Fredagar ett gissel

Man vet aldrig hur lång tid det tar att ta sig till jobbet. Varje dag åker jag med 6-tåget till jobbet, men idag behövde jag inte åka förrän kl 9. Jag har inte någon lektion förrän kl 11.30. Jag hinner med allt jag måste göra före lektionerna. Men – nu kommer inget tåg! 1 timme står jag på perrongen och väntar. Det är en av de större nackdelarna med att inte bo på den ort man jobbar. Gissa om jag är genomstressad innan jag kliver in i lektionssalen och det håller i sig till långt in på kvällen, för naturligtvis fungerar inte heller tågtrafiken åt anda hållet.

Fredagar har blivit ett riktigt gissel. Endera är det en klämdag eller så är det en större aktivitet som genomsyrar hela skolan inlagd där eller så är det nationellt prov. Eller som idag – tågtrafiken fungerar inte – eller så har jag varit sjuk. Kan jag få slippa fredagar nästa år tro? För övrigt är det som vanligt i skolan så här 20 dagar för läsårsavslutning. En del är hysteriska, en del struntar i allt, en del arbetar dygnet runt och en del gömmer sig någonstans. En elev som inte varit på mina lektioner under hela terminen, menar "att jag kan väl få G ändå, för de andra har ju i alla fall inte gjort något - och förresten har jag varit här har du varit sjuk". Ska man i svarsmål på sådant eller ska man tiga? Jag tiger och plockar fram min yrkesprofession och säger att jag skall sammanställa det hon missat och erbjuder henne tester på det under de två veckor som är kvar. "Det ska vara så lätt som möjligt - bara det enklaste, för det har jag blivit lovad på elevvårdskonferensen."

- Det har inte jag hört, säger jag. "Nej - det skulle jag säga till dig - men du har ju inte varit här!" När, tänker jag, skall eleverna lära sig att vi använder e-post på den här skolan, liksom överallt i samhället idag.

Samtidigt undrar en elev varför de som går det här programmet måste läsa datorkunskap - så onödigt!

Jag kan inte låta bli att försöka förklara att det är bra för jämlikheten i samhället osv.

Hinner samtidigt slänga en tanke till det tragiska att vi år 2010 ännu inte har lyckats motiviera alla elever att förstå nyttan av att alla behärskar datorkunskap i lite vidare mening än att endast kunna köpa och sälja på blocket.se. Nästa år är sista året kursen finns - kommer det att märkas i samhällsutvecklingen tro?

Konstigt att inte varenda människa, elev och lärare, blir sjuka vid den här tiden! Det är verkligen inte ett läge att vara sjuk nu.

Flytta

Oron på arbetsplatsen tar aldrig slut.
Nu ska vi lärare som suttit i 2- rum flytta till kontorslandskap.
Pengar ska sparas och administrativa byggnaden ramlar ihop. Där sitter ledningen och de tycker att våra arbetsrum är lämpliga rum för dem. Hej och hå – iväg med oss – och längst ned i yttersta hörnet – nästan så man ramlar ut ur skolan!

Nej – stopp och belägg – dit flyttar jag inte! Jag kanske inte kan neka till förflyttning till ett kontorslandskap, även om det verkligen inte ligger i tiden att byta upp/ned sig till, men till utkanten av skolan måste jag bara säga nej – och det gör jag. Av pedagogiska skäl. Lärare ska befinna sig i kärnans centrum, det är min pedagogiska övertygelse. Man ska naturligt möta elever och kollegor hela dagen och inte sitta gömd på undantag någonstans. Är det konstigt att man blir sjuk?

Mastern

Nu är det riktig kris med masteruppsatsen också. Eftersom jag inte kunnat använda dator mer än korta stunder på 10 veckor, så har jag ju bara kunnat arbeta inne huvudet. Det räcker inte om man vill bli färdig med masterutbildningen i vår.

Jag lyckades i alla fall med mycket möda skriva diskussionsdelen under helgen och skickade iväg arbetet till min handledare. Jag vet inte hur det går, men jag hoppas fakulteten också känner lite ansvar för att jag skall få arbetet klart och godkänt. Annars har de bara 1 av drygt 35 som klarade sig hela vägen. Det är inte mycket att skryta med.

Jag kan i alla fall allt om begreppet ”digital kompetens” och varför det är så viktigt just nu och också lite hur man tänker att det ska ”hällas” in i eleverna av skolan.

Musben

Musarm har väl alla hört talas om, men musben blir snart ett nytt begrepp inom arbetsskadeområdet. Jag tror i alla fall det, efter att hört om en forskare vid namn Tomas Danielsson som studerar besvär från käkbenet ned till sista revbenet i bröstkorgen. Den studien går under namnet ”musben”, det har alltså inte med benen som man går med, att göra. Man arbetar vid datorn mycket, stressar, spänner sig och lutar lite framåt så att bröstkorgen blir till en skål, medan ryggen putar ut som på en kamel. Långt ifrån en naturlig kroppshållning – eller hur? Jag tror att det är det jag drabbats av. Jag är nu inne på 10:e veckan som är mer eller mindre arbetshindrande och försöker så sakta ”veckla ut mig”. Jag känner mig som fjärilen som ska ut ur sin puppa. Igår och idag lyckades jag i alla fall vara uppe och gå hela dagen – så det har gett mig lite hopp. Det är också de första två dagarna på 10 veckor som jag inte blivit skjuten. Ja- för det är precis så det känns – skjuten rakt genom bröstkorgen. Det är väldigt otrevligt, för man tror man ska dö.

Nu har det blivit så att hela skolan, både lärare och elever, är involverade i det här och undrar, frågar och bekymrar sig. Jag försöker förklara så gott jag kan, men det är inte lätt när inte ens läkarna kan förklara.

Nåväl – i fredags höll jag på att skrämma ihjäl en stackars elev. Jag bläddrade i min pärm när jag kom in i salen och sa att ”nu har jag inte lång tid kvar i den här klassen”. Jag menade att kursen snart var slut och att jag inte längre var en av klassens lärare.

- Nej, ska du dö?!!, blev reaktionen. Eleven tittade skräckslaget på mig.

Så klantigt formulerat av mig, men jag försäkrade att jag inte tänkte dö nu och förklarade att mitt ordval bara hade med min uppgift i klassen att göra.
När lektionen var slut kom eleven fram och kramade mig.

- Vad bra att du inte ska dö!

Jag kanske har missat något när jag aldrig varit sjuk förut – nu var det tredje kramen jag fick från elever på ganska kort tid! Det bidrar nog till att man frisknar!

Vad är kunskap?

Vad är egentligen kunskap? Den frågan ställer Per Acke Orstadius i en insändare i Lärarnas tidning. Det är inte så att han själv undrar det, för han kan mycket om skolans roll, dess betydelse för samhällsutveckling och om lärande, men han vill få fler att reflektera över det okloka i att se kunskap som ett förråd av fakta som lärare och läroböcker förmedlat i olika ämnen och som ska betygssättas. Det är ju betyg på dessa ”kunskaper” som i framtiden ska avgöra vem som får läsa på högskolan.

Är inte kunskap att bli tolerant, solidarisk, demokratisk, empatisk, ansvarstagande, moralisk, kunna samarbeta, vara kreativ och social, kunna kritiskt granska, ha civilkurage, kunna skilja på rätt och fel, hantera datorer, kunna ta ställning i politiska frågor och bry sig om miljön, frågar han. Men – det går ju inte att mäta och sätta rättvisa betyg på – och då ska inte skolan syssla med det – eller?

Hans ord tål att reflektera över. Vilket samhälle vill vi ska finnas för våra barn och barnbarn i framtiden? Samhället är de människorna som lever där och det är de som utgör det sociala klimatet.

Att vara invandrare

Empati betyder att kunna sätta sig in i hur en annan människa tänker och känner.
Idag sattes jag på prov i det svåra.

Jag har en elev som bott i Sverige under sex år. Hon stannade kvar efter lektionen och pratade med mig om olika saker. Hon flyttade från ett arabiskt land, till ett annat arabiskt land när hon var 9 år. Det var inte svårt, utan kändes spännande och bra. Hon trivdes bra i det nya landet och fick många kompisar. Hon bodde där när hon var mellan 9 och 13 år. Det är en viktig tid i en människas liv när kompisar/vänrelationer knyts för livet. Men – då var det dags att flytta igen och denna gång till Sverige. Det var hemskt. Hon kände ingen och hade inte språket. Familjen är nu splittrad över världen och bor i tre olika kontinenter. Hon har fortfarande inga riktiga kompisar nära sig, de hon har finns i landet hon flyttade från senast och dit kan hon inte återvända om hon inte betalar pengar för de dagar hon vistas där, berättar hon.

Kravet på denna unga tjej är att lära sig prata, förstå och skriva på ett helt nytt språk, lära sig leva i en ny kultur, få kompisar, klara gymnasiet för att sedan få jobb. Hon sliter och jobbar och vill så mycket, men hindren för henne är så mycket högre än för de flesta andra.

Där i det andra landet hade hon höga betyg och här kan hon inte nå upp till den nivå hon önskar. Vi diskuterar språkets påverkan, men också skillnader i kultur och vad som kan vara olika i vad man skall lära sig i skolan. Jag vill att hon ska vara stark och stolt över det hon presterar. Det är ingen katastrof att få ett ig i en kurs. Det viktiga är denna späda tjej behåller styrkan och verkligen tror på att hon fixar skolan utifrån sina förutsättningar och sedan också får ett jobb så hon kan bli ekonomiskt oberoende. Jag hoppas verkligen att jag kunde bidra med något gott i samtalet.

Och - tänk vad mycket man kan lära sig av sina elever om man tar sig tiden att lyssna när de vill prata!

Snart slut

Nu är det inte mer än 3-4 lektionstillfällen kvar i en varje kurs. Det är 5 veckor, kvar men där finns röda dagar och där finns ett flertal nationella prov. Nationella prov skuffar alltid undan allt annat.

För elevgruppen jag hade idag återstår ett prov som skall handla om datasäkerhet.
- Va – är kursen redan slut – men vi har ju inte gjort något!
- Jo – vi har arbetat igenom alla delarna, säger jag, och börjar rabbla; hårdvara, mjukvara, ergonomi, Internet, etik, ordbehandling, kalkylering, presentationsprogram och nu sist datasäkerhet. Dessutom har ju ni också använt blogg i den här gruppen.
- Oj – har vi gjort så mycket!

Ja – vi gör faktiskt väldigt mycket på de 40 lektionstimmar som vi får oss tilldelade i kursen Datorkunskap 50 p. Nästa läsår är sista året kursen finns. Sedan ska man lära sig detta inbakat i andra kurser på gymnasiet och grundskolan. Det är intressant, för jag har fått vara med från allra första början när kursen infördes i den tidigare nya läroplanen Lpf 94. Nu kommer snart en ny läroplan, där kursens innehåll räknas som ”digital kompetens” och skall genomsyra alla kurser. Det skall bli intressant att ta del av styrdokumentens texter.

Jag kom in i skolans värld för 15 år sedan med både en stor erfarenhet av datoranvändning och goda teoretiska universitetskunskaper i ämnet. Jag känner mig nöjd med det arbete jag bidragit med för att utveckla kunskaper inom det utbredda fält som kursen erbjuder.