Studiedag

Entreprenöriellt lärande var temat för dagen och närvaron obligatorisk.

Det startade med att vi lärare fick veta att entreprenöriellt lärande inte är det samma som att driva UF. Varför tar man då en föreläsare som är själva sinnebilden för UF och företagande? Varför får vi ägna eftermiddagen åt att leka UF? Jag ser detta som exempel på när man säger en sak, men menar en annan. Nu är det inte helt enkelt att lura en hel lärarkår.

Tänk så mycket bättre dagen kunde ha blivit om man haft en föreläsare som i hjärtat hade haft som syfte att vilja penetrera och förstå modeordet ”entreprenöriellt lärande i skolan”. Följt av diskussioner kring skolans möjlighet att uppfylla kraven.

Själva ordet kommer ju från företagsvärlden, såsom många andra ord också gör i vår marknadsekonomiskt präglade samhälle. Jag tänker att det vore bra mycket bättre att välja ett ord som är lätt att förstå ur ett lärandeperspektiv och inte ett ord som man behöver en hel studiedag för att förklara – eller ”så frö” till att förstå det, som föreläsaren sa att han gjorde.

Var det någon som blev klokare efter studiedagen? Jag tror inte det. Jag tror att det finns de som blev än mer förvirrade av både föreläsningen och leken på eftermiddagen.

Nu känner jag mig riktigt grinig igen och jag blir också riktigt sur på mig själv som inte verbalt tar upp kampen för det jag tror på när jag sitter som åhörare! Efteråt vet jag precis hur jag skulle ha agerat och vad jag skulle ha fört fram – men det är så dags då.

Klart!

Öppet Hus är slut för den här gången.
Skönt, tycker jag. Jag vill åka hem och ta helg!

Folk har kommit och gått i en lugn takt. Det enda pulshöjande har varit teknisternas tävling i brobyggande och sedan testen av hur mycket tyngd bron höll för. God soppa och god äppelkaka serverades i matsalen!

Jag var tillsammans med el/data-killarna som JAVA-programmerade. Som vanligt var intresset för arbeten vid datorn lågt bland besökarna.

Eleverna har lov nu, men vi ska upp i ottan igen på måndag för att lära mer.

Ljud in och ut

Idag har jag lyckats att göra PIM-filmen klar.
Det har varit så mycket krångel med ljudet, så om jag inte varit helt tvungen att klara av detta hade jag gett upp. Det är så det ofta är i den stressiga arbetsmiljö som skolan utgör. Man har inte tid att i timtal försöka få tekniken att fungera. Jag förstår fortfarande inte varför det har krånglat så. Det verkar bara vara slumpen som avgör om det ska gå att spela in med mikrofon eller inte.

Nu är i alla fall min film bestående av 13 bilder från skolan klar. Jag har varvat sanning och saga och där finns allt från Selma och hennes kavaljerer med till Karl den XII och hans magasin. Jag kanske lägger ut filmen här efter examinationen. Jag tycker den blev bra och jag tycker det var roligt att lära mig programmet. Jag hoppas det ska bli mindre krångel med ljudet när alla övriga lärare ska göra sina filmer.

Öppet Hus

Det är "Öppet hus" på skolan på lördag. Jag frågar ettorna om deras föräldrar kommer på besök då.
- Nej, nej – det får de inte!
Men – vem är det då vi har öppet hus för, tänker jag, om inte föräldrar och andra anhöriga får komma.

Jag säger till alla föräldrar; kom till skolan om ni har möjlighet och visa intresse för barnens vardag. Det kommer att bidra till att ni lättare kan diskutera skolan, lärare och lärande med barnen.
Och – innerst inne vill nog varje elev att någon anhörig ska komma. Det ska vara viktigt med skolan!

Känd, rik och snygg

Snygga killar smygfotas när de åker tunnelbana och hamnar sedan på facebooksida där de betygsätts utifrån sitt utseende, kan jag läsa i tidningen idag. De som står för sajten menar sig ha bl a politiska motiv som handlar om könsroller.

Nja, en större anledning, tror jag, kan nog vara den egna vinningen som att kanske bli en mediakändis. För mig uppvisar också personerna som handhar sajten en saknad digital kompetens. Vad gör man på Internet och vad gör man inte? Det verkar ha uppstått en slags berusningseffekt av all teknik som finns överallt att tillgå för alla. Använd, använd, använd hela tiden, överallt och till allt. Det är viktigt att vara med, synas och bli känd och bli rik och vara snygg förstås!

Var har omtanken och medkänslan om andra tagit vägen? För inte kan väl flertalet killar tycka att det ok att bli smygfotade och utlagda?

PIM

29 november skall vi tre personer som utvalts till att bli examinatorer i kommunen examineras. Före det ska vi ha gått igenom utbildningsmaterialet, gjort ett godkänt teoriprov och 3 praktiska provuppgifter. Jag är klar med teoriprov, uppgift 1 och uppgift 2. Uppgift 3 krånglar. När det handlar om ljud in och ljud ut, då vill det gärna krångla!

Stillbilder ska sättas ihop till en filmfrekvens och både musik och prat ska finnas till bilderna. Jag tycker det är riktigt roligt att lära mig hantera, det för mig, nya programmet Photo Story. Mycket tid har jag dock ägnat åt mitt prat via en mikrofon….och inte hörs jag inte… Jo, då, jag har försökt ta hjälp av IT-avdelnings kunniga personal, men nej och nej och nej… möjligtvis kan man höra mig långt, långt borta. Kanske musiken ligger ovanpå pratet på något sätt, säger jag för mig själv?

Min bästa kollega på el-programmet kommer och försöker hjälpa mig; men är det inte något fel på mikrofonen tro? Jag hämtade en annan av samma sort = nej! Jag hämtade en tredje, en helt annan sort och nu – och - min röst skriker ut i rummet. På torsdag ska jag försöka spela in igen med den tredje mikrofonen och kanske, kanske kan jag få även den tredje uppgiften klar då!

Jag påminner mig själv om vad jag säger till eleverna; det är av allt krångel du lär dig mest!

Utbildningsminister Rask

Skolan bedöms utifrån korta perspektiv och fokuserar på den första baskunskapen; läsa, skriva och räkna.

Om man istället analyserade våra 30-35-åringar som gick i skolan för 10-15 år sedan utifrån ett frågebatteri som;

- Har de relevant kompetens?
- Bidrar de till samhällets utveckling?
- Kan de hantera digitaliseringen?
- Klarar de av globaliseringen?
- Är de innovativa?
- Tänker de kreativt?
- Har de förmåga att lösa problem?
- Tar de egna initiativ?
- Kan de arbeta tillsammans?
- Tänker de solidariskt?
- Finns det en empati?

Detta är frågor som stämmer väl överens med vad Svenskt Näringsliv kommit fram till behövs hos framtidens medarbetare.

Svarar du ”ja” på de flesta av ovanstående frågor?

Jag ser gärna att Stig Roland Rask blir vår näste utbildningsminister. Det är från hans artikel i diu nr 5 som jag skrivit min text och jag tycker att han höjer blicken för att vidga vyerna.

http://www.svensktnaringsliv.se/material/rapporter/foretagens-kompetensbehov-en-utmaning-for-sverige_963.html

Talesätt

- Man får helt enkelt ha sunt förnuft, sa jag.

- Vad betyder det att ha sunt förnuft?

Vi diskuterade säkerhet på Internet utifrån en film vi såg förra veckan. Uttrycket fanns med i filmen när den tog upp sociala medier som Facebook. Vad lägger man ut och vad lägger man inte ut om sig själv och om andra?

3 av 4 elever hade hört uttrycket men de tyckte det var ganska svårt att förklara det i ord.
1 elev, som är ny i Sverige, hade aldrig hört uttryckte och hade ingen aning om vad det betyder.

Jag tänker att hur lätt är det inte att prata på med ord och uttryck som man själv ser som alldeles vardagliga och lätta att förstå, men som eleverna som lyssnar inte vet betydelsen av.

Teater

Idag var alla ettor bjudna på teater. Det var Västanås teater som spelade Ormstunga i ett litet mongoliskt nomadtält. 100 personer satt tätt, tätt i en cirkel runt det ytterst lilla golvet i mitten där två aktörer gestaltade de olika rollfigurerna i den 1000 år gamla isländska sagan. Ormstunga är mannen som under tre-fyra år besöker ett antal kungariken i syfte att bevisa att han förtjänar att få den sköna Helga.

Det är näst intill magisk stämning i det lilla tältet där vi sitter trångt, trångt. Under 60 minuter rör sig 100 par ögon från den ena skådespelaren till den andre. Ingen stör föreställningen på något sätt. Jag har aldrig upplevt en så till 100 % fokuserad publik som består av 16-åriga, mestadels killar. Det är helt magiskt!

Vi lärare är helt upprymda när vi kommer tillbaks till skolan. Och stolta. Nu har jag fått en idé, säger jag. Hädanefter ska vi lärare sätta upp teaterpjäser om det vi vill att eleverna ska lära sig och spela upp det inför dem på skolans torg.

http://www.vastanateater.se/index.php/sv/ormstunga

Tangentbordskunskap

Idag var vi fyra vuxna inne i en klass med 16 elever. De skulle skriva lite i Word om ett besök på skolan av en berömd streetracingförare. Deras lärare hade formulerat 3 frågor på ett papper som stöd för deras skrivande. Att skriva på svenska är svårt, att skriva på engelska är svårare, att skriva är onödigt och sker i många fall under stora protester.

Vi stöttar, vi pushar, vi hjälper, vi dämpar ned de högljudda, vi svarar på frågor, vi tipsar om finesser i Word, en av oss sitter till och med och skriver åt en elev, vi gör allt för att få varje elev att åtminstone ha en fil att spara. Efter en timme känner vi oss som efter ett det tuffaste Friskis och Svettis-passet.

När många elever samlas i en grupp där de flesta verkar ha tappat lusten att lära eller inte ser några vinster med att lära, då har läraren ett gigantiskt arbete framför sig. Nästa vecka ska vi försöka att dela gruppen till två salar, så det åtminstone kan bli lite mer studiero, säger vi.

Det är inte roligt för lärarna som försöker hitta ämnesövergripande arbeten som både ska intressera och leda till mer kunskap i flera ämnen, när eleverna har det här motståndet till att skriva.

Jag vet att jag för ett par år sedan skrev om min oro för de elever som har liten skrivvana och därmed svårt att hitta på tangentbordet. Efter vad jag ser när jag iakttar eleverna så är okunskap i att hantera tangentbordet ett hinder. Att endast skriva med en finger på en hand och leta efter bokstäverna kan inte vara roligt. Bredvid denne ”enfingrade” elev kan det sitta en elev som skriver utan att se på tangenterna. Det är väldigt stora skillnader i förutsättningar för att lyckas. Det kan också vara en anledning till att man bara tycker det är ”skit” att skriva.

Om vi tror att det även i nära framtid kommer att användas tangentbord, så är det nödvändigt att barn får lära sig skriva redan i de första skolåren.

Arbetsmiljön

Jag läser i tidskriften diu (datorn i utbildningen) att arbetsmiljön för eleverna i de svenska skolorna är dålig, då det saknas studieplatser. 29 % av alla gymnasieelever har heller inte direkt tillgång till dator i skolan. Det är nödvändigt med ändamålsenliga lokaler och verktyg speciellt för elever som inte får studiero hemma, står det.

Jag tänker på vår fina skola som byggdes i den nya andan redan för 16 år sedan. Där fanns 3 studieceller, 2 mindre rum med 5 resp 3 datorer, 1 konferensrum och en mindre datasal med 8 datorer. Allt detta är borta från och med nuvarande läsår. 3 ytterligare program har stuvats in i lokalerna, på bekostnad av alla små rum för studier, studiero och elevdatorer.

Det är ekonomin som har tagit makten över en arbetsmiljö som gagnat studiero och lärande.
Det är både sorgligt och förstås roligt att läsa om alla andra skolor som byggs idag i Sverige med samma glöd och framåtanda som vi hade då i mitten av 1990-talet. Vi var först då, tänker jag trotsigt!

Pampig skola

Jag läser om hur man gjorde inför bygget av en ny gymnasieskola någonstans i Sverige.
En etnolog intervjuade eleverna för att ta reda på vad som kännetecknade en attraktiv gymnasieskola.

OBS! Läs inte vidare nu utan tänk efter vad du tror att eleverna svarade.

Entrén är viktigaste – den ska spegla det som skolan vill uppnå!
Det ska vara en stor och öppen ingång med en pampig trappa. Byggnaden ska vara pampig så att man känner sig viktig!

Vi som är gamla har väl alla gått i sådana skolor eller hur? Jag kommer inte ihåg om jag kände mig särskilt viktig, men det är var ju viktigt att gå i skola och prestera det bästa man kunde.

Sedan skulle trappor bort och skolorna blev plattare och så signalerar det – mindre viktigt! Är det så tro! Jag har aldrig tänkt på detta förut.

Digitaliseringen av skolan

Jag har precis läst klart Jan Hyléns bok Digitaliseringen av skolan. Det är 100 sidor som rakt upp och ner beskriver informationsteknikens inträde och digitaliseringen av skolan. Den kanske är lite mer för nördar att läsa, men jag tycker att han på ett förnämligt sätt lyckats beskriva vägen fram till nu. Det är bra att det finns en sådan liten bok, både för nu och för framtiden.

På sidan 92 skriver han att det föreligger risk för att det uppstår nya digitala klyftor, därför att samhället inte ser något behov av lågutbildad arbetskraft. Hotet idag ligger inte i att människor saknar tillgång till teknik och till Internet. Istället utgörs hotet av brister på kunskaper om hur man kan använda informationstekniken i sitt lärande och arbete och för att göra sin röst som medborgare hörd. Brist på kunskap kan hota individers integritet, deras förmåga att värja sig mot intrång och deras möjlighet att försörja sig, skriver han.

Han skriver vidare att den svenska skolan behöver ta detta hot på allvar och rusta våra skolungdomar till digital kompetenta medborgare och individer.

Jag tror jag ska e-posta författaren och säga att jag håller med om det han skriver men - hur gör man när skolan tar problemet på allvar och försöker rusta ungdomarna med kompetensen, men de inte själva har den insikt som Hylén har?

Besök

Det händer då och då att kollegor som slutat kommer och hälsar på i skolan. Det är roligt förstås! Redan den här terminen har 3 lärare hälsat på varav 1 jobbar extra här ett par dagar i veckan. Hon har stor erfarenhet av svåra pedagogiska uppgifter inom skolans verksamhet och ”inringdes” akut av rektor. Det är inte första gången. Samma sak har hänt förut. Äldre, superduktiga lärare rings in för att klara upp besvärliga situationer. Jag tror att läraryrket är ett yrke där man bara blir skickligare och skickligare ju äldre man blir. Ju mer erfarenhet man samlar på sig, ju mer verktyg har man i sin verktygslåda.

Eget ansvar?

Idag uttryckte min närmaste kollega stor förtvivlan.
- Ingen klarade provet!
Hon hade haft prov i en kurs som tillhör karaktärsämnet.
14 elever skrev alltså IG. För godkänt krävdes 20 poäng och den elev som hade högst poäng hade 6 poäng. Orsaken verkade vara att ingen hade läst på någonting före provet!

Jag försökte trösta henne med att det nog är ganska vanligt i skolan idag.
Många bryr sig helt enkelt inte om detta moment som innebär eget ansvar i lärandeprocessen.

…och så bad de att få göra om provet…., sa hon.
Jo, det är ju elevernas rättighet.

Kunskap eller poäng?

- Jag tänker inte göra något!
Jo det måste du. Du måste arbeta på lektionerna.
- Varför skulle jag, jag får ju varken poäng eller betyg!
Men.. du får ju mer kunskap som kan vara bra att ha när det gäller att hantera datorn och program.
- Det behöver jag inte ha!
Så lät det idag när min lektion skulle börja. Skolan erbjuder alla årskurs 1-elever 20 h datorkunskap för att i någon mån säkerställa en jämlik kunskapsnivå hos alla elever på gymnasiet. De högljudda eleverna ägnar sin kraft åt att protestera mot detta enligt dom onödiga påhitt. Det handlar om 35 minuter schemalagd tid per vecka vid datorerna = 10 timmar per termin.

Vi lever i en värld där själva kunskapen är mindre viktig än poängen och betyg.

Det finns elever som verkar tycka att det är både roligt och nödvändigt, det är de lågmälda som tyst försöker hänga med för att lära och förstå mer. Det är precis de elever som skolan på detta sätt främst försöker nå – frågan är bara hur de känner sig när alla högljudda ”duktiga” elever påtalar det onödiga?

MI

Idag har vi lyssnat till föreläsare om hur vi kan föra motiverande samtal – MI.

MI består av kommunikationsfärdigheter, strategier, grundläggande principer och motiverande samtalsanda.I stort kan man säga att man genom samtal med eleven ska kunna få eleven att se sina problem och också se möjlig väg till lösning. Föreläsarna använder sig av graderade frågor/svar som ”hur viktigt tycker du det är att komma i tid på en skala på 1-10 där 10 står för väldigt viktigt och 1 inte viktigt alls?”. Därefter väljs passande följdfrågor som också ska graderas. Till sist ska eleven själv bestämma sig för att stegvis nå målet att komma i tid.

Jag tänker på lektionen jag nyligen haft. Skulle man kunna använda MI där?
- Hur viktigt tycker du att det är att lära sig mer fakta om Internet på en skala 1-10 där 10 betyder väldigt viktigt och 1 inte alls viktigt.
Eleven svarar; 1.
Jag fortsätter.
- Vad tycker du är viktigt att lära dig på mina lektioner?
Eleven svarar; jag vet inte.
Jag fortsätter.
- Kan du med en siffra säga hur mycket mer du tycker att du skulle vilja kunna när det gäller hantering av dator och nät. 10 står för mycket mer och 1 för inget mer.
Eleven svarar; 1.

....nej, det fungerar nog inte i just detta sorts fall!

Onödiga kunskaper

Jag visar en film om Internet i syfte att lära eleverna vad Internet är och hur det fungerar. Jag tycker också att det är allmänutbildning att kunna förstå några faktaord som hör till just Internet. Exempel på sådana ord är bredband, topp-domän, browser, router, TCP/IP, optiskt fibernät och hypertext.

Efter att vi sett filmen får eleverna som uppgift att själva förklara de olika orden utifrån den kunskap de har eller fått av filmen. De ord som de inte kan förklara skall de söka på Internet efter och läsa sig till en förståelse.

Av 15 ord kan medeleleven själv förklara 3 av orden. Ytterligare 2-3 ord förklaras fel och resten hämtar medeleleven hem fakta om genom att klippa ut och klistra in så svåra förklaringar att han själv inte förstår innebörden av textstycket.

Men – jag skall vara nöjd – det står ju något om varje ord på papperet!

Varför finns inte tålamod och intresse för att lägga till ytterligare kunskaper till det ytterst lilla man har, frågar jag mig än en gång. När jag började visa filmen förklarade en elev att ”det här är vi uppväxta med” och menade därmed att det var onödigt att behöva titta på.

Jag börjar tänka att jag ju arbetar med något som ingen vill lära sig. Man behöver bara ytkunskaper i dagens samhälle – enligt dessa elever i alla fall.

Etik och förhållningssätt

En lärare säger: Till jul får ni plocka ihop mig av bitar! Klockan är 15.30 en måndag och läraren ser riktigt stressad ut. Det blev upptakten till en timmes prat i arbetslaget om vår arbetsmiljö.

Det tycks finnas en växande oro och odiciplin hos ungdomarna som börjat gymnasiet i år jämfört med tidigare år. Det tas allt mindre hänsyn till skola, lärare, lärande och regler. Om man inte tycker att man behöver lära sig det som kurserna erbjuder, så spelar man spel, ser film på youtube eller befinner sig på facebook. Har man en dator framför sig så används den, annars används den moderna mobiltelefonen som ligger i knäet. Regler ska ifrågasättas i det oändliga. Som exempel kan nämnas att skolan kräver att eleverna ska använda e-post – eleverna tycker det är onödigt man får reda på allt genom facebook. Mobiltelefonen får inte ligga i knäet vid prov - eleverna tycker det är fel för det är bara att låsa vissa funktioner så kommer man inte åt formlerna.

Samhället förändras och hur man som ungdom är och lever förändras följaktligen också. Det kännetecknas av stress, otålighet och bara behöva göra det man själv vill, Men – vänta nu! Vi vill ha en skola där alla tar hänsyn till varandra. Även ungdomarna behöver förstå lärarnas roll och det samspel som måste fungera för att ett lärande ska ske. Det är inte ok att skita i allt som man inte har lust till därför att man inte ser någon användning för kunskapen just nu.

Man blir heller ingen bra lärare om man måste bli arg varje lektion. Vi kan även förutspå konsekvenser i form av fler IG, vilket ju är det värsta som kan hända en skola idag att den statistiskt hamnar långt ner i tabeller (också ett särdrag för dagens samhälle).

Det finns säkert fler orsaker till varför vi uppfattar en sådan här förändring jämfört med tidigare år, frågan är nu hur vi kan handla och också ska orka få rätsida på något som tycks hålla på att kantra. Är det verkligen så här illa eller är det bara ett "höstproblem" som rättar till sig efter hand, undrar jag?

Bokmärkestjänst

Idag har jag upptäckt en bokmärkestjänst genom PIM-studierna.
På www.delicious.com kan man gratis bli medlem och samla sina bokmärken till sidor på Internet som man vill komma ihåg.
Det är också fiffigt att andra kan ta del av mina bokmärken om jag berättar sökvägen. Man behöver alltså inte logga in på tjänsten för att ta del av innehållet på sidan.
Roligt och användbart!
Min sida finner du här www.delicious.com/chferm
Jag har endast lagt ett bokmärke där idag för att testa tjänsten, men tänker bygga på den och använda den tillsammans med kollegor och elever.

Jag har hört...

… att en lärare har bloggat oetiskt med sina elever och blir avstängd från tjänstgöring.
Usch vad ledsen jag blir, både för lärarens skull och för bloggverktygets skull.

Det är ett utmärkt verktyg att använda sig av i den pedagogiska verksamheten och är inte förtjänt av att uppmärksammas i dålig dager. Jag undrar hur det kan bli så illa? Vems är felet? Det tål att tänkas vidare över .....

Jag tänker på min uppsats och definitionen av begreppet digital komptens. Digital kompetens innefattar ett kunskapsområde som handlar om hanteringen och tillämpningen av programvaror och applikationer, att se möjligheter och risker samt förstå juridiska och etiska principer. Digital kompetens innefattar också attityder som handlar om utvecklande av kritiska, reflekterande och ansvarsfullt förhållningssätt till digitala verktyg och medier.

Men.....både kunskaper och attityder måste få möjlighet att utvecklas hos var och en.