Studiedag

Entreprenöriellt lärande var temat för dagen och närvaron obligatorisk.

Det startade med att vi lärare fick veta att entreprenöriellt lärande inte är det samma som att driva UF. Varför tar man då en föreläsare som är själva sinnebilden för UF och företagande? Varför får vi ägna eftermiddagen åt att leka UF? Jag ser detta som exempel på när man säger en sak, men menar en annan. Nu är det inte helt enkelt att lura en hel lärarkår.

Tänk så mycket bättre dagen kunde ha blivit om man haft en föreläsare som i hjärtat hade haft som syfte att vilja penetrera och förstå modeordet ”entreprenöriellt lärande i skolan”. Följt av diskussioner kring skolans möjlighet att uppfylla kraven.

Själva ordet kommer ju från företagsvärlden, såsom många andra ord också gör i vår marknadsekonomiskt präglade samhälle. Jag tänker att det vore bra mycket bättre att välja ett ord som är lätt att förstå ur ett lärandeperspektiv och inte ett ord som man behöver en hel studiedag för att förklara – eller ”så frö” till att förstå det, som föreläsaren sa att han gjorde.

Var det någon som blev klokare efter studiedagen? Jag tror inte det. Jag tror att det finns de som blev än mer förvirrade av både föreläsningen och leken på eftermiddagen.

Nu känner jag mig riktigt grinig igen och jag blir också riktigt sur på mig själv som inte verbalt tar upp kampen för det jag tror på när jag sitter som åhörare! Efteråt vet jag precis hur jag skulle ha agerat och vad jag skulle ha fört fram – men det är så dags då.