Ibland får även jag nog av allt spelande bland ungdomarna. I fredags var en sådan dag. De allra flesta dagar försvarar jag spelandet, som tillhör vår tids ungdomskultur. I fredags var dock situationen helt absurd. Elevernas hjärnor var helt uppfyllda av speltankar. De kastade sig in i datasalen och letade hysteriskt efter spel, som de kunde spela tillsammans i nätverk. Det var som om de hade absistensbesvär efter långvarig frånvaro från spelande. Att de skulle ha en lektion och eventuellt lära sig något de inte kunde inom min kurs, fanns inte i deras sinnevärld. För det mesta lyckas jag få elever att lämna spelandet och börja lyssna på mig och arbeta under lektionstimmen, men nu var det näst intill omöjligt.
Idag måndag, när första gruppen kom in, berätta en elev för alla som ville lyssna att han minsann inte sovit mer än ett par timmar, för han hade spelat spel. Han var helt uppspelt över sitt spelande och hade väl avancerat någon level, antar jag. Jag föreslog honom att lägga av allt spelande just nu och lägga all speltid på skolarbetet i stället och sedan när han blir så där 20 år kan han börja spela igen.
Vi lärare förmanar om spelande, rökande, fruktostvanor, sömn, läxläsning och jag vet inte allt – är det någon som tror att eleverna bryr sig om vad vi säger? Har någonsin i historien ungdomar brytt sig om förmaningar från äldre generationer? Jag tror inte det och ändå fortsätter vi och fortsätter år ut och år in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar