Jag skall börja med genomgång av nya moment, som följer på det vi gjorde under förra veckans lektion. Tre elever spelar spel. Deras fokus ligger helt på att nå högre ”level”. Mina ryggproblem gör att jag just nu är tröttare än vanligt och jag funderar på hur jag skall reagera.
Jag sitter ned vid min dator och tänker högt, fast bara så högt att tankarna precis når ut i rummet.
- Just nu sitter jag och funderar jag på hur jag skall göra. Ska jag säga till de elever som spelar spel att sluta spela eller ska jag strunta i dem och nöja mig med att övriga hänger med?
Mer behövdes inte i den här klassen. Det blev alldeles tyst. Spelen lämnades och snabbt försökte de tre ta sig fram till den plats som videoprojektorn visade på – med viss möda. De hade ju inte varit med något vidare förra veckan heller. Det blev svettiga 5 minuter för de tre eleverna som tycktes skämmas. Jag avvaktade lugnt och iakttog sceneriet.
När jag var klar med det som jag ansåg skulle göras den här lektionen, var det 10 minuter kvar av lektionstiden. Då frågade dessa elever om det nu var ok att spela lite. Absolut, sa jag.
Jag kan än en gång konstatera att man som lärare inte behöver vara så auktoritär, som det ibland görs gällande i populära TV-program.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar