Sista dagen

Sista dagen på läsåret. Lektioner till kl 9.30 och därefter handledartid med eleverna.
Jag har ett inbokat möte med specialpedagog kl 9.00 och ett EVK möte med kurator kl 9.30.

Kl 10.00 kommer jag till "mitt" program precis när musiktävligen ska sätta igång. På bordet står kaffe, festis, lussekatter och pepparkakor. Runt det långa bordet sitter eleverna, de flesta glada och alla trötta efter höstterminens många krav på dem. Nu väntar ett jullov som förhoppningsvis kan användas för att ladda batterierna.

Kl 12.00 bjuds personalen på julbord i skolans matsal. Mycket gott och väl förberett för att vi ska få den där härliga julkänslan. Alla hade en placeringskort i form av ett pepparkakshjärta med sitt namn på. Riktigt bra sätt att blanda oss lärare på.

Jag åkte bussen hem 13.30 till familjens julfirande.
Så kan en "sista-dag-på-terminen" se ut.

GOD JUL!

Medarbetarsamtal

Medarbetarsamtal med rektor nr 3 i ordningen och inget skriftligt förberett! Varje år tidigare har jag själv skrivit ned det som varit viktigt för mig att ta upp och prata om. Papperet har jag sedan lämnat kvar.

I år – inget papper. Gissa om rektorn fick det svettigt när rektorn skulle hänga med i min tankar om datoranvändning, hemsidor, arbetssätt, PIM, styrdokument, EVK, IVIK, åtgärdsprogram, organisation och pedagogiska dilemman i vardagen. Allt på 1 timme!
Jag skriver rent det sedan, sa rektorn….
Jag tror att hon behövde tid att smälta allt hon hörde.
Snart är det JUL!

God Jul-värme

Jag har saknat tvåorna som varit ute på praktik.
De är tillbaka nu, bullriga och stora! De hejar glatt när man möter dem och jag tänker; kommer årets ettor också att bli sådana efter ett år här?

En kille saktar in som om han vill något och jag frågar honom också om det är så?
- Njaaeej – jag skulle bara säga God Jul till dej!

Tack – det värmde efter denna tuffa höst!

Arbetslagsmöte - nya idéer

Inför arbetslagsmötet bad jag arbetslagsledaren att få berätta om innehållet i ettans datalektioner hittills och hur jag tänker mig fortsättningen.

Jag hade precis innan läst om en PISA-undersökning om 15-åringar i OECD-länderna. 24 % av de svenska ungdomarna har tillgång till bärbara datorer i skolan. För Norge och Finland är siffran 73 %.

Sverige är näst sist när det gäller användning av datorer i skolan till chatt, surfning för skolbruk, kommunikation med andra skolor och liknande aktiviteter. Norge och Danmark ligger i topp.

De svenska eleverna ligger på 40:e av 45 länder när det gäller elevernas självförtroende att använda mera avancerande IT-kunskaper som att skapa databaser, använda excel och liknande. Portugal ligger i topp. (Lärarnas tidning nr 19)

Nu är jag inte den som sväljer statistik helt utan att själv tänka. Kan man dra slutsatsen att elevernas lärande och kunskaper därmed har samma procenttal? Nej – det tror jag inte!

Dock kan siffrorna ge uppmärksamhet på att vi i skolan kanske inte skapar de möjligheter för eleverna att nå de digitala kompetensmålen som önskas.

Jag har i alla fall gjort det jag ensam kunnat göra i årskurs 1 för att höja IT-kunskapsnivån (och därmed också självförtroendet i att använda kunskaperna, får jag hoppas). Nu är det lärarlagets uppgift att träda in på arenan/hemsidan och hitta/skapa möjligheterna.

Lärarlaget är med på mina tankar, även om någon befarar att det nog blir ännu mer arbete. Vi ska pröva under vårterminen, då vi också ska pröva ett nytt integrerat arbetsområde med åk 1. Allt enligt kraven i de nya styrdokumenten. Sedan utvärderar vi inför nästa åk 1 och ser vilka mål vi kan nå på detta sätt. Det ska bli roligt!

Fusk eller?

Hur många sätt och medel finns det som kan användas för fusk under prov?
Jag hade skäl att fundera över detta i veckan, då jag upptäckte 4 helt identiskt lika inlämnade hmtl-dokument. Jag är till 99 % säker på att det är omöjligt för 4 personer att koda exakt lika och dessutom välja en ojämn siffra som 438 pixlar bred kolumn.

Nätverket är inte 100 %-igt låst överallt och Internets möjligheter finns ju fullt ut att tillgå och eleverna behöver ju också ha tillgång till Internet för provets uppgifter. Sedan finns ju mobiltelefonen också. Att lägga en fil någonstans i systemen där alla kan hitta och kopiera går blixtsnabbt och ytterst svårt att hinna se.

Hur kul och framför allt pedagogiskt riktigt är det att behöva ha prov med papper och penna?
Jag hörde en lärare säga att när han har prov i programmering så sker det med just papper och penna. Nu är jag där igen med min eviga fråga; när ska det hända att någon vill lära sig något för att de vill kunna något?

Hårdare närvaroregler

Rektor informerar om nya regler för rapportering till CSN.
Skolan ska rapportera när eleven är frånvarande
• mer än enstaka timmar per månad
• vid upprepade tillfällen
Praktiskt går det till så att handledarna (som från 2012 ska kallas för mentorer) lämnar underlag till kanslisten. Hon skickar sedan in anmälan till CSN. CSN skickar brev till vårdnadshavararen som har 6 dagar på sig för att överklaga. Därefter dras studiestödet.

Många, många elever kommer att drabbas på vår skola, och jag undrar om reglerna kommer att leda till högre närvaro? Kommer, i sin tur, den högre närvaron leda till bättre resultat?
Ja – egentligen är det ju logiskt att tro, men jag är inte alldeles säker på det. Det måste finnas en lust och vilja att lära den tid man närvarar och det kanske inte följer med per automatik.

EVK

Elevvårdskonferens betyder det.

När vi märker att elever halkar efter, så måste rektor kalla till en sådan.
Det kan vara risk för tre eller fler IG och det kan vara mycket frånvaro t ex.
Vi lärare är skyldiga att rapportera till rektor när vi uppmärksammar sådant här.
Oftast blir det efter att alla lärare rapporterat in omdömen och vi har haft utvecklingssamtal med eleverna. Nästa vecka har jag 3 EVK, där jag, rektor, kurator, berörd elev och, för ett av samtalen, också förälder sitter ned och försöker reda ut hur vi på olika sätt kan hjälpa/stödja eleven.

Det här är fina ungdomar och som kanske bara inte orkar med alla krav i skolan, just nu. Det kommer att ordna sig för dom!

Tjuvarnas skola

Tjuvarnas jul

Det är namnet på årets julkalender. Får man tjuva? Va! - Är det aldrig tillåtet att tjuva?
Det är frågor som ställs av det lilla barnet i filmen.

Tjuvarnas skola

Får man tjuva från skolan? Ja, tydligen!
Jag ser på programmet Världens bästa skitskola, men måste stänga av TV´n efter halva tiden, för jag berörs illa. Återigen har marknaden fått visa sin karaktär. Vinst, vinst, pengar, pengar, rik, rik. Pengar som kommuner har bestämt ska gå till skola och lärande, ska självklart också gå till skola och lärande. Inte ner i någons ficka!

Skolan är samhällets viktigaste arena för skolning av framtida samhällsmedborgare. Just på denna arena kan vi inte blanda ihop individ och marknad. Det är ingen plats som är lämplig att tjäna pengar på! Det är kunskap som ska tjänas!

PIM-info

Igår lockade jag 22 lärare att anmäla sig för att följa på PIM. Jag hade gjort anmälningskort och lagt på varje stol, sedan visade jag min lilla film och sist utvalda bilder från Skolverkets informationsmaterial. Den nya stora filmduken fick jag äran att inviga, stolarna var på plats och ljudet fungerade. Allt var riktigt perfekt ordnat. Det är viktigt för strul kan verkligen sätta krokbent för de bästa föredrag.

Det blev ett riktigt bra resultat, som jag är så nöjd med! Jag hade ju sagt från början att jag behövde 25 platser till gymnasiet, men det var ingen som trodde på, så jag fick 15. Nu ska vi se om jag i alla fall lyckas få 20, för jag tänker inte säga till någon lärare att de tyvärr inte får vara med, utan vänta till 2013. Så kan man ju inte göra! 1 icke-pedagog och 1 icke-tillsvidarelärare hade anmält sig så därför blir det 20 – jämnt och bra!

Jag ska verkligen göra mitt bästa för att alla lärare som anmält sig ska känna att det är riktigt roligt och givande att få vara med PIM!

Julkalender

Jag missade julkalendern i morse. Jag frågade mina treor vid första lektionen om någon sett dagens avsnitt och det hade 1 kille och 1 tjej gjort. Ingen mer.
- Men – det finns nog på svtplay.se sa tjejen som redan sett det.

Jag sökte fram det, släckte ljuset, drog ned gardinerna och satte på högtalarljudet. Videoprojektorn var redan igång eftersom vi tittat på hur långt varje grupp kommit i sitt arbete med hemsidor. Jag sa ingenting på hela tiden som jag förberedde visningen och hade ingen aning om hur eleverna skulle reagera.

Tjuvarnas jul visades på väggen, det blev alldeles tyst och där satt vi, allihopa i en datasal, andäktiga och följde den första avsnittet av julkalendern tillsammans. Klockan var 8.45 på morgonen och eleverna är 18 år. Det var riktigt stort!

PIM-tårta

Imorgon ska jag bjuda på PIM-tårta. Det gäller att göra kollegorna positivt inställda till modeordet. På måndag ska jag informera lärarna om kommunens PIM-satsning. Jag har fått uppdraget av förvaltningschefen. Det är ju egentligen en rektorsuppgift, men jag skall göra mitt bästa för att klara av det. Jag tycker det ska bli roligt och jag hoppas att jag skall kunna inspirera några att vilja börja i pilotgruppen. Jag skall försöka hinna med en del förberedelser imorgon för mitt lilla framförande. Jag har idéer om att skapa någon sorts PIM-lappar också att lägga på stolarna.

PIM-examination

Idag PIM-examinerades jag. 5 kommuner satt i videokonferens med Skolverket och våra arbeten diskuterades. Jag fanns inte med i listan över personer som lämnat in arbetet och som skulle examineras! Inte nog med – min rektor hade inte informerat personalen om PIM och följaktligen var inga lärare anmälda. Inte nog med det – en lärare från en annan kommun frågade hur man skulle få gymnasielärare intresserade och det ”var en svår fråga att svara på”, sa examinatorn från Skolverket.

Gissa om jag funderade över om jag verkligen hade hamnat på rätt plats och skulle göra det här!

Nåväl – allt slutade väl. Skolverket hittade mina filer, jag fick uppdraget att själv informera lärarna och hitta intressenter och strax efter videokonferensen ramlade ett personligt mail in att jag var godkänd som examinator. Mina arbeten hade oturligt nog legat i ”fel” mapp!

Livet ska förstås vara lite spännande, precis som min film, som länken snart kommer till. Ska bara hitta den själv därute i cybern.

Ny skollag

Rektor kallade till möte om värdegrunden.
Nya skollagen kräver att vi ser till att det råder trygghet och studiero i skolan.
Vi kan använda oss av utvisning ur klassrummet, kvarsittning, utredning och skriftlig anmärkning för elev som stör andra. Vi får ta störande föremål och se till att ingen kränkande behandling förekommer.
Säkert kommer Skolverket och kollar upp oss så vi sköter oss!

Ja, det blev väl inte något mer sagt om detta – en lag är ju till för att följas.

Desto mer diskuterades lärarnas känsla av trygghet och gemenskap i kollegiet, vilket är en förutsättning för att kunna möta alla krav. Vågar vi säga att vi misslyckas eller har problem till kollegor? Jag tror att alla vågar det – men tänk om jag har fel?

Arbetsmiljö

En lärare är nu sjukskriven. Arbetet blir allt tyngre. Arbetsuppgifterna ökar, eleverna har inte tillräckliga förkunskaper och/eller saknar motivation till gymnasiestudier, elevgrupperna blir större och kraven på lärare att lyckas driva elever till godkänt ökar.

När varje dag är lika krävande och ingenstans finns en lucka för återhämtning att hitta – då blir det svårt att hålla sig på banan. Kommer vi att få se fler ambitiösa lärare gå samma väg?

Respekt

Det är så mycket bråk på biblioteket i den lilla staden, att polis måste tillkallas, läste jag i tidningen. Det är mellan 10-15 ungdomar i 15-16-årsåldern som är ”högljudda, drar runt möbler, åker skateboard, lägger upp skorna i soffor och fåtöljer samt skräpar ner”.

Ingen bryr sig när bibliotekarierna säger till. Återstår att kalla på polis för avhysning.

Hörde också en man berätta att när han besökte en grundskola så såg han en elev hämta sin jacka från en krok. Över elevens jacka hängde en annan elevs jacka. Den kastade han då på golvet. Han blev förstås tillsagd av den vuxna personen att hänga upp jackan som han slängt på golvet. Eleven tittade då bara oförstående på den vuxne och gick därifrån. Eleven gick i årskurs 2 på grundskolan!

Är det ett biblioteksproblem och ett skolproblem? Eller är det ett samhällsproblem? Har respekten för vuxna försvunnit? I någon mån behövs väl den även i vårt ”moderna” samhälle?

Nya skolregler

Läser i tidningen att nya regler om skolk skall börja gälla från årsskiftet. Idag kan elever vara frånvarande upp till 20 % innan studiebidraget dras in. Från årsskiftet räcker det att eleverna är frånvarande några timmar vid upprepade tillfällen.

De här nya reglerna upprättas därför att man tror att det ska förebygga skolk. I samma artikel skriver man att erfarenhetsmässigt vet man att hälften av skolkare inte kommer tillbaka till aktiva studier efter att ha fått sitt studiebidrag indraget!

För mig stämmer inte den här ekvationen alls. Vill regeringen få bort elever från skolan? Vill man inte ha som mål att alla elever ska gå i gymnasieskolan?

Problemet med det ökade skolket i skolan har en mycket allvarligare grund, än att det ska gå att ”hota” bort det. Jag har förut skrivit om spelmissbruk, men det är nog inte det enda dåliga som följt med vårt moderna samhälle. Barnen och ungdomarna är ju bara produkter av det samhälle som vi har skapat och jag kan inte se att bestraffningar i form av indraget studiebidrag och kanske påföljande avhopp från skolan är lösningar på problemet.

Jag blir naturligtvis också frustrerad över elever som skolkar och ställer till massor med extra arbete för oss lärare, men jag kan också uppmärksamma att många av de här ungdomarna har en mer problemfylld tillvaro än man skulle önska något barn eller ungdom.

Spelande påverkar

Tre elever som spelar allt för mycket, har jag pratat med den här veckan. Jag är inte kurator och jag är inte skolsköterska – jag är en lärare som ser och undrar!

Elev, åk 1
- Du har inte gjort det du ska göra den här lektionen.
- Nej, jag orkar inte!
- Har du inte sovit i natt?
- Nej, jag kan inte sova på natten!

Elev, åk 2
- Du är inte i skolan på måndagar – varför?
- Jag orkar inte upp då?
- Spelar du?
- Ja
- När slutar du spela?
- Vid 2 så där och sen somnar jag inte förrän vid 4.

Elev, åk 3
- I flera kurser varnas det för IG – varför gör du inte det du ska?
- Jag orkar inte!
- Spelar du?
- Ja och sen orkar jag inte gå upp.

Jag uppfattar det som att spelandet har blivit ett allt större problem för allt fler ungdomar. Forskare har hävdat att spel utgör ingen fara, dvs ingen blir mer våldsbenägen efter att ha spelat Counter Strike t ex. Nej, men tänk om det finns andra faror som att spelandet påverkar möjligheterna till god sömn som är så viktig för återhämtning. Jag känner oro för utvecklingen.

diskussionsforum

Jag har själv lyckats med att delta under själva diskussionen i endast en av de sju diskussionsgrupperna som nu är igång.

Syftet är få alla att delta, tänka efter vad man själv kan, vet och tycker om något samt ta del av andras inlägg. Jag behöver ha ett aktivt deltagande, i alla fall i momentet när jag skall lära dem använda forumet.

Mina kommentarer kan vara;
Hur menar du nu?
Vad betyder det ordet för dig?
Kan du förklara ytterligare för jag förstår inte?

Det gäller att driva eleverna lite längre än till första sekundtanken. För det behövs att de är närvarande i det vi gör just nu. Jag vill inte att de ska ha fokus på spel eller facebook.

Som sagt, en grupp bestående av endast 10 elever har jag lyckats få med på ”tåget”.
Det finns också en grupp som efter två tillfällen inte har skrivit något seriöst, utan bara ”lustigheter”. De andra grupperna ligger mittemellan seriöst och lustigt.

Jag vet ju sedan tidigare att forum måste användas några veckor innan man får ordning på diskussionerna. Det är dock frustrerande när man får kämpa så hårt för att få det att fungera. Jag inbillar mig att det vore lättare om man faktiskt var ett lärarlag kring både tanken och det praktiska arbetet. Jag måste lösa hur jag skall nå dit.

Respekt

Usch vad tråkigt det är när man måste bli arg på eleverna.
När lektionerna börjar och jag kommer in i datasalen, har det alltid i alla år varit så att eleverna som sitter där loggar ut, reser sig och går ut. Jag har inte ens behövt säga något. Jag har pratat med stolthet om det här för alla som velat lyssna, för det säger mycket om skolans kultur och elevernas anpassning till vår skolkultur.

Så är det inte längre. Inte ens när jag säger till att de som inte ska ha lektion nu skall gå ut ur salen, gör de inte det. Idag stängde jag helt enkelt av datorerna där det spelades Counter Strike för fullt, därför att jag skulle hinna med att ha min lektion med de som skulle ha lektion.

Det är inget roligt att behöva jobba så. Det är heller inte mitt sätt att vilja arbeta.

Djävla admin!

Dagen började med att jag fick bli måltavla för en irritation som redan föregående dag uppstått, när eleven blev hindrad att göra vad han ville med skoldatorn pga ”admin”.

Eleven hade fått låna en skoldator för att kunna klara av skolarbetet i skolan. Han fick också lov att ta hem den och ”använda den till precis vad han ville” , som han påstod att specialpedagogen sagt. Och – nu när han kom hem gick det inte att ladda ned spel från Internet pga av denne förb-de ”admin”…och vem är det!?

När jag väl lyckats få en bild av det hela, förklarade jag att skolans dator är till för skolarbete – endast! Det gäller i skolan och det gäller när man lånar med den hem. Det är inte tillåtet att själv lägga in program och det är IT-enheten som har det slutliga beslutsrätten hur dator och nätverk ska hanteras säkerhetsmässigt.

- Va f-n då går jag till rektorn.
- Det är inte rektor som bestämmer det här.

En kvart senare såg jag ryggen på eleven när han bestämt stegade in till rektorn. Sen vet jag förstås inte mer.

Innan klockan var 8 och den egentliga skoldagen skulle börja, hade jag fått stått måltavla för en elevs aggression. Vart har respekten för lärare och andra vuxna tagit vägen? Och … den digitala kompetensen … ja, den är på F-nivå.

Arbetsmässigt så är det bara att bita ihop och samla sig till dagens första lektion.

wikispaces.com

Jag har nu startat upp hemsidor åt 5 klasser. Jag har två klasser kvar. Jag har gjort det tidigare år, men har nu hittat en tjänst som är smidigare att använda; wikispaces.com. Jag har den här gången valt att låta sidorna vara synliga för alla, men skrivbara endast för den specielle hemsidegruppen som äger sidan. Det finns fördelar och det finns nackdelar eller risker med detta. Men på något sätt måste jag försöka att nå fram med kunskaper och beteenden på nätet och då får jag ta risker. Kanske jag något kan påverka dåliga beteenden på nätet men ibland får jag känslan av att det endast är skolan som har ansvar för detta?

Elevgrupperna är skiftande och en del grupper har mycket att önska när det gäller beteende i både den reella världen och följaktligen då också i den digitala världen. Det är fyra veckor kvar till jul och de grupper som jag inte lyckas få ordning på till dess, har jag bestämt mig för att ta bort hemsidan för. Övriga gruppers sidor hoppas jag kunna lämna över det mesta av skötseln av till karaktärsämneslärarna. Det vore riktigt roligt att få se någon klass bygga upp en hemsida som stödjer deras skolarbeten i alla kurser och att jag kunde lyckas med att få många lärare engagerade i arbetet. 6 lärare har jag hittills bjudit in att delta och 1 har visat intresse och engagemang Vi får se – nu är jag ute på oprövade stigar igen – men kanske skolan nu är mogen att hoppa på möjligheten som ges. Om jag nu inte ”hängs” före det pga sidors innehåll!

Omdöme24

I programmet Omdöme24 skriver vi in omdömen om alla elever vi har i någon kurs. Inlämnandet är klart för höstterminen nu och jag har tagit fram sammanfattning för en grupp om 7 elever. Ingen av dem är utan anmärkning. Alla har någon kurs där de riskerar att få IG. Som mest finns risk för IG i fem kurser.

Alla riskerar t ex att få IG i kursen Samhällskunskap A. Från min point of view handlar det om en grundkunskap som självklart alla behöver ha som lever i vårt samhälle. Och – varför i hela friden är man som ung inte intresserad av att bli en samhällsmedborgare med grundkunskaper om världen? Det är inte bra för varken individen, samhället eller demokratin!

Skolk

Lektion måndag 13.30-15-15. 14 elever går kursen och 4 är närvarade idag.
Om orsaken inte beror på veckodag och tid på dagen, så är väl jag orsaken som håller så tråkiga lektioner att eleverna inte vill komma – eller?

Men – kursen har en kursplan med tillhörande betygskriterier som jag måste följa och jag tycker att jag befinner mig bland vuxna eller nästan vuxna individer som inom en snar framtid ska stå på egna ben.

Varför skolkar eleverna?
1. Av trötthet
2. Av hunger
3. Av spelbehov
4. Av ointresse
5. Av tristess
6. ?

Någonstans bland alternativen ligger nog sanningen. Frågan är nu hur länge läraren orkar vara positiv, motiverande och repeterande. Det är 6 veckor kvar till jul och då ska mer än halva kursen vara klar.

Omdöme och prov

Imorgon är sista dagen för att fylla i omdömen på eleverna. Jag är inte klar med det. Jag måste hinna bedöma proven i Webbdesignkursen först. Bara för att jag inte gjorde det under lovdagarna förra veckan , så ligger jag nu efter. Eleverna hade som uppgift att skapa en sajt om några av mig utvalda seriefigurer. De hade två lektionstillfällen på sig (onsdag + torsdag), vilket gav dem möjlighet att fundera över arbetet i mellantiden. Allt det praktiska arbetet skulle dock göras under lektionstiden och de fick använda läroboken. Jag upplever att upplägget fungerade bra. Detta slags praktiska arbete kräver att man får tid att tänka och en för eleven känd bok får funktionen ”uppslagsverk” ifall man tappar minne, vilket inte alls är ovanligt när man har prov.

Vi är klara med html-delen av kursen och idag visade jag dem webbstjärnan.se. Det är en riktigt bra resurs. Det kommer att bli bra att bryta av kodningen med lite mallar. Eleverna väljer att arbeta med Wordpress eller Joomla, beroende på vad de vill skapa för slags hemsida. De kommer att arbeta 2-3 elever tillsammans. Min uppfattning är att det generar mer kunskap och också oftast är roligare än att arbeta ensam. Veckorna fram till jul kommer att bli riktigt kreativa och roliga i den här kursen!

Hägsle och livrem..

Idag stötte jag på ett konstigt fel. På skolans bärbara datorer är det Win7 och Office 2003 och där hade eleven arbetat två gånger för ett par veckor sedan. I datasalen med de stationära datorerna har vi Win7 och Office 2010. Där var eleven idag och kunde inte öppna sina filer. Word-filerna hade blivit .tmp-filer. Eleven var 100 % säker på att han gjort rätt när han sparade för några veckor sedan och han hade ju dessutom öppnat en sparad fil och fortsatt jobba på den!

Om det nu varit 1 elev som visat på problemet, så kanske jag hade låtit det passera och ändå funderat över om inte eleven själv gjort något fel. Men – det visade sig vara två elever i samma grupp med samma problem! Nu var det helt klart dags att kalla på hjälp från IT-enheten.

Den tekniker som kom, blev inte heller klok över vad som hänt och under tiden han jobbade förlorade den bärbara datorn kontakt med nätet. När den sedan hade kontakt med nätet igen, gick det ändå inte att ansluta hemkatalogerna. Han tog med sig problemet för fortsatt diskussion med andra tekniker.

Någonstans i kommunikationen mellan den bärbara datorn och nätverkets koppling till elevernas hemkataloger har det uppstått kommunikationsproblem. Det tråkiga är att eleverna i så fall inte märkt det, när han sparat. 2 lektioners historiearbete om Hitler är borta. Det är inte roligt när man är en åk-2-elev på ett yrkesprogram och inte har varken historia eller datorer som sina favoritämnen!

Hoppas jag kan få reda på vad som felat – för ingen vill att det ska hända igen. Historeläraren sa att de bör spara i hemkatalog, på USB och skicka filen till sig själv via e-posten. Jag sa att så kan man ju inte praktiskt arbeta, utan man måste ju lita på att systemet fungerar.

wikispaces.com

För några veckor sedan lyssnade jag till lärare på omvårdnadsprogrammet som såg problem med att eleverna inte lärde sig förstå alla de faktaord som finns inom yrket. De vill helt enkelt inte plugga (läsa för att lära och förstå) denna slags teori. Det gör att resultat på prov inte når G-nivå. Det gör ju också att de faktiskt blir mindre professionella. Varje yrke har ju sitt speciella språk.

Jag funderade på hur jag skulle kunna stödja både elever och lärare i detta arbete och uppmärksammade tips på www.multimedibyrån.skolverket.se. Det finns en gratistjänst, wikispaces.com, där man som grupp kan jobba tillsammans på en hemsida.

Jag startade upp VO1.wikispaces.com och bjöd in alla 16 eleverna och 2 lärare via e-post. Det gick förvånansvärt lätt. Alla övriga liknande tjänster som jag prövat på, har krånglat en hel del innan alla inbjudna lyckats bli medlemmar. Men här flöt allt bara på!

Efter att ha rådfrågat karaktärsämneslärare skapade jag tre kategorier; omvårdnad, sjukvård och rehabilitering.

Nu har eleverna börjat skriva in faktaord som de kommer i kontakt med på lektioner eller på praktiken och skriver en förklaring till orden. Min tanke är karaktärsämneslärarna också ska gå in på hemsidan och läsa och ”rätta till”/kommentera det eleverna skriver så att eleverna lär sig mer och mer. Jag tänker att man på detta sätt lär sig förklara ord på ett djupare och bättre sätt än vad de kan idag.

Jag började alltså lite försiktigt idag och jag hoppas att det här ska utvecklas till något riktigt positivt för både eleverna och berörda lärare. Om du som läser vill se vad vi gör, så be om medlemskap.

Kunskap utan betyg

Så är vi igång igen efter höstlovsdagarna.
Det är nu knappt 7 veckor kvar till jul. Det är en hysterisk arbetstid som väntar oss. Omdömen ska skrivas in denna vecka över alla elever man själv har i någon kurs. De lärare som har ettor måste ”omdöma” enligt nya betygsystemet. Det är verkligen inte lätt. Den unga läraren berättade för mig om alla de svårigheter som uppstår när man läser betygskriterierna och samtidigt försöker tyda de betyg som inte har utskrivna kriterier, utan finns där någonstans ”mittemellan”. Hur kunde det finnas någon enda lärare som trodde det skulle bli lättare att sätta betyg ju fler siffror/bokstäver man har tillgång till?! Jag är glad för att jag inte har någon etta att sätta betyg på. Jag undervisar ju bara för kunskapens skull!

Jag har över 100 årskurs ettor och undervisar i datorkunskap enbart för kunskapens skull! Inte för poäng och inte för betyg! Egentligen är det en utopi. Jag känner stort krav på mig att förvalta denna unika möjlighet väl. Flera gånger varje dag måste jag diskutera detta ovanliga med elever och försöka få dem se att det kan finnas värden i kunskaper även utan siffror eller bokstäver på ett papper. Bara denna sorts ”kunskapsprat” med elever är guld värd, tycker jag. Och ... jag har oändliga möjligheter att välja kunskapsområden, verktyg och metoder! Inte ett enda styrdokument finns.

PIM-tid

Jag blev utvald till PIM-examinator. Det fick till följd att mina åsikter efterfrågas. Det känns nytt och lite konstigt faktiskt!

Hur ska lärare och skolledare få tid att genomföra sina PIM-studier? Det är mycket nu i skolans värld. Vi har nya styrdokument och nytt betygsystem som vi måste arbeta med. Jag kan tänka att det svårare för lärare att göra omprioriteringar av arbetstiden ju lägre stadier man arbetar på. Små barn går ju inte att lämna ens för någon minut.

När man genomför PIM behöver man få sitta ostört åtminstone 1 h åt gången. När man håller på med lektionerna och övningarna bör man få koncentrera sig på det man gör så att man lär sig.

Jag tänker att tiden behöver schemaläggas så den finns där varje vecka. Då syns det när personalen går sin PIM-utbildning och att det är något viktigt som måste göras.

Det är roligt att både får lära sig hantera nya program, resurser och ny teknik, vilket är en del av den digitala kompetensen som vi måste besitta, enligt våra nya styrdokument.

Det ska vara roligt att gå den här utbildningen! Inte en belastning! Därför är nödvändigt att både pedagoger och skolledare känner att det finns tid avsatt för att de ska kunna klara målen.

Egentligen skulle jag ha önska att när alla pedagoger och skolledare i ett arbetslag blivit PIM-certifierade skulle de få ett antal läsplattor att använda tillsammans med sina elever. Men det är väl en önskan som ligger på en sådan fantasinivå att det skulle kännas fånigt att nämna. Kommunen har ju inga pengar och som vanligt är det köpstopp när november månad kommer. Hm – jag kanske ska föra fram det i alla fall – det kanske finns någon som vill sponsra oss?

Studiedag

Entreprenöriellt lärande var temat för dagen och närvaron obligatorisk.

Det startade med att vi lärare fick veta att entreprenöriellt lärande inte är det samma som att driva UF. Varför tar man då en föreläsare som är själva sinnebilden för UF och företagande? Varför får vi ägna eftermiddagen åt att leka UF? Jag ser detta som exempel på när man säger en sak, men menar en annan. Nu är det inte helt enkelt att lura en hel lärarkår.

Tänk så mycket bättre dagen kunde ha blivit om man haft en föreläsare som i hjärtat hade haft som syfte att vilja penetrera och förstå modeordet ”entreprenöriellt lärande i skolan”. Följt av diskussioner kring skolans möjlighet att uppfylla kraven.

Själva ordet kommer ju från företagsvärlden, såsom många andra ord också gör i vår marknadsekonomiskt präglade samhälle. Jag tänker att det vore bra mycket bättre att välja ett ord som är lätt att förstå ur ett lärandeperspektiv och inte ett ord som man behöver en hel studiedag för att förklara – eller ”så frö” till att förstå det, som föreläsaren sa att han gjorde.

Var det någon som blev klokare efter studiedagen? Jag tror inte det. Jag tror att det finns de som blev än mer förvirrade av både föreläsningen och leken på eftermiddagen.

Nu känner jag mig riktigt grinig igen och jag blir också riktigt sur på mig själv som inte verbalt tar upp kampen för det jag tror på när jag sitter som åhörare! Efteråt vet jag precis hur jag skulle ha agerat och vad jag skulle ha fört fram – men det är så dags då.

Klart!

Öppet Hus är slut för den här gången.
Skönt, tycker jag. Jag vill åka hem och ta helg!

Folk har kommit och gått i en lugn takt. Det enda pulshöjande har varit teknisternas tävling i brobyggande och sedan testen av hur mycket tyngd bron höll för. God soppa och god äppelkaka serverades i matsalen!

Jag var tillsammans med el/data-killarna som JAVA-programmerade. Som vanligt var intresset för arbeten vid datorn lågt bland besökarna.

Eleverna har lov nu, men vi ska upp i ottan igen på måndag för att lära mer.

Ljud in och ut

Idag har jag lyckats att göra PIM-filmen klar.
Det har varit så mycket krångel med ljudet, så om jag inte varit helt tvungen att klara av detta hade jag gett upp. Det är så det ofta är i den stressiga arbetsmiljö som skolan utgör. Man har inte tid att i timtal försöka få tekniken att fungera. Jag förstår fortfarande inte varför det har krånglat så. Det verkar bara vara slumpen som avgör om det ska gå att spela in med mikrofon eller inte.

Nu är i alla fall min film bestående av 13 bilder från skolan klar. Jag har varvat sanning och saga och där finns allt från Selma och hennes kavaljerer med till Karl den XII och hans magasin. Jag kanske lägger ut filmen här efter examinationen. Jag tycker den blev bra och jag tycker det var roligt att lära mig programmet. Jag hoppas det ska bli mindre krångel med ljudet när alla övriga lärare ska göra sina filmer.

Öppet Hus

Det är "Öppet hus" på skolan på lördag. Jag frågar ettorna om deras föräldrar kommer på besök då.
- Nej, nej – det får de inte!
Men – vem är det då vi har öppet hus för, tänker jag, om inte föräldrar och andra anhöriga får komma.

Jag säger till alla föräldrar; kom till skolan om ni har möjlighet och visa intresse för barnens vardag. Det kommer att bidra till att ni lättare kan diskutera skolan, lärare och lärande med barnen.
Och – innerst inne vill nog varje elev att någon anhörig ska komma. Det ska vara viktigt med skolan!

Känd, rik och snygg

Snygga killar smygfotas när de åker tunnelbana och hamnar sedan på facebooksida där de betygsätts utifrån sitt utseende, kan jag läsa i tidningen idag. De som står för sajten menar sig ha bl a politiska motiv som handlar om könsroller.

Nja, en större anledning, tror jag, kan nog vara den egna vinningen som att kanske bli en mediakändis. För mig uppvisar också personerna som handhar sajten en saknad digital kompetens. Vad gör man på Internet och vad gör man inte? Det verkar ha uppstått en slags berusningseffekt av all teknik som finns överallt att tillgå för alla. Använd, använd, använd hela tiden, överallt och till allt. Det är viktigt att vara med, synas och bli känd och bli rik och vara snygg förstås!

Var har omtanken och medkänslan om andra tagit vägen? För inte kan väl flertalet killar tycka att det ok att bli smygfotade och utlagda?

PIM

29 november skall vi tre personer som utvalts till att bli examinatorer i kommunen examineras. Före det ska vi ha gått igenom utbildningsmaterialet, gjort ett godkänt teoriprov och 3 praktiska provuppgifter. Jag är klar med teoriprov, uppgift 1 och uppgift 2. Uppgift 3 krånglar. När det handlar om ljud in och ljud ut, då vill det gärna krångla!

Stillbilder ska sättas ihop till en filmfrekvens och både musik och prat ska finnas till bilderna. Jag tycker det är riktigt roligt att lära mig hantera, det för mig, nya programmet Photo Story. Mycket tid har jag dock ägnat åt mitt prat via en mikrofon….och inte hörs jag inte… Jo, då, jag har försökt ta hjälp av IT-avdelnings kunniga personal, men nej och nej och nej… möjligtvis kan man höra mig långt, långt borta. Kanske musiken ligger ovanpå pratet på något sätt, säger jag för mig själv?

Min bästa kollega på el-programmet kommer och försöker hjälpa mig; men är det inte något fel på mikrofonen tro? Jag hämtade en annan av samma sort = nej! Jag hämtade en tredje, en helt annan sort och nu – och - min röst skriker ut i rummet. På torsdag ska jag försöka spela in igen med den tredje mikrofonen och kanske, kanske kan jag få även den tredje uppgiften klar då!

Jag påminner mig själv om vad jag säger till eleverna; det är av allt krångel du lär dig mest!

Utbildningsminister Rask

Skolan bedöms utifrån korta perspektiv och fokuserar på den första baskunskapen; läsa, skriva och räkna.

Om man istället analyserade våra 30-35-åringar som gick i skolan för 10-15 år sedan utifrån ett frågebatteri som;

- Har de relevant kompetens?
- Bidrar de till samhällets utveckling?
- Kan de hantera digitaliseringen?
- Klarar de av globaliseringen?
- Är de innovativa?
- Tänker de kreativt?
- Har de förmåga att lösa problem?
- Tar de egna initiativ?
- Kan de arbeta tillsammans?
- Tänker de solidariskt?
- Finns det en empati?

Detta är frågor som stämmer väl överens med vad Svenskt Näringsliv kommit fram till behövs hos framtidens medarbetare.

Svarar du ”ja” på de flesta av ovanstående frågor?

Jag ser gärna att Stig Roland Rask blir vår näste utbildningsminister. Det är från hans artikel i diu nr 5 som jag skrivit min text och jag tycker att han höjer blicken för att vidga vyerna.

http://www.svensktnaringsliv.se/material/rapporter/foretagens-kompetensbehov-en-utmaning-for-sverige_963.html

Talesätt

- Man får helt enkelt ha sunt förnuft, sa jag.

- Vad betyder det att ha sunt förnuft?

Vi diskuterade säkerhet på Internet utifrån en film vi såg förra veckan. Uttrycket fanns med i filmen när den tog upp sociala medier som Facebook. Vad lägger man ut och vad lägger man inte ut om sig själv och om andra?

3 av 4 elever hade hört uttrycket men de tyckte det var ganska svårt att förklara det i ord.
1 elev, som är ny i Sverige, hade aldrig hört uttryckte och hade ingen aning om vad det betyder.

Jag tänker att hur lätt är det inte att prata på med ord och uttryck som man själv ser som alldeles vardagliga och lätta att förstå, men som eleverna som lyssnar inte vet betydelsen av.

Teater

Idag var alla ettor bjudna på teater. Det var Västanås teater som spelade Ormstunga i ett litet mongoliskt nomadtält. 100 personer satt tätt, tätt i en cirkel runt det ytterst lilla golvet i mitten där två aktörer gestaltade de olika rollfigurerna i den 1000 år gamla isländska sagan. Ormstunga är mannen som under tre-fyra år besöker ett antal kungariken i syfte att bevisa att han förtjänar att få den sköna Helga.

Det är näst intill magisk stämning i det lilla tältet där vi sitter trångt, trångt. Under 60 minuter rör sig 100 par ögon från den ena skådespelaren till den andre. Ingen stör föreställningen på något sätt. Jag har aldrig upplevt en så till 100 % fokuserad publik som består av 16-åriga, mestadels killar. Det är helt magiskt!

Vi lärare är helt upprymda när vi kommer tillbaks till skolan. Och stolta. Nu har jag fått en idé, säger jag. Hädanefter ska vi lärare sätta upp teaterpjäser om det vi vill att eleverna ska lära sig och spela upp det inför dem på skolans torg.

http://www.vastanateater.se/index.php/sv/ormstunga

Tangentbordskunskap

Idag var vi fyra vuxna inne i en klass med 16 elever. De skulle skriva lite i Word om ett besök på skolan av en berömd streetracingförare. Deras lärare hade formulerat 3 frågor på ett papper som stöd för deras skrivande. Att skriva på svenska är svårt, att skriva på engelska är svårare, att skriva är onödigt och sker i många fall under stora protester.

Vi stöttar, vi pushar, vi hjälper, vi dämpar ned de högljudda, vi svarar på frågor, vi tipsar om finesser i Word, en av oss sitter till och med och skriver åt en elev, vi gör allt för att få varje elev att åtminstone ha en fil att spara. Efter en timme känner vi oss som efter ett det tuffaste Friskis och Svettis-passet.

När många elever samlas i en grupp där de flesta verkar ha tappat lusten att lära eller inte ser några vinster med att lära, då har läraren ett gigantiskt arbete framför sig. Nästa vecka ska vi försöka att dela gruppen till två salar, så det åtminstone kan bli lite mer studiero, säger vi.

Det är inte roligt för lärarna som försöker hitta ämnesövergripande arbeten som både ska intressera och leda till mer kunskap i flera ämnen, när eleverna har det här motståndet till att skriva.

Jag vet att jag för ett par år sedan skrev om min oro för de elever som har liten skrivvana och därmed svårt att hitta på tangentbordet. Efter vad jag ser när jag iakttar eleverna så är okunskap i att hantera tangentbordet ett hinder. Att endast skriva med en finger på en hand och leta efter bokstäverna kan inte vara roligt. Bredvid denne ”enfingrade” elev kan det sitta en elev som skriver utan att se på tangenterna. Det är väldigt stora skillnader i förutsättningar för att lyckas. Det kan också vara en anledning till att man bara tycker det är ”skit” att skriva.

Om vi tror att det även i nära framtid kommer att användas tangentbord, så är det nödvändigt att barn får lära sig skriva redan i de första skolåren.

Arbetsmiljön

Jag läser i tidskriften diu (datorn i utbildningen) att arbetsmiljön för eleverna i de svenska skolorna är dålig, då det saknas studieplatser. 29 % av alla gymnasieelever har heller inte direkt tillgång till dator i skolan. Det är nödvändigt med ändamålsenliga lokaler och verktyg speciellt för elever som inte får studiero hemma, står det.

Jag tänker på vår fina skola som byggdes i den nya andan redan för 16 år sedan. Där fanns 3 studieceller, 2 mindre rum med 5 resp 3 datorer, 1 konferensrum och en mindre datasal med 8 datorer. Allt detta är borta från och med nuvarande läsår. 3 ytterligare program har stuvats in i lokalerna, på bekostnad av alla små rum för studier, studiero och elevdatorer.

Det är ekonomin som har tagit makten över en arbetsmiljö som gagnat studiero och lärande.
Det är både sorgligt och förstås roligt att läsa om alla andra skolor som byggs idag i Sverige med samma glöd och framåtanda som vi hade då i mitten av 1990-talet. Vi var först då, tänker jag trotsigt!

Pampig skola

Jag läser om hur man gjorde inför bygget av en ny gymnasieskola någonstans i Sverige.
En etnolog intervjuade eleverna för att ta reda på vad som kännetecknade en attraktiv gymnasieskola.

OBS! Läs inte vidare nu utan tänk efter vad du tror att eleverna svarade.

Entrén är viktigaste – den ska spegla det som skolan vill uppnå!
Det ska vara en stor och öppen ingång med en pampig trappa. Byggnaden ska vara pampig så att man känner sig viktig!

Vi som är gamla har väl alla gått i sådana skolor eller hur? Jag kommer inte ihåg om jag kände mig särskilt viktig, men det är var ju viktigt att gå i skola och prestera det bästa man kunde.

Sedan skulle trappor bort och skolorna blev plattare och så signalerar det – mindre viktigt! Är det så tro! Jag har aldrig tänkt på detta förut.

Digitaliseringen av skolan

Jag har precis läst klart Jan Hyléns bok Digitaliseringen av skolan. Det är 100 sidor som rakt upp och ner beskriver informationsteknikens inträde och digitaliseringen av skolan. Den kanske är lite mer för nördar att läsa, men jag tycker att han på ett förnämligt sätt lyckats beskriva vägen fram till nu. Det är bra att det finns en sådan liten bok, både för nu och för framtiden.

På sidan 92 skriver han att det föreligger risk för att det uppstår nya digitala klyftor, därför att samhället inte ser något behov av lågutbildad arbetskraft. Hotet idag ligger inte i att människor saknar tillgång till teknik och till Internet. Istället utgörs hotet av brister på kunskaper om hur man kan använda informationstekniken i sitt lärande och arbete och för att göra sin röst som medborgare hörd. Brist på kunskap kan hota individers integritet, deras förmåga att värja sig mot intrång och deras möjlighet att försörja sig, skriver han.

Han skriver vidare att den svenska skolan behöver ta detta hot på allvar och rusta våra skolungdomar till digital kompetenta medborgare och individer.

Jag tror jag ska e-posta författaren och säga att jag håller med om det han skriver men - hur gör man när skolan tar problemet på allvar och försöker rusta ungdomarna med kompetensen, men de inte själva har den insikt som Hylén har?

Besök

Det händer då och då att kollegor som slutat kommer och hälsar på i skolan. Det är roligt förstås! Redan den här terminen har 3 lärare hälsat på varav 1 jobbar extra här ett par dagar i veckan. Hon har stor erfarenhet av svåra pedagogiska uppgifter inom skolans verksamhet och ”inringdes” akut av rektor. Det är inte första gången. Samma sak har hänt förut. Äldre, superduktiga lärare rings in för att klara upp besvärliga situationer. Jag tror att läraryrket är ett yrke där man bara blir skickligare och skickligare ju äldre man blir. Ju mer erfarenhet man samlar på sig, ju mer verktyg har man i sin verktygslåda.

Eget ansvar?

Idag uttryckte min närmaste kollega stor förtvivlan.
- Ingen klarade provet!
Hon hade haft prov i en kurs som tillhör karaktärsämnet.
14 elever skrev alltså IG. För godkänt krävdes 20 poäng och den elev som hade högst poäng hade 6 poäng. Orsaken verkade vara att ingen hade läst på någonting före provet!

Jag försökte trösta henne med att det nog är ganska vanligt i skolan idag.
Många bryr sig helt enkelt inte om detta moment som innebär eget ansvar i lärandeprocessen.

…och så bad de att få göra om provet…., sa hon.
Jo, det är ju elevernas rättighet.

Kunskap eller poäng?

- Jag tänker inte göra något!
Jo det måste du. Du måste arbeta på lektionerna.
- Varför skulle jag, jag får ju varken poäng eller betyg!
Men.. du får ju mer kunskap som kan vara bra att ha när det gäller att hantera datorn och program.
- Det behöver jag inte ha!
Så lät det idag när min lektion skulle börja. Skolan erbjuder alla årskurs 1-elever 20 h datorkunskap för att i någon mån säkerställa en jämlik kunskapsnivå hos alla elever på gymnasiet. De högljudda eleverna ägnar sin kraft åt att protestera mot detta enligt dom onödiga påhitt. Det handlar om 35 minuter schemalagd tid per vecka vid datorerna = 10 timmar per termin.

Vi lever i en värld där själva kunskapen är mindre viktig än poängen och betyg.

Det finns elever som verkar tycka att det är både roligt och nödvändigt, det är de lågmälda som tyst försöker hänga med för att lära och förstå mer. Det är precis de elever som skolan på detta sätt främst försöker nå – frågan är bara hur de känner sig när alla högljudda ”duktiga” elever påtalar det onödiga?

MI

Idag har vi lyssnat till föreläsare om hur vi kan föra motiverande samtal – MI.

MI består av kommunikationsfärdigheter, strategier, grundläggande principer och motiverande samtalsanda.I stort kan man säga att man genom samtal med eleven ska kunna få eleven att se sina problem och också se möjlig väg till lösning. Föreläsarna använder sig av graderade frågor/svar som ”hur viktigt tycker du det är att komma i tid på en skala på 1-10 där 10 står för väldigt viktigt och 1 inte viktigt alls?”. Därefter väljs passande följdfrågor som också ska graderas. Till sist ska eleven själv bestämma sig för att stegvis nå målet att komma i tid.

Jag tänker på lektionen jag nyligen haft. Skulle man kunna använda MI där?
- Hur viktigt tycker du att det är att lära sig mer fakta om Internet på en skala 1-10 där 10 betyder väldigt viktigt och 1 inte alls viktigt.
Eleven svarar; 1.
Jag fortsätter.
- Vad tycker du är viktigt att lära dig på mina lektioner?
Eleven svarar; jag vet inte.
Jag fortsätter.
- Kan du med en siffra säga hur mycket mer du tycker att du skulle vilja kunna när det gäller hantering av dator och nät. 10 står för mycket mer och 1 för inget mer.
Eleven svarar; 1.

....nej, det fungerar nog inte i just detta sorts fall!

Onödiga kunskaper

Jag visar en film om Internet i syfte att lära eleverna vad Internet är och hur det fungerar. Jag tycker också att det är allmänutbildning att kunna förstå några faktaord som hör till just Internet. Exempel på sådana ord är bredband, topp-domän, browser, router, TCP/IP, optiskt fibernät och hypertext.

Efter att vi sett filmen får eleverna som uppgift att själva förklara de olika orden utifrån den kunskap de har eller fått av filmen. De ord som de inte kan förklara skall de söka på Internet efter och läsa sig till en förståelse.

Av 15 ord kan medeleleven själv förklara 3 av orden. Ytterligare 2-3 ord förklaras fel och resten hämtar medeleleven hem fakta om genom att klippa ut och klistra in så svåra förklaringar att han själv inte förstår innebörden av textstycket.

Men – jag skall vara nöjd – det står ju något om varje ord på papperet!

Varför finns inte tålamod och intresse för att lägga till ytterligare kunskaper till det ytterst lilla man har, frågar jag mig än en gång. När jag började visa filmen förklarade en elev att ”det här är vi uppväxta med” och menade därmed att det var onödigt att behöva titta på.

Jag börjar tänka att jag ju arbetar med något som ingen vill lära sig. Man behöver bara ytkunskaper i dagens samhälle – enligt dessa elever i alla fall.

Etik och förhållningssätt

En lärare säger: Till jul får ni plocka ihop mig av bitar! Klockan är 15.30 en måndag och läraren ser riktigt stressad ut. Det blev upptakten till en timmes prat i arbetslaget om vår arbetsmiljö.

Det tycks finnas en växande oro och odiciplin hos ungdomarna som börjat gymnasiet i år jämfört med tidigare år. Det tas allt mindre hänsyn till skola, lärare, lärande och regler. Om man inte tycker att man behöver lära sig det som kurserna erbjuder, så spelar man spel, ser film på youtube eller befinner sig på facebook. Har man en dator framför sig så används den, annars används den moderna mobiltelefonen som ligger i knäet. Regler ska ifrågasättas i det oändliga. Som exempel kan nämnas att skolan kräver att eleverna ska använda e-post – eleverna tycker det är onödigt man får reda på allt genom facebook. Mobiltelefonen får inte ligga i knäet vid prov - eleverna tycker det är fel för det är bara att låsa vissa funktioner så kommer man inte åt formlerna.

Samhället förändras och hur man som ungdom är och lever förändras följaktligen också. Det kännetecknas av stress, otålighet och bara behöva göra det man själv vill, Men – vänta nu! Vi vill ha en skola där alla tar hänsyn till varandra. Även ungdomarna behöver förstå lärarnas roll och det samspel som måste fungera för att ett lärande ska ske. Det är inte ok att skita i allt som man inte har lust till därför att man inte ser någon användning för kunskapen just nu.

Man blir heller ingen bra lärare om man måste bli arg varje lektion. Vi kan även förutspå konsekvenser i form av fler IG, vilket ju är det värsta som kan hända en skola idag att den statistiskt hamnar långt ner i tabeller (också ett särdrag för dagens samhälle).

Det finns säkert fler orsaker till varför vi uppfattar en sådan här förändring jämfört med tidigare år, frågan är nu hur vi kan handla och också ska orka få rätsida på något som tycks hålla på att kantra. Är det verkligen så här illa eller är det bara ett "höstproblem" som rättar till sig efter hand, undrar jag?

Bokmärkestjänst

Idag har jag upptäckt en bokmärkestjänst genom PIM-studierna.
På www.delicious.com kan man gratis bli medlem och samla sina bokmärken till sidor på Internet som man vill komma ihåg.
Det är också fiffigt att andra kan ta del av mina bokmärken om jag berättar sökvägen. Man behöver alltså inte logga in på tjänsten för att ta del av innehållet på sidan.
Roligt och användbart!
Min sida finner du här www.delicious.com/chferm
Jag har endast lagt ett bokmärke där idag för att testa tjänsten, men tänker bygga på den och använda den tillsammans med kollegor och elever.

Jag har hört...

… att en lärare har bloggat oetiskt med sina elever och blir avstängd från tjänstgöring.
Usch vad ledsen jag blir, både för lärarens skull och för bloggverktygets skull.

Det är ett utmärkt verktyg att använda sig av i den pedagogiska verksamheten och är inte förtjänt av att uppmärksammas i dålig dager. Jag undrar hur det kan bli så illa? Vems är felet? Det tål att tänkas vidare över .....

Jag tänker på min uppsats och definitionen av begreppet digital komptens. Digital kompetens innefattar ett kunskapsområde som handlar om hanteringen och tillämpningen av programvaror och applikationer, att se möjligheter och risker samt förstå juridiska och etiska principer. Digital kompetens innefattar också attityder som handlar om utvecklande av kritiska, reflekterande och ansvarsfullt förhållningssätt till digitala verktyg och medier.

Men.....både kunskaper och attityder måste få möjlighet att utvecklas hos var och en.

PIM

Praktisk IT och mediekompetens är ett kursmaterial från Skolverket som syftar till kompetensutveckling för pedagoger och skolledare. Många av Sveriges skolor har redan medverkat i projektet.

Nu har politikerna i vår kommun beslutat att alla inom förskola, grundskola, gymnasium och vuxet lärande skall genomgå utbildningen 2012-2014.

Det har utsetts tre personer som skall examineras av PIM till att bli examinatorer. Idag började detta stora arbete med att vi skulle delta i en videokonferens och diskutera upplägget. Jag var inte kallad. Fast det var tänkt att jag skulle representera gymnasiet. Det känns lite konstigt att det beslutas vad jag skall göra, men jag får bara vagt reda på det. Nu blev det så att jag kom försent och fick gå för tidigt. Jag hade nämligen bestämt prov för mina tvåor och det kändes inte rätt att med så kort varsel ställa in det. Men - arbetet med PIM tycker jag ska bli väldigt roligt!

Lära grammatik

Eleverna ska träna engelsk grammatik med stöd av program på CD-skivor.

Den automatiska rättningen är ”petig” tycker eleverna och blir frustrerade över att inte få rätt för, som de tycker, petitesser. De slarvar med att skriva I (jag) med stor bokstav, att meningar ska börja med versaler och glömmer översätta substantiv. För några startar inte skivan upp och för några fungerar inte själva DVD-spelaren.

Gruppen består av 24 elever och 10 stycken är jätteirriterade och tycker allt är ”skit” och speciellt programmet är uruselt. 6 stycken struntar fullständigt i att ägna sig åt övningarna och tittar hellre på filmsnuttar på Internet eller kollar facebook. 4 stycken ägnar sig seriöst åt skivorna och försöker behärska både tekniken och engelska språket. 1 kan inte jobba för att det är för mycket oväsen och ber att få ta med skivan hem. 2 är placerade i en annan sal och tycks arbeta seriöst. 3 är placerade i biblioteket och vägrar arbeta om inte jag försvinner därifrån. Av de 3 tror jag endast 2 arbetar.

1 timme senare sitter jag där ensam med alla skivor i handen och funderar över vad som är fel!? Är det materialet som det är fel på? Är det gruppen som är för stor att hantera? Är det eleverna som är för otåliga? Är det jag som gör fel?

I de bästa av världar, tänker jag, skulle jag endast ha haft 6 elever hos mig. Jag skulle ha börjat med att köra skivan via videoprojektorn och tillsammans skulle vi ha besvarat de första 10 frågorna. Därefter skulle de fått varsin egen skiva att köra. Då hade jag haft en rimlig chans att både lära dem grundkunskaper som en del verkar sakna och programmets egenheter.

Det verkar finnas en allmän trend bland eleverna att allt måste gå så fort och allt som inte fungerar på sekunden är ”skit” och skall inte ägnas mer tid, samt att behöva träna och jobba för att lära inte ska behövas. Jag tycker att den här trenden också accelererar för varje år. Det är ingen bra grund för ett djuplärande.

Höst, marknad och marknadsföring

Idag är det höstdagjämningen. Nu blir det bara mörkare och mörkare.
I staden där jag jobbar är det höstmarknad. Hela stan invaderas av knallar som kränger allt från cocosbollar till 10-pack strumpor.

De lärare som känner sig manade att marknadsföra skolan befinner sig idag på stadens torg och pratar med människor. Det är viktigt att vara med och synas i små orter.

Vart alla andra är vet jag inte, men vi har i uppgift att läsa boken om nya skolplanen, så kanske de sitter hemma i solen och läser. Jag har valt att vara på arbetsplatsen, för att i första hand sammanställa resultatet av en liten enkätundersökning jag genomfört bland ettor på skolan. Jag är den ende läraren/personen på skolan som träffar alla elever och jag tycker det är roligt med statistik.

Min lilla undersökning innehöll bara två frågor; varför har eleverna sökt till skolan och hur fick man reda på att utbildningen finns?

De flesta elever har sökt till skolan därför att utbildningen de vill gå finns här.
De flesta elever har fått reda på att utbildningen finns här genom en släkting.
Ingen elev anser att information via media haft någon betydelse. Det har alltså liten betydelse att satsa pengar på lokal-TV, lokalradio eller annonser i tidningen.

Såvida inte föräldrarna har fått informationen därifrån…… det vet jag förstås inte….
Det där med statistik är inte lätt...

Datautbildning behövs..

40 % av insändarsidan i lokalpressen innehåller ett inlägg med rubriken ”Återinför datautbildningen”. Det är en elev som skriver att skolan förser alla elever med bärbara datorer och ”den äldre generationen verkar tro att alla ungdomar är vana vid teknik, men det gäller långt ifrån alla”.

Han skriver vidare att han ”tycker att det är viktigare nu än någonsin att utbilda eleverna i datoranvändning, om inte annat för att förhindra dem från att göra det de faktiskt kan på datorerna: Facebook”. ”Att sålla bort allt irrelevant vid Internetsökningar kan heller inte alla”, menar han.

Han avslutar med att ”utbildning ska jämna ut kunskapsnivåer så att alla har en stadig grund att stå på”.

Jag blir förvånad över att läsa detta, skrivet av en elev. Om det stämmer att det är en elev som skrivit texten blir man glad över den insikt och förståelse en så pass ung människa visar och också tar sig tid att uttrycka det i allmänt forum.

Det ligger mycket värdefulla ord och tankar i hans insändare! Jag är också rädd för att vi får några "glappår" innan lärarna i de nya läroplanerna finner former för att förse eleverna med digital kompetens. Hoppas jag och eleven som skrivit insändaren har fel!

Frånvarorapportering

Lagen säger att vi måste informera elevens vårdnadshavare samma dag som eleven varit ogiltigt frånvarande från skolan. Syftet är att fånga upp elevens frånvaro så att det inte leder till studieavbrott. (7 kap 17 § och 15 kap 16 § nya skollagen)

Detta tål att fundera över. Vi har utvecklat digitala system för registrering av frånvaro, som kan nås av förälder till omyndig elev. Det menar lagen inte är tillräckligt därför att då sker ingen aktiv handling från skolans sida!

Jag förväntas alltså ringa eller skriva brev till frånvarande elevers vårdnadshavare varje eftermiddag innan jag går hem. Jag är handledare för 7 elever, min kollega vid skrivbordet intill är handledare för 15 elever!

Jag kan inte låta bli att återkomma till begreppet digital kompetens. När förväntas medborgarna bli så digitalt kompetenta, så att de själva kan utföra en aktiv handling i ett digitalt system?

Är det någon som funderat över hur mycket administrativ tid detta arbete tar och omvandlat tiden till pengar? Jag tror jag skall göra ett försök – återkommer i ärendet!

Respekt för mitt arbete

Det kom ingen elev till sista lektionen idag – varför?
Vi skulle ha prov och jag ringde till programmet och frågade om karaktärsämneslärarna visste var eleverna höll hus.

- Har du kollat schemat?
- Nej

Jag tar fram schemat och ser att schemaläggaren har flyttat fram min lektion 35 minuter. Vi skulle alltså ha börjat 13.00 istället för 13.35.

Usch vad jag kände mig kränkt och riktigt dåligt behandlad. Jag tycker att det vore rimligt att informera mig om när en sådan ändring sker. Jag tänker att det måste vara brist på digital kompetens hos rektorn, som inte kan skicka ett e-postmeddelande till mig om att schemat är ändrat.

Nu gick en lektion till spillo och jag upplevde arbetsdagen som riktigt misslyckad.

Personalmöte

En kvinna från Antidiskrimeningsbyrån i den större staden i länet kom på besök för att föreläsa om diskrimineringslagen och allt som hör detta område till samt mobbning, fördomar och kulturer.

Efter 30 minuter frågade hon om någon hade någon synpunkt.

- Det är tråkigt, svarade jag – fast tyst så det inte hördes utanför min kropp förstås. För det kan man väl inte säga högt eller?

Men det är tråkigt, urbota tråkigt! PowerPointbilderna rullar på och hon pratar på och inget är nytt under solen.

Sista bilden visar ”Husmodellen” som man kan jobba efter när man vill upptäcka sin egen skolmiljö. Jag befarar att det blir steg 2..........

Windows 7 och Office 2010

För bara något år sedan var det omöjligt att få uppgradera programmen i skolan. Hela kommunen skulle ha samma version av operativsystem och officepaket.

Det kostar drygt 500 kr per dator att uppgradera från 2003 till 2010 och nu skedde allt med rekordfart. Samma vecka som jag frågade om det var möjligt, fick jag svar att ”ja och pengar finns” från rektor. IT-avdelningen installerade det samma dag (möjligtvis var en ellärare inblandad i förloppet).

Det finns en hel del nytt att lära vad gäller hanteringen av den nya versionen. Man kan tydligt se att programmerarna har arbetat med gränssnittet för att få användarna att bli uppmärksammade på alla finesser som förut legat långt ned i menyerna.

Det känns kul, nytt och fräscht!

Tillbaks

1 vecka frånvarande – har det satt några spår?
Nja – det var mycket kartonger vid arbetsplatsen att ta reda på och en del städarbete i datasalen. Rektorn sa att det var skönt att jag var tillbaks, för jag var saknad. Jaha ja.
Några kollegor uppmärksammade att jag var frisk igen och eleverna var på plats.

Ja – så var allt igång igen då och hjulen rullar på. Imorgon ska jag se om jag kan ta mig in i fakturasystemet. Den automatiska informationentjänsten som berätta när man har fakturor att attestera i sin brevlåda, har tydligen slutat att fungera. Jag som inte ens vet adressen till brevlådan. Hela systemet bygger ju på att en inloggningslänk kommer med e-posten när fakturor finns där.

Vem/vad ska man tro på?

”Norrman fejkade 1 år i vildmarken”, står det att läsa i tidningen idag. Ett helt år har kameran följt en riktig naturälskare som levt i och av det naturen kunnat erbjuda – trodde vi som såg filmerna på TV.
Så var inte heller det sant!
Hjälteglorian försvann när det visade sig att han också bodde på hotell och shoppade i affärer.

För någon vecka sedan kunde man läsa om den kände naturfotografen vars bilder inte var så äkta som han gjort gällande.

Detta är inte bra! Tron på det goda och ärliga får sig törnar. Jag tror att sådana händelser sätter spår för framtiden. De digitala verktygen finns och blir alltmer intelligenta. Vi som brukare har ett ansvar att hantera verktygen intelligent/ärligt.

Kampen mellan att hantera tekniken för den egna individuella framgångens skull och möjligheten till stor ekonomisk vinning genom att ”justera bara lite – när det nu går” finns där hela tiden i vardagen.

Idag hörde jag fotografen i TV säga att ”livet har blivit ett helvete” och att han inte visste varför han manipulerat sina bilder – ”det blev väl något fel i huvudet mitt”.

Ja – vad säger man……..

Ansvarstagande elev

Vart tog mina indvalkurser vägen?
Det frågar eleven mig 23.35 på söndag kväll. Jag ser mailet på måndag förmiddag.
Det var riktigt alarmerande att höra, för det kan ju inte vara så att varken bollsport eller historia ges utan att det informerats om det. För i så fall måste ju eleven få välja någon annan kurs.

Jag e-postar en fråga till administrationen och får svar att bollsport nog inte blir av, det är så få sökande, historia är nu inskrivet i schemat.

Nästa två mail går till idrottsläraren, där jag gråter digitala tårar. Att röra på sig är så viktigt i vår datavärld så gör allt för att ragga fler till kursen!
Tredje mailet går till historieläraren för att få direktinformation om när kursen börjar. Den har redan börjat!

Jag får svar från alla omgående; idrottsläraren skriver att jag skall säga till eleven att gå till rektor, historieläraren säger att de hållit på i två veckor med två lektioner per vecka.

Allt meddelas nu eleven + en kollega som kanske muntligt kan säga till eleven att läsa e-posten. Jag är nämligen inte säker på att han läser e-posten varje dag.

Detta var exempel på en elev som visade eget ansvar. Han visste vad han sökt för indval-kurser, kan kände oro för att de inte hade börjat och han gick vidare med sina funderingar till handledare. Det är så man vill att det ska fungera. Nu undrar jag hur många fler elever som inte påbörjat sina indval-kurser för att de inte kommer ihåg vad de sökt eller inte vet att kurserna redan börjat!?

En sak till att ta itu med på djupet när jag kommer tillbaks från sjuksängen.

Influensa

Jag har drabbats av årets influensa. En riktigt hård en, som likt en jätte med träklubba i handen kommer smygande och slår till en bakifrån i huvudet. Sedan ligger man där under täcket i tre dygn och fryser långt inne i kroppen. Nu är jag inne på 6:e dagen och börjar så sakteliga ta mig upp till stående, gående position igen.

Under de där första ”under täcket-dagarna” orkar man mycket lite tänka på arbetet och hur det ska gå där. En lapp på dörren; "Inställda lektioner", räcker. Men sedan börjar organisationsmänniskan i en att planer a och organisera så att frånvaron ska göra minsta möjliga skada. Vilka elevgrupper kan göra vad utan lärare? Med e-post är det lätt att förmedla det jag tänker till både skolledning, kollegor och elever. Så här är det alltid när man är lärare och är sjuk. Är det rätt? Är det fel? Jobbar jag då – fast jag är sjuk? Eller är det en förändring av vår tids samhälle. Digitaliseringen suddar bort, en del förut, så tydliga gränser.

Mina tanker går till min uppsats; digital kompetens är till för individens frigörelse! Ja, för mig är den slags frigörelse att kunna förmedla vad olika elevgrupper kan göra utan att jag är närvarande.
Digital kompetens är till för marknadens behov – det är här man får börja tänka lite mer….. Det är ju bra för skolan om allt flyter på som vanligt även om lärarna är sjuka. Det finns ju olika slags ekonomi i det. Kanske att det är så, att vi allt mer ”sköter” många olika saker samtidigt, därför att tekniken finns och vi kan hantera tekniken och ser den som en ”frigörelse”.

Jag tycker mig kunna se att ”frigörelsen” och ”marknadsbehoven” tar varandra i hand och vandrar iväg. Så länge de är jämställda så ska det väl gå bra, men vad händer om ”marknadsbehoven” börjar växa ifrån ”frigörelsen”? Ja – då kanske jag krävs göra det mesta som jag gör in real life, hemifrån min sjuksäng – oavsett hur sjuk jag är!? Hmm – får fundera vidare på detta.

Trångt var ordet

Idag hade elevgruppen (6 elever) grupparbete på golvet i den trånga korridoren utanför mitt arbetsrum! Nog kan eleverna hitta många ställen på skolan att ha grupparbeten på, men aldrig någonsin har jag varit om att de placerat sig mitt i gångbanan.

- Men, varför sitter ni här? Gå till biblioteket om det inte finns någon ledig sal.

- Det är redan upptaget där av andra grupper!

Herregud - vad händer med skolan? Sämre ekonomi leder till platsbrist när allt ska trängas ihop på minsta möjliga yta. Hmm ....det kanske i sin tur leder till att vi tvingas placera alla eleverna i rader i en sal och hålla katederundervisning!?

Nej - till förmedlingspedagogik!!

Nu har utbildningsministern satt ihop egna bilder av skola och lärande igen och allt pumpas ut via media som sanningar. Med "magistern" i katedern, föreläsande för en grupp lyssnande elever innebär förmedling av information. Det har inte det minsta med kunskapsbildande att göra. Hur har ministern då tänkt att informationen ska förädlas till kunskap i en lärandeprocess som är högst individuell, d v s sker inom varje människa? Eller denna aspekt kanske inte finns med i den egna förståelsen för kunskap och lärande. Och - kanske det värsta av allt - alltid lurar han några att hänga på vad han säger och ta det som sanningar.

Vidgade klyftor?

Hur mycket får eleverna använda datorer och nätverk i grundskolan?

- inte alls
- inte alls
- till facebook - typ "gör vad du vill"
- till facebook - typ "gör vad du vill"
- skriva - om jag bad om att få använda datorn
- jag fick väl om jag bad om det, men jag bad inte om det
- lika som han (föregående svar)

Kursen Datorkunskap har tagits bort på gymnasiet. Det var den kurs som säkerställde att alla fick grundkunskaper.

Jag påstår inte att det är vanligt att elevgrupper svarar som ovan, men att det finns elever över huvud taget som svarar så, gör mig beklämd och orolig. Vem får använda tekniken som köps in på skolorna och vad används tekniken till och hur ofta används tekniken och finns det hinder för att använda tekniken och vad då för hinder i så fall - jag får som vanligt massor med frågor i mitt huvud!

Administration

Veckorna går fort nu.

I år har schemläggaren lagt in praktikperioden för treorna V 38-43.
Det är tidigt – för tidigt! Handledaren i en klass är pappaledig – men måste ändå se till att alla hans elever har praktikplats.

Nästan alla lärare som har eleverna vill att de ska göra ett prov innan de går ut, alltså V 37. Det innebär att den enskilde eleven kan ha upp till 6 prov den veckan. Det är inte lätt att vara elev!

Skrivschemat fungerar ännu inte heller, så lärarna kanske inte vet om att situationen blir så här. Det är inte lätt att vara lärare – men det vi ju redan!

Examensmål

Alla lärare på skolan är nu placerade i arbetslag. Det första arbetslagsmötet har ägt rum och ämnet var ”Programmets examensmål”.

Jag var med på El- och energiprogrammet. Skolan har två inriktningar; dator-och kommunikationsteknik och elteknik. Vi var 8 lärare, blandat karaktärsämneslärare och kärnämneslärare, som läste, diskuterade och försökte analysera texten från Skolverket. Detta arbete skall leda fram till en förståelse för hur vi i årskurs 1 ska uppfylla delkrav redan under detta läsår.

Från en redan mycket komprimerad text försökte vi plocka ut koncisa ord och texter, för att tillsammans skapa en gemensam förståelse för texten. En text som vi vid nästa möte skall koppla samman med våra kursplaner.

Jag tycker det här är väldigt roligt och givande. Jag känner att jag får använda de kunskaper som jag skaffat mig de senaste åren på universitetet. Jag vet att detta arbete är väldigt viktigt. Det är hur vi lärare förstår, tolkar och genomför förändringar som har betydelse för hur skolutvecklingen/samhällsutvecklingen blir.

För höga krav?

Skolan ska vara den proffsigaste arbetsplatsen i hela samhället, tycker jag.

* Det är inte proffsigt att placera bildskärmen i vänstra hörnet av skrivbordet - därför att sladden inte räcker längre.

• Det är inte proffsigt att ha ormbon med sladdar på golvet mellan datorborden.

• Det är inte proffsigt att sätta upp skenor för sladdar under borden om de sedan inte används, därför att det är för besvärligt att ta bort gamla sladdar.

• Det är inte proffsigt att använda ”pekpinnar” eller klättra på bord för att starta upp den takfästa videoprojektorn.

• Det är inte proffsigt att kopiera papperet som mottagaren önskar sig som fil, därför att det inte längre finns någon scanner installerad.

…. eller är det bara jag som har för höga krav? Undrar om jag får tid att städa i datasalen imorgon? Det är så mycket arbete att göra där samt i server/teknikerrum och som inte direkt har med undervisningen att göra....

Kontoadministration

Idag har jag börjat arbetet med att få in alla ettor i systemet. Användarnamn och login för 16 respektive 19 elever på 35 minuter per grupp, förutom lite prat och så förstås. Det är ju första gången vi ses och första gången de är i datasalen, så det är viktigt att påbörja en bra relation.

I år ligger IT-enheten hela 10 minuter före mig vad gäller administrationen av första elevgruppen! En del elevkonton skall flyttas från grundskolan till gymnasiet och för helt nya elever skall nya konton skapas. Av de 16 eleverna fungerar så inloggningen för 4 stycken. Jag hittade felet och kunde meddela IT-enheten om det och för nästa grupp fungerade det för 17 av 19 elever.

Hur många på en skola förstår att det är en del arbete när nya elever börjar och skall börja använda nätverksresurserna? Jag antar att det måste finnas skolor i Sverige som kanske inte kommit på förrän nu vid läsårsstart att Datorkunskapskursen är borta och lärare kopplade till den kursen inte längre självklart ser till att allt fungerar. Jag misstänker att det finns rektorer som inte ens är medvetna om att nya elever i datasystem innebär en dataadministration som någon måste få arbetstid för att göra. Det händer liksom inte av sig själv………
På min arbetsplats verkar det ha uppmärksammats på 4:e dagen…….det var i alla fall först då som jag fick förfrågan…..

Uppstart

Idag började eleverna. Det är roligt att återse eleverna igen. En timme för tvåorna och en timme för treorna ägnade vi åt att påminna dem viktiga saker som att inte röka på skolområdet, inte parkera på lärarnas p-platser och vara snälla mot varandra så det blir ett trivsamt år.

Jag har fått nya arbetsuppgifter också. Rektorerna har tänkt till. Mitt schema ser ut som om någon slängt konfetti över det. Jag vet inte hur jag skall attackera det problemet…. eller möjligheterna är det väl?!

Arbetslag

Rektorerna har under sommaren alltså satt ihop arbetslag. Det som jag allt sedan ITiS-tiden försökt att få rektorer och lärare intresserade för. ”Det går inte på en liten skola”, ”man kan bara vara med i ett arbetslag” har varit vanliga kommentarer. Man har bildat ämneslag som man kallat arbetslag. Halvhjärtade försök har gjorts att samlas ”över gränserna” och behandla allt annan än pedagogiska frågor. Men nu, exakt 10 år efter ITiS, har det hänt! Det ska bli riktigt spännande att följa.

Jag var nu helt plötsligt placerad i teknikprogrammet. Vad var tanken med det? Måste fråga det nästa vecka! Efter fyra dagar har elläraren klagat till rektor, som frågade mig om jag kunde tänka mig att bli flyttad på. Nu blev det bråda timmar – en halv dag för att förbereda dessa elevers aktiviteter under två dagar! Nu känner man igen sig igen sedan tidigare år!

Samling

Det är samling på skolans torg och rektorn hälsar alla välkomna tillbaka. Vi är ett 50-tal lärare som samlats - det måste väl fattas en del? Strukturellt och även organisatoriskt verkar mycket bli förändrat sedan förra året. Nu har vi ju bara SO- och NV-elever kvar i trean. Teknikprogrammet finns en trappa upp och deras lärarrum på samma våning. Språk och mattestödets lärare har slutat och funktionen ska organiseras på annat sätt. Rektorerna har satt samman arbetslag där "hela kompetenskedjan finns med", säger den ene rektorn. För någon timme sedan hörde jag en annan rektor svara en kollega att en lärare kan representera kärnämnesområdet/teoriområdet. För mig betyder inte dessa två meningar samma sak.

IV- och OP-programmen har tagit tidigare SP-lokalerna i besittning. Det känns en aning förvirrat ... när man tittar till vänster i korridoren tror man att man hamnat på ett vårdhem (jodå, patienten är kvar, men sängen flyttad) och när man tittar till höger tror man att man är hemma hos någon!? I centrum av allt detta har jag min arbetsplats - undrar hur detta ska fungera.

Arbetsåret 2011-12 har börjat

Jag har redan arbetat 3 dagar nu. Det är precis lika rörigt och stökigt som när vi började förra året. Nu är det två program som haft stora lokaler utanför skolan som skall få plats i en "teorikorridor". Finns det någon som tänkt hur det ska fungera? Mattesalen är full med sängar varav i en ett huvud sticker upp! Det är en docka, men det är klart man hajar till. Behöver man ett skåp som är fullt med grejer, plockas grejerna ut och ställs på golvet. Jag flyr till datasalen, den enda som nu är kvar och där det också skett rockad under sommaren. Det får förstås följder, då det endast finns basutbud i dem. Allting är alltså precis som vanligt.

Det är flytt och stök och bök överallt och inte fungerar min arbetstelefon heller - man kan tappa gnistan innan den hinner tändas.

Det första ovanliga är att halva personalstyrkan varit på resa till Danmark i två dagar.
Det andra ovanliga är att jag bara har 3 kurser om vardera 100 p på mitt schema - undrar vad jag skall göra mer?

Mösskrivandet

Alla studenter skriver i varandras vita mössor. Mössor skickas runt och jag förundras över hur man vet var den egna mössan är. Jo, en del har sitt namn broderat på den svarta kanten, men inte alla. Två elever står utanför mösskrivandet och iakttar endast vad som pågår runt bordet. Jag tänker att de kanske känner sig utanför och erbjuder mig, lite på skämt och lite på allvar, att skriva i deras mössor.

- Det går inte, säger den ene eleven och vänder på mössan. Mössan har svart foder.

- Va – säger tjejen bredvid, varför har du valt svart foder?

- Jag gillar svart!

Det har gått några dagar och jag har fått perspektiv på studentdagen. Kanske är det helt naturligt att en del elever vill att man skriver i deras mössor, medan andra helt naturligt inte vill det. Det är kanske bara jag, pedagogen, som reagerar när inte alla är med i något som jag uppfattar allmänt riktigt och rätt för alla!? I alla fall tycks ingen av de skrivande eleverna bry sig om att några inte deltar. Jag tror faktiskt inte alls att det handlar om varken mobbning eller utanförskap, utan helt enkelt att man får göra som man vill och det är ok!

Ja – jag lär aldrig få reda på om min teori stämmer, jag kan bara hoppas på att den gör det!

Fortbildning

FLIK-utbildningen för alla lärare har nått sitt slut – i alla fall för den här terminen. Den har nog inte varit så uppskattad som tanken var. De flesta verkar tycka att utbildningen legat på en för låg nivå. Boken som övningarna utgått ifrån har skrivits för grundskolan och det är inte alltid framgångsrikt att använda samma material på högre stadier eftersom eleverna där är mer vuxna än barn. Sedan är det naturligtvis bra med alla pedagogiska samtal som kan initieras och där olika slags lärare möts. Lärare och skolledare har varit indelade i fyra grupper som träffats vid 5 tillfällen under våren. Det har varit 4 lärare som arbetat i par i grupperna. Jag hörde att det var sagt att de som deltog alla gånger, skulle få diplom. Nu verkar det inte bli så, för det var visst inte så många som deltog alla gånger!? Jag deltog 2 av 5 gånger, därför att jag haft lektioner vid de andra tillfällena. Så har det varit också för andra lärare.

Skolavslutning 2011

Elevernas sista skoldag är lång. Den börjar redan klockan 9 på programmet där det serveras baguetter och coca-cola. Undermeningen är att hålla alla så pass nyktra så att ingen olycka händer när de ska åka flakbil vid halv fyratiden. Elläraren är också trubadur och har satt samman ett digert material.

Efter klassfotografering och gemensam lunch följer så själva högtidsceremonien. Den inleds med en tyst minut och det är verkligen så tyst att man kan höra fåglarna uppe ovanför taket.

Rektorn pratar och skolprästen håller tal. Han har ett enormt trollspö med sig som han svingar runt med och menar att om det gick att trolla såsom i sagans värld så skulle han trolla så att olyckan aldrig hade hänt!

Körsång och stipendie- och diplomutdelningen är omfattande. Vi har många yrkesprogram där näringslivet vill vara med och dela ut belöningar till särskilt duktiga elever. Men också elev som lyckats trots större motgångar och skolans riktiga ”kavaljer” belönas. Vi är ju i Selmas land och där är kavaljerer viktiga! Till sist sjöng vi ”den blomstertid nu kommer” och så går eleverna klassvis till olika salar för att få sina betyg av handledarna. Efter det ringlar sig ”handtryckarormen” nedför trappan. All personal står där och eleverna ”ringlar” förbi för att ta avsked. Det är en känslosam procedur och tårar rinner och många kramar om ”sina” lärare respektive ”sina” elever.

En liten bit har vi fått följa med på deras bana genom livet. Nu släpps de ut för att förverkliga alla sina drömmar. Jag hoppas att de ska minnas sin gymnasietid som något riktigt bra. Lycka till!

Felköpet fixat

Skrivarna är tillbakaskickade. Jag fick ett mail från leverantören med uppgifter om hur jag skulle göra och jag ringde ett samtal till fraktföretaget kl 11. Kl 14.30 kom bilen och hämtade paketen. Nu hoppas jag att det bekymret är ur världen. Jag undrar hur vanligt det är att man klickar fel när man beställer varor över Internet.

Avslutning åk 1-2

Idag var det avslutning för ettor och tvåor. Det är en kort ceremoni som började med en tyst minut. Därefter följde flöjtspel, tal av rektor och ”den blomstertid”.

Sedan hade vi utvärdering av det gångna året. Det är det vanliga pratet och tyckandet som upprepas varje år. Vi är en lydig kår och skriver ned både bra och dåliga saker. Det var en trevlig grupp jag var placerad i, där många roliga kommentarer och liknelser som fick oss att skratta gott.

Sedan var det avtackning. Det är många lärare som slutar nu och får blommor. Jag tror att det var 10 stycken lärare och 2 cafépersonal. Alla fick blommor. Sedan fanns det en hög med bokpaket som delades ut till utvalda; krisgruppen som hanterat dödsfallet bra, kökspersonalen som alltid ställer upp, läraren som spelade flöjt, administrativa personalen som gör sitt jobb, halvtidsrektorn som blev heltidslärare igen och gruppen som plockat blommor och dukat borden tills imorgon. Det var en något märklig tillställning, kan jag tycka. Inte en enda lärare uppmärksammades för sitt pedagogiska arbete……?

Till sist blev vi alla bjudna på grillat med tillbehör – det var gott. Tyvärr måste vi sitta inne, för vi har inga egna utemöbler. Skall vi använda sådana måste vi låna av kommunen och det är ännu ett extraordinärt arbete.

Felbeställning

Förra veckan skrev jag om dyra toner till skrivare och funderade över huruvida de som köper in nya skrivare tar reda på rörliga kostnaden för att äga och köra en skrivare.

Jag tyckte det var väldigt dyrt; 1850 kr för en tonerkassett, men tänkte att det kanske gick att få ut extra många kopior. Idag drabbades jag nästan av hjärtstillestånd när jag upptäckte två stora paket på golvet i mitt arbetsrum innehållande två skrivare för 1850 kr styck!

Herregud – jag har beställt två skrivare istället för två tonerkassetter!? Varför reagerade jag inte mer på priset – för något reagerade jag ju. Möjligtvis kunde jag inte med automatik tänka att en färglaserskrivare skulle vara så billig, samt att jag hade för mycket olika saker i mitt huvud som skulle samsas med beställarjobbet.

Ja – har man inte nog att göra så skaffar man sig merarbete och visst tycker jag att det är riktigt dåligt av mig att kunna göra en sådan tabbe. Nu börjar arbetet med att få lämna dem i retur.

Död

Det händer ibland att ingenting är sig likt i skolan. Skolan liksom försvinner in i ett grått moln. Det känns som om det har en tendens att ske just i studentveckan. Mitt på skoltorget är flera stearinljus tända och placerade i en sandbricka, ute har flaggan placerats på halva stången och inne syns skolprästen. Det som inte får hända har hänt – igen. Fest, bilar, påkörning, död – det är ord som står att läsa i tidningen.

Jag frågar min kollega med den onda armen, hur hon mår och tänker då på hennes krämpor.

- Det är dåligt! Jaså, du menar armen – det är ju en pink i havet just nu!

Inne på skolan är det grått, sorgligt och levande-ljus-lukt. Vi tänker på att en elev inte får ta studentexamen nästa år.

IT-enheten

Varför förs det inte ett automatiskt självklart samarbete mellan skolan och IT-enheten? I alla år hör och läser man om IT-enheter som kör över skolor och bestämmer över huvudet på dessa. Tekniska lösningar får gå före pedagogisk verksamhet.

Nu, tycker jag, är det mer är så att skolverksamheten bestämmer en massa saker när det gäller strukturförändringar, inköp, mm utan rimlig framförhållning när det gäller IT-enhetens arbete i det hela. Om datasalar ska bort, flyttas, ändras och om program ska flytta runt i skolans olika lokaler eller hus, så innebär det alltid behov av tjänster från IT-enheten. Vid varje enskilt datorinköp krävs det stöd från IT-enheten och naturligtvis behövs många gånger mer stöd i arbetstid räknat om hela klassuppsättningar datorer köps in. Ovanpå allt detta, så är det ett faktum att IT-enheten har många fler ”kunder” att serva än skolan.

Ur min synvinkel är det ett ganska otacksamt arbete att vara IT-tekniker idag. Ur min synvinkel är superduktiga IT-tekniker guld värda och en förutsättning för att den pedagogiska verksamheten ska fungera i dagens skola.

Ja - jag är fortfarande av den åsikten att det måste finnas en levande och aktiv länk mellan skolans alla idéer när det gäller nästan allt som har med teknik att göra och IT-enhetens duktiga tekniker.

Programbyten

”Ska vi, ska vi – byta grejer med varann?”

När grannkommunerna leker tillsammans delar de upp programmen mellan sig. Du får en leksaksbil……nej, du får teknikprogrammet så tar vi naturvetarprogrammet. Det ska inte vara några dubbletter för det är ju olönsamt! Och vi är ju kompisar.

Det går ett år och sedan bestämmer sig lekkamraten för att nog behålla elprogrammet i alla fall - fast det då blir dubblett!?

"Vem, ja vem, i hela världen ska man lita på…”

Jag undrar – vad händer nu?

Beställningar

Idag har jag nått jobbhögen med beställningar som tiden inte tidigare räckt till för. Två kollegor har fått besvär av datorarbete och den ena har fått ståbord och behöver externt tangentbord till den bärbara datorn. Den andre kollegan behöver ett avancerat ergonomiskt tangentbord som bl a gör att hon inte behöver använda mus. Ytterligare en kollega vill ha en trådlös mus till sin bärbara dator. Jag passar på att köpa ytterligare 20 extramöss inför höstterminen. Jag köpte rabatterade möss för under 30 kr styck – helt ok både vad gäller märke och funktion. Nu ska jag gå och köpa några färgburkar och penslar också, så jag kan måla blommor på mössen – allt för att reta teknikern som tycker jag är riktigt fjollig som vid förra inköpet valde rosa möss!

Jag beställde också några referensböcker, som jag kanske får lust att läsa under sommaren. Slutligen behövde ett lärarrum toner till sin (nya?) skrivare. Antagligen har de köpt in en ny skrivare, för tonerkasetterna var ny bekantskap för mig - och väldigt dyra, 1800 kr. Jag undrar om det hör till vanligheterna att man tittar på tonerkostnad när man köper ny skrivare? Ja, ja - kanske de räcker extra länge!

Stolthet

Idag fick jag e-post från en av de elever som jag hjälpt med projektrapporten.

Han tackar för den hjälp han fått och det värmer förstås.

Men, han skriver också att han är jättestolt över sin projektrapport och det gör mig 100 gånger lyckligare!

Det är ju precis dit jag vill komma i varje enskilt fall, just att eleven själv ska känna sig stolt över en längre text som är egentillverkad. Jag tror att det är väldigt viktigt för självkänslan också – man kan ofta mer än man anar!

Sedan hör det inte till vanligheterna att man får ett tack direkt från hjärtat nedskrivet med ord. Jag är väldigt stolt över dig elev! Glad sommar!

Bedömd - otäckt eller utvecklande?

Idag ska alla treors betyg vara satta.

Idag fick jag in en projektarbetsuppsats för första gången. Jag har inte tidigare sett den och har inte varit 100 % säker på att den fanns. Nu kom den i odt-format och jag kunde inte öppna den! En lätt panik uppstod.

Kollegan kunde dock öppna filen med Open Office och jag fick den utskriven på papper.

Eleven fanns som tur var på skolan och vi kunde samtala utifrån det utskrivna.

Jag hann läsa den och ge feedback + slutlig feedback till ytterligare en elevs uppsats. Ett betyg sattes och ett betyg får vänta till tisdag, efter lovet. Jag är olydig, men det får bli så, jag får ta den nesan och ta hand om uppsatsen i en andra version hemifrån.

- Varför är inte uppsatsen inlämnad i tid?

- Jag hatar att bli bedömd, säger eleven!?

Jag förklarar att jag blev bedömd senast i går och det får man leva med hela livet om man så blir 100 år. Visserligen på olika sätt och i olika situationer, men ändå - så käre du bli vän med ”bedömandet” istället och gör det till något positivt.

Tänk så här; någon hjälper dig att utvecklas - man lär sig något av allt.

Hurra!

Jag fixade det! Jag har mungipor som går från öra till öra och det går inte att ens få munnen till horisontellt läge! Är detta sant? Lever jag eller drömmer jag?

Dessutom – har jag aldrig fått så mycket beröm för något jag gjort!

Jag tror att examinatorn sa så här:
- Jag blir varm här inne i bröstet när jag läser din text och på det sätt du leder mig igenom ditt arbete! (Ja, ungefär så sa han och höll händerna mot hjärtat.)

Jag skulle ha haft en bandspelare med och spelat in för att sedan spela upp varje gång jag känner mig nere. Att dessutom få beröm av en person som Hans-Åke Scherp är väldigt mycket mer än jag någonsin kunnat önska mig.

Han sa också att en anledning till att han hade tagit på sig examinatorrollen var att han kanske skulle få leda oppositionen på mig på min arbetsplats. Nu blev det inte så, men jag sa att kanske vi kan få till något ändå på skolan till hösten – om jag nu jobba kvar…

- Ja, du har väl gjort alla digital kompetenta och därmed gjort dig själv överflödig, sa han med glimten i ögat.

Att över huvud taget nå en masterexamen betyder väldigt mycket för mig. In i det sista var jag inte säker på om jag skulle klara det. Tusen tack till alla som hjälpt mig, trott på mig och uppmuntrat mig!

Positiv respons

- Jag börjar tycka om dig riktigt bra nu!

Den här världen slutar aldrig att förvåna mig.

- Men, så bra, det har du inte alltid gjort.

- Neej, inte förut, men nu tycker jag det. Hon ser på mig med ett stort leende.

Det är sista lektionen och hon har ofta och tydligt under året visat att det jag hittar på och kräver av henne är besvärligt. Hon har på intet sätt svårt att lära sig, men kanske att underordna sig mina krav.

Nu visar min envishet resultat och hon ser ett positivt mål och erkänner att jag nog duger!

Det är precis sådana kommentarer som jag lägger i min ”minnesryggsäck” och så gärna går och bär på. Jag tror att sådana som hon också gör mig till en lite bättre lärare!

Likabehandlingsplanen

Enkätundersökningen är slutförd och resultaten är utskrivna.

Snyggt och prydligt har programmet summerat och skapat stapeldiagram över svaren som handlar om trakasserier och mobbning.

Nu är det kuratorns tur att analysera materialet.

Jag är helnöjd att jag kunde fixa det med ett program som jag tidigare endast använt för att samla in svar genom. Bearbetning och analys gjorde jag den gången i SPSS. Visst handlar väl det om digital kompetens – eller?

Och .. betänk så mycket pengar jag sparat åt skolan….

Livsvärld

Nu har jag lärt mig något nytt igen!

Jag skall opponera på ett arbete där man genom fenomenologisk metod ska ta reda på hur några skolledare och lärare erfar sitt uppdrag i skolan och vad de upplever som viktigt i skolan. Det här med begreppet ”livsvärld” och hur man med djupintervjuer kan fånga teman i stycken och meningar för analys, är intressant. Jag har inte tidigare tagit del av denna litteratur.

Jag tycker det mest intressanta temat som uppenbarade sig var ”vision”. Vilka visioner om framtidsskolan har de intervjuade? De flesta har inga visioner visar det sig – eller det är ingen idé att lägga tid och kraft på visioner som ändå aldrig kan bli verklighet! Man måste arbeta efter de förutsättningar man har, menar de intervjuade.

Sedan finns det ett par som försöker se bortom horisonten och önskar en skola där alla elever är motiverade och alla lärare samarbetar. Åt skogen med snuttifieringen med 60-minutrare och jobba mer ämnesövergripande eller tematiskt!

Fast nu styrs ju skolan upp än mer och ämnet tar över målet, vilket väl resulterar i att lärare än mer kommer att värna sina egna ämnestimmar!

Vilket är viktigast? Att alla elever ska kunna all matematik bäst i världen eller är det att stärka varje barns självkänsla, tro på sig själv och sin förmåga och kunna samarbeta med andra människor. Fast det går ju förstås inte att mäta lika enkelt.

3 dagar kvar

Den 1 juni skall betygen för årskurs 3 vara satta.

Två killar hade en större uppgift kvar att göra i ett ämne och sista inlämningsdag är idag, hade läraren sagt. Jag tror att de bedömt uppgiften som ”liten” men efter 3 timmar satt de fortfarande kvar framför datorerna. 14.00 var all kraft slut.

- Jag kan inte tänka något mer - jag orkar inte!

De måste orka, tänker jag och letar fram stora motivationskraften inom mig.

- Nu tar ni ett brake på 10-15 minuter och går ut, går och andas frisk luft. Sedan kommer det att gå ett tag till, säger jag.

Jag springer ned till mattanterna och berättar problemet – vad har ni att erbjuda?

Med mig upp får jag en tallrik med olika färska fruktbitar, en plastflaska fylld med saft och 4 nybakade kakor. Jag ställer ”kraftfodret” vid elevernas arbetsplatser och går vidare till annan sal och annan elev.

En stund senar när jag kommer tillbaka skiner, de förut så trötta, eleverna som solar – är det till oss!?

- Såklart, säger jag, ni måste ju orka 2 timmar till – heja på nu!

Gud ske pris för positiva mattanter som aldrig är omöjliga!