Så har då det årliga utvecklingssamtalet ägt rum. Jag fick min tid kl 15-16.00 på fredag. Jag förberedde mig genom att skriva ned vad jag vill säga under ”min” timme, för hjärnan är ju inte alldeles på topp vid denna tid i arbetsveckan.
Den första kvarten informerade mig rektorn om kommunens plötsliga uppvaknande vad gäller lärares tystnadsplikt. Kommunen måste kunna bevisa för Skolverket, att vi lärare vet om att vi har tystnadsplikt och vad det innebär. Nu har ett dokument upprättats och alla lärare i kommunen skall informeras och skriva under papperet. Papperet skall sedan förvaras i pärm hos chefen för barn- och utbildningsnämnden, för att kunna plockas fram när Skolverket kommer och frågar efter bevis!
Ja, ja, tänker jag, denna kunskap ingår i vår utbildning till lärare. Jag vet, och har allt sedan jag blev examinerad vetat att jag har tystnadsplikt och vad det innebär. Jag tänker vidare, att visst kan man skylla på Skolverket, men visst är det väl så att det egentligen är kommunen som vill ha ryggen fri, om en förälder anmäler en lärare för ”sladder”. Naturligtvis skrev jag under papperet.
Jag tycker det är roligt att lära nya saker och det finns massor av saker jag skulle vilja fortbilda mig och utvecklas i, men tiden finns inte just nu. Jag leder ligan i fortbildning, sa rektorn. Nja – jag är väl inte ute efter att vara värst, sa jag, och försökte förklara hur studier och arbete stödjer varandra i min vardag. Ju mer man lär, ju mer nyfiken blir man på att lära mer. För mig är det viktigt att försöka förstå den komplicerade organisationen ”skola”.
Några önskemål var jag i alla fall tvungen att få prata om och det ena var en slags datastuga för lärare. Jag tänker att det kan vara ett bra erbjudande för lärare som vill lära mer om något eller få tid att tillsammans med kollegor tänka en utvecklingstanke färdig och starta upp den. Jag uppfattade att jag väckte ett visst intresse för min idé. Jag skulle också vilja få tid till att utveckla en plattform som samlar allt material som lärare använder i sina respektive kurser. Den idén var svårare att få gehör för, men det har ju mindre betydelse just nu, eftersom tiden inte går att uppbringa under det närmaste året. Sedan kan jag ju sluta, bli min egen och sälja tjänsten till skolan – fiffigt, eller hur? Ifall nu lärare ser vitsen med en sådan plats och kan övertyga rektorn att den behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar