Du kan höja arbetet ytterligare!
Det var vad handledaren sa efter att ha haft sina ”petglasögon” på sig och petat på varje sida i min masteruppsats. Jag försöker ta in och förstå det hon försöker förmedla. Jag har flera motsträviga tankar i mitt huvud som slåss om första platsen:
1. Bra att hon är intresserad av att hjälpa mig att förbättra texten!
2. Vad stolt jag skall bli om jag kan ta mig ännu en bit i min förståelse av problemet!
3. Jag är nöjd. Jag har gjort en resa som jag faktiskt är nöjd med och jag behöver inte nå högre höjder!
Så följer en sömnlös natt när hjärnan jobbar på högvarv för att pussla om bitarna till en ännu mer komplicerad karta. Jag inser att jag inte blir klar före påsk! Den ”nöjda vägen” verkar inte vara ett alternativ. Jag känner trycket att prestera ännu mer.
Nu tänker jag att det naturligtvis är så här mina elever också känner det när jag tjatar om att de kan få sina projektrapporter ännu bättre om de gör så här och så här………..jag ska inte tjata så mer utan mera lyssna efter om eleven själv är nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar