Flytt

Jag måste byta arbetsrum. Inte bara jag utan även 7 av mina kollegor, måste lämna sina rum. Skolledningen vill ha våra rum, för det hus som de har sina rum i, håller på att falla sönder. Ja – det är ju från 1700-talet tror jag, så det är väl inte annat att vänta. Det är konstigt att de reparerade utsidan förra året, när insidan inte håller. Eller kanske flytten beror på att det kostar 600 tusen kronor i hyra varje år – till kommunen. Ja – samma kommun som skolan, men en annan portmonnä förstås. Det ska bli intressant att se vem som har råd att hyra det sen … för jag tror att det är ett kulturhus och sådana kan man väl inte behandla hur som helst.

Så spanas det ner över skolan och titta där är några arbetsrum som passar precis för våra behov – aha, de tar vi! Ut med lärarna! Vi packar och packar och packar. Usch vad jag är less på det här! Nu är i alla fall 14-15 år av mitt yrkesliv här nedpackat i kartonger. Just nu är det bara krångel och besvär på den här arbetsplatsen. Kanske skulle jag ändå säga upp mig!?

Lastbilsåk

Sjungom studententens lyckliga daaaaar…

På en liten ort finns det en raka - det är Storgatan som går rakt genom stan. I varje ända av gatan finns en rondell. Varför bygger man så? Jo – för att studenterna ska kunna åka upp och ner på lastbilsflak och sjunga ”fy faaaan va vi ä bra!” En hel timme verkar man åka så – upp och ned, upp och ned, upp och ned….

Men …. Så händer något som inte får hända. En elev ramlar av flaket och måste hämtas med ambulans. Hur kan någon ramla av ett lastbilsflak som har alla lämmar uppe och som kör sakta? Jag vet inte! Någon säger att han blev kissnödig och skulle hoppa av för att kissa och fastnade med kläderna. Hu - så hemskt!

Och ve och fasa för alla som väntar i hemmet med mat, dryck och presenter på någon som man vill fira och som nu finns på akutmottagning i den större staden. Jag vet inte hur det gått, men jag hoppas att han mår bra nu och är hemma. Jag hoppas också att han inte var en av dem som hade stärkt sig med alkohol för att kunna fira! Idag är det många som tycks tycka att examen och alkohol hör ihop – hur har det blivit så, undrar jag?

Student 2010

Student är ordet som lever kvar, fast det avskaffades för antalet år sedan. Skolavslutning innebär både glädje, vemod, förhoppning och kanske rädsla för vad som skall hända därute efter skolan. Skall man få något jobb, familj, ett bra liv..? Som vanligt kommer skolans präst och talar och som alltid har han ett attribut med som stödjer ämnet. Idag är det en tjusig palm som är tillverkad i glanspapper. Han talar om drömmar och drömmars betydelse – enligt Internet – men ”det är ju inte alltid rätt”. Vi sjunger med ledning av skolans kör (bara tjejer i år) och den duktiga sång-, dans- och teaterfröken.

Jag står en våning upp och blickar ned över skolans torg där alla studenter sitter och uppmärksammar obalansen mellan svart och vitt! Jag börjar räkna det vita – 50 stycken. Det är minst dubbelt så mycket svart! Himmel – tänker jag, det går två killar på varje tjej här! Nästa år kommer inga nya SP-tjejer till skolan. Hur ska det gå med kören? Hur ska det gå med sång-, dans- och teatergruppen? Hur ska det gå med alla nya romanser? Hur ska det gå med den sociala fostran? Skolor kan inte bara bestå av svart, när världen är både svart och vit! Plötsligt tar luften slut att andas – är inte ventilationen på, tänker jag, och ser mig runt. Alla ser normala ut, så det är nog mina tankar som manat fram känslan.

En massa diplom delas ut, betyg delas ut och dörrarna för utsläpp slås upp precis kl 14.30, precis som vanligt. Festen börjar för eleverna och deras anhöriga som väntar där ute och för oss lärare går luften ur och allt känns tomt.

Avslut

Dagen före den ”riktiga avslutningen” är det avslutning för alla ettor och tvåor. För de flesta ettor, tror jag, att skolåret idag upplevs som något som gått väldigt fort. Nyss stod vi lärare här och hälsade dem välkomna och nu väntar sommarlov eller sommarjobb. Jo – då, det går att få sommarlov när man bara är 17 år. En elev berättar att han hade kunnat få jobb där han var på praktik, men hindret blev transporten dit och hem då han inte har körkort. Praktikplatsen ligger i Norge. Då gick han till ett företag på orten och frågade om de hade sommarjobb till honom och det hade de! Han fick jobb hela sommaren.

Vi äter smörgåstårta, sjunger ”den blomstertid” och jag fotar prickiga, högklackade skor på en fordonstjej. Snyggt och tufft! Jag får bamsekramar av byggeleven som oroat sig för min konstiga sjukdom och så försvinner alla ut i sommarvärmen. Kvar är bara all personal. Och den blir åtminstone två mindre nästa läsår, då pensionsåldern är inne för dessa två. De har jobbat länge på skolan och jag tycker det är hemskt trist när sådana nyckelpersoner i en verksamhet slutar. De innehar så mycket kunskaper och erfarenheter. Den kvinnliga läraren har betytt mycket för invandrande ungdomar, som hon nog varit mer för än bara en vanlig lärare. Den manlige läraren är skolans kavaljer med stort ”K”. Det är han som är ”Kavaljeren på Selmas herrgård” och som kan proklamera texterna så att man förflyttas tillbaka till den tid det begavs. Det är han som ser till att ärtsoppan kokas så den räcker till 80-talet lärare och att det bjuds på semlor på Selmadagen. Även om någon annan kavaljer stöter upp och för traditionerna vidare, så kommer frånvaron av hans person att märkas, liksom av den kvinnliga läraren. Jag hoppas att inte de kommer att sakna oss lika mycket, utan får ett rikt liv utanför skolans värld, där nära och kära får mer del av dem.

Cabaré

11-årsjubileum firades i år, därför att läraren i sång, dans och teater har lite svårt med matematiken, sa presentatören. Hon trodde länge att det var 10 år i år, men så är det alltså inte. 11 år har denne lärare med entusiasm och stort kunnande lett elevgruppen fram till en föreställning som utgjort en trevlig avslutning på läsåret för oss alla. Sång, dans och teater varvas och elever med olika slags talanger får stå i centrum på den stora scenen i medborgarhuset. I år var också några hemvändare med, alltså tidigare elever som lämnat vår skola men som aldrig slutat sjunga.

Det finns alltid en scen med där eleverna gestaltar lärare. Jag är ofta med och ser det som en ära. Det är nog så att de lärare och skolledare som på något sätt blir uppmärksammade, har en möjlighet att få se sig själv spelas av en elev. Det kan vara någon speciell gest, kroppshållning, tal eller vad som helst egentligen som förknippas med personen och som känns igen för de flesta. I år fick jag hjärtat i halsgropen när föreställningen började med att en gammal tant som med möda tog sig in med rollator. Som tur är var det inte jag!

Jag kom lite senare när lärare i par skulle tävla mot varandra i kommunens försök att få trevlig och samarbetskunnig personal till ingen kostnad alls. Kommunen saknar ju alltid pengar, det vet alla. Rektorn och jag kom tvåa efter diverse besvärliga hinderbanor, där jag naturligtvis var tvungen att ha datorn med. Om jag bara hade lämnat den hemma och rektorn tagit av sig den där varma hockeyhalsduken skulle aldrig byggläraren ha vunnit!

Det är roligt för oss i publiken att ta del av föreställningen och det syns att de som är med har väldigt kul. Tyvärr fanns inte en enda pojke med i år och få elever har sökt kursen till nästa år. Faran är väl att kommunen ser besparingsmöjligheter och också det här roliga försvinner från oss. Väldigt tråkigt i så fall!

Jaga G

- Jag ska göra prov!
- Ja, visst, det är bra.

Eleven får logga in på det speciella provkontot och hämta provet.
När det är klart, skriver hon ut.

Jag ögnar igenom och ser att nästan ingen fråga är rätt besvarad.
- Men, säger jag, sa du inte att de hade läst på?

- Jo, men det var förra veckan!
- Du kan ju inte det här, säger jag, hur vill du att vi gör nu?
- ????
- Har du ett förslag på hur vi skall göra för att lösa problemet under denna korta tid som är kvar?
Märk här att jag säger ”vi”…….
- ???

- Jag ger henne en instuderingsskiva och ber henne pröva att lära sig med stöd av den.
- Då gör jag provet imorgon!
- Ja, det går bra, säger jag, men det tar nog en del tid att lyssna igenom skivan.
- Om jag inte klarar provet, får jag IG då?
- Ja, det här är en ganska stor del av kursen som du faktiskt måste kunna.

Återigen känns det som om problemet bara var mitt och förståelsen för att något kan vara bra att kunna inte finns – bara att tekniskt göra något som resulterar i en bokstav (G) på ett papper (betyg).

Omorganisation

Det är en bulldozer som far fram på skolan. Alla och allt ska flytta. Teknikcollege måste prioriteras. Alla elever på teknikprogrammet skall ha en egen arbetsplats och samlad arbetsdag är honnörsordet. Att man i förbifarten skadar andra och andras verksamhet kanske inte uppmärksammas – nu – men hur blir det när ett år har gått?

Till det lilla grupprummet ska särskolans verksamhet förpassas. Särskolan har redan flyttats ett antal gånger under åren. Hur kan någon som bestämmer tycka att det är rimligt att upp till 9 elever och 3 pedagoger och 12 stationära datorer ska få plats i ett litet grupprum? Skolans små grupprum planerades för 15 år sedan med 3 datorarbetsplatser och ett arbetsbord för gemensamma arbeten och diskussioner. Vi tyckte det var viktigt att rummets innehåll iordningsställdes för att stödja en pedagogik som vi ansåg skulle stödja kunskapsutvecklingen hos eleverna.

Hur kan kunskapsutvecklingen stödjas om rummet fylls till bristningsgränsen med teknik och människor som alstrar värme och som inte har nog med utrymme för att må bra? Hur kommer lärarna att må efter några månader i en sådan begränsande miljö, där varje enskild elev kräver sitt speciella för att må bra och utvecklas? Det är dags att kalla på skyddsingenjören som kan allt inom det här området.

Godkänt?

Det blir dåligt skrivet här, för nu har jag bara vänster hand brukbar. Det är väldigt hindrande, ont och oroligt. Men – förhoppningsvis ska väl det också läka ut. Det är riktigt segt i skolan nu med elever som kommer för att göra missade prov för att försöka få godkänt och kanske ännu värre med de elever som inte kommer. Så här är det alltid i slutet av läsåret. Man planerar och planerar och ändå hamnar man som ansvarig för att eleverna ska få godkänt sista veckan för det de inte gjorde före jul. Konstigt! Idag höll jag enskild lektion med en elev och erbjöd att han skulle få göra prov på torsdag – efter avslutningen! Men – han var för trött och kunde inte läsa på hemma för han fyller år idag! Gud – varför sliter jag så, när de inte vill?!

För att inte det ska räcka ska ju arbetsrummet packas ihop också - det går ju inte heller med en arm. Sommarlov - var är du?