Fortsättning följer två måndagseftermiddagar för att färdigställa arbetsplanerna. En arbetsplan för varje program skall det vara – eller ibland blir det två för programmen!? Hur kan det bli det då? Jo – på fordons- och byggprogrammet finns ju två vägar att gå – då blir det 4 arbetsplaner så klart.
Vid två tillfällen har jag protesterat mot formuleringar som säger att programmet ska bli mer praktiskt, för att motsvara förväntningarna eleverna har. Men – säger jag – vi skall väl verka för att eleverna ser nödvändigheten med teori. Alla yrken kräver ju både teori och praktik. Det handlar ju om en attitydfråga. Elever och samhället verkar ju ha en gammaldags uppfattning att på praktiska program, är det endast praktiskt arbete som behövs. Allt annat är överflödigt.
Nu efter flera diskussioner har jag äntligt förstått vad yrkeslärarna menar med sin formulering i arbetsplanen. Det har inte alls med engelska, matte, svenska mm att göra. Det är kurserna i yrkesämnena som alltför teoretiska. Nu förstår jag och ser det hela på ett helt annat sätt – om man ska lära sig om hur en motor fungerar, så måste man ju få greja med en motor – också! Inte bara läsa i pärmar och göra tester på Internet. Det kanske kan jämföras med att jag skulle ha datalektioner med böcker och utan datorer.
Det är inte svårt att formulera om meningen så den tyds på rätt sätt av alla som läser den. Men - det som är mest anmärkningsvärt med den här lilla historien från verkliga livet, är hur lätt det är att missförstå varandra, både när man pratar och när man formulerar meningar. Alla pratar och skriver utifrån sin horisont. Tala om nödvändigheten att blanda olika sorts lärare som kan stöta och blöta ord och meningar, så att till synes olika bilder blir en gemensam bild!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar