Lära grammatik

Eleverna ska träna engelsk grammatik med stöd av program på CD-skivor.

Den automatiska rättningen är ”petig” tycker eleverna och blir frustrerade över att inte få rätt för, som de tycker, petitesser. De slarvar med att skriva I (jag) med stor bokstav, att meningar ska börja med versaler och glömmer översätta substantiv. För några startar inte skivan upp och för några fungerar inte själva DVD-spelaren.

Gruppen består av 24 elever och 10 stycken är jätteirriterade och tycker allt är ”skit” och speciellt programmet är uruselt. 6 stycken struntar fullständigt i att ägna sig åt övningarna och tittar hellre på filmsnuttar på Internet eller kollar facebook. 4 stycken ägnar sig seriöst åt skivorna och försöker behärska både tekniken och engelska språket. 1 kan inte jobba för att det är för mycket oväsen och ber att få ta med skivan hem. 2 är placerade i en annan sal och tycks arbeta seriöst. 3 är placerade i biblioteket och vägrar arbeta om inte jag försvinner därifrån. Av de 3 tror jag endast 2 arbetar.

1 timme senare sitter jag där ensam med alla skivor i handen och funderar över vad som är fel!? Är det materialet som det är fel på? Är det gruppen som är för stor att hantera? Är det eleverna som är för otåliga? Är det jag som gör fel?

I de bästa av världar, tänker jag, skulle jag endast ha haft 6 elever hos mig. Jag skulle ha börjat med att köra skivan via videoprojektorn och tillsammans skulle vi ha besvarat de första 10 frågorna. Därefter skulle de fått varsin egen skiva att köra. Då hade jag haft en rimlig chans att både lära dem grundkunskaper som en del verkar sakna och programmets egenheter.

Det verkar finnas en allmän trend bland eleverna att allt måste gå så fort och allt som inte fungerar på sekunden är ”skit” och skall inte ägnas mer tid, samt att behöva träna och jobba för att lära inte ska behövas. Jag tycker att den här trenden också accelererar för varje år. Det är ingen bra grund för ett djuplärande.