Vems åsikter rankas högst i skolan i vår tid? Jag upplever att mycket har förändrat sig de senaste åren inom skolan. Förr var det rektorn som bestämde. Naturligtvis efter den nationella styrning som var aktuell. I arbetet med eleverna var det lärarna och rektorerna litade på att lärarna kunde sitt arbete. Ja – i och med att man anställer en lärare för en arbetsuppgift, har man väl gjort bedömningen att lärarna klarar av att sköta sitt uppdrag, antar jag. Händer något som gör att man som arbetsgivare börjar tvivla på lärarens kunnande eller arbetsmetoder, så behöver man föra diskussioner med läraren, tänker jag.
Nu verkar rektor och lärare ha hamnat mitt emellan Skolverket och eleverna!? Skolverket granskar och kritiserar och eleverna klagar till rektor på lärare och arbetsmetoder. Hur försvarar sig lärare, när attackerna kommer från två håll? När får lärare berätta om varför de väljer/väljer bort undervisningsmetoder, verktyg, prov, elevgrupperingar, tidsbegränsningar, krav osv? Jag vill påstå att varje utbildad lärare gör allt de kan för att varje enskild elev, ska nå målet för åtminstone godkänt i ämnet. Men – eleven måste vilja och eleven måste känna sitt eget ansvar för sitt eget lärande. Att använda lektionerna till att sköta sin facebook-sida och föra sms-samtal och sedan uppsöka rektor för att klaga på att läraren inte kan lära ut, det är inte fair play mot läraren!
Men – som vanligt iakttar jag och reflekterar. Någon annan kanske tänker annat!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar