Bedöma kunskap

- Nää – jag kan inte – nää jag hittar inte…men uuu va svårt!

- Egentligen är det ju bra…..man ska ju visa att man kan använda kunskaperna….

… men så är ju inte prov…. när det är prov ska man ju bara rabbla upp alla kunskaper!


Efter 60 minuter och avslut: - Jaa – jag är ganska nöjd hmm, det är jag!


Det här är en elevs tankar vid provtillfälle – och glädjande nog tänkte han högt så jag hörde. Han förväntade sig inga svar från mig – utan det var helt enkelt så att han tänkte högt. Jag blev väldigt glad över det jag fick höra. Eleverna har också börjat förstå att kunskap handlar om att kunna använda faktauppgifter som man pluggat in från lärobok eller övningar.

Det här provet innehöll en fiktiv berättelse om upprepade inbrott i skolans lokaler som nu resulterat i att skolan vill sätta upp videokameror. Vad säger egentligen lagen om det?

Modern demokrati

Igår blåste det orkan utanför kommunstyrelsens sammanträdesrum, har jag hört. Då skulle beslutet klubbas om nedläggningen av de två största teoretiska programmen på orten. Utanför demonstrerade elever och vuxna. En facebookgrupp för bevarande av programmen växer för varje dag. Alla utom den som bestämmer i kommunen, verkar vilja ha kvar de teoretiska programmen på orten. Är inte detta konstigt? Vem är klok och vem är oklok? Vad styr? Makt, pengar, känslor eller samhällstanke?

Nu börjar jag reflektera över det där med tekniken igen och dess fördelar, hmm och nackdelar för en del?!

Jag tycker att man här kan se facebook som ett medel för demokrati. Det verkar bli allt svårare i vårt samhälle att besluta enväldigt om något, utan att det uppmärksammas. Tekniskt stöd finns för alla som vill vara med och säga sin mening i enskilda frågor som berör. Tekniskt stöd gör det svårt att dölja beslut, handlingar och skeenden.

Kanske att det hade varit bäst om de beslutande inom kommunen själva startat en facebookgrupp för ett år sedan och diskuterat med kommuninnevånarna om hur man skulle utveckla/avveckla skolan. Men – det synes vara ungdomen som först nappat på kommunikationsmedlets möjligheter att delta i samhällslivet. Den gamla strukturen med möten på speciella tider och i speciella rum hör till den gamla världens struktur!

Teknik - ja!

Mina ”mastertankar” börjar skymta i dimman, fast det går långsamt, tycker jag. Jag är imponerad av den möjlighet som Internet och e-post ger. Med stöd av Internet kan man hitta kunniga personer inom ett visst område och med stöd av e-post går det att få kontakt med dem – och alla svarar! En del gör det genomtänkt och välformulerat via e-postsvar och andra vill att jag ringer upp för diskussion via telefon. Vilka bra möjligheter vår teknik ger oss idag, jämfört med endast ett 10-tal år sedan.

Även min handledare på universitetet har nu kommenterat mina tankar – det tog längst tid – så där ett par månader! Det var två timmar innan jag planerat att begära en annan handledare, som ett mail ramlade in i lådan. Jag tänkte i det längsta att har man kommit så här långt, är det väl meningen att man ska klara sig själv och då gör jag väl det! Men – sedan i slutändan ska ju någon godkänna mitt arbete och då kanske jag inte ska ha seglat för mycket ensam…..

Just nu verkar det som att mitt arbete kommer att starta upp i studier av informationsflödet från EU till lärare, när det gäller begreppet ”digital kompetens”.

Good enough

Jag har varit på en föreläsning och lyssnat på journalisten Elisabeth Gummesson. Anledningen till att hon idag jobbar med föreläsningar, är att hon var timmar från döden, efter att nästan jobbat ihjäl sig för ganska många år sedan. Att alltid vilja göra allt perfekt, ha fullständig kontroll över allt och dessutom ha prestationsångest, kan leda till döden. Det var hennes budskap. Med humor och allvar och med stöd av sin egen livsberättelse, fick hon oss att fundera över hur vi själva är och om vi kan ändra på något, som kan få oss att må bättre.

- Hur många har tänkt – det är lika bra att jag gör det själv, så blir det riktigt gjort!?

- Vad är det värsta som kan hända?

Ja, för det mesta är det väl inte så farligt det där ”värsta” som kan hända. Vi fick i uppdrag att under pausen fundera ut en sak, som vi skulle sluta att kontrollera imorgon. När vi kom in igen berättade en kvinna i publiken att nu skulle hon minsann sluta att kontrollera barnens ryggsäckar, när mannen packat dem på morgonen. Hon skulle börja lita på att mannen kunde packa ordentligt själv, så alla saker kom med.

Det var en både rolig och tänkvärd föreläsning och hon var mycket duktig på att prata. Dessutom hade hon så himla snygga, högklackade röda skor på sig! Sådana skulle jag också vilja ha på jobbet. Fast jag vet ju att det inte skulle fungera på våra stenplattor, där det endast är möjligt att använda skor som har gummisulor.

Administrativt arbete

Jag har 100 timmar administrativt dataarbete i min tjänst. Jag har ibland försökt att skriva ned allt sådant arbete för att i någon mån förstå om det är 100 timmar jag arbetar med sådant ett läsår, eller om det är mer eller mindre? Det är väldigt svårt att komma ihåg, både vad man gör och att skriva ned det. Jag lyckades något så när en hösttermin för några år sedan.

Vad gör jag då under dessa hundra timmar? Jo, det är inköp, utrangering, kontakter med IT-avdelning och så försöker jag hjälpa alla som ber mig om hjälp med skrivare som krånglar, trådlösa datorer som inte kopplar upp sig, koppling av videoprojektorer, ljudsladdar, strömsladdar, möss, tangentbord, högtalare, mm mm.

I går fick jag två skrivare att ”gå” igen; den ene hade slut på toner och den andra hade inte papperslådan riktigt stängd och en kollega fick inte datorn att fungera (glömde trycka in startknappen). Jaa – man kan tycka att det är triviala saker, men för den stressade läraren som inte löser problemet själv upplevs det inte trivialt i akuta situationen. Det är säkert! En lärare fick jag syn på när hon byggt en liten huv av papp över sin bildskärm. Solen blänkte i skärmen och hon hade väldigt svårt att föra in elevfrånvaron. Att inte föra in elevfrånvaron - det är närmast en dödssynd på skolan idag, ska ni veta! Stackars människa - jag måste komma ihåg att titta efter om det finns något professionellt tillbehör att köpa. I annat fall får man väl sätta upp solskydd för fönstren. Att möblera om är nog inte att tänka på. I lärarrummet sitter 8 lärare och när skulle tid finnas för att omöblera? Vissa lärare klagar heller inte utan försöker lösa "sina" problem så gott det går. Läraren i hembygget hade inte tänkt att någon skulle se hennes dilemma och verkade tro att det var hennes fel att hon inte såg bra på skärmen!

Jag upplever också att jag städar väldigt mycket mer i år än jag gjort tidigare. Den datasal som jag själv jobbar i varje dag, städar jag naturligtvis varje dag, men jag behöver också gå ronder någon gång per vecka till andra salar med datorer. Det är nog så att fler elever använder datorerna i fler ämnen – och det är ju bra. Det är kanske också så att eleverna är mindre benägna att hålla ordning omkring sig? Och så dessa möss som vandrar runt, runt. Kan man tänka sig att ingen använder datormus om si så där 5 år? Har utvecklingen sprungit ifrån mössen då tro?

Blogg igen

Idag var det så dags att börja använda gruppblogg med en yrkesklass igen. Som vanligt blir det ett himla liv och som att ta en barngrupp till sandlådan, där det finns nya sandleksaker! Men - eftersom jag vet att det är en sådan här reaktion, så är det bara att hålla ut första passet. Men - nästa vecka är det allvar och då leker vi inte!

”Och - varför ska vi göra det här? Jag hatar bloggar!” ”Detta kan väl inte ingå i kursen!?” Ja - sådana reaktioner får jag också!

Hur lätt är det att förändra skolan, tänker jag, när inte ens eleverna ser nya verktyg som ett naturligt inslag i skolvardagen. Jag skall i år använda bloggverktyg i två elevgrupper i syfte att lära om Datainspektionen och Personuppgiftslagen. I två andra elevgrupper kommer jag att använda instuderingsfrågor och Word. Jag ska därefter se om det möjligtvis går att jämföra gruppernas kunskaper inom detta område.

Med ”bloggrupperna” får jag automatiskt med träning och insikter i kommunikation som också är offentlig. I de traditionella grupperna kan fler kunskaper erhållas i hanteringen av ett ordbehandlingsprogram. Alla metoder har sina fördelar och det är hela tiden ett val man gör utifrån sin egen kunskap, tro och elevgrupp när man designar lektionerna.

Blogg verkar förstås idag mest som en dagbok skriven av en tjej som vill berätta allt hon gör, känner och tycker. Jag vill visa på ett annat sätt att använda bloggens förtjänster för eleverna. När man i skolan använder blogg i en grupp elever, i syfte att lära något tillsammans, så tror jag att de bygger ut sin digitala verktygslåda, där de kan hämta och använda redskapen senare i livet.

Visst uppstår en viss kaotisk situation och mer arbete - men mitt upp i alltihopa hann jag också se den där eleven som alltid ser så sur ut, nu le! Fortsättning följer.

Internet

Jag brottas med mitt uppsatsämne. Nu har jag testat mina idéer på ett av de två fackliga ombuden på skolan. Jag har också skrivit till Lärarförbundet i Stockholm och till en forskare från Göteborg.

Jag läste i Lärarnas tidning nr 2/10 en intervju med forskaren Lena Olsson. Hon är förvånad över att frågan om digital kompetens för lärare inte drivs från politiskt håll och hon menar att det inte finns någon riktig it-strategi för skolan i Sverige. Jag sökte och hittade hennes e-postadress och skrev ned mina tankar om vikten av samsyn på begreppet ”digital kompetens”, för att kunna bedöma en skolans digitala kompetens och därefter se vilken slags utveckling som ev behövs. Jag önskade lite kommentarer från henne och de har jag nu i min brevlåda. Hon menar att mina frågor är spännande, då definitionen av digital kompetens inte är lika från olika håll och regeringen har inte givit närmare direktiv om det till Skolverket.

Vilken fantastisk tillgång Internet är för att få information och kunna kommunicera! En slags digital kompetens måste väl vara att förstå detta och kunna använda möjligheten – eller hur?
Nu väntar jag på brev från Lärarförbundet och från en lektor vid Umeå universitet.

Kontakter ut och in

Nytt problem har uppstått. Mössen har börjat hoppa från plats till plats i datasalen. Ibland samlas de två stycken vid samma dator, med följd att någon dator helt saknar mus. Ja – faktiskt kan de också ta sig från en datasal till en annan! Helt otroligt! Min kollega blev irriterad på detta, därför att de(t) åt upp lektionstid. När kontakterna i systemet börjar slitas så de inte längre fungerar, insåg även jag att det är ett problem.

Men – hur har detta nya dilemma nu uppstått?

Jo – först hade vi förstås bara kulmöss här på skolan – men då var någon som samlade på kulor. Köp optiska möss, så vi slipper problemet, sa mina kollegor. Så det gjorde jag och nu finns en blandmiljö med olika möss.

”Blixtsnabba reaktioner och molnlätt avläsning” – vem behöver denna egenskap? Jo – spelare! Just nu finns en spelhysteri bland ungdomar och så fort chansen uppenbarar sig så börjas det onlinespel i lag. Då är det livsviktigt med rätt mus och snabbt skall det gå att hitta den och komma igång. Kontakter rycks ur och sätts in på nytt ställe.

Nu har jag köpt buntband för att binda fast dessa levande elektroniska möss. Reaktion följer säkert inom närmaste tiden.