Nya ritade kartor förevisas oss – vi måste bygga om igen och flytta igen! Nu orkar jag verkligen inte längre med detta. Ska jag försöka ignorera allt och bara följa med i vågen som sköljer över oss, eller ska jag protestera och åter fråga efter konsekvensanalyser??
På ritningen är jag är flyttad från mitt arbetsrum till grannarbetsrummet, därför att nya lärare som varit placerade i hus utanför själva huvudbyggnaden ska in i ”mitt” rum. Det är endast 6 månader sedan jag ritade på hur rummet skulle möbleras, beställde inredning, skruvade upp hyllor och packade upp kartonger och försökte få allt att flyta på igen. Jag vägrar flytta mig igen, säger jag till min kollega!
Det lilla uppehållsrummet som är det enda som lyser upp den långa korridoren ska också förvandlas till rum och datasalen ska bort. Först bara suckar jag när jag hör allt och tänker; ok jag ska ju väl ändå inte jobba där, så varför måste jag engagera mig.
Nästa sekund kommer mitt andra jag fram – den del av mig som ser konsekvenserna för elever och lärare. Vår skola är inte mogen för att ta bort datasalar än. Det är endast en klass elever som hittills fått varsin egen dator. 550 andra elever är hänvisade till 3 vagnar med 16 datorer på varje vagn och som ska delas av alla teoriämnen. Så går vi GY11 till mötes, som ställer ännu högre krav på IKT i undervisningen med eleverna. Jag har hört rektor säga att man äskat pengar för att alla ettor ska få egna bärbara datorer till hösten. Man vet ju inte säkert att det finns pengar till det förstås……. !? Och de där övriga då, tänker jag, de där 300 tvåorna och treorna, hur är tanken där…?
Lärarna har hög kompetens och kan skapa goda lärandemiljöer, men hu vilka jättehinder som hela tiden sätts upp framför fötterna på dem. Det gäller att ha god kondition! Min sjukgymnast sa till mig häromdagen att ”man kan gå över bron 100 gånger, men den 101:a gången brister den”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar