Det är en bulldozer som far fram på skolan. Alla och allt ska flytta. Teknikcollege måste prioriteras. Alla elever på teknikprogrammet skall ha en egen arbetsplats och samlad arbetsdag är honnörsordet. Att man i förbifarten skadar andra och andras verksamhet kanske inte uppmärksammas – nu – men hur blir det när ett år har gått?
Till det lilla grupprummet ska särskolans verksamhet förpassas. Särskolan har redan flyttats ett antal gånger under åren. Hur kan någon som bestämmer tycka att det är rimligt att upp till 9 elever och 3 pedagoger och 12 stationära datorer ska få plats i ett litet grupprum? Skolans små grupprum planerades för 15 år sedan med 3 datorarbetsplatser och ett arbetsbord för gemensamma arbeten och diskussioner. Vi tyckte det var viktigt att rummets innehåll iordningsställdes för att stödja en pedagogik som vi ansåg skulle stödja kunskapsutvecklingen hos eleverna.
Hur kan kunskapsutvecklingen stödjas om rummet fylls till bristningsgränsen med teknik och människor som alstrar värme och som inte har nog med utrymme för att må bra? Hur kommer lärarna att må efter några månader i en sådan begränsande miljö, där varje enskild elev kräver sitt speciella för att må bra och utvecklas? Det är dags att kalla på skyddsingenjören som kan allt inom det här området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar