Skolan (jag) har tre lag med i Webbstjärnans tävling och alla tre lagen gick vidare efter första gallringen. Nu har även andra gallringen ägt rum och det är två lag kvar. Från början var det 491 lag från gymnasieskolor i hela Sverige.
Vill du som läser min blogg lägga en publik röst så titta på sidorna och välj ut en av dem. Skriv en liten kommentar och skicka iväg. Du får därefter ett retursvar från webbstjärnan, där det kontrolleras att det är just du som röstat. Det är en röst per e-postadress som gäller. Vi tycker naturligtvis det är jätteroligt att få några publikröster – så ta dig tid att göra detta! Före 29 april!
www.webbstjarnan.se/bidragen/vinnare-webbstjaernan-2010/soekresultat?option=com_bidrag&view=bidrag&Itemid=244&layout=element&id=601&Itemid=202
www.webbstjarnan.se/bidragen/vinnare-webbstjaernan-2010/soekresultat?option=com_bidrag&view=bidrag&Itemid=244&layout=element&id=1028&Itemid=202
www.webbstjarnan.se/bidragen/vinnare-webbstjaernan-2010/soekresultat?option=com_bidrag&view=bidrag&Itemid=244&layout=element&id=187&Itemid=202
torsdag 21 april 2011
Master - igen, igen, igen
Återigen kallad till universitetet för att träffa handledaren.
- Du behöver vara mer tydlig och hjälpa läsaren, säger hon.
- Pang på rödbetan – det är min filosofi, fortsätter hon.
- Du har allt här, men det behöver ……. Osv
Jo, handledaren har naturligtvis rätt och ett intresse för vad mitt arbete handlar om har väckts även hos henne. Det är roligt! Minus för den innetid framför datorn som det innebär under påskledigheten. Lediga dagarna krymper oroväckande....
- Du behöver vara mer tydlig och hjälpa läsaren, säger hon.
- Pang på rödbetan – det är min filosofi, fortsätter hon.
- Du har allt här, men det behöver ……. Osv
Jo, handledaren har naturligtvis rätt och ett intresse för vad mitt arbete handlar om har väckts även hos henne. Det är roligt! Minus för den innetid framför datorn som det innebär under påskledigheten. Lediga dagarna krymper oroväckande....
Quero Report
Rektorn söker upp mig och säger att det behövs göras en enkätundersökning angående mobbning och kränkning. Hur ska skolan klara av det för 500 elever? – Vi är i tidsnöd också! Hon hade fått tipset av en chef utanför skolverksamheten om att jag fanns och kunde detta!? Jag känner inte personen, vad jag vet.
Det var roligt att mina år på universitet, studerande pedagogiskt arbete, nu har resulterat i en förfrågan om jag tekniskt kan upprätta en enkät. Det är en digital kompetens, tänker jag, som har masteruppsatsen i huvudet.
Jag försöker använda e-postfunktionen till några personer för att ta reda på om något digitalt redskap finns, men får bara ett svar som säger att ärendet skickats vidare till annan person.
Jag e-postar universitetet när jag kommer hem och kl 07.00 morgonen efter har jag fått låna deras verktyg under några veckor. (Jag är ju fortfarande en inskriven student där.) Bra chans att få uppdatera kunskaperna kring att skapa digitala enkäter och rapporter! Hoppas jag klarar det och inser att jag väl får lägga några timmar under påsklovet på det.
Det var roligt att mina år på universitet, studerande pedagogiskt arbete, nu har resulterat i en förfrågan om jag tekniskt kan upprätta en enkät. Det är en digital kompetens, tänker jag, som har masteruppsatsen i huvudet.
Jag försöker använda e-postfunktionen till några personer för att ta reda på om något digitalt redskap finns, men får bara ett svar som säger att ärendet skickats vidare till annan person.
Jag e-postar universitetet när jag kommer hem och kl 07.00 morgonen efter har jag fått låna deras verktyg under några veckor. (Jag är ju fortfarande en inskriven student där.) Bra chans att få uppdatera kunskaperna kring att skapa digitala enkäter och rapporter! Hoppas jag klarar det och inser att jag väl får lägga några timmar under påsklovet på det.
måndag 18 april 2011
Skoldans
Igår inbjöd några ambitiösa lärare årskurs 1-elever på gymnasiet och årskurs 9-elever på grundskolan till skoldans. 10 elever kom. Vad var felet? En del hävdar att 16-åringar inte vill festa tillsammans med 15-åringar, andra menar att framförhållningen var för kort. Många vet hur man skulle ha gjort, och att man inte gjorde på rätt sätt. Jag tycker det var tråkigt att det inte kom fler, för tanken och initiativet var riktigt gott. Och inte kan man ju veta förrän man prövat om det finns intresse för sådana engagemang!
lördag 16 april 2011
Öppet Hus
Idag har det varit ”Öppet Hus” på skolan.
Det är första gången vi har det på vårterminen. Det brukar annars vara på höstterminen. Min lilla grupp går i 3-an och visade upp sina projektarbeten, tillsammans med projektrapporten. Alla skulle vara klara med rapporten igår och det var alla utom en. Själva projektarbetet var klart för alla utom 2, redan i januari.
De var alla här och de ställde i ordning sina bord jättefint. De hade ett schema de följde, så de varvade att vara vid utställningsborden och ta raster. Allt fungerade exemplariskt.
Alla eleverna var på strålande humör och döm om min förvåning när kameran togs ur min hand och lämnades till en elev och en annan elev tog tag i mig och dansade foxtrot med mig. Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro skulle hända! Naturligtvis blev det stort jubel bland dem som tittade på.
Minus för att det var färre besökare än tidigare år.
Det är första gången vi har det på vårterminen. Det brukar annars vara på höstterminen. Min lilla grupp går i 3-an och visade upp sina projektarbeten, tillsammans med projektrapporten. Alla skulle vara klara med rapporten igår och det var alla utom en. Själva projektarbetet var klart för alla utom 2, redan i januari.
De var alla här och de ställde i ordning sina bord jättefint. De hade ett schema de följde, så de varvade att vara vid utställningsborden och ta raster. Allt fungerade exemplariskt.
Alla eleverna var på strålande humör och döm om min förvåning när kameran togs ur min hand och lämnades till en elev och en annan elev tog tag i mig och dansade foxtrot med mig. Det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro skulle hända! Naturligtvis blev det stort jubel bland dem som tittade på.
Minus för att det var färre besökare än tidigare år.
Glädjespridare
Jag går för att hämta inkomna postpaket. Står och läser på adressetiketterna när årskurs 2-eleven kommer gående.
- Oh jag måste få krama dig!
Jag får en jättekram av honom.
- Tack, det behövde jag idag, säger jag och kramar tillbaka.
Jag känner mig glad över alla dessa fina ungdomar, som arbetet ger mig möjligheter att få möta!
- Oh jag måste få krama dig!
Jag får en jättekram av honom.
- Tack, det behövde jag idag, säger jag och kramar tillbaka.
Jag känner mig glad över alla dessa fina ungdomar, som arbetet ger mig möjligheter att få möta!
torsdag 14 april 2011
Brandövning
12.40 – brandlarmet går. Jag och min klass har precis kommit in i salen och det är bara att vända om och gå ut till uppsamlingsplatsen. Alla går målmedvetet ut och samlas i de grupper de var i när larmet gick. Läraren skall räkna in att alla har kommit ut. Elever som var på skolan och inte hade lektion, kommer fram och säger ”här är jag!” Man blir ju lite utanför i en sådan här situation, om man inte har haft lektion!
Det är skönt att se att alla, både elever och lärare tar övningen på allvar. Ingen vet att det är övning, men anar det förstås. Jag tycker det är konstigt att aldrig brandbilarna kommer. Om det ska dröja så här länge innan de kommer, så har hela skolan hunnit brinna ned!
Så kommer rektorn och busvisslar och säger att det är klart att återvända in igen.
Idag fick jag reda på att det var ett igångsatt brandlarm. Det finns larmknappar innanför glas som man ska ha sönder för att kunna larma om det uppstår brand. Nu hade någon/några haft sönder flera sådana glas och aktiverat alarmet. Det var alltså inte en övning och därför inte konstigt att ingen brandbil syntes. Det var ett synnerligen osmakligt busstreck!
Detta är ytterligare en incident den senaste tiden, där någon/några elever går över gränsen. Jag hoppas att skolledarna vidtar åtgärder, så att även om det inte säkert går att identifiera personerna, en klar signal går ut till alla att detta är ett fullständigt oacceptabelt beteende!
Det är skönt att se att alla, både elever och lärare tar övningen på allvar. Ingen vet att det är övning, men anar det förstås. Jag tycker det är konstigt att aldrig brandbilarna kommer. Om det ska dröja så här länge innan de kommer, så har hela skolan hunnit brinna ned!
Så kommer rektorn och busvisslar och säger att det är klart att återvända in igen.
Idag fick jag reda på att det var ett igångsatt brandlarm. Det finns larmknappar innanför glas som man ska ha sönder för att kunna larma om det uppstår brand. Nu hade någon/några haft sönder flera sådana glas och aktiverat alarmet. Det var alltså inte en övning och därför inte konstigt att ingen brandbil syntes. Det var ett synnerligen osmakligt busstreck!
Detta är ytterligare en incident den senaste tiden, där någon/några elever går över gränsen. Jag hoppas att skolledarna vidtar åtgärder, så att även om det inte säkert går att identifiera personerna, en klar signal går ut till alla att detta är ett fullständigt oacceptabelt beteende!
Pendlarliv
På vägen till jobbet blev tåget strömlöst och jag fick ”lifta” med en blå okänd bil de sista kilometerna.
- Landsvägsbussen är ingen tågbuss, svarade busschauffören och fick mig att backa ut, efter att jag försökt få åka med.
På väg hem igen blev det åter strömlöst och jag fick ringa anhörig för att komma hem. Usch vad sur jag var!
Nästa dag hakade ett husvagnsekipage fast i bussen vid omkörning och orange bitar flög förbi bussfönstret. Ingen blev skadad, men det tog ju förstås dubbelt så lång tid att ta sig hem.
Igår när jag inte åkte varken buss eller tåg rymde en hotfull knivbeväpnad man från tåget och var gömd på orten fram till det blev morgon igen. Skönt att missa det!
Pendlarlivet är inget vidare!
Och så var det brandlarm på skolan också……
- Landsvägsbussen är ingen tågbuss, svarade busschauffören och fick mig att backa ut, efter att jag försökt få åka med.
På väg hem igen blev det åter strömlöst och jag fick ringa anhörig för att komma hem. Usch vad sur jag var!
Nästa dag hakade ett husvagnsekipage fast i bussen vid omkörning och orange bitar flög förbi bussfönstret. Ingen blev skadad, men det tog ju förstås dubbelt så lång tid att ta sig hem.
Igår när jag inte åkte varken buss eller tåg rymde en hotfull knivbeväpnad man från tåget och var gömd på orten fram till det blev morgon igen. Skönt att missa det!
Pendlarlivet är inget vidare!
Och så var det brandlarm på skolan också……
tisdag 12 april 2011
Skattepengar
Jag såg några minuter på TV-programmet ”mamma byter familj” igår. Jag väljer aldrig att se dokusåpor på TV, men bläddrade förbi och såg nu några scener. Programmet ger inblick i helt olika svenska familjers vardag och levnadsförutsättningar. Det är ibland inte samma sak att som ”medelsvensson” få tillvaron att gå ihop om man bor i glesbygd eller om man bor i huvudstaden. Varje krona får gemensamt tjänas in med hårt arbete på gården, medan man i storstan har höga löner som gör det möjligt att få nya dyra och snyggt manikyrerade naglar.
Nu hör jag på TV att skatterna ska sänkas ytterligare och då får sjukvårdsbiträdet 180 kr mer per månad. Det är 2 pizzor en lördagkväll, tänker jag. Och i vår kommun fattas 5 miljoner för skolverksamheten. Saknas det vidgade vyer, när man inte förstår att förutsättningen för människor ser olika ut i vårt land, till en del faktiskt beroende på var man bor.
I många, många familjer saknas det tillräckligt med pengar idag. Det beror inte alltid på att man inte vill jobba med ett högavlönat arbete. Varför gör jag nu denna reflektion när min blogg handlar om ”gymnasieåret”. Ja – inte väljer man som elev var man är född och i vilken familj…..men man ska ha precis lika förutsättning att klara gymnasiestudierna oavsett var man bor och vilka hemförhållanden man har – det är min absoluta mening! Frågan är om min elev som har en mamma som jobbar på sjukhuset är hjälpt av 180 kronor. Kanske hon är mer hjälpt av att resurserna i skolan är tillräckliga för att hennes barn ska kunna få den hjälp som han/hon behöver.
Nu hör jag på TV att skatterna ska sänkas ytterligare och då får sjukvårdsbiträdet 180 kr mer per månad. Det är 2 pizzor en lördagkväll, tänker jag. Och i vår kommun fattas 5 miljoner för skolverksamheten. Saknas det vidgade vyer, när man inte förstår att förutsättningen för människor ser olika ut i vårt land, till en del faktiskt beroende på var man bor.
I många, många familjer saknas det tillräckligt med pengar idag. Det beror inte alltid på att man inte vill jobba med ett högavlönat arbete. Varför gör jag nu denna reflektion när min blogg handlar om ”gymnasieåret”. Ja – inte väljer man som elev var man är född och i vilken familj…..men man ska ha precis lika förutsättning att klara gymnasiestudierna oavsett var man bor och vilka hemförhållanden man har – det är min absoluta mening! Frågan är om min elev som har en mamma som jobbar på sjukhuset är hjälpt av 180 kronor. Kanske hon är mer hjälpt av att resurserna i skolan är tillräckliga för att hennes barn ska kunna få den hjälp som han/hon behöver.
Muntlig info
Idag har elevgruppen, åk 2, redovisat. I kursen Info- och layout ingår att kunna planera ett föredrag och sedan hålla det. Detta är ett jobbigt avsnitt för många elever, som inte alls tycker om att stå och presentera något inför en grupp. Vi pratar en hel del om det också och var deras gräns går för antalet åhörare för att de ska våga, samt hur man kan överbrygga sina hinder. Det brukar alltid sluta med att alla faktiskt håller sitt föredrag och applåderas förstås.
Idag fick vi lyssna till ett riktigt intressant föredrag om djurens rätt och hon hade byggt upp det hela kring ”stockholmsmössan” med sin kontroversiella tofs.
Det här är riktigt bra saker att göra för att träna alla på att bli bättre, när de ska argumentera för något. För jag tror att det till väldigt stor del handlar om att få erfarenhet. För varje gång man får möjlighet att föra ut något man planerat väl, till en grupp människor, så blir man allt säkrare och gör arbetet allt bättre.
Idag fick vi lyssna till ett riktigt intressant föredrag om djurens rätt och hon hade byggt upp det hela kring ”stockholmsmössan” med sin kontroversiella tofs.
Det här är riktigt bra saker att göra för att träna alla på att bli bättre, när de ska argumentera för något. För jag tror att det till väldigt stor del handlar om att få erfarenhet. För varje gång man får möjlighet att föra ut något man planerat väl, till en grupp människor, så blir man allt säkrare och gör arbetet allt bättre.
fredag 8 april 2011
Beteendevetare
Idag har vi haft besök av beteendevetare från företagshälsovården. Hur mår vi egentligen? Arbetsgruppen lastar över problemen på en utomstående. Hur kan någon människa i världen vilja jobba som beteendevetare och höra människor klaga över allt och alla? Jag mår sämre efter att hört allt elände koncentrerat komma ut under en timme. Usch, jag skulle inte ha gått dit.
Beteendevetaren gav oss en bild att fundera över. Man befinner sig länge i kvicksand, trampar och trampar och kommer ingen vart. Om man lyckas lägga sig på ytan, så kan man komma från det som drar ned en gång på gång. Då har man också möjlighet att se nya vyer. Jag tycker att jag har lyckats nå den där ytan nu och därför vill jag inte bli nerdragen igen. Det är inte värdigt att trampa så där. Jag flyr till mina elever!
Beteendevetaren gav oss en bild att fundera över. Man befinner sig länge i kvicksand, trampar och trampar och kommer ingen vart. Om man lyckas lägga sig på ytan, så kan man komma från det som drar ned en gång på gång. Då har man också möjlighet att se nya vyer. Jag tycker att jag har lyckats nå den där ytan nu och därför vill jag inte bli nerdragen igen. Det är inte värdigt att trampa så där. Jag flyr till mina elever!
Viktigt info 15.30
All skolans personal kallas till möte på skoltorget samma dag kl 15.30, något viktigt ska delges från skolledningen.
- Fr o m läsåret 2012 ska elever som vill söka el-programmet gå på vår skola och inte kunna välja mellan vår kommun och närkommunens skola. Hur det blir med de elever som då går i tvåan och trean i närkommunens skola skall det förhandlas om.
Ja, ja – det var det. Är det glädjande? Ja – det kanske det är!?
- Fr o m läsåret 2012 ska elever som vill söka el-programmet gå på vår skola och inte kunna välja mellan vår kommun och närkommunens skola. Hur det blir med de elever som då går i tvåan och trean i närkommunens skola skall det förhandlas om.
Ja, ja – det var det. Är det glädjande? Ja – det kanske det är!?
Omdöme 24 – igen
Nu under två veckor ska alla lärare fylla i omdöme 24 – igen. För varje elev jag har ska jag fylla i uppgifter om kursmoment, omdöme i form av betyg, om åtgärdsprogram finns och 6 möjliga åtgärder till förbättring. På varje elev är det 4 ”blad” att fylla i och det blir för 90 elever, som jag har, 360 – 82 = 278 genomtänkta kryssningar. Jag räknar så därför att för första frågan kan jag fylla i samma kursmoment på en hel grupp med en skrivning och ett tryck. För övrigt får man ta en elev i taget.
Det går fortare den här gången än första gången jag gjorde det. Jag har anpassat mig till programmets krav att fylla i uppgifter efter klassernas bokstavsordning. Inte börja med SP – nej, nej det går ej! Börja med a – b – c – d – e --- ja, elprogrammet, det är ok!
Hopps – där finns en elev med som jag inte har! Försöker radera eleven – nej, det går inte! Försöker skriva in att ”har ej eleven” – nej det går inte! Aha! Nu har jag lärt mig manipulera programmet – jag fyller i ”Underlag finns ej” – och vips får jag gå vidare.
Jag känner mig i krig med programmet och till tänderna taggad att vinna!
Det går fortare den här gången än första gången jag gjorde det. Jag har anpassat mig till programmets krav att fylla i uppgifter efter klassernas bokstavsordning. Inte börja med SP – nej, nej det går ej! Börja med a – b – c – d – e --- ja, elprogrammet, det är ok!
Hopps – där finns en elev med som jag inte har! Försöker radera eleven – nej, det går inte! Försöker skriva in att ”har ej eleven” – nej det går inte! Aha! Nu har jag lärt mig manipulera programmet – jag fyller i ”Underlag finns ej” – och vips får jag gå vidare.
Jag känner mig i krig med programmet och till tänderna taggad att vinna!
onsdag 6 april 2011
Lönesamtal
I år var fösta gången som jag gick till lönesamtal utan att grundligt ha förberett mig. Jag satte mig i besöksstolen med en kopp Treo framför mig och kände mig ganska vissen.
- Jag tycker att jag gör ett väldigt bra arbete i elevgrupperna!
- Jag har i år flera riktigt svåra grupper, men är nöjd med mina insatser även där!
Så började jag det hela och så tändes självförtroendet och glöden för att berätta om hur jag ser på lärande och alla olika elevmöten varje dag.
Strax hade 1 timme gått och jag kände mig betydligt bättre än när jag kom.
Varför då? Ja – kanske för att någon lyssnar på mina viktiga tankar tills jag har talat till punkt!?
Om det blir någon löneökning av det vet jag däremot inte…..
- Jag tycker att jag gör ett väldigt bra arbete i elevgrupperna!
- Jag har i år flera riktigt svåra grupper, men är nöjd med mina insatser även där!
Så började jag det hela och så tändes självförtroendet och glöden för att berätta om hur jag ser på lärande och alla olika elevmöten varje dag.
Strax hade 1 timme gått och jag kände mig betydligt bättre än när jag kom.
Varför då? Ja – kanske för att någon lyssnar på mina viktiga tankar tills jag har talat till punkt!?
Om det blir någon löneökning av det vet jag däremot inte…..
Nöjd får man inte vara
Du kan höja arbetet ytterligare!
Det var vad handledaren sa efter att ha haft sina ”petglasögon” på sig och petat på varje sida i min masteruppsats. Jag försöker ta in och förstå det hon försöker förmedla. Jag har flera motsträviga tankar i mitt huvud som slåss om första platsen:
1. Bra att hon är intresserad av att hjälpa mig att förbättra texten!
2. Vad stolt jag skall bli om jag kan ta mig ännu en bit i min förståelse av problemet!
3. Jag är nöjd. Jag har gjort en resa som jag faktiskt är nöjd med och jag behöver inte nå högre höjder!
Så följer en sömnlös natt när hjärnan jobbar på högvarv för att pussla om bitarna till en ännu mer komplicerad karta. Jag inser att jag inte blir klar före påsk! Den ”nöjda vägen” verkar inte vara ett alternativ. Jag känner trycket att prestera ännu mer.
Nu tänker jag att det naturligtvis är så här mina elever också känner det när jag tjatar om att de kan få sina projektrapporter ännu bättre om de gör så här och så här………..jag ska inte tjata så mer utan mera lyssna efter om eleven själv är nöjd!
Det var vad handledaren sa efter att ha haft sina ”petglasögon” på sig och petat på varje sida i min masteruppsats. Jag försöker ta in och förstå det hon försöker förmedla. Jag har flera motsträviga tankar i mitt huvud som slåss om första platsen:
1. Bra att hon är intresserad av att hjälpa mig att förbättra texten!
2. Vad stolt jag skall bli om jag kan ta mig ännu en bit i min förståelse av problemet!
3. Jag är nöjd. Jag har gjort en resa som jag faktiskt är nöjd med och jag behöver inte nå högre höjder!
Så följer en sömnlös natt när hjärnan jobbar på högvarv för att pussla om bitarna till en ännu mer komplicerad karta. Jag inser att jag inte blir klar före påsk! Den ”nöjda vägen” verkar inte vara ett alternativ. Jag känner trycket att prestera ännu mer.
Nu tänker jag att det naturligtvis är så här mina elever också känner det när jag tjatar om att de kan få sina projektrapporter ännu bättre om de gör så här och så här………..jag ska inte tjata så mer utan mera lyssna efter om eleven själv är nöjd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)