11-årsjubileum firades i år, därför att läraren i sång, dans och teater har lite svårt med matematiken, sa presentatören. Hon trodde länge att det var 10 år i år, men så är det alltså inte. 11 år har denne lärare med entusiasm och stort kunnande lett elevgruppen fram till en föreställning som utgjort en trevlig avslutning på läsåret för oss alla. Sång, dans och teater varvas och elever med olika slags talanger får stå i centrum på den stora scenen i medborgarhuset. I år var också några hemvändare med, alltså tidigare elever som lämnat vår skola men som aldrig slutat sjunga.
Det finns alltid en scen med där eleverna gestaltar lärare. Jag är ofta med och ser det som en ära. Det är nog så att de lärare och skolledare som på något sätt blir uppmärksammade, har en möjlighet att få se sig själv spelas av en elev. Det kan vara någon speciell gest, kroppshållning, tal eller vad som helst egentligen som förknippas med personen och som känns igen för de flesta. I år fick jag hjärtat i halsgropen när föreställningen började med att en gammal tant som med möda tog sig in med rollator. Som tur är var det inte jag!
Jag kom lite senare när lärare i par skulle tävla mot varandra i kommunens försök att få trevlig och samarbetskunnig personal till ingen kostnad alls. Kommunen saknar ju alltid pengar, det vet alla. Rektorn och jag kom tvåa efter diverse besvärliga hinderbanor, där jag naturligtvis var tvungen att ha datorn med. Om jag bara hade lämnat den hemma och rektorn tagit av sig den där varma hockeyhalsduken skulle aldrig byggläraren ha vunnit!
Det är roligt för oss i publiken att ta del av föreställningen och det syns att de som är med har väldigt kul. Tyvärr fanns inte en enda pojke med i år och få elever har sökt kursen till nästa år. Faran är väl att kommunen ser besparingsmöjligheter och också det här roliga försvinner från oss. Väldigt tråkigt i så fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar