Vi är igång – hurra!
Det är så roligt när eleverna kommer och man får starta upp kurserna.
En del elever är gamla bekanta som också verkar tycka att det är kul att vi startar igen. Andra är helt nya personer som man nu får chansen att lära känna under ett års arbete.
En liten datasal har ommöblerats av andra lärare som funnit placeringen av datorer längst väggarna som bästa alternativet. Då ser man ju alla skärmar. Är inte det föråldrat?
Jag har aldrig jobbat i en lokal möblerad på det sättet. Inte ens för 16 år sedan. Jag kände stor frustration över att bara se rygg och bakhuvud på eleverna….. och själv kände jag mig helt utanför, kan jag säga!
Hur 17 ska jag kunna lära mig era namn när jag aldrig får se er framifrån, frågade jag och började försöka hitta igenkänningstecken. En kille hade en vit keps som var bakvänd och en annan hade luvtröja med luvan uppdragen. Har ni alltid så, frågade jag. Kan jag lita på att ni alltid ser ut så bakifrån?
Jag vill mycket hellre se eleverna i ögonen då och då under lektionerna, bygga upp tillit till dem (de är ju trots allt 17-18 år) och inte känna att jag övervakar! Sedan tänker jag att det väl också måste vara obehagligt för eleverna att inte veta om läraren står bakom och ryggen och tittar på det man gör. Jag vet elever som tidigare sagt till mig att de inte vill att jag skall titta förrän de är färdiga. Jag både har förståelse för det och accepterar det.
Tur att jag har den långa lektionen med eleverna i min egen sal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar