Elev i 2:an som jag inte längre har i någon kurs, hejar fortfarande så fort han ser mig. Det kan vara flera gånger om dagen ibland. Egentligen är det ingenting konstigt på vår skola, för vi hejar alltid på varandra, när vi möts i korridorerna.
Idag stannande han dock till och sa ”- jag måste heja, för du är alltid så glad”.
Just denna dag var jag verkligen inte glad, utan kände mig ganska hopplös. Jag tyckte att jag inte lyckats få eleverna entusiastiska för mina kurser och funderade på om det faktiskt kanske var onödig kunskap som jag höll på med!?
- Du anar inte, kära elev, vilken påfyllning av kraft dina ord gav mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar