fredag 17 december 2010

Slut

Så var det då sista dagen på jobbet den här terminen.
Två elevgrupper har gjort helt klart sina hemsidor för publicering på webbstjärnan. Det är bra för eleverna går ut på 6 veckors praktik redan V3 nästa termin.

En elev har försökt klara modul 3 på ECDL-test, tyvärr misslyckades han.

Så har det varit korsordslösning på el-programmet med tillhörande julmusik, glögg, lussekatter, pepparkakor och godis. Fint ordnat av el-lärarna!

Kollegorna har åkt 1 h västerut för julmat - jag avstod i år. 1 timme blir 2 timmars resa österut när jag ska hem - minst.

Nu städar jag både datasalar och arbetsrum. Snart går jag hem och känner mig nöjd över arbetet den här terminen!

fredag 10 december 2010

Korridorstäd

Waoooo – allt skrot är bortplockat från korridoren!

Det gick en hel dag innan jag såg det……man blir liksom van vid att det ska vara stökigt ... och terminen är inte riktigt slut än ... det betyder att det inte varit stökigt precis hela höstterminen – faktiskt – bara nästan!

Trollfén måste ha varit här – kanske hitskickad av tomten?
Tänk vilka magiska saker som sker så här dagarna före jul.

Programkrångel

Varför slutar helt plötsligt ett programs verktyg att fungera?
Vi har använt PaintShopPro som bildprogram i tio år i salen och det har aldrig krånglat förut.
Nu går det inte använda verktygen. Bilderna måste beskäras och verktyget crop behövs. Först upptäcker man problemet på en dator och tror att det kanske bara är just den. Därefter prövar man på ett antal datorer till, till dess man inser att det är samma fel på allihopa. Tidstjuvar är vad det är och stressfaktorer och irritationsmoment – och entusiasmdödande för mig men främst för eleverna. Blä!

torsdag 9 december 2010

Datasäkerhet - aktuellt ämne

Just nu håller vi på med den del av kursen som handlar om Datasäkerhet.
Den här veckan har vi sett på filmen ”Datasäkerhet: Spam, phishing och trojaner” från utbildningsradion.

Som grädde på moset kom så Wikileaks, Julian Assange och nedstängd aklagarmyndighet.se på riktigt.

Det finns en kapprustning mellan säkerhet och attacker, sa man i filmen och tog exempel i en liknelse från ”Alice i Underlandet”. Den röda drottningen springer runt, runt på samma ställe och Alice undrar varför hon gör så? – Jo, jag måste springa för att hålla takt med tiden, slutar jag så ramlar jag bakåt!

Överbelastningsattackerna innebär att stora mängder trafik skickas till bestämda servrar och får dessa att kollapsa. Vår tids verkliga röda drottning hinner inte springa ikapp utan sackar efter eller förresten, kanske inte bara sackar efter, utan också svimmar av. Är hon död tro?

I filmen påstår man att det är människan mot tekniken. Ja – det som händer nu är intressant att fundera över också när det gäller just den dimensionen av det hela. Aldrig har väl så många olika människor världen över dragit så stor gemensam användning av IT.

Undervisningsmässigt kan man bara hurra för den reella tillgången som damp ner just nu och som inte går att undvika varken i TV, radio, tidningar eller Internet.

Pedagogblogg

Vi behöver prata om GY11 – det är hög tid!
Kan jag göra något för det, funder jag.
Jag kom att tänka på en kollegablogg som jag startade upp för exakt 1 år sedan på pedagogbloggen.se, men som jag inte lyckades få kollegorna på skolan intresserade av att delta i.

Det visar sig nu att den platsen gått samman med skolblogg.se och min plats finns där nu. Nu behöver den modifieras för att uppfylla de nya krav som uppstått.

Jag fick ett mycket tidskrävande arbete med att försöka få ordning på ”kategorier”. Efter att skapat ett par nya kategorier och tagit bort några gamla, gick det inte att få den nya designen synlig på sidan. Visst man kan använda platsen och bara ”slänga upp” saker i diskussionsruta, men jag kräver en mer strukturerad plats att arbeta på…..och om det tar flera timmar och ändå inte fungerar, kan det bero på okunskap, men också på användarvänligheten (strukturen igen!).

tisdag 7 december 2010

Terminalglas

Igår hämtade jag mina terminalglasögon. Det är en riktigt bra förmån för dem som har datorarbete mer än två timmar per dag. Att inte se tydligt på bildskärmen, är ju ett arbetsmiljöproblem, som kan ge många olika slags besvär. Det är exakt fem år sedan jag fick förra paret, så det var dags nu.

Och … rekvisitionen, liksom synkontrollen och beställningen var fixat under november månad……att sedan fakturan kommer under december månad är väl helt naturligt, eller?! Jag frågade inte ens vad de kostade, men kanske cirka 1600 kr?

Köpstopp

Första december och köpstopp! Det är likadant varje år. Aldrig lär jag av den erfarenheten heller!

Ekonomisk som jag är, så väntar jag för länge med sådana inköp som inte stannar upp verksamheten, men som utvecklar och höjer kvalitén. Det brukar ju alltid komma erbjudanden och extrapriser i december som är fördelaktiga att utnyttja även för kommunala verksamheter.

Men nu får jag surt se på hur datapengar glider över till konton som för länge sedan handlat över sin tilldelade kvot.

fredag 3 december 2010

Lärarroll i spelmiljö

Nu har jag en spel-etta igen. De kastar sig över datorerna för att logga in på spelsajten och delta i ett lagspelandet som innebär att man skjuter varandra. De sista veckorna har det eskalerat, så att resultatet av arbetsinsats under 60 minuter gett resultatet 4 rader text i Word. Raderna är dessutom hämtade från Internet...

Jaha, hur har kunskapsutvecklingen varit idag då?
Jo – jag har lärt mig att jag ska gömma mig snabbare och skjuta flera skott!

Jag vill inte ha rollen som militären som pekar med hela handen och hotar med IG!
Jag vill få eleverna att vilja jobba med det de ska under lektionstid.

Det är säkert jag som initierar alldeles för tråkiga lektioner, eller……..? Det kanske var fel av mig att utsätta dem för min vrede över deras beteende?

:)


Mitt arbetsrum ligger på andra våningen, just i nivå med grenarna på ett kastanjeträd. Jag tittar ut – oj, vad är det där!? En stor, rund och glad smiley får mig att skratta högt.

Någon har bemödat sig med att klättra upp i trädet och placera den digitala världens glad-symbol där. Tummen upp för dig som gjorde det!

tisdag 30 november 2010

Skolk?

Dagens första lektion börjar. En elev följer inte med de andra in i lektionssalen. Han tycks tillbringa lektionstiden i uppehållsrummet. Efter lektionen går han hem.

Lektion nummer två för klassen är min. Var är Pelle frågar jag. Han har gått hem – men han var här……men Olle kom ju inte och då vill heller inte Pelle vara här……

En bild börjar ta form i mitt huvud.

Snart 18 år och inte kan vara i skolan utan att kompisen är där? Just nu förstår jag ingenting…

Och – nejdå, det är ingen mobbad elev, det är ingen elev som svårt för sig, det är ingen elev som andra elever undviker, det är en elev som kan nå både g-, vg- och mvg-nivåer. Varför vill han inte vara i skolan?

Medarbetarsamtal

Det årliga samtalet med chefen är nu genomfört. Att föra medarbetarsamtal innebär att man under en timme får ha chefen för sig själv. Det finns ett formulär att utgå ifrån med huvudteman; återblickar på året som gått, aktuella arbetssituationen och övriga frågor.

Jag har alltid så mycket i mitt huvud som jag vill prata om, så jag har tagit för vana att skriva ned det på ett papper. Ett papper som alltid rektorn önskar få, just för jag alltid tar upp så mycket. Det blir ju svårt att både anteckna, lyssna och föra dialog samtidigt.

Som avslutning frågade rektorn; vad är nu det viktigaste du vill att jag skall göra detta år?

Jag tänkte efter en kort stund och sa att det allra viktigaste just nu är att se till att all personal läser de nya styrdokumenten på djupet. Att reflekterande samtal förs om innebörden av kraven, för skolans verksamhet, liksom för samhällsutvecklingen. Vilka visioner har vi om lärande och hur skall vi här arbeta för att utveckla ungdomarna till goda och kunniga samhällsmedborgare. Vilka valmöjligheter har vi och vad tror vi på? Vad/hur vill vi göra?

Hur vi gör i skolan har betydelse både i den lilla och den stora världen – det tror jag på!

tisdag 23 november 2010

Ny läroplan

Jag läste om Jan Morawskis forskning om läroplanernas historia från 1842 och framåt. Läroplanerna har varit fokuserat på olika saker, beroende på samhällsutveckling, politisk dominans och allmänna trender i samhället. Här följer exempel:

Innehållsfokuserade och processtyrda (före nuvarande läroplaner)
Processtyrd och resultatfokuserad (nuvarande läroplaner)
Innehållsfokuserad och resultatfokuserad (2011 års läroplaner)

Han menar att läroplanernas uppbyggnad har betydelse för vilket lärarideal som kommer att utvecklas och odlas i politiken. Den nya läroplanen har mycket med den globala konkurrensen att göra och man vill skapa en effektiv skola. Det paradoxala i detta, menar han, är andra länders intresse för den skola vi kanske lämnar, som fostrar självständiga och kritiskt tänkande elever.

Styr den nye läroplanen bort den självständige läraren? Ja - det är, utifrån det lilla jag läst om hans forskning, något för alla lärare att reflektera över!

Selma fyller år

En liten ljusglimt i novembermörkret är Selmas födelsedag. Än finns det kavaljerer kvar på skolan som bjuder på tårta för att fira det.
http://www.selmalagerlof.org/

onsdag 17 november 2010

Omdöme 24

Under två veckor måste alla lärare på skolan fylla i omdömen om eleverna i det datorprogram som köpts in av skolan. För varje elev ska det fyllas i uppgifter under fyra flikar. Jag har över 100 elever i 8 elevgrupper. Jag ägnade lång tid åt arbetet. Först skulle jag sätta mig in i hur programmet var uppbyggt och vad det krävde av mig som användare. Varför kastades jag hela tiden upp till den grupp som stod överst bokstavsmässigt? Jag var färdig med SP-klassen och den ville jag först mata in uppgifterna för, men det ville inte programmet. Jag ville inte sätt IG, utan istället förklara hur eleven snart skulle komma till G, men det ville inte programmet. Endera har eleven IG, G, VG eller MVG vecka 45 2010, inget annat går för sig. Jag uttryckte förstås min ilska över programmet som ska bestämma över mig, för både chefer och kollegor. Jag skulle vilja ta reda på hur lång tid varje lärare har lagt ned på detta arbete, för att sedan utifrån den sammanlagda tiden, räkna ut totala kostnaden.

Jodå, jag har hört en lärare uttrycka att nu äntligen har vi fått en överskådlig bild från alla ämnen på varje elev. Nej – säger jag. Bockar jag för IG på eleven och att han ska fokusera mer på lektion och läsa mer hemma, när jag vet att han gör precis så mycket han klarar av på lektionerna och jag ser att innan kursen är klar kommer han att ha kunskaper som motsvarar ett G, då blir det en negativ signal som förmedlas elev och förälder vid utvecklingssamtalet som handledare har. Jag vägrar bidra med det. Min kämpande elev behöver positiva ord. Fyll då i G, kanske en del säger, men det blir ju faktiskt inte heller rätt….

Så under helgen hörde jag en röst från TV´n som fick mig släppa tidningen. ”Jävla skitsystem” finns överallt, skitsystem som stjäl tid och gör oss stressade! Jag ska genast gå och köpa boken med samma namn och skriven av Jonas Söderström.

fredag 22 oktober 2010

Master igen

Min uppsats är återigen inskickad till handledaren.
Det känns nu som ett evighetsprojekt som jag påbörjat.
Dessutom har jag blivit hemmablind på texten – det är inget bra!

Praktiserad demokrati

Idag har jag sänt spelproblemet vidare till elevrådet.
Hur anser eleverna att skolan skall hantera datasalar, håltimmar och spelande?
Spännande fortsättning följer.

Skolk eller sjuk?

Hur ska man veta om eleven är sjuk eller skolkar? Egentligen?
Det administrativa redskapet säger att eleven inte anmält frånvaro och då är det ogiltig frånvaro = skolk.
Handledare ringer hem till förälder som säger att eleven inte är sjuk.

Men – när man tittar på eleven så ser man att han nog inte ser frisk ut….

tisdag 12 oktober 2010

Spel - igen

Det spelas väldigt mycket i speciellt den ene av de två datasalarna. Det är mer spel den här terminen än någonsin förut. Hur kommer det sig och varför speciellt datasalen i SO-korridoren?

Ja – det beror inte på SO-elever, för det har skolan inte många kvar av. Nej – snarare av en ouppbokad datasal. Salen har endast 4 inlagda lektionspass under en vecka. Så har det aldrig sett ut förut. Hela onsdagen t.ex är ”fri” från inbokade lektioner. Ströpass inbokas av lärare under veckan, men i stort börjar det bli en ganska outnyttjad sal, om man då inte räknar spelandet.

Sen kan man undra hur eleverna kan ha så pass mycket hål-tid som de kan fördriva där. Ytterligare kan man fundera över om de inte har saker som hör till skolarbeten, som de borde göra om de har hål-tid?

Elevens eget ansvar borde innebära att de själva ser de möjligheter som uppenbarar sig för att klara utbildningen bättre. Nu har annan lärare stängt salen för annat än skolarbete med lärare, därför att eleverna varit högljudda och inte respekterat tillsägning.

Återigen tänker jag, att jag inte vill arbeta som polis, jag vill arbeta som pedagog. Grunden till en skolvärld som överensstämmer med min syn på hur skolan ska lyckas, är att få eleverna att bli motiverade att vilja lära och kunna se hela skoldagen som arbetstid. Är det endast genom stränga regler och styrning som man uppnår det? Jag vill inte tro det!

fredag 8 oktober 2010

Först till kvarn…

En skrivare har blivit ”över” efter alla rockader här. Knappt 1 timme efter att informationen gått ut i vårt veckomeddelande, anmälde två lärare intresse.
Skrivaren är nu hämtad och skall leva vidare på en annan arbetsplats inom enheten, istället för att samla damm i förrådet..
Ett exempel på vad bra det är med IKT.

fredag 1 oktober 2010

Pratkvarnar

Enligt gammal myt är det ju kärringar som pratar och pratar och pratar. ”De snavler och snavler” sa min mormor.

Idag skulle jag ha haft en bandspelare med och spelat in pratet. Tre killar lät som de värsta pratkvarnar och det pågick säkert 15 minuter i början på lektionen och 10 minuter i slutet av lektionen. Däremellan lyckades jag få dem så fokuserade på ämnet, att pratet handlade om datorer.

Jag konstaterar att killar kan prata precis lika mycket som tjejer!

Lönerevision

Lärarna är nu rankade från 1 till 5.
Plats 1 ger löneökning med 1 % och plats 5 ger 2,5 %.
I slutet av oktober, när lönen kommer, kan vi utläsa hur arbetsgivaren betygsätter vårt arbete.
Nivå 1 och 2 är ju inte så kul att hamna i. Förutom att man får mindre pengar, kan ju självkänslan också få sig en törn. Jag undrar om det finns tankar på att upprätta åtgärdsplan då, så att man till nästa revision kan komma upp till nivå 5? För arbetsgivarens önskan är väl att vi alla skall ha 5-or!? Alla elever i en klass kan ju ha MVG. Ja – så tänker jag, i alla fall.

Skollagen

Under den halva studiedagen fick vi information om skollagen av jurist från Skolverket. Det var bra att få den informationen, tycker jag.

Det kommer ju en ny gymnasieförordning, nya läroplaner och nya kurs- och ämnesplaner inför nästa läsår. Kurs- och ämnesplaner och betygskriterier kommer att vara i samma dokument – det bör bli bra.

För övrigt var det väldigt mycket som togs upp, bl a:
Lärarlegititimation, skolk, vad bestämmer politiker resp rektor, behörigheter, lektorsbenämning, elevhälsa, SYV, skolbibliotek, utvecklingsgaranti, rätten till särskilt stöd, trygghet och arbetsro, talesrätt till 16-åringar, närvaroskyldighet, avgiftsregler för skolresor, behörighetskrav till nationella program.

Jag funderar över kravet på rektor att informera föräldrar om skolk samma dag som eleven är frånvarande. Naturligtvis kan rektor delegera denna uppgift som många andra. Jag tänker…hoppas föräldrarna svarar… och skall man ringa förälder 1 + förälder 2…och vad händer sen…därhemma… blir det en kreativ diskussion förälder – barn … eller blir det hot och straff? Ja – det är mycket att fundera över i vår värld!

torsdag 23 september 2010

Persondatorn

Idag har ettorna fått plocka isär systemenheter. I kursen ”Datorkunskap” ingår ”kunskaper om persondatorer och nätverk, samt kunskaper om miljöfrågor inom dataområdet.” De flesta elever har aldrig lyft av chassit eller ens funderat över vad som finns där innanför. Man kan ju bara läsa teoretiskt om datorer och prestanda, men min uppfattning är att skruvandet och petandet på grejerna underlättar inlärningen av mhz, mb, gb, hårddisk och RAM-minne. Vitsen med kunskaper om persondatorer är ju bl a att kritiskt kunna granska faktablad när man skall köpa en ny dator. Så ser jag det i alla fall.

Nu ligger alla små och lite större delar på vita ark, med dess faktanamn nedpräntade. Nästa vecka följer vi upp arbetet med att lära mer om minneskapacitet osv. Så kan också en lektion se ut i den här kursen, som snart är ett minne blott.

fredag 17 september 2010

Vem förstör och varför?

En morgon är flaggstången avbruten när jag kommer till skolan. Den är neddragen med hjälp av ett rep och kraften delade stången i två delar. Två stora urnor med blommor vid en av entréerna var också välta. Vem gör så och varför då?

Är det en protest mot något eller ”bara” förstörelselusta? Jag vet inte det och jag vet heller inte om skolan försöker hitta gärningsmännen. Jag vet inte ens om det är elever som går på vår skola som är skyldiga. Det kanske inte ens är unga människor???

Valår

Svenska partiet kom till skolan. Det är, vad jag läst, ett parti som utvecklats ur Nationalsocialistisk front. Det är så förvirrande med dessa partier som byter namn likt modelejon byter kläder. Vad jag hört, fick de fler frågor från eleverna, än de kunde svara på.

Dagen därpå kom representanter för de olika riksdagspartierna. Jag hörde bara slutpläderingen – 3 minuter var. Jag blev förskräckt över att flera representanter näst intill skrek ut sitt slutord som gick ut på att det mest rätta är att rösta på dem!

Fokuseringen på individen tycker jag alltmer tar över fokuseringen på vad olika politiska riktningar i grunden står för, d v s ideologin om hur man vill att ett samhälle ska fungera.

Naturligtvis uppmärksammade lokaltidningarna att ett nynazistiskt parti besökt skolan. Skolan kan välja att bjuda in alla partier som önskar komma, eller inget parti. Så säger grundlagen.

måndag 13 september 2010

ECDL-test

Nu har jag årets ECDL-are igång! Så länge vi inte fått något annat internationellt medel att visar individers digitala kompetens på, så är det ECDL som gäller.

I fredags körde jag första ECDL-testet. En elev tog 100 % på modul 1, Basic. Jag som nästan trodde att det var omöjligt att få 100 % rätt på 36 frågor. Roligt!

Några elever klarade båda modulerna som vi arbetat med, några endast första modulen, någon klarade ingen av modulerna och några kom inte alls till testet.

Just så spritt är det i just den här elevgruppen i år. Jag behöver göra en individuell planering för varje elev och inför varje lektionspass. Eleverna verkar både arbetsvilliga och målmedvetna, så det ska nog gå.

Behövs tabb-kunskaper

Varför ska vi kunna det här? Den frågan får jag när jag vill lära eleverna ytterligare funktioner i användarprogrammen. De flesta verkar tycka att det är tillräckligt att kunna skriva in ord och göra bokstäver större och fetare. För mig verkar det väldigt onödigt att köpa en dyrt program, om man inte lär sig funktionerna som finns för att underlätta arbetet.

Det måste väl vara som att köpa en dyr bil med en massa finesser och sedan bara använda sig gasen och bromsen? Jag tänker att när kursen är borta nästa läsår, så utvecklas det bara en liten elitgrupp inom området ”fördjupade kunskaper i programhantering”. Vem ska komma på att det finns ekonomiska vinster med att kunna använda datorns program på ett adekvat sätt?

fredag 3 september 2010

Olika grupper

Elevgrupper kan vara så olika. Ena lektionen kommer gruppen som stojar och pratar. Man sliter hårt för att få dem intresserade och vilja lära sig nya saker som ryms inom kursen. De stänger av och ger en attityd av att de redan kan allt - spelen lockar mer!

Nästa lektion kommer gruppen som bara jobbar och där någon då och då utbrister ”det här var roligt!”. Lätt som en plätt går det och de blir färdiga med uppgifterna före utsatt tid.

Det är inte helt lätt att peka på varför det finns en skillnad mellan grupperna. De är lika gamla, de går samma program, de har gått lika många dagar på gymnasiet, de har samma typ av lektion, samma lektionssal och samma lärare.

Det som jag kan se som olika är hopsättningen av elever i grupperna. Finns det någon forskning över hur man bör skapa elevgrupper bäst, då eleverna kommer från både den egna kommunen och långt bortifrån? Har det någon betydelse hur man blandar?

Nu tror jag mest att grupperna administrativt skapas utifrån hur de behöver åka buss.

Såååånt är livet!

Anita Lindbloms röst ljuder över halva byn. Mungiporna åker upp på mig som är på väg hem – här behövs inget penntricksstöd! Bilarna har de värsta högtalarna och ljudet hörs bra när ungdomarna kommer körande, men när de stannar och öppnar bildörren då känns det som man är på ett danshak någonstans på 60-talet. Man blir riktig glad och upplivad!

Jag kan inte låta bli att fascineras över dessa unga bilförares låtval. Den musik vi spelade så föräldrarna fick öronskav, den är åter på modet – och med originalsångerskorna/grupperna. Kul!

torsdag 26 augusti 2010

Praktisk demokrati

Arbetslagschefen har bytts ut sedan förra läsåret. Inte visste jag det, men läraren uppfattades olämplig av personer högre upp i pyramiden. Så mycket konstigt det händer på en skola. Jag tänker att arbetslagsledaren väl representerar en hel grupp människor vid möten för att där framföra åsikter. Eller, kan det vara så att det handlar om politik och ingen motvind får blåsa som gör att vanliga människor börjar tvivla på beslut som tagits. Det är ju valtider….hmm, sluta inte, för vad jag förstår har du mycket stor ämneskunskap och är omtyckt av eleverna.

måndag 23 augusti 2010

Kontoadministration

Det är inte ordning på elevkontona – i år heller. Det är IT-avdelningens jobb att se till att strukturen byggs upp för 2010-11 med rätt elever i rätt klasser, att grundskoleeleverna från kommunen flyttas till gymnasiet och att nya konton skapas för alla de elever som kommer från andra kommuner.

Detta hinns nästan aldrig med. Orsaken är för det mesta tidsbrist därför att IT-avdelningen anser sig få elevlistor från skolan för sent. Det är svårt att få förståelse för att elevlistorna inte kan vara klara så långt i förväg som man kanske skulle önska.

För länge sedan var det jag, ibland tillsammans med en tekniker, som iordningställde detta ett par dagar innan skolan började. När sedan servern flyttades över till kommunhuset, så skulle IT-enheten själva ta över jobbet. De tycks dock alltid lida av personalbrist/tidsbrist.

Det ställer till problem för t ex kursen ”Datorkunskap” om eleverna inte kan logga in i systemet. Elever som kommer från den egna kommunen kan logga in, men de kan inte spara något de gör – och det utgör ju naturligtvis också hinder för verksamheten.

Det kan ta 1 vecka, eller kanske 2 veckor…..och inget annat kan man göra än försöka finna på givande arbetsuppgifter utan dator. Ja - detta är också skolans verklighet.

"Fel" möblering

Vi är igång – hurra!
Det är så roligt när eleverna kommer och man får starta upp kurserna.
En del elever är gamla bekanta som också verkar tycka att det är kul att vi startar igen. Andra är helt nya personer som man nu får chansen att lära känna under ett års arbete.

En liten datasal har ommöblerats av andra lärare som funnit placeringen av datorer längst väggarna som bästa alternativet. Då ser man ju alla skärmar. Är inte det föråldrat?

Jag har aldrig jobbat i en lokal möblerad på det sättet. Inte ens för 16 år sedan. Jag kände stor frustration över att bara se rygg och bakhuvud på eleverna….. och själv kände jag mig helt utanför, kan jag säga!

Hur 17 ska jag kunna lära mig era namn när jag aldrig får se er framifrån, frågade jag och började försöka hitta igenkänningstecken. En kille hade en vit keps som var bakvänd och en annan hade luvtröja med luvan uppdragen. Har ni alltid så, frågade jag. Kan jag lita på att ni alltid ser ut så bakifrån?

Jag vill mycket hellre se eleverna i ögonen då och då under lektionerna, bygga upp tillit till dem (de är ju trots allt 17-18 år) och inte känna att jag övervakar! Sedan tänker jag att det väl också måste vara obehagligt för eleverna att inte veta om läraren står bakom och ryggen och tittar på det man gör. Jag vet elever som tidigare sagt till mig att de inte vill att jag skall titta förrän de är färdiga. Jag både har förståelse för det och accepterar det.

Tur att jag har den långa lektionen med eleverna i min egen sal.

lördag 21 augusti 2010

Upprop och IT

Upprop för elever som sökt fordonsprogrammet, skolans största program, innebär att eleverna samlas programvis och delas upp i 4 grupper. Efter lite information om hur dagen är upplagd går sedan eleverna runt till 10 olika stationer. Stationerna är av blandad karaktär och innehåll. Stationerna handlar om hantering av svets, registrering av telefonnummer på dator, bilmotorkunskap, däckbyte, fralla och festis osv. Framåt halv 12 är det så dags för lunch. Då hoppas vi att eleverna lärt känna lite av den miljö och de nya kompisar och lärare som de skall tillbringa de tre följande åren tillsammans med.

Jag hade hand om registreringen av telefonnummer och kunde se att 2 elever inte har mobiltelefon och att något fler saknade egen e-postadress. Jag undrar om de elever som inte har en egen mobiltelefon känner sig utanför sina kamrater? Jag undrar om det är ”fattigdom” som gör att det finns elever som inte har mobiltelefon? Och jag tänker att finns det inte dator i hemmet, så har man väl heller inte e-postadress!? Följaktligen finns det elever som redan nu halkar efter, när det gäller digital kompetens. Om inte grundskolan har kunnat kompensera detta, så är gymnasiet oftast sista chansen. Det gör vi, genom kursen ”Datorkunskap – 50 p”. Vi ser till att eleverna får en grundläggande kunskap att kunna bygga vidare på. Vi ser till att varje elev har en e-postadress och också använder e-posten under tiden hos oss.

Jag var nästan desperat orolig för tre år sedan när det var på tal att kursen skulle tas bort. Nästa läsår är den borta och jag känner fortfarande oro för att det kommer att leda till segregering. Elever som har IT-intresserade föräldrar hemma kommer att klara sig lättare både i skolan och i samhället för övrigt, med den kultur vi allmänt har idag. Alla som jobbar med och i skolan måste vara observanta på den uppgift vi har att ge ”de andra eleverna” samma möjlighet att framöver klara sig i IT-samhället.

onsdag 18 augusti 2010

Flyttdag 3

Nu har jag och 4 kollegor använt tre dagar till att försöka få ordning på våra arbetsrum. Aldrig har jag haft så många karlar liggande, krypande på golvet och borrande i väggar. Den stackars elektrikern har haft det riktigt snärjigt och besvärligt under våra skrivbord. Telefonfixaren har försökt reda ut röran med telefoner och telefonnummer, it-tekniker får göra snabbutryckningar vartefter vi upplever brister och fel, vaktmästare hämtar spikar och skruvar och sågar och sätter upp hyllor, anslagstavlor osv, städerskor försöker hålla den värsta smutsen borta. Fyra bärare bär möbler och kartonger så svetten lackar. Lärare gnäller och klagar och skolledare…syns det inte så många av…

Förutom flytten ligger också en hel del arbete på mig som datasamordnare. Problem ska lösas, produkter köpas in, logistik när det gäller förflyttning av hårdvara hit och dit, kommunikation med rektorer, it-avdelning och tjänstemän utanför skolan. Jag går hela tiden med gula postitlappar i händerna för att inte glömma något. Igår tog det t ex en timme att få kontakt med rätt it-tekniker och rektor som jag skulle diskutera videoprojektorer med hade inte tid förrän nästa dag. Det gäller att inte halka ned i gnälldiket utan hålla skrattet nära – till slut flyter väl allt på igen.
Hallå Björklund - har du en aning om att lärare gör det här?

Imorgon kommer eleverna och för oss som ingår i flyttkarusellen har det varit omöjligt att förbereda torsdag och fredag. Som tur är har andra lärare bestämt vad jag ska göra. Jag ser fram emot att få träffa 74 nya fordonselever, som äntligen får börja på sitt önskade program där de får meka med bilar.

måndag 16 augusti 2010

Rörig start

Halv nio var det samling på skolans torg för information från rektorerna. Alla 4 rektorerna hade något viktigt att förmedla, allt utifrån sin rektorsuppgift.

Vi har ju förlorat SP- och NV-elever, till förmån för satsning på teknikprogrammet som är tänkt bli teknik-college innan läsåret är till ända. Teknikeleverna har fått två hemklassrum som de ska få utforma som de önskar. Något sådant har jag aldrig hört talas om förut.

Skolledningen har flyttat in i lärarnas gamla arbetsrum och allt är fräscht och fint där nu. Tänk så ofta vi bad om att få nytt innertak, nya lampor som gav ljus och finare golv, men det fanns aldrig pengar till det….

Våra nya arbetsrum står nästan tomma och gapar. Det är bara hyllor som är uppsatta – och de har inte placerats enligt våra ritningar. Min kollega (ekonomilärare) kom till jobbet i röda snickarbyxor och verktygslåda i handen. Han har skruvat ned hyllor och sedan skruvat upp hyllor igen – många timmar! Imorgon kommer elektriker så vi får ström till våra datorer.

För övrigt är alla missnöjda, ilskna och stressade! Gud – måtte jag inte bli sjuk igen….

fredag 13 augusti 2010

Uppstart

Läsåret 2010-11 har börjat!

Lite mjukstart för den som så önskar på torsdag, vilket innebar enskild planering. Jag valde förberedelsearbete hemma, för att slippa möta flyttkarusellkauset.

Idag fredag fullständigt program med start klockan åtta och föreläsning av Birgitta Kimber om SET (social emotionell träning). Vi behöver förstärka positiva beteenden hos eleverna för att påverka eleverna till att nå bättre resultat. ”Ta dem på bar gärning när de gör rätt!” Det är bättre att fokusera på positiva saker än på negativa.

En mobiltelefon ringer någonstans och föreläsaren säger: ”Jag älskar när det ringer. Det är mänskligt att glömma stänga av. Kom ihåg det när det händer era elever. Ingen är ofelbar.”

Resultaten i skolan beror till största del på fyra olika saker; lärarnas inställning till elevernas förmåga att lära sig, lärarens ämnesdidaktiska kunskaper, differentiering (sortering av elever) och individualisering i den mening att eleverna arbetar självständigt utan lärarinvolvering.

Läraren har världens viktigaste arbete. Vi behöver alltid möta elevgruppen med ett leende. Om vi någon dag inte är på topp, så kan vi lura hjärnan genom att sätta en penna i horistonellt i munnen. Det låter lite flummigt, men visst blir man full i skratt om man dessutom tittar i en spegel!

Hon pratade om den tänkande hjärnan och beteendehjärnan. Det spelar ingen roll hur mycket av det rätta som den tänkande hjärnan kan, om inte beteendehjärnan använder kunskaperna. Dessutom sker en ombyggnad av tonåringarnas frontallober, så det borde stå ”Stängt för reparation” i pannan på dem. De kan ju just i denna ålder pendla så snabbt mellan olika sinnesstämningar, att man som vuxen ibland har svårt att hänga med.

Det var en mycket bra föreläsning där föreläsaren hela tiden gjorde oss påminda om att det hon sa och visade grundade sig på forskning och menade att det är allas skyldighet att ta till sig och använda sig av de forskningsresultat som presenteras när det gäller skola, lärande och SET. Hur vi gör i skolan har betydelse för eleverna och framtida samhället. http://www.birgittakimber.se/birgittakimber/extern/start.php

Efter föreläsningen väntade bussar och en timmes bussresa till Olssons brygga i Arvika, där vi åt lunch. Efteråt blev vi guidade av entusiastiska människor på Såguddens museum. http://www.sagudden.se/

Det var en bra och givande dag!

måndag 9 augusti 2010

Skolk

Skolk ska registreras i betyget, sa utbildningsministern i media under veckan som gick. Barn och ungdomar som skolkar ska straffas. Alla, som de måste visa upp sina betyg för, ska kunna läsa vilka odugliga människor de är. Finns det också föräldrar som finner skolk-timmarna som anledning till att bestraffa sina barn på ett eller annat sätt, undrar jag.

Jag arbetar ju med större barn, ungdomar, vilket betyder att mina reflektioner stödjer sig på mina erfarenheter i gymnasieskolan. Det finns alltid en anledning till att ungdomar skolkar. Kanske är den anledningen inte så enkel att se för en ovan beskådare?

Jag minner mig eleven som var så trött, därför att det varit bråk i familjen under natten och det gjorde att hon inte kunnat sova. Visserligen skolkade hon inte utan kom till skolan ändå, men hur lätt hade det inte varit för henne att bara stanna hemma? Skulle hon ha fått skolk-timmar registrerade i betyget i så fall? Måste eleven bära på effekter av föräldrars dåliga betéenden?

Hu – jag blir livrädd för gamla straffidéer från 1900-talet, som inte heller då hjälpte eleven ett enda dugg!

Förresten - hur många ungdomar är det som just under gymnasietiden, är med om att föräldrarna skiljer sig, tro? Det är en orolig tid i en ung människas liv som förmodligen också drar en del skolk-poäng – till vilken nytta? Ingen alls, enligt min syn på det hela. Skolan ska hjälpa och stödja elever som halkar in på skolk-vägen, så de orkar att kliva upp på och gå skolvägen i stället! Det finns ingen som helst anledning att registrera skolk-timmar i betygen. Vårdnadshavare får kontinuerligt under läsåret information om barnens närvaro/frånvaro via e-post, telefon eller utvecklingssamtal. Det måste väl ändå en utbildningsminister veta eller!?

Tidskrävande spam

Över 1 000 spam har jag tagit bort från skolmailen ikväll. Det är ju bra för arbetsgivaren att jag gör det på min semester och inte på arbetstid. Om alla 100 lärarna har lika mycket att rensa bort och det utgör ungefär 1 timmes jobb för var och en så blir det 100 timmar * snittlönen för en arbetstimme.

Det är för dyrt säger vår kommun att ha mer avancerade filter för skolverksamheten. Det är bara administrativa nätet som får ha det. Jag undrar hur man räknar.

lördag 24 juli 2010

Kurs(om)fördelning

Rektorn ringer på mobiltelefonen mitt i juli månad. En lärare som har datakurser har sagt upp sig. Kan jag ta fler kurser på el-programmet tro? Kan inte låta bli att glädjas åt frågan, för det är första gången som jag får en dylik. Men – för de här kurserna har jag inte tillräcklig kompetens. Jag kan aldrig sluta förundras över att det finns lärare som vill bli rektor. Mitt i semestern ska de plötsligt stuva om en massa tjänstgöringsscheman och fixa nyanställningar. Grattis kollega till den nya tjänsten - jag antar att du nu slipper åka 10 mil om dagen och vänta på tåg som är försenade.

Masteruppsatsen

Sista veckan i juni skickade jag in, som jag bedömde då, den slutliga versionen av masteruppsatsen. Min handledare har semester under juli månad och har lovat att behandla den i augusti när hon kommer tillbaks. Jag hoppas verkligen att det inte skall vara mer än mindre justeringar, för jag vill lämna det här (som det känns) evighetsprojektet nu. Tyvärr hindrades jag ju av min besvärliga sjukdom, vilken ställde till besvär under hela vårterminen, att bli klar i tid - alltså före sommaren som ju planerat var.

onsdag 16 juni 2010

Flytt

Jag måste byta arbetsrum. Inte bara jag utan även 7 av mina kollegor, måste lämna sina rum. Skolledningen vill ha våra rum, för det hus som de har sina rum i, håller på att falla sönder. Ja – det är ju från 1700-talet tror jag, så det är väl inte annat att vänta. Det är konstigt att de reparerade utsidan förra året, när insidan inte håller. Eller kanske flytten beror på att det kostar 600 tusen kronor i hyra varje år – till kommunen. Ja – samma kommun som skolan, men en annan portmonnä förstås. Det ska bli intressant att se vem som har råd att hyra det sen … för jag tror att det är ett kulturhus och sådana kan man väl inte behandla hur som helst.

Så spanas det ner över skolan och titta där är några arbetsrum som passar precis för våra behov – aha, de tar vi! Ut med lärarna! Vi packar och packar och packar. Usch vad jag är less på det här! Nu är i alla fall 14-15 år av mitt yrkesliv här nedpackat i kartonger. Just nu är det bara krångel och besvär på den här arbetsplatsen. Kanske skulle jag ändå säga upp mig!?

Lastbilsåk

Sjungom studententens lyckliga daaaaar…

På en liten ort finns det en raka - det är Storgatan som går rakt genom stan. I varje ända av gatan finns en rondell. Varför bygger man så? Jo – för att studenterna ska kunna åka upp och ner på lastbilsflak och sjunga ”fy faaaan va vi ä bra!” En hel timme verkar man åka så – upp och ned, upp och ned, upp och ned….

Men …. Så händer något som inte får hända. En elev ramlar av flaket och måste hämtas med ambulans. Hur kan någon ramla av ett lastbilsflak som har alla lämmar uppe och som kör sakta? Jag vet inte! Någon säger att han blev kissnödig och skulle hoppa av för att kissa och fastnade med kläderna. Hu - så hemskt!

Och ve och fasa för alla som väntar i hemmet med mat, dryck och presenter på någon som man vill fira och som nu finns på akutmottagning i den större staden. Jag vet inte hur det gått, men jag hoppas att han mår bra nu och är hemma. Jag hoppas också att han inte var en av dem som hade stärkt sig med alkohol för att kunna fira! Idag är det många som tycks tycka att examen och alkohol hör ihop – hur har det blivit så, undrar jag?

lördag 12 juni 2010

Student 2010

Student är ordet som lever kvar, fast det avskaffades för antalet år sedan. Skolavslutning innebär både glädje, vemod, förhoppning och kanske rädsla för vad som skall hända därute efter skolan. Skall man få något jobb, familj, ett bra liv..? Som vanligt kommer skolans präst och talar och som alltid har han ett attribut med som stödjer ämnet. Idag är det en tjusig palm som är tillverkad i glanspapper. Han talar om drömmar och drömmars betydelse – enligt Internet – men ”det är ju inte alltid rätt”. Vi sjunger med ledning av skolans kör (bara tjejer i år) och den duktiga sång-, dans- och teaterfröken.

Jag står en våning upp och blickar ned över skolans torg där alla studenter sitter och uppmärksammar obalansen mellan svart och vitt! Jag börjar räkna det vita – 50 stycken. Det är minst dubbelt så mycket svart! Himmel – tänker jag, det går två killar på varje tjej här! Nästa år kommer inga nya SP-tjejer till skolan. Hur ska det gå med kören? Hur ska det gå med sång-, dans- och teatergruppen? Hur ska det gå med alla nya romanser? Hur ska det gå med den sociala fostran? Skolor kan inte bara bestå av svart, när världen är både svart och vit! Plötsligt tar luften slut att andas – är inte ventilationen på, tänker jag, och ser mig runt. Alla ser normala ut, så det är nog mina tankar som manat fram känslan.

En massa diplom delas ut, betyg delas ut och dörrarna för utsläpp slås upp precis kl 14.30, precis som vanligt. Festen börjar för eleverna och deras anhöriga som väntar där ute och för oss lärare går luften ur och allt känns tomt.

Avslut

Dagen före den ”riktiga avslutningen” är det avslutning för alla ettor och tvåor. För de flesta ettor, tror jag, att skolåret idag upplevs som något som gått väldigt fort. Nyss stod vi lärare här och hälsade dem välkomna och nu väntar sommarlov eller sommarjobb. Jo – då, det går att få sommarlov när man bara är 17 år. En elev berättar att han hade kunnat få jobb där han var på praktik, men hindret blev transporten dit och hem då han inte har körkort. Praktikplatsen ligger i Norge. Då gick han till ett företag på orten och frågade om de hade sommarjobb till honom och det hade de! Han fick jobb hela sommaren.

Vi äter smörgåstårta, sjunger ”den blomstertid” och jag fotar prickiga, högklackade skor på en fordonstjej. Snyggt och tufft! Jag får bamsekramar av byggeleven som oroat sig för min konstiga sjukdom och så försvinner alla ut i sommarvärmen. Kvar är bara all personal. Och den blir åtminstone två mindre nästa läsår, då pensionsåldern är inne för dessa två. De har jobbat länge på skolan och jag tycker det är hemskt trist när sådana nyckelpersoner i en verksamhet slutar. De innehar så mycket kunskaper och erfarenheter. Den kvinnliga läraren har betytt mycket för invandrande ungdomar, som hon nog varit mer för än bara en vanlig lärare. Den manlige läraren är skolans kavaljer med stort ”K”. Det är han som är ”Kavaljeren på Selmas herrgård” och som kan proklamera texterna så att man förflyttas tillbaka till den tid det begavs. Det är han som ser till att ärtsoppan kokas så den räcker till 80-talet lärare och att det bjuds på semlor på Selmadagen. Även om någon annan kavaljer stöter upp och för traditionerna vidare, så kommer frånvaron av hans person att märkas, liksom av den kvinnliga läraren. Jag hoppas att inte de kommer att sakna oss lika mycket, utan får ett rikt liv utanför skolans värld, där nära och kära får mer del av dem.

tisdag 8 juni 2010

Cabaré

11-årsjubileum firades i år, därför att läraren i sång, dans och teater har lite svårt med matematiken, sa presentatören. Hon trodde länge att det var 10 år i år, men så är det alltså inte. 11 år har denne lärare med entusiasm och stort kunnande lett elevgruppen fram till en föreställning som utgjort en trevlig avslutning på läsåret för oss alla. Sång, dans och teater varvas och elever med olika slags talanger får stå i centrum på den stora scenen i medborgarhuset. I år var också några hemvändare med, alltså tidigare elever som lämnat vår skola men som aldrig slutat sjunga.

Det finns alltid en scen med där eleverna gestaltar lärare. Jag är ofta med och ser det som en ära. Det är nog så att de lärare och skolledare som på något sätt blir uppmärksammade, har en möjlighet att få se sig själv spelas av en elev. Det kan vara någon speciell gest, kroppshållning, tal eller vad som helst egentligen som förknippas med personen och som känns igen för de flesta. I år fick jag hjärtat i halsgropen när föreställningen började med att en gammal tant som med möda tog sig in med rollator. Som tur är var det inte jag!

Jag kom lite senare när lärare i par skulle tävla mot varandra i kommunens försök att få trevlig och samarbetskunnig personal till ingen kostnad alls. Kommunen saknar ju alltid pengar, det vet alla. Rektorn och jag kom tvåa efter diverse besvärliga hinderbanor, där jag naturligtvis var tvungen att ha datorn med. Om jag bara hade lämnat den hemma och rektorn tagit av sig den där varma hockeyhalsduken skulle aldrig byggläraren ha vunnit!

Det är roligt för oss i publiken att ta del av föreställningen och det syns att de som är med har väldigt kul. Tyvärr fanns inte en enda pojke med i år och få elever har sökt kursen till nästa år. Faran är väl att kommunen ser besparingsmöjligheter och också det här roliga försvinner från oss. Väldigt tråkigt i så fall!

måndag 7 juni 2010

Jaga G

- Jag ska göra prov!
- Ja, visst, det är bra.

Eleven får logga in på det speciella provkontot och hämta provet.
När det är klart, skriver hon ut.

Jag ögnar igenom och ser att nästan ingen fråga är rätt besvarad.
- Men, säger jag, sa du inte att de hade läst på?

- Jo, men det var förra veckan!
- Du kan ju inte det här, säger jag, hur vill du att vi gör nu?
- ????
- Har du ett förslag på hur vi skall göra för att lösa problemet under denna korta tid som är kvar?
Märk här att jag säger ”vi”…….
- ???

- Jag ger henne en instuderingsskiva och ber henne pröva att lära sig med stöd av den.
- Då gör jag provet imorgon!
- Ja, det går bra, säger jag, men det tar nog en del tid att lyssna igenom skivan.
- Om jag inte klarar provet, får jag IG då?
- Ja, det här är en ganska stor del av kursen som du faktiskt måste kunna.

Återigen känns det som om problemet bara var mitt och förståelsen för att något kan vara bra att kunna inte finns – bara att tekniskt göra något som resulterar i en bokstav (G) på ett papper (betyg).

Omorganisation

Det är en bulldozer som far fram på skolan. Alla och allt ska flytta. Teknikcollege måste prioriteras. Alla elever på teknikprogrammet skall ha en egen arbetsplats och samlad arbetsdag är honnörsordet. Att man i förbifarten skadar andra och andras verksamhet kanske inte uppmärksammas – nu – men hur blir det när ett år har gått?

Till det lilla grupprummet ska särskolans verksamhet förpassas. Särskolan har redan flyttats ett antal gånger under åren. Hur kan någon som bestämmer tycka att det är rimligt att upp till 9 elever och 3 pedagoger och 12 stationära datorer ska få plats i ett litet grupprum? Skolans små grupprum planerades för 15 år sedan med 3 datorarbetsplatser och ett arbetsbord för gemensamma arbeten och diskussioner. Vi tyckte det var viktigt att rummets innehåll iordningsställdes för att stödja en pedagogik som vi ansåg skulle stödja kunskapsutvecklingen hos eleverna.

Hur kan kunskapsutvecklingen stödjas om rummet fylls till bristningsgränsen med teknik och människor som alstrar värme och som inte har nog med utrymme för att må bra? Hur kommer lärarna att må efter några månader i en sådan begränsande miljö, där varje enskild elev kräver sitt speciella för att må bra och utvecklas? Det är dags att kalla på skyddsingenjören som kan allt inom det här området.

Godkänt?

Det blir dåligt skrivet här, för nu har jag bara vänster hand brukbar. Det är väldigt hindrande, ont och oroligt. Men – förhoppningsvis ska väl det också läka ut. Det är riktigt segt i skolan nu med elever som kommer för att göra missade prov för att försöka få godkänt och kanske ännu värre med de elever som inte kommer. Så här är det alltid i slutet av läsåret. Man planerar och planerar och ändå hamnar man som ansvarig för att eleverna ska få godkänt sista veckan för det de inte gjorde före jul. Konstigt! Idag höll jag enskild lektion med en elev och erbjöd att han skulle få göra prov på torsdag – efter avslutningen! Men – han var för trött och kunde inte läsa på hemma för han fyller år idag! Gud – varför sliter jag så, när de inte vill?!

För att inte det ska räcka ska ju arbetsrummet packas ihop också - det går ju inte heller med en arm. Sommarlov - var är du?

fredag 21 maj 2010

Fredagar ett gissel

Man vet aldrig hur lång tid det tar att ta sig till jobbet. Varje dag åker jag med 6-tåget till jobbet, men idag behövde jag inte åka förrän kl 9. Jag har inte någon lektion förrän kl 11.30. Jag hinner med allt jag måste göra före lektionerna. Men – nu kommer inget tåg! 1 timme står jag på perrongen och väntar. Det är en av de större nackdelarna med att inte bo på den ort man jobbar. Gissa om jag är genomstressad innan jag kliver in i lektionssalen och det håller i sig till långt in på kvällen, för naturligtvis fungerar inte heller tågtrafiken åt anda hållet.

Fredagar har blivit ett riktigt gissel. Endera är det en klämdag eller så är det en större aktivitet som genomsyrar hela skolan inlagd där eller så är det nationellt prov. Eller som idag – tågtrafiken fungerar inte – eller så har jag varit sjuk. Kan jag få slippa fredagar nästa år tro? För övrigt är det som vanligt i skolan så här 20 dagar för läsårsavslutning. En del är hysteriska, en del struntar i allt, en del arbetar dygnet runt och en del gömmer sig någonstans. En elev som inte varit på mina lektioner under hela terminen, menar "att jag kan väl få G ändå, för de andra har ju i alla fall inte gjort något - och förresten har jag varit här har du varit sjuk". Ska man i svarsmål på sådant eller ska man tiga? Jag tiger och plockar fram min yrkesprofession och säger att jag skall sammanställa det hon missat och erbjuder henne tester på det under de två veckor som är kvar. "Det ska vara så lätt som möjligt - bara det enklaste, för det har jag blivit lovad på elevvårdskonferensen."

- Det har inte jag hört, säger jag. "Nej - det skulle jag säga till dig - men du har ju inte varit här!" När, tänker jag, skall eleverna lära sig att vi använder e-post på den här skolan, liksom överallt i samhället idag.

Samtidigt undrar en elev varför de som går det här programmet måste läsa datorkunskap - så onödigt!

Jag kan inte låta bli att försöka förklara att det är bra för jämlikheten i samhället osv.

Hinner samtidigt slänga en tanke till det tragiska att vi år 2010 ännu inte har lyckats motiviera alla elever att förstå nyttan av att alla behärskar datorkunskap i lite vidare mening än att endast kunna köpa och sälja på blocket.se. Nästa år är sista året kursen finns - kommer det att märkas i samhällsutvecklingen tro?

Konstigt att inte varenda människa, elev och lärare, blir sjuka vid den här tiden! Det är verkligen inte ett läge att vara sjuk nu.

måndag 17 maj 2010

Flytta

Oron på arbetsplatsen tar aldrig slut.
Nu ska vi lärare som suttit i 2- rum flytta till kontorslandskap.
Pengar ska sparas och administrativa byggnaden ramlar ihop. Där sitter ledningen och de tycker att våra arbetsrum är lämpliga rum för dem. Hej och hå – iväg med oss – och längst ned i yttersta hörnet – nästan så man ramlar ut ur skolan!

Nej – stopp och belägg – dit flyttar jag inte! Jag kanske inte kan neka till förflyttning till ett kontorslandskap, även om det verkligen inte ligger i tiden att byta upp/ned sig till, men till utkanten av skolan måste jag bara säga nej – och det gör jag. Av pedagogiska skäl. Lärare ska befinna sig i kärnans centrum, det är min pedagogiska övertygelse. Man ska naturligt möta elever och kollegor hela dagen och inte sitta gömd på undantag någonstans. Är det konstigt att man blir sjuk?

måndag 10 maj 2010

Mastern

Nu är det riktig kris med masteruppsatsen också. Eftersom jag inte kunnat använda dator mer än korta stunder på 10 veckor, så har jag ju bara kunnat arbeta inne huvudet. Det räcker inte om man vill bli färdig med masterutbildningen i vår.

Jag lyckades i alla fall med mycket möda skriva diskussionsdelen under helgen och skickade iväg arbetet till min handledare. Jag vet inte hur det går, men jag hoppas fakulteten också känner lite ansvar för att jag skall få arbetet klart och godkänt. Annars har de bara 1 av drygt 35 som klarade sig hela vägen. Det är inte mycket att skryta med.

Jag kan i alla fall allt om begreppet ”digital kompetens” och varför det är så viktigt just nu och också lite hur man tänker att det ska ”hällas” in i eleverna av skolan.

Musben

Musarm har väl alla hört talas om, men musben blir snart ett nytt begrepp inom arbetsskadeområdet. Jag tror i alla fall det, efter att hört om en forskare vid namn Tomas Danielsson som studerar besvär från käkbenet ned till sista revbenet i bröstkorgen. Den studien går under namnet ”musben”, det har alltså inte med benen som man går med, att göra. Man arbetar vid datorn mycket, stressar, spänner sig och lutar lite framåt så att bröstkorgen blir till en skål, medan ryggen putar ut som på en kamel. Långt ifrån en naturlig kroppshållning – eller hur? Jag tror att det är det jag drabbats av. Jag är nu inne på 10:e veckan som är mer eller mindre arbetshindrande och försöker så sakta ”veckla ut mig”. Jag känner mig som fjärilen som ska ut ur sin puppa. Igår och idag lyckades jag i alla fall vara uppe och gå hela dagen – så det har gett mig lite hopp. Det är också de första två dagarna på 10 veckor som jag inte blivit skjuten. Ja- för det är precis så det känns – skjuten rakt genom bröstkorgen. Det är väldigt otrevligt, för man tror man ska dö.

Nu har det blivit så att hela skolan, både lärare och elever, är involverade i det här och undrar, frågar och bekymrar sig. Jag försöker förklara så gott jag kan, men det är inte lätt när inte ens läkarna kan förklara.

Nåväl – i fredags höll jag på att skrämma ihjäl en stackars elev. Jag bläddrade i min pärm när jag kom in i salen och sa att ”nu har jag inte lång tid kvar i den här klassen”. Jag menade att kursen snart var slut och att jag inte längre var en av klassens lärare.

- Nej, ska du dö?!!, blev reaktionen. Eleven tittade skräckslaget på mig.

Så klantigt formulerat av mig, men jag försäkrade att jag inte tänkte dö nu och förklarade att mitt ordval bara hade med min uppgift i klassen att göra.
När lektionen var slut kom eleven fram och kramade mig.

- Vad bra att du inte ska dö!

Jag kanske har missat något när jag aldrig varit sjuk förut – nu var det tredje kramen jag fick från elever på ganska kort tid! Det bidrar nog till att man frisknar!

onsdag 5 maj 2010

Vad är kunskap?

Vad är egentligen kunskap? Den frågan ställer Per Acke Orstadius i en insändare i Lärarnas tidning. Det är inte så att han själv undrar det, för han kan mycket om skolans roll, dess betydelse för samhällsutveckling och om lärande, men han vill få fler att reflektera över det okloka i att se kunskap som ett förråd av fakta som lärare och läroböcker förmedlat i olika ämnen och som ska betygssättas. Det är ju betyg på dessa ”kunskaper” som i framtiden ska avgöra vem som får läsa på högskolan.

Är inte kunskap att bli tolerant, solidarisk, demokratisk, empatisk, ansvarstagande, moralisk, kunna samarbeta, vara kreativ och social, kunna kritiskt granska, ha civilkurage, kunna skilja på rätt och fel, hantera datorer, kunna ta ställning i politiska frågor och bry sig om miljön, frågar han. Men – det går ju inte att mäta och sätta rättvisa betyg på – och då ska inte skolan syssla med det – eller?

Hans ord tål att reflektera över. Vilket samhälle vill vi ska finnas för våra barn och barnbarn i framtiden? Samhället är de människorna som lever där och det är de som utgör det sociala klimatet.

tisdag 4 maj 2010

Att vara invandrare

Empati betyder att kunna sätta sig in i hur en annan människa tänker och känner.
Idag sattes jag på prov i det svåra.

Jag har en elev som bott i Sverige under sex år. Hon stannade kvar efter lektionen och pratade med mig om olika saker. Hon flyttade från ett arabiskt land, till ett annat arabiskt land när hon var 9 år. Det var inte svårt, utan kändes spännande och bra. Hon trivdes bra i det nya landet och fick många kompisar. Hon bodde där när hon var mellan 9 och 13 år. Det är en viktig tid i en människas liv när kompisar/vänrelationer knyts för livet. Men – då var det dags att flytta igen och denna gång till Sverige. Det var hemskt. Hon kände ingen och hade inte språket. Familjen är nu splittrad över världen och bor i tre olika kontinenter. Hon har fortfarande inga riktiga kompisar nära sig, de hon har finns i landet hon flyttade från senast och dit kan hon inte återvända om hon inte betalar pengar för de dagar hon vistas där, berättar hon.

Kravet på denna unga tjej är att lära sig prata, förstå och skriva på ett helt nytt språk, lära sig leva i en ny kultur, få kompisar, klara gymnasiet för att sedan få jobb. Hon sliter och jobbar och vill så mycket, men hindren för henne är så mycket högre än för de flesta andra.

Där i det andra landet hade hon höga betyg och här kan hon inte nå upp till den nivå hon önskar. Vi diskuterar språkets påverkan, men också skillnader i kultur och vad som kan vara olika i vad man skall lära sig i skolan. Jag vill att hon ska vara stark och stolt över det hon presterar. Det är ingen katastrof att få ett ig i en kurs. Det viktiga är denna späda tjej behåller styrkan och verkligen tror på att hon fixar skolan utifrån sina förutsättningar och sedan också får ett jobb så hon kan bli ekonomiskt oberoende. Jag hoppas verkligen att jag kunde bidra med något gott i samtalet.

Och - tänk vad mycket man kan lära sig av sina elever om man tar sig tiden att lyssna när de vill prata!

Snart slut

Nu är det inte mer än 3-4 lektionstillfällen kvar i en varje kurs. Det är 5 veckor, kvar men där finns röda dagar och där finns ett flertal nationella prov. Nationella prov skuffar alltid undan allt annat.

För elevgruppen jag hade idag återstår ett prov som skall handla om datasäkerhet.
- Va – är kursen redan slut – men vi har ju inte gjort något!
- Jo – vi har arbetat igenom alla delarna, säger jag, och börjar rabbla; hårdvara, mjukvara, ergonomi, Internet, etik, ordbehandling, kalkylering, presentationsprogram och nu sist datasäkerhet. Dessutom har ju ni också använt blogg i den här gruppen.
- Oj – har vi gjort så mycket!

Ja – vi gör faktiskt väldigt mycket på de 40 lektionstimmar som vi får oss tilldelade i kursen Datorkunskap 50 p. Nästa läsår är sista året kursen finns. Sedan ska man lära sig detta inbakat i andra kurser på gymnasiet och grundskolan. Det är intressant, för jag har fått vara med från allra första början när kursen infördes i den tidigare nya läroplanen Lpf 94. Nu kommer snart en ny läroplan, där kursens innehåll räknas som ”digital kompetens” och skall genomsyra alla kurser. Det skall bli intressant att ta del av styrdokumentens texter.

Jag kom in i skolans värld för 15 år sedan med både en stor erfarenhet av datoranvändning och goda teoretiska universitetskunskaper i ämnet. Jag känner mig nöjd med det arbete jag bidragit med för att utveckla kunskaper inom det utbredda fält som kursen erbjuder.

tisdag 27 april 2010

Dator stulen

En av de bärbara elevdatorerna är borta! Lärarna befarar det värsta – att den är stulen. Det är riktigt tråkigt om det är så. Vi har haft en halv klassuppsättning bärbara datorer nu under sju år och ingenting har kommit bort eller med flit blivit förstört under dessa år. Det är riktigt sorgligt, om det är så att någon tagit med den utan tanke på att lämna den tillbaks. Jag skulle gärna vilja gå ut och prata i varje elevgrupp om det här – hoppas jag blir frisk och kan jobba snart! Till dess hoppas jag att datorn lämnas tillbaks och bara var tänkt att lånas!

söndag 25 april 2010

Sjukvikarie

Jag är fortfarande sjuk. Imorgon har jag vikarie. Det går att få vikarie när man är sjuk. Men – det är ingen idé att ha vikarie om det inte kunskapsmässigt ger något till eleverna. Man ska inte ha vikarie bara för att hålla eleverna på lektionen, tycker jag. Då kan de lika gärna få uppgifter att göra självständigt. Men imorgon får de en riktigt bra lärare som känner dem och som kan ämnet. Det känns bra! Tack kollegan och tack rektorn!

Hierarki

Hierarkisk organisation är inte inne just nu. I de dokument som ingår i mitt masterarbete kan man bland annat läsa att det ska vara ”mer lagarbete, avskaffande av hierarkier, delegerande av ansvarsuppgifter och större behov av multiuppdrag”. När jag läser detta nu, men även före det, har jag förstås funderat på hur den organisation jag själv befinner mig i ser ut. Hur hierarkisk är den? Ja – först är det förvaltningschef och sedan är det verksamhetschef och sedan är det rektorer.

Nu läste jag att diskussioner varit uppe om att ta bort verksamhetscheferna. Jag undrar om idén kommer från EU?

onsdag 21 april 2010

Etik och Internet

Etik är de grundläggande värderingarna om hur man bör och inte bör handla. Etik ska ge oss normer för vad som är ont och gott och vad det är som får oss att fatta beslut.

Etik och Internet – det ska kursen Datorkunskap ta upp. På Internet stöter vi på diverse besvärliga etiska ställningstagande, som det är väl värt att stanna till vid och reflektera över tillsammans.

Knarkhandel
Pornografi
Snusk
Myter
Piratkopiering

Det är några exempel på sådant som finns på Internet och som har både anhängare och motståndare. Det här har vi jobbat med parvis, därför att det är viktigt att prata om det man ser och läser och tänker om dessa svåra saker.

Det visade sig vara lätt att hitta knark för en tia. Det var lätt att hitta många olika argument emot pornografi, men för pornografi reflekterade de själv kring. Snusket är oändligt – allt från huvudlösa människor till avföring diskuterades. Myten om råttan i pizzan fick någon att berätta en ”alldeles sanna” äckliga aktuella nyheten om en snopp i en djupfryst färdigrätt. Piratkopiering – ja, först läser man upphovsrättslagen och sedan försöker man förstå hur för- respektive emotmänniskor tänker.

Sådana här lektioner är givande, både för eleverna och för mig. ”Får vi verkligen besöka sådana här sidor? Blir vi inte avstängda då? Det blev vi i grundskolan!” Det är frågor som haglar mot mig. Ja – ni får det – hur skulle vi annars kunna prata om det? Det ingår i den här kursen att få pröva etiska värden och få fundera över varför vi människor tänker olika.

Eleverna är väldigt kloka och deras olika klokheter tillsammans ger en väldigt bra etiklektion.
- Titta här – en person som blivit misshandlad hittar och känner igen våldsmannen på facebook! Internet hjälper en person som var misstänkt att bli fri, samtidigt som en annan sätts fast!

Ja – det var ju bra för den som inte var skyldig, tänker jag, men ibland är också Internettjänsters medlemmar för snabba att döma – så det blir fel! Men, det hinner vi inte idag. En timme går fort.

måndag 19 april 2010

Lärare – motorn

När man inte kan vara närvarande och vara högt engagerad i lärandeprocessen, blir det inte något bra lärande. Eleverna är tålmodiga, visar empati och försöker – men jag ser att min roll som just deras lärare och i centrum är svår att ersätta.

Jag menar att det ska gå lika bra att jag är närvarande på en gruppblogg för lärande. Jag ser vad eleverna gör och kan kommentera och ställa följdfrågor, men ”det gills inte på riktigt”! Jag ska vara mitt bland dem fysiskt – annars kan de inte fråga! Ja – så säger de till mig. Visst är det anmärkningsvärt! Internet med sina mötes- och kommunikationsmöjligheter är ju deras självklara värld – åtminstone enligt all press.

Enligt min erfarenhet är läraren den fysiskt närvarande personen som inte kan ersättas i lärandeprocessen. Lärare är viktiga! Men - jag vill gärna lära dem utnyttja medier för lärande, framför allt när omständigheter kräver så. Det handlar ytterst om att lära att lära och ta ansvar.

Sjuk lärare

Att inte vara på topp när man har ett läraryrke – det är besvärligt. Det är säkert lika besvärligt i andra yrken, men det är läraryrket som jag har erfarenhet av. Den erfarenheten är alldeles ny för mig. Man måste klara av jobbet fast man är sjuk. Nej, det är inte så att arbetsgivaren kräver det, utan det är jag själv som ställer kraven och tycker att jag oersättlig! Jag har ju allt i mitt huvud om varje elev – fast jag har det dokumenterat! Usch för att inte vara på topp. Och nu när man snart ska skörda frukterna (alla goda betyg) efter allt slit under ett läsår.

fredag 2 april 2010

Lärandehinder

- Kan vi inte sluta nu, jag är så trött!
- Varför är du trött, har du inte sovit i natt?
- Nej, precis när jag somnade så väcktes jag av att min storebrorsa och pappa bråkade.
- Varför då?
- Klockan var så där 12 och pappa tyckte brorsan kom hem för sent från jobbet! Han lyssnade inte på att det fanns en förklaring – ett krångel – typ! Sen kunde jag inte sova igen.

Ja – kära ni som tror att skolan bara kan stoppa, för tiden krävda kunskaper, in i elevernas öppna gap, bör reflektera över människan eleven. Det finns hinder runt ett lärande som inte alltid utgörs av lärare, skola eller arbetsmetod.

Glad påsk elever och hoppas att ni alla kommer utvilade till skolan igen om en vecka!

lördag 27 mars 2010

Distansarbete – nej eller..?

Man hinner fundera mycket när man är sjuk. Tid finns helt plötsligt för tankar om allt möjligt. Med alla digitala verktyg som vi har idag, är det lätt att hålla kontakten med eleverna och också hålla lektioner på distans. Bra – eller!? Är det tillåtet tro? Är man sjuk så får man väl inte arbeta? Jag vill jobba – men jag kan inte ta mig till jobbet pga någon konstig sjukdom som hindrar mig från att gå!? Däremot kan jag kontakta eleverna över Internet, sittande i hemmet. Om jag har denna kontakt med eleverna så missar de inte lektionerna och kan fortsätta kurserna utan avbrott. Fast – det kan ju inte vara tillåtet – eller?

Jag har vänt och vridit på detta dilemma. Jag kom fram till att jag önskar att jag just nu hade en tjänst i ett samhälle, som tillät att jag ibland kunde föra lektionerna på distans.

torsdag 25 mars 2010

Goda arbetskamrater

Jag är sjuk. Naturligtvis informerade jag mina elever, men också elevernas karaktärsämneslärare. Det är ju så enkelt idag att - att just informera.

Senare på dagen fick jag ett mail; ”hej, jag gick upp körde lektionen – krya på dig!”.

Tänk att det finns sådana kollegor, som utan att fundera eller förhandla, går in och fyller upp en viktig lektion för en kollega - för elevernas skull.

Om jag någon gång fick jobba i ett arbetslag, såsom arbetslagstanken är för de flesta, så skulle man kanske arbeta så här för varandra – för elevernas skull – när akuta behov uppstår. Arbetet i skolan blir då inte så sårbart om en speciell lärare är borta. Det är också så att blir man sjuk, så lindrar det att veta att allt fungerar ändå på arbetet – för eleverna.

Nu handlar mycket diskussioner i skolan om tid och pengar. Och – tänker väl någon – arbetsgivaren blir ju glad om han slipper betala för vikarier! I de bästa av världar finns inte den tanken hos arbetsgivaren, utan arbetsgivaren betalar skäliga löner och jobbar för att skapa ett gott samarbetsklimat. För eleverna och för lärarna. Tack kollega!

söndag 21 mars 2010

Temadag

Våga vara dig själv!

Det var namnet på temadagen som utgjorde tre sp-elevers projektarbete. Alla elever och lärare var grupperade och skulle besöka olika ”stationer” under dagen. Den grupp jag tillhörde började på skolans torg, där representanter för olika organisationer som kan stödja vid kriser fanns. De gav information och besvarade frågor.

Vår egen jiujitsu-expert på skolan, som nu gått i pension, visade hur man på ett smidigt, dansant sätt kan ta sig ur fasthållande grepp. Fokusera inte på angriparens händer och provocera inte, sa han. Dansa er ur greppet!

En kvinna berättade om den verksamhet dit kvinnor ibland tvingas fly och försökte förklara varför det blir så svårt för en utsatt kvinna (eller man) att lämna någon som förtrycker. I den film som sedan visades, såg och hörde vi hur teorin blev till verklighet. Kärleken övergick till grovt våld och filmen berörde.

Till sist lyssnade vi till en större föreläsning av Mia Hermansson från Brottsförebyggande Centrum som handlade om ansvar, hänsyn och tillit.

Det var en bra och tänkvärd temadag! Och jag kan inte låta bli att reflektera över hur rätt jiujitsu-lärararen verkar ha haft, i sitt eviga tjatande på skolledningen om att erbjuda tjejer utbildning i enkla handgrepp för att ta sig loss. Vi hade en expert inom yrkeskåren - men vi utnyttjade inte det! Just idag, efter allt vi hört och sett, verkar det i alla fall ha varit ett helt fel beslut att inte utnyttja!

lördag 13 mars 2010

Vägar till visdom

Jag har varit och lyssnat på föreläsning om visdom av Stefan Einhorn. Visdom är viktigt och en lösning på alla fantastiska möjligheter som erbjuds i världen idag. Men utan visdom kan vi förstöra allt, sa han. Alla har vi tillgång till visdom och alla kan vi växa i visdom och ingen blir fullständigt vis.

Visdom är problemlösningsförmåga. Visdom är att kunna ställa de rätta frågorna och förutsättningen för det, är att man vet var sina egna kunskapsgränser går. Fråga med empati, sa han och frågade om vi vet vad empati betyder. Jo – att försöka förstå saker och ting ur en annan människas perspektiv.

Och – det räcker inte att tänka att man ska göra – det är det man faktiskt gör som räknas!

Man blir alltid lika förundrad, när man lyssnar till budskap som ju är alldeles självklara, men ändå så nyttiga att bli påmind om. Du som inte har tillfälle att lyssna till en föreläsning kan läsa någon av böckerna ”Medmänniskor” eller ”Konsten att vara snäll”. Man behöver höra och läsa ”snälla” och ”medmänskliga” budskap, i ett samhälle som mycket präglas av individualism, prestation och ekonomi.

Tack Stefan Einhorn och förlåt för att tekniken inte fungerade som den borde ha gjort! Visserligen hade jag inget ansvar för det hela – men det var skämmigt ändå.

http://www.stefaneinhorn.com/

Lovfria lärare

- Har du rättat proven? Det är första arbetsdagen efter sportlovsveckan.

- Nej det har jag inte

- Va – har du inte rättat proven! När du varit ledig en hel vecka – då har du väl haft tid att rätta proven!

- Men…jag har också haft ledigt….

Så tänker eleverna. Lärare är inte lediga. Förståelse finns för att lärare inte hinner med allt under arbetstid, men har de lov – då ska de faktiskt hinna med!

söndag 28 februari 2010

Bedöma kunskap

- Nää – jag kan inte – nää jag hittar inte…men uuu va svårt!

- Egentligen är det ju bra…..man ska ju visa att man kan använda kunskaperna….

… men så är ju inte prov…. när det är prov ska man ju bara rabbla upp alla kunskaper!


Efter 60 minuter och avslut: - Jaa – jag är ganska nöjd hmm, det är jag!


Det här är en elevs tankar vid provtillfälle – och glädjande nog tänkte han högt så jag hörde. Han förväntade sig inga svar från mig – utan det var helt enkelt så att han tänkte högt. Jag blev väldigt glad över det jag fick höra. Eleverna har också börjat förstå att kunskap handlar om att kunna använda faktauppgifter som man pluggat in från lärobok eller övningar.

Det här provet innehöll en fiktiv berättelse om upprepade inbrott i skolans lokaler som nu resulterat i att skolan vill sätta upp videokameror. Vad säger egentligen lagen om det?

onsdag 24 februari 2010

Modern demokrati

Igår blåste det orkan utanför kommunstyrelsens sammanträdesrum, har jag hört. Då skulle beslutet klubbas om nedläggningen av de två största teoretiska programmen på orten. Utanför demonstrerade elever och vuxna. En facebookgrupp för bevarande av programmen växer för varje dag. Alla utom den som bestämmer i kommunen, verkar vilja ha kvar de teoretiska programmen på orten. Är inte detta konstigt? Vem är klok och vem är oklok? Vad styr? Makt, pengar, känslor eller samhällstanke?

Nu börjar jag reflektera över det där med tekniken igen och dess fördelar, hmm och nackdelar för en del?!

Jag tycker att man här kan se facebook som ett medel för demokrati. Det verkar bli allt svårare i vårt samhälle att besluta enväldigt om något, utan att det uppmärksammas. Tekniskt stöd finns för alla som vill vara med och säga sin mening i enskilda frågor som berör. Tekniskt stöd gör det svårt att dölja beslut, handlingar och skeenden.

Kanske att det hade varit bäst om de beslutande inom kommunen själva startat en facebookgrupp för ett år sedan och diskuterat med kommuninnevånarna om hur man skulle utveckla/avveckla skolan. Men – det synes vara ungdomen som först nappat på kommunikationsmedlets möjligheter att delta i samhällslivet. Den gamla strukturen med möten på speciella tider och i speciella rum hör till den gamla världens struktur!

Teknik - ja!

Mina ”mastertankar” börjar skymta i dimman, fast det går långsamt, tycker jag. Jag är imponerad av den möjlighet som Internet och e-post ger. Med stöd av Internet kan man hitta kunniga personer inom ett visst område och med stöd av e-post går det att få kontakt med dem – och alla svarar! En del gör det genomtänkt och välformulerat via e-postsvar och andra vill att jag ringer upp för diskussion via telefon. Vilka bra möjligheter vår teknik ger oss idag, jämfört med endast ett 10-tal år sedan.

Även min handledare på universitetet har nu kommenterat mina tankar – det tog längst tid – så där ett par månader! Det var två timmar innan jag planerat att begära en annan handledare, som ett mail ramlade in i lådan. Jag tänkte i det längsta att har man kommit så här långt, är det väl meningen att man ska klara sig själv och då gör jag väl det! Men – sedan i slutändan ska ju någon godkänna mitt arbete och då kanske jag inte ska ha seglat för mycket ensam…..

Just nu verkar det som att mitt arbete kommer att starta upp i studier av informationsflödet från EU till lärare, när det gäller begreppet ”digital kompetens”.

tisdag 16 februari 2010

Good enough

Jag har varit på en föreläsning och lyssnat på journalisten Elisabeth Gummesson. Anledningen till att hon idag jobbar med föreläsningar, är att hon var timmar från döden, efter att nästan jobbat ihjäl sig för ganska många år sedan. Att alltid vilja göra allt perfekt, ha fullständig kontroll över allt och dessutom ha prestationsångest, kan leda till döden. Det var hennes budskap. Med humor och allvar och med stöd av sin egen livsberättelse, fick hon oss att fundera över hur vi själva är och om vi kan ändra på något, som kan få oss att må bättre.

- Hur många har tänkt – det är lika bra att jag gör det själv, så blir det riktigt gjort!?

- Vad är det värsta som kan hända?

Ja, för det mesta är det väl inte så farligt det där ”värsta” som kan hända. Vi fick i uppdrag att under pausen fundera ut en sak, som vi skulle sluta att kontrollera imorgon. När vi kom in igen berättade en kvinna i publiken att nu skulle hon minsann sluta att kontrollera barnens ryggsäckar, när mannen packat dem på morgonen. Hon skulle börja lita på att mannen kunde packa ordentligt själv, så alla saker kom med.

Det var en både rolig och tänkvärd föreläsning och hon var mycket duktig på att prata. Dessutom hade hon så himla snygga, högklackade röda skor på sig! Sådana skulle jag också vilja ha på jobbet. Fast jag vet ju att det inte skulle fungera på våra stenplattor, där det endast är möjligt att använda skor som har gummisulor.

lördag 13 februari 2010

Administrativt arbete

Jag har 100 timmar administrativt dataarbete i min tjänst. Jag har ibland försökt att skriva ned allt sådant arbete för att i någon mån förstå om det är 100 timmar jag arbetar med sådant ett läsår, eller om det är mer eller mindre? Det är väldigt svårt att komma ihåg, både vad man gör och att skriva ned det. Jag lyckades något så när en hösttermin för några år sedan.

Vad gör jag då under dessa hundra timmar? Jo, det är inköp, utrangering, kontakter med IT-avdelning och så försöker jag hjälpa alla som ber mig om hjälp med skrivare som krånglar, trådlösa datorer som inte kopplar upp sig, koppling av videoprojektorer, ljudsladdar, strömsladdar, möss, tangentbord, högtalare, mm mm.

I går fick jag två skrivare att ”gå” igen; den ene hade slut på toner och den andra hade inte papperslådan riktigt stängd och en kollega fick inte datorn att fungera (glömde trycka in startknappen). Jaa – man kan tycka att det är triviala saker, men för den stressade läraren som inte löser problemet själv upplevs det inte trivialt i akuta situationen. Det är säkert! En lärare fick jag syn på när hon byggt en liten huv av papp över sin bildskärm. Solen blänkte i skärmen och hon hade väldigt svårt att föra in elevfrånvaron. Att inte föra in elevfrånvaron - det är närmast en dödssynd på skolan idag, ska ni veta! Stackars människa - jag måste komma ihåg att titta efter om det finns något professionellt tillbehör att köpa. I annat fall får man väl sätta upp solskydd för fönstren. Att möblera om är nog inte att tänka på. I lärarrummet sitter 8 lärare och när skulle tid finnas för att omöblera? Vissa lärare klagar heller inte utan försöker lösa "sina" problem så gott det går. Läraren i hembygget hade inte tänkt att någon skulle se hennes dilemma och verkade tro att det var hennes fel att hon inte såg bra på skärmen!

Jag upplever också att jag städar väldigt mycket mer i år än jag gjort tidigare. Den datasal som jag själv jobbar i varje dag, städar jag naturligtvis varje dag, men jag behöver också gå ronder någon gång per vecka till andra salar med datorer. Det är nog så att fler elever använder datorerna i fler ämnen – och det är ju bra. Det är kanske också så att eleverna är mindre benägna att hålla ordning omkring sig? Och så dessa möss som vandrar runt, runt. Kan man tänka sig att ingen använder datormus om si så där 5 år? Har utvecklingen sprungit ifrån mössen då tro?

Blogg igen

Idag var det så dags att börja använda gruppblogg med en yrkesklass igen. Som vanligt blir det ett himla liv och som att ta en barngrupp till sandlådan, där det finns nya sandleksaker! Men - eftersom jag vet att det är en sådan här reaktion, så är det bara att hålla ut första passet. Men - nästa vecka är det allvar och då leker vi inte!

”Och - varför ska vi göra det här? Jag hatar bloggar!” ”Detta kan väl inte ingå i kursen!?” Ja - sådana reaktioner får jag också!

Hur lätt är det att förändra skolan, tänker jag, när inte ens eleverna ser nya verktyg som ett naturligt inslag i skolvardagen. Jag skall i år använda bloggverktyg i två elevgrupper i syfte att lära om Datainspektionen och Personuppgiftslagen. I två andra elevgrupper kommer jag att använda instuderingsfrågor och Word. Jag ska därefter se om det möjligtvis går att jämföra gruppernas kunskaper inom detta område.

Med ”bloggrupperna” får jag automatiskt med träning och insikter i kommunikation som också är offentlig. I de traditionella grupperna kan fler kunskaper erhållas i hanteringen av ett ordbehandlingsprogram. Alla metoder har sina fördelar och det är hela tiden ett val man gör utifrån sin egen kunskap, tro och elevgrupp när man designar lektionerna.

Blogg verkar förstås idag mest som en dagbok skriven av en tjej som vill berätta allt hon gör, känner och tycker. Jag vill visa på ett annat sätt att använda bloggens förtjänster för eleverna. När man i skolan använder blogg i en grupp elever, i syfte att lära något tillsammans, så tror jag att de bygger ut sin digitala verktygslåda, där de kan hämta och använda redskapen senare i livet.

Visst uppstår en viss kaotisk situation och mer arbete - men mitt upp i alltihopa hann jag också se den där eleven som alltid ser så sur ut, nu le! Fortsättning följer.

söndag 7 februari 2010

Internet

Jag brottas med mitt uppsatsämne. Nu har jag testat mina idéer på ett av de två fackliga ombuden på skolan. Jag har också skrivit till Lärarförbundet i Stockholm och till en forskare från Göteborg.

Jag läste i Lärarnas tidning nr 2/10 en intervju med forskaren Lena Olsson. Hon är förvånad över att frågan om digital kompetens för lärare inte drivs från politiskt håll och hon menar att det inte finns någon riktig it-strategi för skolan i Sverige. Jag sökte och hittade hennes e-postadress och skrev ned mina tankar om vikten av samsyn på begreppet ”digital kompetens”, för att kunna bedöma en skolans digitala kompetens och därefter se vilken slags utveckling som ev behövs. Jag önskade lite kommentarer från henne och de har jag nu i min brevlåda. Hon menar att mina frågor är spännande, då definitionen av digital kompetens inte är lika från olika håll och regeringen har inte givit närmare direktiv om det till Skolverket.

Vilken fantastisk tillgång Internet är för att få information och kunna kommunicera! En slags digital kompetens måste väl vara att förstå detta och kunna använda möjligheten – eller hur?
Nu väntar jag på brev från Lärarförbundet och från en lektor vid Umeå universitet.

fredag 5 februari 2010

Kontakter ut och in

Nytt problem har uppstått. Mössen har börjat hoppa från plats till plats i datasalen. Ibland samlas de två stycken vid samma dator, med följd att någon dator helt saknar mus. Ja – faktiskt kan de också ta sig från en datasal till en annan! Helt otroligt! Min kollega blev irriterad på detta, därför att de(t) åt upp lektionstid. När kontakterna i systemet börjar slitas så de inte längre fungerar, insåg även jag att det är ett problem.

Men – hur har detta nya dilemma nu uppstått?

Jo – först hade vi förstås bara kulmöss här på skolan – men då var någon som samlade på kulor. Köp optiska möss, så vi slipper problemet, sa mina kollegor. Så det gjorde jag och nu finns en blandmiljö med olika möss.

”Blixtsnabba reaktioner och molnlätt avläsning” – vem behöver denna egenskap? Jo – spelare! Just nu finns en spelhysteri bland ungdomar och så fort chansen uppenbarar sig så börjas det onlinespel i lag. Då är det livsviktigt med rätt mus och snabbt skall det gå att hitta den och komma igång. Kontakter rycks ur och sätts in på nytt ställe.

Nu har jag köpt buntband för att binda fast dessa levande elektroniska möss. Reaktion följer säkert inom närmaste tiden.

söndag 31 januari 2010

Upp-och-nedvänd pyramid?

Vems åsikter rankas högst i skolan i vår tid? Jag upplever att mycket har förändrat sig de senaste åren inom skolan. Förr var det rektorn som bestämde. Naturligtvis efter den nationella styrning som var aktuell. I arbetet med eleverna var det lärarna och rektorerna litade på att lärarna kunde sitt arbete. Ja – i och med att man anställer en lärare för en arbetsuppgift, har man väl gjort bedömningen att lärarna klarar av att sköta sitt uppdrag, antar jag. Händer något som gör att man som arbetsgivare börjar tvivla på lärarens kunnande eller arbetsmetoder, så behöver man föra diskussioner med läraren, tänker jag.

Nu verkar rektor och lärare ha hamnat mitt emellan Skolverket och eleverna!? Skolverket granskar och kritiserar och eleverna klagar till rektor på lärare och arbetsmetoder. Hur försvarar sig lärare, när attackerna kommer från två håll? När får lärare berätta om varför de väljer/väljer bort undervisningsmetoder, verktyg, prov, elevgrupperingar, tidsbegränsningar, krav osv? Jag vill påstå att varje utbildad lärare gör allt de kan för att varje enskild elev, ska nå målet för åtminstone godkänt i ämnet. Men – eleven måste vilja och eleven måste känna sitt eget ansvar för sitt eget lärande. Att använda lektionerna till att sköta sin facebook-sida och föra sms-samtal och sedan uppsöka rektor för att klaga på att läraren inte kan lära ut, det är inte fair play mot läraren!

Men – som vanligt iakttar jag och reflekterar. Någon annan kanske tänker annat!?

Examination – igen!

Kursen ”Metod och design inom det utbildningsvetenskapliga fältet” är avslutad. Vi satt i grupper och diskuterade våra uppföljningar av Lorties sociologiska studie av lärararyrket under 70-talet. Vi tog upp det vi tyckte var bra och det som var mindre bra gjort och försökte därigenom utöka vår kunskaper i att utföra och presentera vetenskapliga studier. Förmiddagen gick fort och var lugn och trevligt upplagd.

Enligt min analys av enkätsvaren väljer lärare idag, liksom på 70-talet, läraryrket främst därför att de vill arbeta med barn och ungdomar. Lärarna svarar att de tycker bäst om klassrumsarbete och förberedelsearbete inför lektioner, alltså arbetsuppgifter som traditionellt förknippas med läraryrkets etos.

Den lilla grupp jag ingick i intresserade oss främst för ”tid” i läraryrket. En tredjedel av lärarna i vår undersökningsgrupp uppskattar sin egen insats i arbetstid högre än sina kollegors. Ingen lärare uppskattar sin tid lägre än sina kollegors. Det skulle vara intressant att följa upp. Det kanske är så att arbetsbelastningen är ojämn? Hur visar man på det i så fall? Läraryrket är mångskiftande och flerdelat, vilket kanske gör att lärare också arbetar med andra saker än det de primärt är utbildade till. Är de arbetsuppgifterna pålagda av arbetsgivare eller självpåtagna eller både och? Gör man sådana arbetsuppgifter utöver de traditionella läraruppgifterna? Finns ett utbildningsbehov för andra typer av arbetsuppgifter än traditionella läraruppgifter? Tar ”andra” arbetsuppgifter allt för lång tid att utföra? Ja – det är bara några av alla de frågor som man reflektera över när det gäller läraryrket och ”tid”.

I Lorties undersökning nämnde lärarna ofta ”tid” som en attraktor till att de valt läraryrket, även om det inte var den avgörande orsaken. Det finns lärare även i vår lilla undersökning som svarat liknande och det är fler gymnasielärare än lärare på gundskolan som svarat så och det är då främst lärare inom yrkesprogram. Kom dock ihåg – det här är liten fallstudie och som sådan kan resultaten inte generaliseras över stora populationer.

söndag 24 januari 2010

Auskultation

Att vara lärare kan ibland vara riktigt besvärligt. Om t ex elevgruppen bestämmer sig för att läraren inte har något att ge dem, så klagas det hos skolledningen. I vår skola är det högst ovanligt att rektorer kommer och auskulterar på lektionerna. Det vet väl ändå vad vi gör – antar jag!? Jo – det är klart de vet för eleverna berättar ju!

Den nye läraren hade rektorsauskultation förra veckan under en lektion. Läraren frågade mig efteråt om det var vanligt på vår skola. Ingen dialog fördes vare sig före eller efter auskultationen och den nye läraren såg mycket förbryllad ut. Kan det vara så att elever klagat på undervisningen? Jag tänker att om elever klagar på min undervisning, så måste jag verbalt få chansen att försvara det jag gör. Men – jag vet ju inte allt ….. jag bara iakttar och reflekterar över vår tids skola.

Avslut

Min kollega som slutat efter många år på skolan, har haft svårt att tömma sitt arbetsrum. Att förstå att man aldrig mer ska arbeta som lärare, tar nog sin tid. Det kan säkert vara en besvärlig process. När man tömmer sitt arbetsrum går man kanske igenom alla yrkesåren igen. Man hittar papper, böcker, urklipp, filmer, saker man fått osv och detta får en kanske att minnas det man glömt? Det man sparat ska slängas, ges bort till kollega som kanske vill ha det eller packas ned och tas med hem. Det är säkert en riktigt jobbig procedur och det kanske var därför som min kollega väntade och väntade med att ta itu med det. När så någon annan ”packade ut” honom från rummet (jag vet inte vem) så kände han det som att ”man inte fort nog kunde bli av med honom”. Han sa så och såg ledsen ut.

måndag 18 januari 2010

Spelande

Ibland får även jag nog av allt spelande bland ungdomarna. I fredags var en sådan dag. De allra flesta dagar försvarar jag spelandet, som tillhör vår tids ungdomskultur. I fredags var dock situationen helt absurd. Elevernas hjärnor var helt uppfyllda av speltankar. De kastade sig in i datasalen och letade hysteriskt efter spel, som de kunde spela tillsammans i nätverk. Det var som om de hade absistensbesvär efter långvarig frånvaro från spelande. Att de skulle ha en lektion och eventuellt lära sig något de inte kunde inom min kurs, fanns inte i deras sinnevärld. För det mesta lyckas jag få elever att lämna spelandet och börja lyssna på mig och arbeta under lektionstimmen, men nu var det näst intill omöjligt.

Idag måndag, när första gruppen kom in, berätta en elev för alla som ville lyssna att han minsann inte sovit mer än ett par timmar, för han hade spelat spel. Han var helt uppspelt över sitt spelande och hade väl avancerat någon level, antar jag. Jag föreslog honom att lägga av allt spelande just nu och lägga all speltid på skolarbetet i stället och sedan när han blir så där 20 år kan han börja spela igen.

Vi lärare förmanar om spelande, rökande, fruktostvanor, sömn, läxläsning och jag vet inte allt – är det någon som tror att eleverna bryr sig om vad vi säger? Har någonsin i historien ungdomar brytt sig om förmaningar från äldre generationer? Jag tror inte det och ändå fortsätter vi och fortsätter år ut och år in.

torsdag 14 januari 2010

Förstå och missförstå

Fortsättning följer två måndagseftermiddagar för att färdigställa arbetsplanerna. En arbetsplan för varje program skall det vara – eller ibland blir det två för programmen!? Hur kan det bli det då? Jo – på fordons- och byggprogrammet finns ju två vägar att gå – då blir det 4 arbetsplaner så klart.

Vid två tillfällen har jag protesterat mot formuleringar som säger att programmet ska bli mer praktiskt, för att motsvara förväntningarna eleverna har. Men – säger jag – vi skall väl verka för att eleverna ser nödvändigheten med teori. Alla yrken kräver ju både teori och praktik. Det handlar ju om en attitydfråga. Elever och samhället verkar ju ha en gammaldags uppfattning att på praktiska program, är det endast praktiskt arbete som behövs. Allt annat är överflödigt.

Nu efter flera diskussioner har jag äntligt förstått vad yrkeslärarna menar med sin formulering i arbetsplanen. Det har inte alls med engelska, matte, svenska mm att göra. Det är kurserna i yrkesämnena som alltför teoretiska. Nu förstår jag och ser det hela på ett helt annat sätt – om man ska lära sig om hur en motor fungerar, så måste man ju få greja med en motor – också! Inte bara läsa i pärmar och göra tester på Internet. Det kanske kan jämföras med att jag skulle ha datalektioner med böcker och utan datorer.

Det är inte svårt att formulera om meningen så den tyds på rätt sätt av alla som läser den. Men - det som är mest anmärkningsvärt med den här lilla historien från verkliga livet, är hur lätt det är att missförstå varandra, både när man pratar och när man formulerar meningar. Alla pratar och skriver utifrån sin horisont. Tala om nödvändigheten att blanda olika sorts lärare som kan stöta och blöta ord och meningar, så att till synes olika bilder blir en gemensam bild!

fredag 8 januari 2010

Terminstart dag 2

Idag har representanter från Brottsförebyggande centrum och Centrum för mänskliga rättigheter varit på skolan och föreläst. Ett syfte med denna dag är att lära om hur man ska kunna diskutera och ställa frågor till nazistiska förbund. Det är ju valår nästa år och om skolor tillåter något parti tillträde till skolan, så måste alla få det. Skolor kan neka att ge alla partier tillträde eller släppa in alla partier som vill komma eller ta del av det här informationsprojektet från Centrum för mänskliga rättigheter. Man ska lära sig hur man läser texter för att kunna diskutera och då behöver man defragmentera texten, sa föreläsaren, och tittade på mig. Vi måste förbereda eleverna så att de kan argumentera mot grupper som sverigedemokraterna.

Under slutet av dagen fick vi information om alla dessa olika grupperingar som har funnits, finns och ständigt tycks vara i omvandling, men som alla har som syfte att hålla Sverige rent från invandrare. Så alla dessa symboler och alla dessa bokstavskombinationer som står för något nazistiskt mening, datum mm.

Föreläsarna är mycket kunniga inom sina områden och det är intressant, lärorikt samt nödvändigt att få ta del av deras kunskap och budskap. En mycket givande dag! Jag undrar när vi kan ha en temadag med eleverna om värdegrund, rasism och främlingsfientlighet. Jag tror att det skulle vara värdefullt inslag i skolarbetet.

Terminstart dag 1

Vårterminen har startat upp med studiedagar. Dag 1 var alla lärare indelade i grupper för att utforma arbetsplaner. En arbetsplan för varje program ska produceras. Vi som inte automatiskt tillhör något program blev utsorterade till ett. Jag hamnade på fordonsprogrammet. Att hålla en låg profil är svårt. Jag kan inte låta bli att engagera mig och tycka och argumentera när jag hamnar i en grupp. Risken blir ju att de andra kan tycka att jag pratar för mycket – jag som ju bara är en av de programlösa lärarna här!

Jag blir så frustrerad över alla dessa uppgifter som läggs på oss under studiedagar och som får osthyveleffekter. Det är fem stora områden som vi ska diskutera och när vi hamnar inom ett intresseområde/problemområde som intresserar de flesta och som man vill stanna till vid, för att kanske hitta lösningar på, så hinner vi inte det. Vi måste ju snabbt formulera en sammanfattande text för den här punkten och skynda till nästa punkt.

Allt verkar hela tiden bara syfta till upprättande av snyggt formulerade texter ”för att skolverket kräver det”. Jag vill att vår tid ((10-15 lärare * lärarlön) * 7 grupper och en dag) skall användas för att utveckla skolan och lärandet. Jag kan inte se, just nu, att det här arbetet har gett den effekten – men jag kan ju ha fel!?

måndag 4 januari 2010

Examinationsuppgifterna insända!

Nu är jag klar!
Jag har precis skickat iväg examinationsuppgiften i metodkursen – den ena. Den som var en uppföljningsstudie av Lorties studie på 70-talet och som handlade om lärares etos. Varför vill lärare bli lärare? Är det fortfarande så att man trivts så bra själv i skolan, gillat sitt ämne över allt annat eller att ens föräldrar är lärare, så man väljer att vara kvar i skolan hela livet?

Ja – till en del är det nog så- men kanske, kanske håller läraryrket på att förändras och innehålla mer än endast elevnära uppgifter. Det kanske lockar andra typer av människor till att också vilja bli lärare? Det finns en del lärare som idag gör en massa andra saker utöver elevnära aktiviteter och det finns lärare idag som vill göra andra saker också, som att t ex vara med och utveckla skolan. Det verkar också finnas en upplevelse hos en del lärare att de tidsmässigt lägger ned mer tid på yrkesarbetet än andra lärare. Kanske, kanske att läraryrket håller på att förändras och kanske att det faktiskt är en ojämn arbetsbelastning. Hur kan man ta reda på det tro?

Det är i slutet av månaden som jag skall försvara mitt arbete och förhoppningsvis få det godkänt. Förutom detta har jag också reviderat den andra examinationsuppgiften, som handlade om kvalitativa metoder, utifrån de synpunkter jag fick före jul vid träffen på universitetet. Förhoppningsvis är den ok nu.

Nu är det bara att hoppa rakt in i vårens masteruppgift – som jag än inte vet vad den ska handla om – och det bör jag ha tänkt klart om 2 veckor! Nästa jul och nyår kanske jag är ledig – undrar vad man kan göra när man är helt ledig från att skriva uppsatser? Ja, ja - det är ju i alla fall ett underbart vinterväder och det var länge sedan vi hade.