väl inte ute efter att vara värst, sa jag, och försökte förklara hur studier och arbete stödjer varandra i min vardag. Ju mer man lär, ju mer nyfiken blir man på att lära mer. För mig är det viktigt att försöka förstå den komplicerade organisationen ”skola”.

Några önskemål var jag i alla fall tvungen att få prata om och det ena var en slags datastuga för lärare. Jag tänker att det kan vara ett bra erbjudande för lärare som vill lära mer om något eller få tid att tillsammans med kollegor tänka en utvecklingstanke färdig och starta upp den. Jag uppfattade att jag väckte ett visst intresse för min idé. Jag skulle också vilja få tid till att utveckla en plattform som samlar allt material som lärare använder i sina respektive kurser. Den idén var svårare att få gehör för, men det har ju mindre betydelse just nu, eftersom tiden inte går att uppbringa under det närmaste året. Sedan kan jag ju sluta, bli min egen och sälja tjänsten till skolan – fiffigt, eller hur? Ifall nu lärare ser vitsen med en sådan plats och kan övertyga rektorn att den behövs.

Närträff universitetet

Databearbetning och analys i SPSS – det stod på dagens agenda vid närträffen på universitetet. Dagen var full av frustrationer. Dålig upplysning om lokal eller min oförmåga att hämta in information om var vi skulle vara, gjorde att jag kom 15 minuter för sent. Sedan strulade programmet på 3 datorer som jag försökte använda – licensen hade gått ut! Därefter det värsta – 3 huvudfrågor från vår enkät verkade helt oanvändbara! Tre stora batterier där respondenterna skulle gradera 1, 2 och 3 kom inte upp i SPSS. Herregud – jag blev svimfärdig. Ja, ja – sa de andra, vi får ta det vi har, det är ju bara en övning. Nej – sa jag, det är det inte – vi ska berätta om vad vi kommit fram till för alla våra kollegor och våra huvudfrågor är missade. Jag vill inte berätta det för någon!

Först hade vi använt programmet Query Report för datainsamlingen. Därefter sparade vi det insamlade materialet som en Excelfil och slutligen skulle Excelfilen klistras in i SPSS. Vår handledare som faktiskt verkar riktigt duktig på att hantera programmen, ringde en expert i Norge. Sedan följde flera samtal och in på eftermiddagen löstes fallet. Query Report använde sig så riktigt av decimalkomman – men vid inklistrandet i SPSS förvandlades dessa små krokar till punkter – då blev det tvärstopp. Efteråt är det ju hur enkelt som helst att visuellt upptäcka det – men vi var 4 par ögon som inte såg det på flera timmar.

När vi äntligen ändrat alla punkter till komma-tecken, visade programmet resultat på alla frågor – Hurra!

Det var det värsta som hände – sedan var det också andra problem som att skalorna vände sig – men det har jag viss kunskap sedan tidigare. Min kvinnliga medstuderande fick så ont i axeln att hon gick hem och min manlige medstuderande önskade sig bara tillbaka till intervjumetoderna, som han är expert på.

Nu ska jag bara få programmet att fungera på min egen dator hemma också – vilket även det krånglade när jag försökte i tisdags. Sedan har vi 2 veckor på oss att analysera och skriva ett utkast till rapport och skicka in. Det är inte ”bara” att gå den här utbildningen!

Öppet Hus

Öppet Hus var det i skolan idag, mellan kl 10-13.00 eller 10-14.00. Ingen visste riktigt bestämt. Men – det var väldigt lite folk i huvudbyggnaden före 11 och efter 13. Ja – det är väl klart att både föräldrar och elever vill ha sovmorgon när det är lördag och också vill komma hem innan lördagen är till ända. Skolans individuellt val-grupp dansade en dans och sjöng en sång = alldeles lagom var det! Sen var ju hela svenska folkets Karl-Petter hos oss och blev hyllad av kommunen för den goda reklam han gör för denna del av Sverige. Karl-Petter gick fordonsprogrammet hos oss en gång i tiden. Det är en bra utbildning även för en person som vet att han ska bli bonde, sa han.

För övrigt tyckte jag att modevisningen var bäst. Samhällselever hade rotat fram kläder från 60-, 70-, och 80-talen ur mormor och farfars garderober och modiga modeller intog catwalken till tidsenlig musik. Samtidigt berättades om viktiga historiska händelser de aktuella årtionden. På mig imponerade också det stora lotteriet som en samhällslärare tiggt ihop vinster till och som säkert gav ett gott tillskott till den årliga EU-resan. Fyskikrummet var ett eldorado för den som älskar tekniska prylar och sakar som rör sig hit och dit, för att inte tala om glasburken som gjorde smågodis till ”jättegodis”. Varenda grundskoleelev som kom in där, bestämde sig säkert för att söka naturvetenskapligt program.

Mobiltelefoner

2 helsidor i den stora dagstidningen idag + förstasidan handlar om huruvida elever ska få använda mobiltelefoner eller ej i skolan. Tänk, vad alla människor har mycket synpunkter på det! Det är lika hett som ”slöja på” eller ”slöja av”.

Det tycks alltid finnas något att käfta om när det gäller elever/unga människor.
- Oj – kan man inte få folk upprörda över kepsar på under lektioner nu? Då måste vi hitta något annat – vad ska vi ta?
- Jo – mobiltelefoner – oh så förskräcklig – lås in dem i elevskåpen under dagen!

När ska den äldre generationen förstå att samhällsutvecklingen håller på just nu – i denna stund. Det finns ingen som kan stoppa det och istället för att ägna kraft åt ett omöjligt arbete, där drömmen verkar vara att vrida tillbaks klockan, så behöver man lyfta blicken. Varför används denna tekniska apparat så flitigt? Vad används den till? Vad kan man använda den till i skolarbetet? Och – inte minst – lärare och elever är tämligen intelligenta människor som kan komma överens om regler och förhållningssätt. Det väl beprövat av generationer tillbaka att diverse förbud sällan leder till något riktigt bra.

Själv upplever jag mycket sällan några problem med elevers mobiltelefoner. De hanterar dem mycket diskret. Fast å andra sidan ser jag ju inte om de har keps på sig heller så….

Arbetslördag

Det är Öppet Hus på lördag. Det ska vara en rolig dag. Elever som går på skolan får visa upp skolan och något som de gör här på dagarna, för sina nära och kära. Före detta elever och pensionerade lärare passar på att besöka skolan och lärare/kollegor.

Lärarna jobbar extra mycket med förberedelser, både i form av planering och saker som praktiskt måste göras. Eleverna arbetar med förberedelser speciellt på fredagseftermiddagen före öppetdagen. Personal städar och fejar både inne i skolan och utanför.

Eftersom nedläggningsbeslutet från politikerna här i kommunen, ligger som en grådaskig medvetenhet hos oss, känns inte just det här arbetet som förr om åren. Att entusiastiskt visa upp alla våra goda idéer och arbeten inom de teoretiska programmen, måste vi göra med tanke på de elever som faktiskt fortfarande går här. Men det är väldigt svårt att förena sig med tanken att skolan i framtiden inte kommer att vara en ”hel” skola, med den mångfald av elever, som åtminstone i min värld, är den bästa skolan för ett demokratiskt samhälle.

Svininfluensa

Igår började skolsköterskan vaccinera skolans elever för den fruktade svininfluensan. På tre dagar ska alla skolans 580 elever få en spruta i vänstra överarmen – är det tänkt. Men i min första elevgrupp idag, var det ingen som tänkte låta sig stickas! Äsch, det är bara påhitt, sa de. Bland de elevgrupper jag har haft möjligheten att fråga, var första elevgruppen dock ett undantag. De flesta elever tar sprutan – och blir dåliga. Jag trodde att bara några enstaka skulle bli dåliga, men i en elevgrupp var 2/3 så påverkade, att de var hemma.

Vi lärare får dock inte vaccinationssprutan när eleverna får den, utan vi får vänta på att få en tid på vårdcentralen – som alla andra i samhället. Undrar varför det har bestämts så? Vi borde väl ha vaccinerats samtidigt som eleverna, annars kan det ju hända att det blir en skola med elever utan lärare!?

Vaktmästare önskas

Varför finns det inga vaktmästare på skolan? Sådana där människor som kan fixa precis allting, som man själv inte kan! Jo – det finns två stycken vaktmästare i källaren, men de har bara hand om själva huset och om något behöver åtgärdas med det. Jag vet inte när jag såg dem sist. Men nu behöver 3 nyinköpta projektorer sättas upp i taken i lektionssalar med 5 m högt till taket. Några kontoansvariga på skolan har skramlat ihop pengar från sina respektive konton, för att kunna köpa projektorer. Egentligen behövs 4 stycken, så att det blir en i varje sal, men så långt räckte inte skramlet.

Men – nu har de tre projektorerna legat i sina kartonger sedan september månad, för det finns ingen som kan sätta upp dem. Jag har försökt köpa tjänsten ”utifrån”, men det har också misslyckats hittills, därför att ingen chef har sagt ”kör!”. Ibland är det väldigt viktigt med hierarkin. Märks det att jag är mycket sur över det här.

Min mormor sa att snålheten bedrar visheten och visst måste det väl bli dyrt att ha apparater i kartonger i garderoben? De var ju tänkta att användas i pedagogiskt syfte och stödja undervisningen. Jag vill ha tillbaka den nyttiga vaktmästaren till skolan igen!

Mellanvecka

Idag var första dagen efter höstlovet och jag upplevde det, som att eleverna tyckte det var riktigt trögt – och vrålhungriga var de redan 9.45! Men – idag började mössprovningarna – ja, man måste ju få rätt storlek och rätt modell på den vita mössan till skolavslutningen!

Och – det här är en mellanvecka i skolans värld – från och med nästa vecka och ända fram till jullovet är det praktik som gäller. Det är tvåorna som skall ut och äntligen få göra något och hela dagen, sa de.

- Ja, men ni gör väl saker hela dagen här också
- Neej, vi sitter en massa
- Ja, men ni har väl massor att göra om ni vill göra något?
- Ja, jo, det är klart, men vi vill ju inte...

Ibland är det riktigt knepigt att vara lärare. Jag jobbar hårt för att de ska arbeta på mina lektioner. Ibland vill de hellre slöa – fast egentligen vill de alltså ha massor att göra! Hur 17 får man ihop vardagen så vilja och göra tar varandra i hand?

Jag hoppas de kommer till riktigt bra praktikplatser, där de får massor med jobb att göra, som känns inspirerande och lärorika.

Enkät om tid

Idag har enkäten sänts ut till alla lärare i 3 kommuner i Sverige. Vi är fyra masterstudenter som skall följa upp en studie gjord på 70-talet bland lärare i USA. Ja – inte hela studien, utan vi har valt den delen som handlar om attraktionen ”tid” för valet att bli lärare. Hur har läraryrkets förhållande till tid förändrats under de 40 år som gått?

Jag hoppas verkligen att tillräckligt många svarar så att det går att ta hand om det på ett kvantitativt riktigt sätt.