Musben

Musarm har väl alla hört talas om, men musben blir snart ett nytt begrepp inom arbetsskadeområdet. Jag tror i alla fall det, efter att hört om en forskare vid namn Tomas Danielsson som studerar besvär från käkbenet ned till sista revbenet i bröstkorgen. Den studien går under namnet ”musben”, det har alltså inte med benen som man går med, att göra. Man arbetar vid datorn mycket, stressar, spänner sig och lutar lite framåt så att bröstkorgen blir till en skål, medan ryggen putar ut som på en kamel. Långt ifrån en naturlig kroppshållning – eller hur? Jag tror att det är det jag drabbats av. Jag är nu inne på 10:e veckan som är mer eller mindre arbetshindrande och försöker så sakta ”veckla ut mig”. Jag känner mig som fjärilen som ska ut ur sin puppa. Igår och idag lyckades jag i alla fall vara uppe och gå hela dagen – så det har gett mig lite hopp. Det är också de första två dagarna på 10 veckor som jag inte blivit skjuten. Ja- för det är precis så det känns – skjuten rakt genom bröstkorgen. Det är väldigt otrevligt, för man tror man ska dö.

Nu har det blivit så att hela skolan, både lärare och elever, är involverade i det här och undrar, frågar och bekymrar sig. Jag försöker förklara så gott jag kan, men det är inte lätt när inte ens läkarna kan förklara.

Nåväl – i fredags höll jag på att skrämma ihjäl en stackars elev. Jag bläddrade i min pärm när jag kom in i salen och sa att ”nu har jag inte lång tid kvar i den här klassen”. Jag menade att kursen snart var slut och att jag inte längre var en av klassens lärare.

- Nej, ska du dö?!!, blev reaktionen. Eleven tittade skräckslaget på mig.

Så klantigt formulerat av mig, men jag försäkrade att jag inte tänkte dö nu och förklarade att mitt ordval bara hade med min uppgift i klassen att göra.
När lektionen var slut kom eleven fram och kramade mig.

- Vad bra att du inte ska dö!

Jag kanske har missat något när jag aldrig varit sjuk förut – nu var det tredje kramen jag fick från elever på ganska kort tid! Det bidrar nog till att man frisknar!