Dagen före den ”riktiga avslutningen” är det avslutning för alla ettor och tvåor. För de flesta ettor, tror jag, att skolåret idag upplevs som något som gått väldigt fort. Nyss stod vi lärare här och hälsade dem välkomna och nu väntar sommarlov eller sommarjobb. Jo – då, det går att få sommarlov när man bara är 17 år. En elev berättar att han hade kunnat få jobb där han var på praktik, men hindret blev transporten dit och hem då han inte har körkort. Praktikplatsen ligger i Norge. Då gick han till ett företag på orten och frågade om de hade sommarjobb till honom och det hade de! Han fick jobb hela sommaren.
Vi äter smörgåstårta, sjunger ”den blomstertid” och jag fotar prickiga, högklackade skor på en fordonstjej. Snyggt och tufft! Jag får bamsekramar av byggeleven som oroat sig för min konstiga sjukdom och så försvinner alla ut i sommarvärmen. Kvar är bara all personal. Och den blir åtminstone två mindre nästa läsår, då pensionsåldern är inne för dessa två. De har jobbat länge på skolan och jag tycker det är hemskt trist när sådana nyckelpersoner i en verksamhet slutar. De innehar så mycket kunskaper och erfarenheter. Den kvinnliga läraren har betytt mycket för invandrande ungdomar, som hon nog varit mer för än bara en vanlig lärare. Den manlige läraren är skolans kavaljer med stort ”K”. Det är han som är ”Kavaljeren på Selmas herrgård” och som kan proklamera texterna så att man förflyttas tillbaka till den tid det begavs. Det är han som ser till att ärtsoppan kokas så den räcker till 80-talet lärare och att det bjuds på semlor på Selmadagen. Även om någon annan kavaljer stöter upp och för traditionerna vidare, så kommer frånvaron av hans person att märkas, liksom av den kvinnliga läraren. Jag hoppas att inte de kommer att sakna oss lika mycket, utan får ett rikt liv utanför skolans värld, där nära och kära får mer del av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar