Nu är det riktig kris, fick jag veta när jag kom till jobbet idag.
Skolan ska spara 5 miljoner till hösten!
70 % av den egna kommunens elever har sökt gymnasieskolor utanför hemkommunen. Färre elever söker till de yrkesförberedande programmen. Vi brukar ha drygt 70 sökande till fordonsprogrammet t.ex. och i år är det drygt 40 sökande, där ett 20-tal är obehöriga. Det är som i övriga landet. Eleverna söker hellre ett program som ger dem möjligheter att i framtiden få läsa på universitet eller högskola, om de kanske kommer på att de vill det senare i livet. Det hjälper inte att det finstilta säger att de kan läsa 200 extra teoripoäng, för det vill de inte när de är 15 år.
Två av skolans fem rektorer sitter och räknar på hur den ekvationen ska lösas. 5 miljoner är kanske 10 lärare? Undrar om uppsägningarna kommer före påsk?
tisdag 29 mars 2011
Master – igen, igen
Nu har handledaren kallat in mig!
Nu drar det ihop sig till slutfas och hon har satt på sig sin ”petiga-glasögon”, skriver hon i mail till mig. Bäst att vi träffas. Imorgon kl 13.00 ska jag infinna mig på hennes arbetsrum.
Nervöst? Ja!
Nu drar det ihop sig till slutfas och hon har satt på sig sin ”petiga-glasögon”, skriver hon i mail till mig. Bäst att vi träffas. Imorgon kl 13.00 ska jag infinna mig på hennes arbetsrum.
Nervöst? Ja!
UF-mässa
Jag var på UF-mässa igår. Det är roligt att se alla duktiga elever försöka sälja sina produkter.
I år fick länets cirka 200 utställare ta plats i stadens nya konferenscenter. Byggnaden är stor, modern, ljus och mycket trevligt utformad och idag mycket välbesökt. Busslaster med ungdomar kom från alla gymnasieskolor i länet för att titta på utställningen. Jag besöker alla montrar, tittar, lyssnar och frågar. En ”försäljare” kallade mig för ”Ni” hela tiden – det kändes lite konstigt. Nästan alla ville bjuda mig godis, vilket jag tackade artigt nej till. Nästan alla företag hade visitkort och det samlade jag på mig ganska många av. Många företag erbjöd mig vara med i tävlingar och väldigt många företag ville att jag skulle köpa deras hembakade.
Det var alltså många företag som sålde bullar, kakor och godis och det var många företag som sålde bakböcker. Det fanns även många företag som var inriktade på fotografering, tryck på tyg eller gravyr.
Det fanns ett udda enmansföretag, som jag tycker var riktigt trevligt och som hade en för mig ny produkt. Det var souvenirpåsar med något historiskt i och instoppat i påsen fanns ett kort textstycke historia om saken. Exempel på saker som fanns i påsarna var en bit av Berlinmuren, ett frimärke från något land som kanske inte längre finns osv. Det var välgjorda påsar med innehåll som förmedlade kunskaper till mottagaren.
En smart liten vinda för sladden till hörlurarna eller en ny spelapp är mycket fina produkter som vår skolas elever bidrog med. Men så klart att jag höll tummarna hårt för mina projetarbetskillar som proffsigt krängde dassböcker åt höger och vänster. www.loluf.se
I år fick länets cirka 200 utställare ta plats i stadens nya konferenscenter. Byggnaden är stor, modern, ljus och mycket trevligt utformad och idag mycket välbesökt. Busslaster med ungdomar kom från alla gymnasieskolor i länet för att titta på utställningen. Jag besöker alla montrar, tittar, lyssnar och frågar. En ”försäljare” kallade mig för ”Ni” hela tiden – det kändes lite konstigt. Nästan alla ville bjuda mig godis, vilket jag tackade artigt nej till. Nästan alla företag hade visitkort och det samlade jag på mig ganska många av. Många företag erbjöd mig vara med i tävlingar och väldigt många företag ville att jag skulle köpa deras hembakade.
Det var alltså många företag som sålde bullar, kakor och godis och det var många företag som sålde bakböcker. Det fanns även många företag som var inriktade på fotografering, tryck på tyg eller gravyr.
Det fanns ett udda enmansföretag, som jag tycker var riktigt trevligt och som hade en för mig ny produkt. Det var souvenirpåsar med något historiskt i och instoppat i påsen fanns ett kort textstycke historia om saken. Exempel på saker som fanns i påsarna var en bit av Berlinmuren, ett frimärke från något land som kanske inte längre finns osv. Det var välgjorda påsar med innehåll som förmedlade kunskaper till mottagaren.
En smart liten vinda för sladden till hörlurarna eller en ny spelapp är mycket fina produkter som vår skolas elever bidrog med. Men så klart att jag höll tummarna hårt för mina projetarbetskillar som proffsigt krängde dassböcker åt höger och vänster. www.loluf.se
Också ett sätt
Jag skall börja med genomgång av nya moment, som följer på det vi gjorde under förra veckans lektion. Tre elever spelar spel. Deras fokus ligger helt på att nå högre ”level”. Mina ryggproblem gör att jag just nu är tröttare än vanligt och jag funderar på hur jag skall reagera.
Jag sitter ned vid min dator och tänker högt, fast bara så högt att tankarna precis når ut i rummet.
- Just nu sitter jag och funderar jag på hur jag skall göra. Ska jag säga till de elever som spelar spel att sluta spela eller ska jag strunta i dem och nöja mig med att övriga hänger med?
Mer behövdes inte i den här klassen. Det blev alldeles tyst. Spelen lämnades och snabbt försökte de tre ta sig fram till den plats som videoprojektorn visade på – med viss möda. De hade ju inte varit med något vidare förra veckan heller. Det blev svettiga 5 minuter för de tre eleverna som tycktes skämmas. Jag avvaktade lugnt och iakttog sceneriet.
När jag var klar med det som jag ansåg skulle göras den här lektionen, var det 10 minuter kvar av lektionstiden. Då frågade dessa elever om det nu var ok att spela lite. Absolut, sa jag.
Jag kan än en gång konstatera att man som lärare inte behöver vara så auktoritär, som det ibland görs gällande i populära TV-program.
Jag sitter ned vid min dator och tänker högt, fast bara så högt att tankarna precis når ut i rummet.
- Just nu sitter jag och funderar jag på hur jag skall göra. Ska jag säga till de elever som spelar spel att sluta spela eller ska jag strunta i dem och nöja mig med att övriga hänger med?
Mer behövdes inte i den här klassen. Det blev alldeles tyst. Spelen lämnades och snabbt försökte de tre ta sig fram till den plats som videoprojektorn visade på – med viss möda. De hade ju inte varit med något vidare förra veckan heller. Det blev svettiga 5 minuter för de tre eleverna som tycktes skämmas. Jag avvaktade lugnt och iakttog sceneriet.
När jag var klar med det som jag ansåg skulle göras den här lektionen, var det 10 minuter kvar av lektionstiden. Då frågade dessa elever om det nu var ok att spela lite. Absolut, sa jag.
Jag kan än en gång konstatera att man som lärare inte behöver vara så auktoritär, som det ibland görs gällande i populära TV-program.
onsdag 23 mars 2011
Masteruppsatsen - igen
Den till flera delar påfyllda och justerade uppsatsen skickades in den 20 mars, precis enligt min planering för vad jag skulle mäkta med. Absolut hela förra lördagen ägnades åt texten.
Jag undrar hur många timmar jag egentligen har jobbat med den nu. Synd att det inte går att hålla reda på tiden den slukar. Eller det kanske är bra förresten.
Det brådskar om jag ska kunna få opposition före påsk. Jag hann inte med en förbättrad sammanfattning, men det har jag skrivit nu. Nu hoppas jag att jag får tillbaks arbetet före nästa helg, så jag inte behöver gå ut i den kyliga vårvinden ;)
Jag undrar hur många timmar jag egentligen har jobbat med den nu. Synd att det inte går att hålla reda på tiden den slukar. Eller det kanske är bra förresten.
Det brådskar om jag ska kunna få opposition före påsk. Jag hann inte med en förbättrad sammanfattning, men det har jag skrivit nu. Nu hoppas jag att jag får tillbaks arbetet före nästa helg, så jag inte behöver gå ut i den kyliga vårvinden ;)
Avhopp
- Det här har vi redan lärt oss!
Jag lyssnar, tar till mig och frågar. Sedan förklarar jag att detta moment ingår i min kurs och att jag måste ta upp det. Jag tänker att det är ju bra att de redan kan mycket, för då kan jag ta lite mindre av kurstiden till det i den här gruppen.
De här två eleverna är sedan riktigt otrevliga mot mig, både med ord och miner, vilket gör att jag sätter ned foten och säger att jag inte tolererar det beteendet.
Surt, surt….
När lektionen är slut talar eleverna om att de tänker minsann hoppa av kursen, för den ger dem i alla fall ingenting… och förresten fick de ju så dåligt resultat på provet i höstas…
??!!!
Okey, säger jag, det är ett beslut ni tar.
Nu går inte min matematiska ekvation ihop.
Om man kan allt så borde man väl lätt få MVG?
Eller… det måste väl varit mitt fel att de fick IG på provet i höstas?!
Så kan det också vara att vara lärare 2011.
Jag lyssnar, tar till mig och frågar. Sedan förklarar jag att detta moment ingår i min kurs och att jag måste ta upp det. Jag tänker att det är ju bra att de redan kan mycket, för då kan jag ta lite mindre av kurstiden till det i den här gruppen.
De här två eleverna är sedan riktigt otrevliga mot mig, både med ord och miner, vilket gör att jag sätter ned foten och säger att jag inte tolererar det beteendet.
Surt, surt….
När lektionen är slut talar eleverna om att de tänker minsann hoppa av kursen, för den ger dem i alla fall ingenting… och förresten fick de ju så dåligt resultat på provet i höstas…
??!!!
Okey, säger jag, det är ett beslut ni tar.
Nu går inte min matematiska ekvation ihop.
Om man kan allt så borde man väl lätt få MVG?
Eller… det måste väl varit mitt fel att de fick IG på provet i höstas?!
Så kan det också vara att vara lärare 2011.
fredag 18 mars 2011
RAM-knyckare
Datorn tjuter eller ylar mer och lärarna klagar över att alla datorer inte fungerar i datasalen.
Att sätta i muskontakter där de är urdragna och byta ut trasig skärm är snabbt ordnat, men det ylande problemet blir ett ärende till IT-teknikern. Snart sitter en postit-lapp på mitt tangentbord; RAM-minnen borta!
Jag blir oerhört ledsen. Detta är nog droppen som stjälper min ideologi om öppna datasalar. Nu kommer trycket att bli hårt över att salarna ska vara låsta när inte lärare är med.
Jag tänker på kollektiv bestraffning. 600 elever blir straffade för att 1 eller 2 elever inte kan skilja på mitt och ditt. Vad får en elev att skruva ur skruvarna till chassiet på datorn, ta ur minnena och sedan skruva tillbaks det igen? Är det så att man behöver större minne till sin egen dator hemma och inte har råd att köpa det? Eller ska man sälja minnena? Jag har inte en chans att ta reda på vem som gjort det och följdaktligen heller inte att få svar på min fråga!
Att sätta i muskontakter där de är urdragna och byta ut trasig skärm är snabbt ordnat, men det ylande problemet blir ett ärende till IT-teknikern. Snart sitter en postit-lapp på mitt tangentbord; RAM-minnen borta!
Jag blir oerhört ledsen. Detta är nog droppen som stjälper min ideologi om öppna datasalar. Nu kommer trycket att bli hårt över att salarna ska vara låsta när inte lärare är med.
Jag tänker på kollektiv bestraffning. 600 elever blir straffade för att 1 eller 2 elever inte kan skilja på mitt och ditt. Vad får en elev att skruva ur skruvarna till chassiet på datorn, ta ur minnena och sedan skruva tillbaks det igen? Är det så att man behöver större minne till sin egen dator hemma och inte har råd att köpa det? Eller ska man sälja minnena? Jag har inte en chans att ta reda på vem som gjort det och följdaktligen heller inte att få svar på min fråga!
onsdag 16 mars 2011
Katederundervisning
På möte idag talade en lärare om att nu var det slut på flumskolan, för Björklund har låtit meddela att det ska skrivas in i läroplanerna att man måste ha katederundervisning – så det så!
Rektorn frågade (hörde jag en spår av nervositet i rösten?) var det stod att läsa.
- Det står på DN´ledarsida idag.
- Tänk, det är konstigt, sa rektorn, allt går tillbaks till hur det var förr.
Jag klappade vänligt på rektorns axel och sa att ingenting kan gå tillbaks till något som tidigare varit, men utvecklingen går 2 steg framåt och sedan 1 tillbaka, för att åter ta 2 steg framåt osv.
- Jaha, sa läraren som hyllar katederundervisningen, men nu tar det allt 5-6 steg framåt!
Jag blir lika överrumplad varje gång, som lärare framför sin tro på att vi har en flumskola som inte leder till ett lärande. Varför har inte alla välutbildade människor mer än svarta och vita färger i sin färglåda?
Rektorn frågade (hörde jag en spår av nervositet i rösten?) var det stod att läsa.
- Det står på DN´ledarsida idag.
- Tänk, det är konstigt, sa rektorn, allt går tillbaks till hur det var förr.
Jag klappade vänligt på rektorns axel och sa att ingenting kan gå tillbaks till något som tidigare varit, men utvecklingen går 2 steg framåt och sedan 1 tillbaka, för att åter ta 2 steg framåt osv.
- Jaha, sa läraren som hyllar katederundervisningen, men nu tar det allt 5-6 steg framåt!
Jag blir lika överrumplad varje gång, som lärare framför sin tro på att vi har en flumskola som inte leder till ett lärande. Varför har inte alla välutbildade människor mer än svarta och vita färger i sin färglåda?
söndag 13 mars 2011
Materuppsatsen
Nu har jag då fått kommentarer även från specialisten på diskursanalytiska verktyg. Eller rättare sagt, han har skickat sina synpunkter till min handledare, som i sin tur skickade dem till mig.
Det är problematiskt att fråga sig vad begreppet digital kompetens står för, skriver han, för det finns ju inget absolut och entydigt svar på en sådan fråga. Har jag använt mig av diskursanalys eller har jag gjort en innehållsanalys? Han skriver vidare att en viktig dimension vid diskursanalys är vilken diskurs som för tillfället inom en viss kontext är den dominerande, alltså den diskurs som har en hegemonisk position.
Detta och lite till har han skrivit i sin kommentar och jag läser om och om igen texten för att förstå vad där står. Min handledare skriver att jag får förhålla mig till synpunkterna på det sätt jag själv avgör!? Nu vet jag inte om min handledare fortfarande är på ”min” sida, eller om jag ska byta fot. Jag grubblar på detta och tänker att jag väl i alla fall måste fortsätta den väg jag trott mig vandra och försöka ta med hans synpunkter i mina texter, så att det syns att jag reflekterat över detta metodproblem. Just nu tror jag det får bli så. Tyvärr är min tid ytterst begränsad för att arbeta med uppsatsen, men ska försöka på onsdag förmiddag igen. Det är viktigt att jag kan skicka åtminstone en redigerade metoddel till handledaren den här veckan, så jag vet om mina tankar kan bära. Sedan är det ju så, att varje ändring i en textbit får konsekvenser på andra ställen i uppsatsen, så det gäller att veta vad och hur man ändrar.
Det är problematiskt att fråga sig vad begreppet digital kompetens står för, skriver han, för det finns ju inget absolut och entydigt svar på en sådan fråga. Har jag använt mig av diskursanalys eller har jag gjort en innehållsanalys? Han skriver vidare att en viktig dimension vid diskursanalys är vilken diskurs som för tillfället inom en viss kontext är den dominerande, alltså den diskurs som har en hegemonisk position.
Detta och lite till har han skrivit i sin kommentar och jag läser om och om igen texten för att förstå vad där står. Min handledare skriver att jag får förhålla mig till synpunkterna på det sätt jag själv avgör!? Nu vet jag inte om min handledare fortfarande är på ”min” sida, eller om jag ska byta fot. Jag grubblar på detta och tänker att jag väl i alla fall måste fortsätta den väg jag trott mig vandra och försöka ta med hans synpunkter i mina texter, så att det syns att jag reflekterat över detta metodproblem. Just nu tror jag det får bli så. Tyvärr är min tid ytterst begränsad för att arbeta med uppsatsen, men ska försöka på onsdag förmiddag igen. Det är viktigt att jag kan skicka åtminstone en redigerade metoddel till handledaren den här veckan, så jag vet om mina tankar kan bära. Sedan är det ju så, att varje ändring i en textbit får konsekvenser på andra ställen i uppsatsen, så det gäller att veta vad och hur man ändrar.
Flytt - igen!
Nya ritade kartor förevisas oss – vi måste bygga om igen och flytta igen! Nu orkar jag verkligen inte längre med detta. Ska jag försöka ignorera allt och bara följa med i vågen som sköljer över oss, eller ska jag protestera och åter fråga efter konsekvensanalyser??
På ritningen är jag är flyttad från mitt arbetsrum till grannarbetsrummet, därför att nya lärare som varit placerade i hus utanför själva huvudbyggnaden ska in i ”mitt” rum. Det är endast 6 månader sedan jag ritade på hur rummet skulle möbleras, beställde inredning, skruvade upp hyllor och packade upp kartonger och försökte få allt att flyta på igen. Jag vägrar flytta mig igen, säger jag till min kollega!
Det lilla uppehållsrummet som är det enda som lyser upp den långa korridoren ska också förvandlas till rum och datasalen ska bort. Först bara suckar jag när jag hör allt och tänker; ok jag ska ju väl ändå inte jobba där, så varför måste jag engagera mig.
Nästa sekund kommer mitt andra jag fram – den del av mig som ser konsekvenserna för elever och lärare. Vår skola är inte mogen för att ta bort datasalar än. Det är endast en klass elever som hittills fått varsin egen dator. 550 andra elever är hänvisade till 3 vagnar med 16 datorer på varje vagn och som ska delas av alla teoriämnen. Så går vi GY11 till mötes, som ställer ännu högre krav på IKT i undervisningen med eleverna. Jag har hört rektor säga att man äskat pengar för att alla ettor ska få egna bärbara datorer till hösten. Man vet ju inte säkert att det finns pengar till det förstås……. !? Och de där övriga då, tänker jag, de där 300 tvåorna och treorna, hur är tanken där…?
Lärarna har hög kompetens och kan skapa goda lärandemiljöer, men hu vilka jättehinder som hela tiden sätts upp framför fötterna på dem. Det gäller att ha god kondition! Min sjukgymnast sa till mig häromdagen att ”man kan gå över bron 100 gånger, men den 101:a gången brister den”.
På ritningen är jag är flyttad från mitt arbetsrum till grannarbetsrummet, därför att nya lärare som varit placerade i hus utanför själva huvudbyggnaden ska in i ”mitt” rum. Det är endast 6 månader sedan jag ritade på hur rummet skulle möbleras, beställde inredning, skruvade upp hyllor och packade upp kartonger och försökte få allt att flyta på igen. Jag vägrar flytta mig igen, säger jag till min kollega!
Det lilla uppehållsrummet som är det enda som lyser upp den långa korridoren ska också förvandlas till rum och datasalen ska bort. Först bara suckar jag när jag hör allt och tänker; ok jag ska ju väl ändå inte jobba där, så varför måste jag engagera mig.
Nästa sekund kommer mitt andra jag fram – den del av mig som ser konsekvenserna för elever och lärare. Vår skola är inte mogen för att ta bort datasalar än. Det är endast en klass elever som hittills fått varsin egen dator. 550 andra elever är hänvisade till 3 vagnar med 16 datorer på varje vagn och som ska delas av alla teoriämnen. Så går vi GY11 till mötes, som ställer ännu högre krav på IKT i undervisningen med eleverna. Jag har hört rektor säga att man äskat pengar för att alla ettor ska få egna bärbara datorer till hösten. Man vet ju inte säkert att det finns pengar till det förstås……. !? Och de där övriga då, tänker jag, de där 300 tvåorna och treorna, hur är tanken där…?
Lärarna har hög kompetens och kan skapa goda lärandemiljöer, men hu vilka jättehinder som hela tiden sätts upp framför fötterna på dem. Det gäller att ha god kondition! Min sjukgymnast sa till mig häromdagen att ”man kan gå över bron 100 gånger, men den 101:a gången brister den”.
Rivstart
Sportlovsvecka i januari behövs för att återhämta krafter och orka spurta fram till påsklovet, som kommer väldigt sent i år. Redan vid 11-tiden på måndag förmiddagen kom en klart uppstressad kollega in i fikarummet, slog sig ned på en stol och utbrast; Gode Gud, det är rivstart, plötsligt går det från 0-100 på några sekunder! Allt ska igång utan någon uppvärmning alls! Jag blir så stressad och eleverna ser frågande ut och undrar vad som händer!?
Jo, så är det verkligen att vara lärare. Andra yrkesgrupper avundas ens sportlovsvecka, som man som lärare aldrig tycker sig ha tid att ha. Jag var på resa och därmed ledig och nu ligger i min dator ett 60-tal prov att rätta. Den här veckan kommer alla elever som varit på praktik tillbaks till skolan och nya arbetsområden ska introduceras. Nu gäller det att ha koll på de elever som riskerar IG och ta beslut om lämpliga åtgärder. Det gäller att vara riktigt frisk till kropp och själ för att orka med den här intensiva perioden i skolans verksamhet. Tyvärr bråkar min rygg med mig igen och det känns ganska tufft just nu.
Jo, så är det verkligen att vara lärare. Andra yrkesgrupper avundas ens sportlovsvecka, som man som lärare aldrig tycker sig ha tid att ha. Jag var på resa och därmed ledig och nu ligger i min dator ett 60-tal prov att rätta. Den här veckan kommer alla elever som varit på praktik tillbaks till skolan och nya arbetsområden ska introduceras. Nu gäller det att ha koll på de elever som riskerar IG och ta beslut om lämpliga åtgärder. Det gäller att vara riktigt frisk till kropp och själ för att orka med den här intensiva perioden i skolans verksamhet. Tyvärr bråkar min rygg med mig igen och det känns ganska tufft just nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)