Alla studenter skriver i varandras vita mössor. Mössor skickas runt och jag förundras över hur man vet var den egna mössan är. Jo, en del har sitt namn broderat på den svarta kanten, men inte alla. Två elever står utanför mösskrivandet och iakttar endast vad som pågår runt bordet. Jag tänker att de kanske känner sig utanför och erbjuder mig, lite på skämt och lite på allvar, att skriva i deras mössor.
- Det går inte, säger den ene eleven och vänder på mössan. Mössan har svart foder.
- Va – säger tjejen bredvid, varför har du valt svart foder?
- Jag gillar svart!
Det har gått några dagar och jag har fått perspektiv på studentdagen. Kanske är det helt naturligt att en del elever vill att man skriver i deras mössor, medan andra helt naturligt inte vill det. Det är kanske bara jag, pedagogen, som reagerar när inte alla är med i något som jag uppfattar allmänt riktigt och rätt för alla!? I alla fall tycks ingen av de skrivande eleverna bry sig om att några inte deltar. Jag tror faktiskt inte alls att det handlar om varken mobbning eller utanförskap, utan helt enkelt att man får göra som man vill och det är ok!
Ja – jag lär aldrig få reda på om min teori stämmer, jag kan bara hoppas på att den gör det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar