Julbord

Varm glögg med tillbehör och sedan ett långt julbord med massor med god mat! Det blev all personal på skolan bjudna på idag i en stor samlingslokal vid älven. Det är gångavstånd dit, men just idag var det många som åkte bil, för temperaturen låg på 10 minus. Det är en strålande vacker vinterdag. Kallt, snö och strålande sol!

Maten smakade jättegott och alla verkade vara på ett riktigt gott humör. Trötta efter terminens arbete och omskakande händelser, men nöjda över att än en gång gjort ett bra arbete och fört ett gäng ungdomar ett steg vidare på livsvägen. Nu vill alla bara hem, vila, ta hand om nära och kära och ladda batterierna igen!

Jag önskar alla God Jul och Gott Nytt År!

Pension vid 67

En del lärare bara längtar till pensionsåldern när de får sluta arbetet och göra allt det där de aldrig hinner med annars. En del vill aldrig sluta arbeta som lärare. En av mina arbetskamrater gör sin sista dag i läraryrket idag – med 2 års övertid. Jag tror inte att han vill sluta nu heller egentligen, för ”han kommer att sakna eleverna så mycket”. Det är hans egna ord. Ibland är det hur jobbigt som helst att vara lärare och slita med elever som inte vill, inte orkar eller bryr sig. Men – ändå är det bästa man vet att arbeta med ungdomar och tanken att inte få göra det är väldigt främmande och konstig.

Nåväl – idag har han fått ett fint diplom att hänga på väggen och ett abonnemang till den digitala forskarsalen. Vi hoppas att han ska fängslas av alla förfäder som kanske dyker upp i form av kungar, mördare och bönder.

Jag kommer aldrig att glömma den kunnige kollegan som jag i arla morgonstund haft både pedagogiska och filosofiska diskussioner med. Vi kollegor kommer länge att minnas hans pappershögar, disneyfigurer och hans ändlösa kamp med skolledningen om att få lära ut jiujitsu som självförsvar till eleverna.

Jag hoppas du får ett rikt pensionärsliv som du kan njuta av i många år!

Examination - igen...

Jag har nu varit på examinationsträff på universitetet, om fältstudierna som vi genomfört. Det är en pärs varje gång vi har de här träffarna. Det är långa dagar som kräver hög koncentration hela tiden. Jag är verkligen slut efteråt och vill bara att kursen nu ska ta slut. Kraven som ställs på oss känns så höga och det är sällan att något vi gör känns som ”nog”. Vi masterstudenter som också jobbar heltid, har samma villkor som doktoranderna som har enstaka kurser eller inte något annat arbete. Jag hade väl inte så mycket att justera i mitt arbete, men något måste ju skrivas till, ändras eller förklaras på annat sätt. ”Då har ni julaftonsarbete”, sa docenten. Det justerade arbetet ska vara insänt senast den 18 januari kl 08.00. Att hålla tiden är det som gäller i den akademiska världen – ingen försening av något slag är tillåtet!

Sedan ska ju också den uppföljande Lortie-undersökningen vara inlämnad en vecka före den 28 januari (tror jag), då vi har sista närträffen. Så delar av julhelgen måste ägnas åt metodkursen – och funderingar över vad, hur och varför jag skall genomföra en undersökning under våren. Vi är nu två studenter kvar från den ursprungliga stora gruppen som började för 3,5 år sedan. Två studenter har också tillkommit från annat håll och så är det 5 doktorander.

Jag älskar dig

Jo – det kan man faktiskt få höra från en 16-årig kille, som kanske i slutet av lektionen inser att han varit för högljudd och obstinat. Högt och tydligt säger han dessa ord till mig rakt över klassrummet – ord som jag på vägen tolkar om till ”förlåt”. Jag finner mig snabbt och svarar tillbaka att ”jag älskar dig också och det är därför som jag är så sträng mot dig och tvingar dig att jobba”.

Det var förra veckan. Den här veckan var det prov och provtillfällen lockar fram det sämsta hos många elever. Det blir som att skruva upp en klocka lite för långt liksom. Samme elev var så arg, så arg på datorn och ibland på mig som inte verkade vara helt nöjd. När timmen var slut och han skulle gå – ”nej, fa´n – jag måste krama dig”. Han kramade mig och sen ”trevlig helg”. De andra skrattade lite, men inte illa utan mer ”helt ok”.

Jag stod ensam kvar en kort stund och tänkte på mitt jobb. Många inser idag att lärarjobbet är ett arbete som många dagar är väldigt slitigt, men vem skulle tro mig om jag sa att jag får kramar av elever på gymnasiet?

Teknikcentrum

Politikerna i kommunen vill att skolan skall bli ett teknikcentrum. Hur blir skolan det? Vad innebär det? Hur stämmer viljan med strukturen i Gy 2011? Frågorna är många och ganska svåra att reda ut. Någon konsekvensbeskrivning av redan tagna och genomförda beslut verkar inte ha gjorts. Nu har två lärare fått i uppdrag att sammanställa ett underlag som bl a ska visa kostnader. Under någon vecka har de arbetat med att ta in fakta på de krav som kommer att ställas på ett teknikprogram, samt försökt sammanställa en plan för tre år framåt. Planen innehåller kursutbud, material i form av hårdvara och mjukvara och sammantaget den kostnad det blir att bygga upp en sådan verksamhet.

Teknikprogrammet är enligt GY 2011 ett högskoleförberedande program och vad jag förstår blir det då mer ”kompis” med naturvetenskapliga programmet än med yrkesprogrammen. Tidigare har man hört ordet ”teknikcollege” cirkulera på olika personalmöten och jag kan tänka att man från politikerhåll kanske sett, hur man under en sådan konstruktion skulle kunna bygga samman teknik med bygg, el, fordon osv och knyta ihop påsen med bygdens företag. Men - just ordet ”teknikcollege” verkar inte vara ett gångbart begrepp längre. Jag kan dock ha fel, för jag är definitivt inte nog insatt i GY 2011, för att kunna se alla möjligheter. Jag får väl skylla på att min tid just nu inte räcker till för det.

http://www.skolverket.se/sb/d/2398/a/16747

Ledningsdeklaration

Jag har lärt mig två nya ord den här veckan. Ledningsdeklaration och åtgärdshjul. Innebörden av detta presenterades av verksamhetschefen på personalmötet. Ledningens verksamhetsidé ingår i ledningsdeklarationen. Idén innebär att skolan ska vara attraktiv, konkurrenskraftig, välkänd och att programutbudet ska vara det självklara valet för eleverna. Teknikutveckling och företagande ska känneteckna verksamheten på samtliga program. Det finns också visioner om att skolan skall vara öppen efter skoldagens slut. Många lärare har andra kunskaper än just det de undervisar om och det kan bli möjligt för lärare att, i tjänst, få arbeta med detta efter skoltid. – Nu käre karatemäster-kollega, tänker jag, har du äntligen chansen att få lära ungdomarna självförsvar – och få betalt för det också. Verksamhetschefen var tydlig med att försäkra skolledningens enighet i allt som beslutas och sig själv som trygg i sitt ledarskap. ”Framgångsrika blir vi tillsammans!”

Jag iakttar och försöker känna av personalgruppens tankar. Det är tyst och på något sätt nedstämt. En lärare ställer sig upp och berättar att han har bestämt sig för att se och jobba framåt, trots att det är just ”hans” program som bytts bort till grannkommunen. Jag kan inte se att hans ord påverkar kollegiet. Jag tror att den allmänna känslan är att skolan förlorat program, kök och bussar, samt har svårt att känna att man fått något som bär in i framtiden. Ja – den som lever får se!