Jag har drabbats av årets influensa. En riktigt hård en, som likt en jätte med träklubba i handen kommer smygande och slår till en bakifrån i huvudet. Sedan ligger man där under täcket i tre dygn och fryser långt inne i kroppen. Nu är jag inne på 6:e dagen och börjar så sakteliga ta mig upp till stående, gående position igen.
Under de där första ”under täcket-dagarna” orkar man mycket lite tänka på arbetet och hur det ska gå där. En lapp på dörren; "Inställda lektioner", räcker. Men sedan börjar organisationsmänniskan i en att planer a och organisera så att frånvaron ska göra minsta möjliga skada. Vilka elevgrupper kan göra vad utan lärare? Med e-post är det lätt att förmedla det jag tänker till både skolledning, kollegor och elever. Så här är det alltid när man är lärare och är sjuk. Är det rätt? Är det fel? Jobbar jag då – fast jag är sjuk? Eller är det en förändring av vår tids samhälle. Digitaliseringen suddar bort, en del förut, så tydliga gränser.
Mina tanker går till min uppsats; digital kompetens är till för individens frigörelse! Ja, för mig är den slags frigörelse att kunna förmedla vad olika elevgrupper kan göra utan att jag är närvarande.
Digital kompetens är till för marknadens behov – det är här man får börja tänka lite mer….. Det är ju bra för skolan om allt flyter på som vanligt även om lärarna är sjuka. Det finns ju olika slags ekonomi i det. Kanske att det är så, att vi allt mer ”sköter” många olika saker samtidigt, därför att tekniken finns och vi kan hantera tekniken och ser den som en ”frigörelse”.
Jag tycker mig kunna se att ”frigörelsen” och ”marknadsbehoven” tar varandra i hand och vandrar iväg. Så länge de är jämställda så ska det väl gå bra, men vad händer om ”marknadsbehoven” börjar växa ifrån ”frigörelsen”? Ja – då kanske jag krävs göra det mesta som jag gör in real life, hemifrån min sjuksäng – oavsett hur sjuk jag är!? Hmm – får fundera vidare på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar