Sista dagen före jul

Så var då den sista dagen på läsåret här. Jag arbetade intensivt och hann med både handledartid med el-eleverna och individuella samtal med ett antal teknikelever. Sedan var det jullunch i matsalen. Gott och fint ordnat.

Det var också avtackning av en NO-lärare som går i pension lagomt till jul samt 2 vikarierande lärare. …och som avslutning berättade rektor nr 2 att hon slutar till sommaren. Att rektor nr 1 slutar till sommaren visste vi ju redan.

God Jul!

Lönehöjningen och avslut

Ett par dagar före jullovet informerade rektorn mig och mina kollegor om den nya lönen, som nu var klar. Det hade bestäms 4 olika intervall.

2 = 2 %. 3 = 3 %. 4 = 4,2 %. 5 = 5,5 %.

Jag tillhör grupp 4.

- Jag har hört mycket gott om dig och PIM och därför har jag placerat dig där, sa rektorn.

- Jaha, ja och så vill jag att du säger upp mig innan året är slut!

- Ja – det är ju ett års uppsägningstid på mig och det blir ju lagom till PIM är klart nästa jul då.

- Du vet vad du vill du, sa rektorn och antecknade intensivt på ett litet papper.

- Ja - man får ju vara förutseende när det gäller arbetsbrist och uppsägning och har ingen förstånd att säga upp mig så får jag väl själv säga till att det ska göras!

Jag har inte sett till papperet än, för sen blev rektorn sjuk. Jag får väl ta tag i det igen när jag börjar i januari.

Nya reklamblad

Sent måndag eftermiddag fick vi se förslag på nya programreklambladen, producerade av en reklambyrå. Vi fick tisdagen på oss att lämna synpunkter. Det är orimligt liten tid att få dagarna innan terminslut, men jag tror att någon måste ha glömt att dela ut dem!?

Jag var inte på skolan på tisdag utan fick informationen på onsdag morgon.

- Nej – så kan inte bladet se ut!

Den första mening man möter säger: Om du vill lösa problem ska du börja på el- och enerigprogrammet! Jag läser och tänker att om jag var förälder så skulle jag absolut inte vilja skicka iväg mitt barn till skolan för att lösa problem – jag vill att barnet ska lära sig en massa bra saker inom en viss inriktning. Visst ingår det problemlösningar inom yrkesområdet, men det kan inte vara det första som man ska läsa på ett reklamblad.

Jag lyckades protestera så mycket att tiden förlängdes till torsdag. Idag på förmiddagen sammankallades alla i arbetslaget (en del på distans) hastigt för att med gemensamma krafter ändra det mesta av texten. Jag/vi måste uppfattas som väldigt besvärliga lärare – tror jag…..och är det konstigt att man är så slutkörd att man nästan stupar....

Viktiga lösenord

Ett fotonätverks medlemmars massantormning mot ett gymnasium där den ”skyldige” går har fått stort utrymme i media de sista dagarna. Lite förberedda var polisen dock, därför att eleven själv begärt skydd och fördes från skolan. Att många reagerar på kränkningar är ju sunt och välkomnas.

Det oroande är att många kan delta i skapandet av sanningar utifrån något som kanske bara en enda person uppfattat som en sanning. Den utpekade eleven säger att det inte är hon som har lagt upp kränkningarna som så många reagerat på. Kanske är det sant!?

I skolan har vi, från tidig ålder, en uppgift att lära barnen vikten av att hålla lösenord hemliga. Man delar inte på lösenord utan var och en har ett eget lösenord när man loggar in på skolans nätverk. Det är ett beteende och förhållningssätt som vi ska lägga grunden för. Jag uppfattar det som att det finns en nonchalans eller ”inte så viktigt”-inställning till att dela personliga inloggningsuppgifter med kompisar och pojkvänner/flickvänner. Jag hoppas att jag har fel.

Praktik

Att få 6 veckors praktik för elever som går datainriktning på el-programmet är riktigt svårt. Endast ett företag har varit villigt att ta samma elev under 6 veckor. Några företag erbjuder 6 veckor men då med två elever halva tiden var. De flesta företag ger oss bara 1 eller två veckor. Det tar en väldig massa tid i anspråk för den stackars lärare som ska försöka pussla så att eleverna får de 6 veckors praktik under höstterminen som krävs för ett fullständigt betyg.

Vi har också elever som inte kan tänka sig att ta en praktikplats utanför den lilla bruksorten. Att fara 6 mil till den större staden är nästan som att behöva resa till månen. Å andra sidan är det ju även svårt att få praktikplatser där också, för där konkurrerar man ju med de skolor som finns där. Tänk vad lätt det är tycka att allt är rätt och bra när man konstruerar regler och krav i styrdokument, men så svårt det kan vara när det tänkta ska förverkligas.

Knarkar elever?

- Det ligger något där!

Eleven nickar med huvudet bort längst en bänk.

Läraren tittar – en spruta!

Skolan är skyldig att anmäla till polisen som kommer och hämtar sprutan.

Jag hoppas att den bara blivit lagd där för att provocera på något vis och att det inte är ett bevis på att vi har någon elev som knarkar på skolan! Måste allt som kan hända hända nu?

Trygghet?

På små orter finns ingen polis på kvällar och nätter! Hur har det kunnat bli så? Om man blir knivskuren och håller på att förblöda så är utgör själva hotbilden ett hinder för ambulans att komma. Polisen måste vara med – men polisen måste kanske åka många mil – kanske en hel timmes resväg. Är det polismyndigheten själv som bestämmer var poliserna som finns ska tjänstgöra och när? Jag vet inte det men det måste väl vara renad idiotin att ta bort både poliser och sjukvård på kvällar och nätter bara för att orten är liten? Människor måste kunna få välja att få bo i stora eller små samhällen och ha åtminstone liknande service för trygghet och överlevnad. Det är otrevligt att inte kunna släppa tanken på att den knivskurne eleven kanske hade överlevt om han fått snabb vård! Och – det här är ju bara en händelse på en plats i Sverige. Så mycket det finns i vårt samhälle som man inte förstår! Ännu en undran; är det mer man inte förstår idag än vad det var för 10 år sedan, 20 år sedan ......??

Utvärdering av PIM

Nu har jag lyckas att skapa frågor för utvärdering av PIM. Frågorna ska skickas till de pimmare som har fullgjort utbildningen (66 st), till de som inte lyckats fullfölja utbildningen (36 st) och till deras chefer. Det är angeläget att få ut det åtminstone 1 vecka före jul, så kan det kanske finnas en chans att få frågorna besvarade innan julledigheten.

Jag tycker det är ganska roligt att både skapa utvärderingsmaterial och att sammanställa resultaten, så det känns ju bra att jag nu till sist fått förtroende för att göra sådant arbete. Jag har valt att nästan bara ha öppna frågor, vilket ju är lite vanskligt för jag kan få en herrans massa jobb med att ta hand om det. Å andra sidan finns ju möjlighet att få så mycket mer intressanta svar som man själv kanske inte tänkt på. Än en gång kommer jag att använda mig av Googles formulärtjänst – både bra och gratis!

Barnet formas..

Så rullar vardagen på igen. Den dödes mammas pojkvän sägs vara häktad misstänkt för mord.

Jag har nyss läst boken som barnuppfostrings-"specialisten” A Wahlgrens dotter skrivit (Felicia försvann). Jag tror att det är den hemskaste bok jag läst. Läs den och försök förstå hur det är möjligt att en människa kan lura en hel värld! Eller fanns forskare som försökte säga att ”så gör man inte mot barn”, fast de inte lyckades överrösta henne? Vilken tur att jag aldrig varken köpt eller läst en bok skriven och utgiven av A Wahlgren!

Jag kan inte låta bli att tänka på att det är slumpen som gör var man föds, växer upp och formas till samhällsmedborgare. Om man då hamnar i den värsta av miljöer – hur svårt kan det inte vara att börja klättra och trampa vägar på nya stigar....

Mord?

Det som inte får hända har hänt. En ung människa dog i natt – och inte en naturlig död.

Hela skolan blir upp och ned och flaggan vajar på halv stång….Inga vanliga lektioner kan hållas…

Innan skolan börjar och innan personalen vet något så vet de flesta elever – hur då? Facebook! Där vill alla vara med och uttrycka sin förtvivlan och också avsky….och där skapas sanningar….men vad är sanningen?

Facebook är ett kraftfullt instrument på flera olika sätt, men sanningen utifrån den mördade elevens point of view får vi aldrig veta. Den är ett förskräckligt samhälle som en del unga tvingas leva i…och dö i….

Trött

2 veckor kvar och tröttheten har anfallit med full kraft! Efter PIM-avslutningen ska utvärdering göras men hur få till en mötestid där 5 personer har ”fri” tid samtidigt? Just nu ligger det 3:e förslaget ute. Egentligen är det väl dumt att stångas med det omöjliga att försöka träffas ”in life” när teknik finns. Jag ska sammanställa ett formulär för utvärdering och skicka ut för kommentar och revidering idag. Då är just den biten säkert klar innan vi avslutar den här jobbarveckan.

PIM avslutning

Så var då den första pim-utbildningsomgången klar. Torsdag kväll firade vi de 66 pedagoger från förskola till vuxet lärande som klarat av t o m nivå 3 och därmed får sitt diplom. Det var en riktig trevlig sammankomst där man kunde se/höra på alla de inlämnade informationsbladen, presentationerna och filmerna.

Efter att ha ätit en lättare måltid fick vi en föreläsning av docent Christina Olin Scheller som pratade om hur unga idag utvecklar sitt språk och sitt skrivande genom Internets speciella möjlighet att möta fiktion. Nu är den grundläggande IT- och mediekunskapen nådd hos oss, så nu väntar nästa steg; hur förhåller vi oss till allt informellt lärande som sker hos våra barn och unga? Barn och unga idag nöjer sig ju inte med att vara konsumenter – de kräver att också få vara producenter.

Vi tittade gemensamt på några utvalda filmer som speglar den pedagogiska verksamheten på olika skolnivåer och därefter delades diplomen ut.
- Rama in diplomen och spika upp dem på en vägg där alla – kollegor, föräldrar och elever – kan se dem. Ta bara ned och med tavlorna när det är dags för löneförhandling – var mitt råd.

Fem anklagelser

Ja, så fick jag idag min beskärda del av kritik från elever. Jag hade sagt att en elev var dum.
- Nej, jag har aldrig sagt att någon elev är dum, för jag tycker inte att elever är dumma.
- Jo, du svarade ”ja” när elev x sa att elev y ”väl var dum”!

Jag minns helt enkelt inte om jag sa ”ja”, men jag minns att jag sa till elev x att han också skulle arbeta under lektionen. Han hade inte ens datorn startad utan satt och tittade på elev y som jobbade med ett gemensamt arbete.
- Jag bör tänka på vad jag säger, anklagade de mig.
Vad blir följden? Att jag aktar mig noga hädanefter och tänker först innan jag säger något. Det blir inga skämt eller lättsamheter mer.

Det räckte inte med bara det direkta personangreppet. Jag gjorde powerpointbilder som jag ”bara läste från”. Jag försökte förklara att bilderna hade jag ju gjort för att det skulle vara lättare för eleverna att förstå vad som var det viktigaste från teoriboken - alltså ett stöd när de själva skulle läsa.
Vad blir följden? Jag gör inget sådant mer.

Tredje anklagelsen handlade om att de fick läsa 100 sidor i boken för prov. Jag försökte förklara att de 100 sidorna har vi ju arbetat med under 3 månader och jag hela tiden sagt att de måste läsa allteftersom vi arbetar oss igenom teoriboken.

Fjärde anklagelsen var att jag inte sa vilka sidor det var i boken som de skulle läsa.

Men – det finns ju en planering gjord för hela läsåret och där står det ju vilket kapitel som ska göras vecka för vecka!
- Ja, men det ska stå sidnummer också och förresten är det väl ingen som har kvar planeringen för någon kurs!

Femte anklagelsen handlade om att jag varit borta alldeles för mycket – en månad i sträck!
- Ja, jag var sjuk förra veckan, så sjuk att jag nästan hamnade på akuten – men mer har jag väl inte varit sjuk? Jag försökte tänka efter snabbt, men kom inte på att jag varit sjuk vid något mer tillfälle så jag förnekade att jag varit frånvarande en månad.

- Ja, men veckan före du var sjuk så var det ju höstlov också!
Vad svarar man då?
Utöver dessa två veckor har jag varit på möten vid 3 tillfällen – alla var jag kallad till.
- Vi har rätt till våra lärarledda lektioner!
- Ja och jag anser att årskurs 2-elever också ibland måste kunna arbeta även om inte läraren är närvarande.
Vad blir följden? Jag erbjöd mig att ge ersättningstid för de tillfällen jag varit kallad till möten.
Är det rätt eller?

Ja – jag vet bara att vara lärare idag är allt annat än lätt, för eleverna har väl alltid rätt!?

Nya idéer eller tagna?

Ny idé har framförts till rektor. En idé som ska genomsyra hela skolan och alla program! Vi ska bygga ett energihus! Skolan kommer att få en ny profil som handlar om hållbar utveckling och alla program ska vara med!

På "mitt" program har vi jobbat med smarta hem-temat i 1,5 år nu - det nämndes inte alls.

Det är konstigt att det blir så märkvärdigt och fint när en manlig lärare inom ett statusprogram för fram "nya" idéer som redan är gamla idéer hos ett obetydligt litet program med en kvinnlig lärare som jobbar häcken av sig för att få en boll att rulla.

Idag tycker jag att jag är väldens mest korkade lärare som inte slutade här redan för 10 år sedan! Hoppas att det går över när jag fått sova.

Diplomseminariet närmar sig

Det är hektiska dagar nu inför PIM-avslutningen. Trots att sista inlämning för arbeten var den 12:e november så droppar det fortfarande in sådana. Diplomen ska skrivas och skickas för tryckning och namnskyltarna göras i ordning.

Alla presentationer gjorda i powerpoint ska sorteras och läggas i mappar och mapparna ska ligga på 8 datorers skrivbord så alla kan sitta ned och titta på det man finner intressant. Alla filmer ska sättas samman till 2 långfilmer för att sedan visas i två salar.

Små PIM-kort med tider osv ska sammanställas och skrivas ut, för att sedan delas ut till alla deltagarna. Paneler i form av de utskrivna sidorna som utgör studiematerialet ska häftas samman för att sedan tejpas upp på torget. E-postlistan över pimmarna måste revideras så bara de som fortfarande finns kvar i utbildningen är med där.

Undrar om det är något som jag har glömt? Några skyltar kanske behövs också som talar om var man kan ta del av vad.

Stört

Idag hade vi tema-dag med årskurs 1 och 2. Det började med att vi såg en föreställning på teatern som handlade om jämställdhet och fördomar. Den var bra. De tre skådespelarna tog upp många av de vanligaste fördomarna på ett enkelt sätt. Något klädbyte, 3 gitarrer och en filmduk som ibland bytte bild var den rekvisita de använde sig av.

Efteråt följde vi upp med elevgrupperna både med samtal kring det vi sett och hört, och genomförde några andra värderingsövningar. Det blev ganska bra trots att eleverna inte gärna vill prata och föra fram sina åsikter.

När jag frågade vad föreställningen handlade om så sa en elev att det handlade om att vara snäll. Jag hade inte väntat mig det ordet, men vid närmare eftertanke och prat så förstod jag att snäll = tolerant och förstående.  En snäll människa accepterar att människor är olika och har en förståelse för varför människor är olika. Det blev en väldigt bra krok att hänga upp alla de fördomar som haglat över oss på.

En timme lyckades vi hålla i ett hyfsat bra efterarbete. Sedan orkade inte eleverna mer. De fick fylla i en utvärdering i form av 4 frågor och sedan ville de hem och sova. Klockan var då 13.30. Jag önskar att våra skolelever skulle kunna sova på natten så att de orkade med en hel dag i skolan utan att bli så otroligt trötta.

Summativ bedömning

Inhyrd resurs från universitetet ska lära oss att använda summativ bedömning och Blooms taxonomi. Han uppsöker varje arbetslag och diskuterar värdet i denna sorts bedömning.

Jag uppfattar det lite motsägelsefullt från skolledningen, då alla skolpersonal i kommunen i våras hade en studiedag som handlade om formativ bedömning, med tillhörande bok att läsa. Men det kan ju också vara en medveten strategi?! Eller så är det olika personer som drar i olika tåtar?
Som vanligt finns det en kamp mellan två synsätt för lärande i skolan. Det finns förstås ämnen och kurser där det går att använda summativ bedömning, men det förutsätter att kurserna är indelade i delar med tydliga avslut. Då kan man sätta betyg efter delmoment 1, 2, 3 och 4 t ex och därefter se vilket slutbetyg det blir.

Det passar inte för min kurs Webbutveckling. Där fortgår lärandeprocessen hela tiden och teori och praktik går hand i hand. Det finns inga delar som jag kan säga är färdiga och inte kommer att tas upp igen. Därmed blir kunskapsbedömingar (t ex i form av prov) aktiva instrument i undervisningen. En formativ bedömning ger underlag både för mig och eleverna att under kursens gång förbättra kunskapsnivå och undervisning.

Summativ bedömning ser jag mer som ett redskap för att lätt ranka skolor, elever och lärare och inte som det bästa sättet att främja själva lärandet. Det sätt att se på kunskap utifrån fakta, förståelse, tillämpning är ju heller inget nytt – så var det ju även i de gamla betygskriterierna. Det som man ser mer av nu är väl analys och värdering av den egna kunskapen.

Ja – inte kunde jag hålla tyst med mina åsikter, så lite körde jag väl över hans övertro på summativ bedömning.
Men visst går det att använda Blooms taxonomi. Jag har testat att föra in faktafrågor, förståelsefrågor, tillämpning, analys och faktiskt också värdering i en slags 6-ruters-tabell. Det kanske är bra att upprätta sådant/sådana dokument som helt täcker kursen.

Igång igen

V 44 = höstlov för eleverna och jag tog några dagar ledigt för att se och uppleva London. Därifrån hämtade jag hem en elak bacill som däckade mig helt 1 vecka och halvt förra veckan, men nu ska jag väl orka med även bloggen.

Öppet hus

Nästan hela fredagen jobbade vi, hela arbetslaget och alla eleverna på el- och energiprogrammet med att ställa i ordning för öppet hus.

Idag var det öppet hus och den bästa öppet hus-dagen hittills. Det var så mycket folk de tre timmarna vi höll öppet och jag hoppas att det inte bara berodde på gratis mat; grillade hamburgare med tillbehör.

På vårt program blandade vi första gången inriktningarna, så att elektriker och datakillar arbetade sida vid sida. Mycket fanns också att både se och lära av; kabelarbete, persondatorbygge, raspberry pi, kabelinstallation, lödning, Mac-datorer, LearnWARE, Ringhals och förstås Smarta Hem. Igår släpptes Windows 8 och vår framsynte datalärare visade förstås det på en dator – häftigt!

Hos oss kunde man också gå tipspromenad och vinna vårt specialdesignade "smarta hem"-usb och det var det många som försökte vinna – jag tror att över 100 personer besökte vårt lilla rum. Tänk så bra allt blir när man är ett arbetslag som samarbetar och har tillgång till positiva elever samt inte minst när människor kommer och visar intresse för skolans aktiviteter. Det var jätteroligt!

PIM

Whaao – efter några ändringar har jag lyckats med att samla oss alla 5 i styrgruppen. Som vanligt har jag förberett i punktform vad vi måste hinna med på max 45 minuter. Det är mycket upptagna människor som är med i den här gruppen! 13 punkter hann vi och ännu lite till – inte illa jobbat. Vi verkar ha tappat 19 pedagoger – 3 har slutat i kommunen och ytterligare 3 går i pension, det blir då 13 missade– är det mycket tro?

Jag lyckades också "sälja" min idé med att skapa drapperi av alla studiesidor. Jag föreslog att ta papperen från återvinningskartongerna, för jag vill ju inte slösa.

- Kommer inte på fråga - det ska va på riktigt, sa rektorn från en annan skolenhet, jag kopierar - när ska du ha det?

Detta ska bli roligt!

Extra resurs

Jag har en liten grupp elever (4 stycken) som har IG i gamla kursen Datorkunskap och som nu vill arbeta för att få godkänt. De har 1 h lektion varje måndag med mig. Ibland kommer 3 stycken, ibland 2 och ibland 1 – idag kom ingen! Jag är ganska dyr i drift….

Öppet hus - snart

Det är öppet hus på lördag. Hoppas att det kommer lite mer folk än vad det har gjort de senaste åren. Nu bjuder skolan på hamburgare – grillat ute av matpersonalen. Gratis mat brukar ju fungera i andra sammanhang så det kanske även fungerar på skolan.

Jag jobbar ju åt el-och energiprogrammet i år och vi har försökt sy ihop en helhet av de två inriktningarna vi har på skolan. Vi kommer att visa allt från kabelspikning och lödning till raspbarry pi (minidatorer) och Ringhals. En underbar blandning som borde kunna intressera många. Frågan är bara hur många som kommer, som skulle kunna bli nya elever här på skolan?

PIM ger positiva vibbar

Det är så roligt med PIM nu. Nästan varje dag kommer någon lärare och säger "nu har jag gjort det och det" eller "nu är jag klar" eller "nu har jag bara uppgift 3 kvar" och stoltheten känns i luften liksom. Det liksom bubblar av positiv förväntan på något sätt - och man vill ha feedback! Det är ingen skillnad på när elever lämnar in arbeten och när lärare lämnar in arbeten.

- Har du tittat?

Och jag kämpar med att hinna med; det är förberedelser inför öppet hus om drygt en vecka och det är förberedelser inför själva diplomexaminationen i november och så måste jag ge feedback på alla projektarbeten som ligger på mitt ansvar och ... jag lägger ned väldigt mycket tid på den nya kursen Webbutveckling1 för att rätt följa de nya kraven i GY11.... och så letar jag dator som det inte finns någon ordning kring.

Men - imorgon ska jag försöka att "nästan bara" ägna mig åt inlämnade PIM-uppgifter och lämna omdömen. Jag längtar dit, för det är så givande att få ta del av!

Mobbning

Kollegan bläddrar i sin pärm och håller upp en sida, läs här säger hon. Där står nedskrivna texter efter de senaste veckornas lektioner i en speciell klass. Så bedrövlig läsning! Det är rena mobbningen mot läraren.

Några elever gör allt för att provocera och störa hennes lektioner. Det handlar om allt från att blockera dörren till lektionssalen till otrevligt prat och beteenden som direkt associerar till sex, till att smälla böcker i bordet – ja de flesta sätt man kan komma på för att bemöta läraren på sämsta möjliga sätt och störa undervisningssituationen.

Vi pratar en stund om detta. Eleverna ser inte läraren som en människa?! Hur har de blivit så och hur ska de någonsin bli samhällsmedborgare med jobb och ansvar tillsammans med andra? Sist men inte minst; hur ska läraren orka med detta arbete? Och - hur ska vi jobba med det? Jo, då - en kopia är lämnad till rektor.

Skolinspektionen

Den här veckan gör Skolverket inspektion på skolan - hur ska det gå tro? En lärargrupp är uttagen av ledningen för att representera alla lärare och en elev per program är uttagen av lärare på programmen för att representera eleverna. I brevet från Skolverket stod det att eleverna slumpvis skulle väljas ut, t ex var 5:e elev på klasslistan. Blev det så tro? Hur lärarna skulle väljas ut vet jag inte.

Tack!

Idag fick jag en flaska rödvin av en kollega! Jag fick det för jag hjälpt henne med arbetet att skriva in e-postadresser i skola24. Hon sa att det underlättade så mycket för henne att det var värt en flaska rött. Jag försökte verkligen förklara för henne att för mig var det inget betungande arbete och tog heller inte lång tid – jag gjorde det alltså gärna om det underlättade för henne!

Men – som sagt, hon kom ändå med gåvan i morse. Jag tog emot den och kände mig väldigt glad över uppmärksamheten. Jag kände mig både hjälpsam och snäll och det behövde jag, så jag väljer nu att glädja mig över hennes tilltag. Jag struntar helt enkelt i tanken att "det borde hon ju inte ha gjort"! Egentligen behöver vi alla som arbetar i skolan just nu uppmärksamhet från varandra för att orka med det slit som det är att vara lärare (här).

Detektiv .. också

Jakten på de försvunna datorerna fortsätter och blir allt större. Loggorna från it-enheten visar att en av datorerna användas så sent som igår em efter 16.30 när skolan är stängd. Jag kommer tidigt till skolan idag och ger mig ut på jakt. Det tar inte lång tid förrän jag hittar en efterlyst dator + en som jag inte visste var borta!? Jag kan ju inte låta bli att fundera över om de båda är på väg ut från skolan? 

Den datorn som jag inte visste var borta ledde fram till att det helt plötsligt saknades 3 stycken till. Vad visar detta? Jo – att det är för många kockar inblandade i inköp mm och jag som försöker reda ut problemen som uppstår efteråt får aldrig vara med från början. Det är verkligen helt otrolig slöseri med mina resurser! Där försvann ännu en arbetsdag som jag egentligen hade tänkt att använda till mitt arbete med PIM. Egentligen har ju ingen bett mig göra detta, men jag har egenskapen "ansvarsfull" och då kan jag inte låta bli att agera.

Elever = tjuvar!?

Jag tror att 3 bärbara datorer som fanns på en vagn för datorer är stulna. När hände det? Jag tror mest på att det hände under sommarlovet, om inte det stämmer så är det under september månad. Om de har försvunnit nu sedan skolan startade så är det ju elever som stulit. Det känns riktigt otrevligt att skolan utvecklas på det här sättet. Jag har efterlyst de tre datorerna bland alla lärare på skolan och imorgon ska IT-enheten få uppdraget att ta fram så mycket fakta som möjligt kring när de sist användes. Därefter blir det polisanmälan.

....och så .... minuten innan jag gick hem idag fick jag se att någon brutit sig in i en stor stationär dator i datasalen .... och knyckt DVD-spelaren .....tänk så mycket onödigt min arbetstid går till .....inte undra på att jag var till dödens trött när jag åkte hem.....

Energidrycker - bra för markanden

Klockan är två och ett grupp elever hörs onormalt högljudda utanför dörren. När jag går ut för att se vad som står på, har de nyss blivit utsläppta för att gå till en datasal. De är allt för ”uppåt” för att det ska uppfattas som normalt. I händer på flera av dem ser jag burkar med energidryck. Det är inte ok att sälja denna dryck på skolan, enligt min uppfattning. Jag läser på webben att 3 energidrycker om dagen motsvarar 18 koppar kaffe! Vidare läser jag att drycken skapar beroende och behovet ökar hela tiden. Riktigt illa kan det gå när ingredienserna stör hjärtats rytm.

”Höga” elever stör förstås lärandet och lärarnas arbete. Jag tog upp det på lärarlagsledarmöte idag, men rektor sa att ”det kan väl inte vara farligt för då skulle det inte få säljas”!? Och förresten har vi avtal med de som driver skolkiosken och de tjänar pengar på drycken! Jag blev mållös. Detta kan ju innebära att vi nästa år säljer cigarretter i kiosken – eller? Vad är viktigast i en skola – marknaden eller lärandet?

Många möten och lite tid

Först hade vi bestämt att ha arbetslagsmöte. Sedan kom reviderat kalendarium från rektorsexpeditionen och där stod det att vi skulle ha arbetslagsledarmöte. Sedan kom information från rektorsexpeditionen via e-post att vi skulle ha ekonomimöte. Timmen före denna populära position i dagsschemat hade jag ett inplanerat styrgruppsmöte för PIM – ingen kom! Alla hade glömt! Och ekonomimötet – ja det var gammal skåpmat. Usch, vilken hopplös eftermiddag!

Individualister?

Martensdag betyder studiedag för skolor. Så har det alltid varit och så är det även i år. ”Bedömning och betyg” är en liten skrift från Skolverket som vi har fått i uppdrag att läsa då.

Jag mailar mitt arbetslag och frågade om de tänker sitta i skolan och läsa, för då skulle vi ju kunna studera tillsammans. Men – nej, de har nog tänkt läsa hemma. Så synd, för jag skulle vilja diskutera första stycket på sidan 11 som handlar om vikten av elevernas förståelse för bedömning.

- Kommer det några pimmare då?
Det finns ingen i datasalen, så jag börjar gå runt på skolan. I ett arbetsrum i källarvåningen hittar jag den första läraren, på plan 1 i biblioteket finns ytterligare två stycken och en till i ett lärarrum. I lärarrummet på övervåningen finns också en pimmande lärare.

Om man är lärare så klarar man av saker själv. Kan det vara ett upparbetat beteende sedan lång tid tillbaka, kanske t o m ett ärvt beteende? När det gäller dessa två olika uppgifter, så är min iakttagelse den, att lärare på min arbetsplats inte söker varandras stöd.
- Undrar om det är så i alla skolor?
- Ja – det är det nog!

Körkort = teorikunskaper?

Vi har en kurs på skolan som heter Trafikkunskap, 50 p. Eleverna får ett antal lektioner, ”göra pärmar” och skriva teoriprov. Har de gjort alltsammans och klarar provet så får de betyget G. Nu är det så att ”Anna” gjorde allt i våras utom teoriprovet och därför har hon inte fått betyg. Men i hennes väska ligger ett körkort som hon är väldigt stolt över! Är det någon mer än jag som inte kan förstå varför hon inte bara får godkänt på trafikkunskapskursen!?

Dubbla system

Idag har jag nästan bara arbetat administrativt. Elevernas e-post skall skrivas in i skola24 och en aktiveringskod sändas till dem så att de själva har tillgång till programmets tjänster. Varje lärare ska göra det för de elever som de är mentorer för, men först måste de leta fram elevernas e-post, t ex genom e-postprogrammet som har inloggning på annat ställe. Eftersom jag har lätt att ta fram alla adresser genom mina administratörrättigheter erbjöd jag mina arbetslagskamrater att göra det även åt dem. Till det krävs dock att jag får tillgång till deras inloggningsuppgifter till skola24 – det fick jag. Nu visar det sig dock att någon aktiveringskod inte går att skicka till eleverna – det finns helt enkelt ingen sådan knapp att trycka på. Ja, ja halva jobbet blev ju gjort i alla fall.

Bredvid sitter min kollega med papper, kuvert och penna. Eleverna har gått i skolan 5 veckor och det är dags att skriva ut översikt över närvaro (eller frånvaro, beroende på hur man vill se det) och skicka hem med posten till vårdnadshavarna.

- Vad gör du och varför?

- Vi har ett datasystem som tar en massa tid i anspråk och så ska vi dessutom jobba enligt gamla metoden. Tala om tårta på tårta och inte våga släppa gamla system.

Min kollega tittar upp.

- Du har rätt – varför gör vi så här? Är det konstigt att vi drunknar i administrativa uppgifter.

Det är väl bäst att jag också ser på mina elevers frånvaro, det får inte finnas några röda små rutor för då är det ogiltig frånvaro! Som tur är är de myndiga så jag kan ta frånvaron i handen och söka upp eleverna för samtal om eventuell röda rutor. Snart kanske den saknade knappen dyker upp i skola24 och då kan de själva gå in i programmet och titta på både frånvaro och omdömen!

Sveriges bäste tekniker

Förra måndagen fick jag så igång informations-tv´n. Jag har känt att det legat som ett tyst krav på mig att fixa den. Det är belastande att gå och dra på sådana krav så jag kände en lättnad när jag lyckades få till att den förre ansvarige kom och visade mig de olika stegen. Sedan är det inte jag som skall handha det utan en biblioteksassistent som jag skall lära.

Ny vecka idag innebär att TV´n ska igång igen - men se nu var det stört omöjligt att få biblioteksdatorn att vilja samarbeta med "TV-datorn".

Med stöd av IT-enhetens bäste och vänligaste tekniker fixade han både rätt behörighet för oss och rätt storlek på bilden - allt på distans, allt supervänligt. Han är en guldgruva för kommunen - tillika en elev som jag har undervisat för ganska länge sedan nu. Naturligtvis var han också en "guldelev" (vad nu det innebär!? - ja, i allafall något positivt!).

Information styr samhället

Man behöver rätt information för att klara sig samhället. Speciellt i informationssamhället. Viktigast av allt är barnens information, så den är avdragsgill. Så kallad läxhjälp. Kritikerna tror att det bara gynnar barn som redan är bra i skolan. Så kallad lyxhjälp. Men det är faktiskt inget problem att barn som är bra i skolan får dra av information för politikerna har informerat om att barn som är dåliga i skolan som kompensation får dra av två år av gymnasiet. Det kommer att ge oss Europas bästa skola, för vi har information om att om vi tar bort de dåliga ur skolan så blir skolan bättre.

Jag har läst ovanstående text om och om igen. Den finns i dagens Metro och är skriven av frilansskribenten Fredrik Backman. Det här är bara ett litet stycke ur hans lite längre text som har rubriken "Information styr samhället". Det är en bra text som ger anledning till en hel del reflekterande.

17 och 68 reser ihop

- Skriver du på här!

Eleven lämnar fram ledighetsansökan för två veckor i november/december.
"Resa till Thailand" står det.

- Morfar och jag ska åka till Thailand!
- Vad roligt, säger jag, får jag fråga hur gammal han är?
- 68, det är min tur nu, han åker med ett barnbarn i taget - det ska bli roligt!

Det värmer när man hör stoltheten och glädjen hos en 17-åring över att få göra en resa med sin morfar - och jag kanske får följa hans äventyr via en hemsida alt blogg som kan ingå i kursen. Förra året kunde jag ju följa en tjej som var i Vietnam med hela sin familj.

1-årig utbildning - till vad?

Jag hör om ännu ett desperat försök att med skohorn få in något i dagens samhällsstruktur som inte platsar här. De elever som inte klarar 3-årig gymnasieskola skall istället gå en ettårig utbildning utan teoretiska ämnen, säger utbildningsministern. Det är precis detsamma som att säga att en del vuxna samhällsmedborgare endast behöver kunna läsa, skriva och räkna på en miniminivå och inte behöver ha någon större kännedom om sin historia eller sina samhälleliga rättigheter och skyldigheter. Vad är det tänkt att dessa människor ska göra efter året på gymnasiet? Existerar det verkligen en arbetsmarknad som står och väntar på dem?

För mig handlar det om att ta ännu ett steg i sorteringen av människor, där det finns en grupp som inte ska vara med och tycka, tänka och bestämma. Men dessa människor försvinner ju inte som en grå massa bara för att de inte behöver lära sig kunskaper på en grundläggande samhällsnivå som passar vår tid.

Det måste vara mer rätt att arbeta för att alla elever kan genomföra en utbildning som också innebär teoretiska kunskaper. Det är i skolan vi har möjlighet att påverka framtida samhället och då behöver vi ha som mål att alla barn och ungdomar är med. Vi kan inte säga att "du slipper för det är inte så noga om du inte är med".

Förlåt eller något annat

Jag går förbi eleven som spelar spel i lektionssalen och påpekar det olämpliga att han gör det när det är lektion. Han snäser otrevligt till åt mig att han har minsann rast nu! En kvart senare kommer eleven in till mig i datasalen och säger tyst ”förlåt att jag sa så där förut till dig!”

Man blir så glad att man vill krama om eleven, men det får räcka med en klapp på ryggen så att ingen annan i lektionssalen uppfattar det hela.

Senare samma dag fick jag ytterligare otrevligheter kastade mot mig av tre elever vid en ytterdörr som var låst och där fanns tyvärr ingen eftertanke ......

Mittemellan dessa båda händelser kastades cocolaburk på golvet och ingen tyckte sig ha skäl för att ta upp den. Jag böjde mig ned, tog upp burken och gick och la den i tunnan för tomma burkar - eftersom jag är vuxen måste jag ju visa hur man gör!

Entreprenörskap i skolan

Nu är det en UF-drive på skolan – ja inte bara på vår skola utan på alla gymnasieskolor i länet. Jag ser det som ett sista desperata försök för UF att överleva i en ny organisation (Gy11) där det måste användas skohorn för att ge UF plats. Att UF kunde vinna plats i den gamla läroplanen för gymnasieskolan tror jag berodde på kursen ”Projektarbete” 100 p. De flesta unga företagarna representerade samhällsprogrammet, ekonomisk inriktning där många kurser direkt kunde kopplas också till denna kurs. Elever från andra program kunde klara av kursen genom att kombinera den med kursen Projektarbete 100 p. Någon sådan kurs finns inte i Gy11.

UF-representanter vill gärna sätta likamedstecken mellan entreprenöriellt lärande och UF. I broschyren ”Entreprenörskap i skolan” från Skolverket står det bl a så här: Entreprenörskap i skolan är ett pedagogiskt förhållningssätt i klassrummet. Centralt är att sätta det eleverna gör i ett sammanhang och se till helheten.

Att driva UF-företag passar en del elever, men långt ifrån alla. Vi måste hitta naturliga vägar och arbetssätt för alla i skolan där eleverna lär sig lösa problem, planera sitt arbete, samarbeta med andra och utvecklas till medborgare som tar ansvar för demokratin, är initiativrika och utvecklar verksamheter eller startar upp något nytt. Jag tror att de allra flesta skolor klarar av att utveckla entreprenörskap i skolan utan att eleverna behöver driva företag.

22 pimlärare på gång

Jag har 22 pimmande lärare under mitt ansvar och igår gick jag runt till var och en och hörde mig för om läget. Jag behöver puscha på en del - det är ungefär som med eleverna. Det roliga är att det tycks stå PIM med stora bokstäver i pannan på mig när jag kommer och många säger att just den här veckan tänker de bli klara med den och den uppgiften - utan att jag hunnit fråga!

Mitt mål är och har hela tiden varit 100 %-ig målgång. En lärare vill hoppa av då han inte tycker att han har den rätta motivationen eller lusten. Nu sätts verkligen min övertalningsförmåga på sin spets. Ska jag lyckas med att få honom att ändra sig? Jag vill verkligen att alla 22 ska vara pim-utbildade lärare i november. Jag får kavla upp ärmarna i morgon och söka rätt på honom. Fortsättning följer....

Jag och Carl-Einar Häckner

Att få stå på scen tillsammans med Carl-Einar Häckner är något som man bara kan drömma om, men nu har det hänt på riktigt. Jag måste bara få skriva om detta här och nu, även om det egentligen inte hör till gymnasiebloggen, för det var så himla roligt. Ikväll var det hans premiär på Swedish meatballs med lingon.

- Vill du komma upp på scenen?
- Självklart!

Jag fick en mask för halva ansiktet och sedan var det bara att spela med denna fantastiskt duktiga artist.
- Du är bara bäst Häckner!

Elevdemokrati i praktiken

Det är dags för den årliga fotograferingen, en klassbild och så enskilda foton av var och en. Jag går tillsammans med "min" klass till den tillfälliga sal som används som fotoateljé.

- Och så av med alla kepsar, sa fotografen - och hatten också!
Eleverna protesterar, men fotografen har makten och pekar med hela handen.
Eleverna tar av sina huvudbonader och försöker hjälpligt stryka rätt håret och så är fotograferingen igång.

- Vad hände nu? Vart tog elevdemokratin vägen?
Jag försöker tänka snabbt. Som vanligt inom läraryrket måste beslut (rätta beslut) tas inom några få sekunder. Jag tänker - "är det något som bestämts tidigare när uppdraget gavs till fotografen?"

Under helgen blir jag mer och mer irriterad över det här och kan inte släppa det i tankarna. Inte tänker mina elever med kepsar och hatt köpa ett skolfoto som de inte tycker visar den egna identiteten! Bilden av dem själva är några de inte känner igen och som de säkert t o m kanske skäms över!

Himmel vad arg jag blir när jag tänker på alla fina ord om elevdemokrati som när det kommer till aktion ingen bryr sig om! Jag tog upp det med en av rektorerna idag, men jag fick ingen speciell reaktion, rektorn visste inte om något speciellt var bestämt med fotografen och  - "det är väl bra att de inte har keps"!

Det värsta av allt är jag inte direkt frågade fotografen om detta var något som var överenskommit och inskrivet i köpeavtalet. Det är inte första gången som jag reagerar för långsamt - och jag kan bara försvara det med att alla beslut man tar måste fattas på sekunden och att det aldrig får bli fel beslut.

Hur går jag vidare med det här? Jag har svårt att släppa det.

PIM-tiden räcker inte

PIM-utbildning för lärare består av 2 delar, dels den teoretiska delen där man får plugga en till synes oänlig massa sidor på Internet för att därefter göra en test. När testen är gjord med godkänt resultat skall 3 stycken praktiska uppgifter göras och lämnas in till handledaren. ´

I vår kommun ges endast 24 h kompensationsledigt för studierna. Nu har det fått till resultat att framför allt missnöjda förskollärare tycks ha hoppat av utbildningen efter att gjort teoridelen. De har gjort 24 h med råge och i deras yrkesroll finns aldrig möjlighet att studera annat än på fritiden, d v s när de kommer hem från jobbet.

Ännu en sak som jag inte kan förstå! Hur kan kommunen (politiker) kräva att alla ska genomföra en utbildning, men inte ge relevanta förutsättningar för det? Vilken nesa för hela kommunen om personalen inte fullföljer utbildningen och blir examinerade! Vem i hela friden är det som inte förstår att utbildningen kräver engagemang, vilja och för de flesta långt mer tid i anspråk än 24 timmar? Var är stoppklossen???

Läxhjälp med rutavdrag

Läser i tidningen om läxhjälpföretaget som beräknas tjäna 40 miljoner i år. 40 000 000 kr! Detta är så stort belopp och så anmärkningsvärt att jag omöjligtvis kan förstå det.

Skolan ställer upp med resurser på alla tänkbara sätt för att hjälpa de elever som behöver extra hjälp. Mattestugor, engelskastöd, svenskastöd, samhällskunskapsstöd, specialpedagoger  mm mm finns hela tiden, varje vecka hela läsåret runt. Det är ett problem att eleverna själva inte väljer att ta stöd av resurserna...mattestugor står alltför ofta tomma...

Varför hjälper inte föräldrar sina barn med läxor och svårigheter då? Jo - det är väl klart att det finns föräldrar som gör det, men uppenbarligen finns det en oerhörd stor massa som hellre köper tjänsten. Det är ett konstigt samhälle vi bygger upp, där det inte längre finns social tid med de egna barnen.

Fast hälften av befolkningen tycker väl att det är en bra affärsidé där marknaden kan tjäna pengar på, enligt min åsikt, olyckliga omständigheter. För mig synes det riktigt onödigt eftersom åtminstone gymnasieskolan erbjuder samma stöd - gratis (eller redan betalt genom skattsedeln).

Mobilen först

Jag tjuvlyssnade på en farmor på tåget idag. Hon träffar nästan bara sina barn och barnbarn någon vecka på sommaren eftersom de bor ganska långt bort. Under hennes besök i somras hade de alla bänkat sig framför TV´n för att tillsammans titta och uppleva samma program, med kommentarer och småprat som man ofta gör.

Så blev det alldeles tyst och när hon började titta sig omkring såg hon mamman, pappan och äldsta barnbarnet knappa på sina mobiltelefoner, till synes helt borta i en annan värld.

– Jag blev så arg, berättade hon för sitt resesällskap och jag kände mig så utanför.

 – Varför är jag här när ändå ingen vill umgås med mig, utan hellre väljer vänner på mobilen?! Det sa jag till dom också!

Är situationen unik? Nej – jag tror den är vanlig – tyvärr!

Nikotintabletter

Klockan är halv 11 på förmiddagen och jag möter eleven som just börjat ettan strax ovanför trappan på väg till lektion
.
- Hej, har du någon nikotintablett?

- Nej....först blev jag överraskad av en fråga jag aldrig tidigare fått och sedan glad.
- Försöker du sluta röka? Jag kan gå till skolsköterskan och fråga om hon har.

- Ja, bra - för jag fick bara 2 tabletter av mamma i morse!

Skolsköterskan har inga sådana tabletter och hon har heller aldrig hört någon fråga efter sådana. Hon ska höra sig för om det är något som skolsköterskan kan få hantera och i så fall hur.

Bra skola!

Tänk så mycket roligt och lärorikt som görs i våra skolor. Idag har jag haft PIM-dag och träffat lärare från fritids, förskola och grundskola. En lärare berättar om 2 upplevelsedagar vid uppstart och alla foton hon tog då och som jag då snabbt påpekar utgör en guldgruva att ösa ur när man skall göra examinationsuppgifterna inom PIM-utbildningen.

- Ja, kanske det, säger hon, för att i nästa mening berätta om alla miniväxthus som byggs av årskurs 6-elever för att praktiskt lära hållfasthet. Man står bara och gapar när hon berättar om cementerad grund och glas av oh-plast som inte längre används. Lyckliga elever, tänker jag, som får gå på denna skola och ha påhittiga, entusiastiska lärare.

Ja – de har även entusiastiska pensionerade lärare som kommer in alldeles gratis och bidrar med specialkompetens vid t ex detta husbyggnadsprojekt i mini-skala. Jag är väldigt lyckligt lottad som genom PIM har fått möjlighet att ta del av så mycket bra, roliga och lärorika saker som görs i skolan idag.

Mat eller ..?

Det säljs 200 burkar dricka per dag på min skola. Det finns 450 elever på min skola. Är det rimligt att dricka så mycket coca cola och energidryck?

Läraren bad eleverna i en klass skriva ned allt de åt föregående dag.
- Nej frukost äter jag inte!
- Nej, jag åt inget i matsalen idag, jag åt en japp.... och så dricker jag coca cola.
- När jag kommer hem äter jag pizza eller hamburgare ....

Cool = antik?

- Whaoo - vilken cool telefon du har!! En sån har jag också haft!!

- Va? Jag? Jag har en gammal Sonny Ericsson som jag i princip bara använder till att skicka och få sms på. Jag känner nämligen väldigt lite behov av att ha det senaste privat. Gissa om jag blev förvånad över kommentaren från eleven! - Hur den ser ut? Det är bara att Googla så får man upp en bild på en "cool"  w810i walk.

Riktigt coolt skulle det vara om jag hade sparat min första Motorola "hundben" som jag fick av pappa för 20 år sedan när jag skulle bo ensam i en campingstuga i Mölndal ett helt år. Eller också skulle ingen ungdom idag ens tänka tanken att "hundbenet" skulle föreställa en mobil telefon!

Byt och byt

Det var en gång 2 elever, elev 1 och elev 2. Elev 1 gick i årskurs 2 med inriktning A, men kom underfund med att det var fel inriktning.

- Då får du gå om tvåan då, sa syon, men nu med inriktning B och nu med G11. Det blir bra för elev 2 har valt den inriktningen och då blir det ju två elever som går den utbildningen – hurra!

Sedan kom jag och störde bilden. Jag tyckte att elev 1 skulle fortsätta i gamla gymnasiesystemet och gå årskurs 3 med inriktning B och läsa in de 3 kurser han missat genom sitt ”felval”.  Förutom att vinna ett studieår så vann han att få vara kvar i gamla gymnasiesystemet.

Jo – det visade sig ju gå bra och nu hade ju elev 2 flyttat till annan skola på annan ort, så nu fanns inga elever kvar på inriktning B i årskurs 2. Hänger ni med? Men se nu hände det så att elev 2 kom tillbaks för han trivdes inte i stora stan och nu har vi åter 1 elev i årskurs 2 med inriktning B.

Hej och hå, det var många arbetstimmar som flög iväg där. Det här var också en bild av gymnasieskolan av idag.

PIM - andra halvlek

Jag skickade ut en påminnelse om att det var träff med styrgruppen för PIM. Vi ska vara 4 men vi var 2 när mötet började och 3 när mötet slutade. Det känns som om PIM drunknar i allt annat som också är viktigt.

Nåväl, nu är det sista fartsträckan fram till diplomfesten 29 november. Det ska bli riktigt roligt! Och roligt ska det bli att få ta del av 100 st informationsblad, 100 st presentationer och 100 st ”filmer”. Jag tror inte att jag kan förstå hur mycket det blir när det ska samlas på skolans torg och närliggande klassrum! Hur gör man när man vill visa 100 filmer?  Vi måste väl lägga in dem i en slags rullande teknik!?

I förlagens klor

Ny kurs i G11 heter Webbutveckling 1 och den ska jag försöka förstå och föra eleverna igenom. Jag känner mig helt utlämnad till ett företag. Det är endast ett företag som jag har hittat och som har lärobok och övningsbok som sägs stämma överens med kraven i kursen. Förutom detta har de naturligtvis en webbplats där eleverna ska registreras för att få olika tjänster. Jag känner mig fångad, men vad ska jag göra.

Det känns som om läromedelsföretagen satsar allt för att vara först och binda upp kunder nu och framöver. Jag har alltid haft flera böcker från olika ställen och kunnat välja hela eller delar av dem i undervisningen. Men jag har nog inget val nu, utan får använda det här som bas och sedan lägga till praktiska moment utifrån min erfarenhetsvärld.

I materialet är det så mycket teori att det lika väl skulle kunna platsa för universitetsstudier. Och författaren berättar om alla sina meriter för att vi verkligen ska förstå att det här är ”rätt” material. Finns det fler än jag i svenska skolor som våndas vid beställning av dyrt oprövat material och tjänster?

1000 saker att göra.....

Jag var på skolan kl 7 idag och när klockan var 12 hade jag inte hunnit ta någon paus för att äta eller dricka något. På schemat ser det ut som att jag nästan inte har något att göra, endast en 70 min lång lektion kl 14.00. Det är en ny kurs för GY11 som jag har då och att försöka läsa in och förstå krav och betygskriterier finns inte en chans att få tid till när jag är på skolan.

Ja – vad hände idag då? Här följer ett axplock;

• Fixa en skrivare som det fastnat papper i
• Fixa möjlighet för lärare att kunna skriva ut på kopiatorn
• Stöd åt ny lärare som försökte klara en 3 h lång lektion utan varken böcker eller Internettillgång 
• Hjälpa nya elever få tillgång till nätverket
• Fixa en kopiator som stannat pga tonerslut
• Utbildning i hanteringen av ny kopiator på skolan
• Reda ut ett ev fel vid en elevs byte av inriktning (prat med elev, lärare, rektor och jämföra individuell studieplan med kurskrav och schemamöjligheter)
• Och så prat, prat och prat om allt från scheman, elever, e-postadresser, program mm mm 

Måste skriva också att jag beundrar dessa yrkesmänniskor som kliver in i skolans värld och försöker hantera tillvaron utan allt för mycket stöd och ingen pedagogisk utbildning för jobbet. Det är en himla tur att de finns som vågar annars skulle väl en del utbildning stå och falla? Utbildade yrkeslärare verkar vara unika och svåra att hitta i listor över arbetslösa i Sverige 2012.

Andra dagen

Idag börjar vi lära känna varandra. Vi försöker bygga en gemenskap över de naturliga årsgränserna. Ettor och tvåor blandas i fyra lag och får ge sig ut på en tipspromenad. Slingan tar cirka 40 minuter att gå och vår nye karaktärsämneslärare har tillverkat små inplastade kartor – väldigt fint! Han har också författat 8 kluriga frågor där svaret ska vara en krydda.

Kan du den här? Manlig fröken UR?

Svar: TimJan!

Det vinnande laget fick varsin vinstlott att handla för i kiosken. Sedan var det lunch – tillsammans hela elevgruppen.

Därefter tittade vi på kortfilmer som lite annorlunda visar på vad diskrimineringslagen grundar sig på. Genom att vända på perspektiv blir vi uppmärksammade på hur det kan kännas att bli sämre behandlad än någon annan i samma situation.

http://www.umo.se/Vald--krankningar/Du-har-ratt-att-behandlas-rattvist-3/.

Vi hoppas att eleverna har tyckt att det varit en bra dag och att de känner att vi vill att de ska trivas här på skolan, med lärare och varandra samt med utbildningen. Egentligen borde jag försöka utvärdera på något sätt för man kan ju aldrig riktigt säkert veta vad de tycker annars.

Upprop

Idag var det upprop. Det är endast 8 st ettor som börjar el-programmet och det är endast 2 st i årskurs 2 som valt el med datainriktning.  Av de två eleverna kom endast 1 till uppropet idag. Treorna är 6 st och för dem gäller det nu att ta itu med projektarbetet som bör vara kvar till jul.

Det är många regler, förordningar och förhållningssätt som vi behöver påminna oss om efter ett långt sommarlov. Jag hoppas på att närvaron ska bli bättre så inga CSN-anmälningar behöver göras, att inget dataspel spelas under lektionstid, att alla sover på nätterna så att de orkar upp på morgonen och att de kommer att tycka att kurserna som de ska läsa nu är roliga.

Det är allt färre elever som söker till el-programmet och risken finns väl att det till sist inte ekonomiskt går att försvara. Om det är likadant i hela Sverige – hur ska då branschen kunna få utbildad personal i framtiden??

Vardagens dramatik

Hela kommunens skolpersonal var bjudna på teater; Vardagens dramatik, ledarskap och förhållningssätt”.

Den unge förskolläraren har fått till uppgift att genomföra ett jämställdhetsarbete i kommunen. All personal ska vara med och hjälpa varandra att både upptäcka brister och arbeta för att målen i styrdokumenten uppfylls. Det är inte lätt att upptäcka ”det som sitter i väggarna”.

Jämställdhetens brister uppmärksammas på olika sätt;
-  pappan som absolut inte vill att pojken ska leka i dockvrån
- en äldre kvinnlig lärare som behöver hjälp med det mesta av den manlige vaktmästaren
- en vaktmästare som vänligt hjälper kvinnlig personal, men lånar ut verktyg till manlig personal som då förväntas fixa själv
- den äldre kvinnliga läraren som styr över vad rektorn ska tycka och säga och servar yngre manlig kollega med kaffe (och mjölk förstås vill han ha)
– ”själva idén att försöka forma hormonbomberna i gymnasiet är befängd – det passar bättre på förskolan".

Publiken involveras i slutet av föreställningen, då hela den tänkta utbildningen har låst sig totalt. De flesta tycker att rektorn är en mes med fel inställning (kanske kunskap om jämställdhet?) som inte tar mer aktivt ansvar och visar att han tycker att arbetet är viktigt. Fast – det tycker han ju inte! Det är något som blivit pålagt uppifrån…

Kvack, Kvack (grodans språk) ska jag säga när jag hör eller ser ojämställdhet här i fortsättningen. Det är ett sätt att uppmärksamma det som vi gör fel och det som den unge förskolläraren bl a försökte sälja in till sina kollegor.

Riktigt bra föreläsning om jämställdhet och svårigheterna som är förknippade med arbetet kring detta arbetsmål i skolan!

Uppstart lärare

Idag var det samling på torget för alla lärare och allmän information från rektorer. Några lärare har slutat, några har kommit tillbaks och några är helt nya.

En dryg timme under förmiddagen hann vi också träffas i arbetslaget för att prata om hur vi ska fortsätta det fina arbetet vi startade förra läsåret och dels för att ta fram alla papper innehållande information som eleverna ska ha. Det var väldigt mycket information! Vi ska fortsätt det arbetet imorgon och kopiera till eleverna och kolla av att inget är glömt.

Det är ett administrativt arbete som varje arbetslag (eller säkert för det mesta på mentorsnivå) som görs på alla program i skolan inför skolstart. Det borde ju vara så att allt informationsmaterial inför skolstart finns i en mapp i nätverket och att det finns någon som ansvarade för att den mappen ständigt innehöll senaste versionerna av allt som alla måste veta.

Ja, det blir väl kanske så när vi får en gemensam plattform, men jag kan ändå känna en viss både irritation och beklämdhet över att vi inte kan bli mer system- och strukturrationella i skolans värld, även om vi inte har köpt in ett digitalt system som någon annan tänkt ut.

Sedan vet ju de flesta av oss att forskningen säger att vi inte ska mata eleverna med information de första skoldagarna för de fokuserar inte på det då. Det är bättre att börja arbetet med att skapa sociala relationer som gynnar vårt gemensamma arbete framöver. Jag hoppas vi får till en bra balansgång på måndag – tisdag nästa vecka.

Läsåret 2012-13

Nytt läsår har börjat! Det första som slår mig är – så fort ett sommarlov går!

Det som börjar nu är en oskriven bok med blanka sidor. Det är en häftig tanke!

Precis som förra året är också min tjänst till stora delar oskriven när jag börjar. Det finns två kurser om 100 p utlagda på det digitala schemat. Vad jag ska göra mer är en hemlighet eller? Min närmaste chef sa i alla fall inget om det igår.

Jag är inte det minsta orolig, för jag är övertygad om mina kunskaper behövs här ett år till både för elever och lärare och rektorer. Datorer till alla elever – ja det är fortfarande också en hemlighet? Eller kanske någon vet….tanken slår mig - är det just detta som är charmen med läraryrket – att man aldrig riktigt vet vad som gäller…eller…vad som kommer att hända??

Otrolig elev

En sak till måste jag bara skriva om. I ettan hade jag en elev som nästan inte hade någon datorkunskap, men han ville lära allt, allt och åter allt. Jag stöttade förstås och svarade på otaliga frågor och han slet till 110 % vecka ut och vecka in. Betyg? MVG förstås!

Vid det personliga samtalet vid kursslut sa jag: Vet dina föräldrar om vad duktig du är i skolan? Jag tycker du ska berätta vad jag sagt när du kommer hem! Jag sa också att han måste vara försiktig och inte läsa ”ihjäl sig” – du måste unna dig att ha roligt också så du orkar alla tre åren!

Idag tar han studenten och var den i SP3 som fick gå fram för att få stipendium för bästa elev i klassen. När vi sedan träffades i trappan för att säga adjö till honom, passade jag på att fråga om han kom ihåg vad jag sagt i ettan (har inte haft eleven i något ämne i 2:an eller 3:an). Jo - då, det sa han att han kom ihåg. Hans oerhörda ork och engagemang för att lära nytt höll alltså hela vägen ut. Jag önskar dig all lycka i världen, Emil! (Jag brukar aldrig nämna namn i min blogg här, men idag gör jag ett undantag.)

Skolavslutning

Vilken trevlig skolavslutning vi har haft idag!
Det var den mest nyktra skolavslutningen på flera år. Inga incidenter, allt flöt på i ett behagligt lugn. Prästens tal var alldeles ”rätt” och utan krusiduller. ”Du har ett värde som människa”, sa han ”och det ska du vara stolt över”. Man behöver inte ha lyckats bäst och fått de bästa betygen, man kan vara stolt över sig själv i alla fall!
Så skönt när någon säger det och speciellt en sådan här dag. Det är bara en i varje klass som kan få känna sig kunskapsmässigt bäst och få diplom och andra utmärkelser när det är examenshögtid, men det är inte allt här i världen. Alla, oavsett vad man har presterat, har rätt att vara glad, nöjd osv idag. Och alla verkade vara det! Ord som passar in på dagen är; lugnt, värdigt, glatt, nöjt, stilfullt, högtidligt, kramigt, snällt, förväntansfullt – ja, det var faktiskt lite magiskt!


Det här med nykterheten är värd en extra tanke. När eleverna kom 09.30 så hade flera systempåsar med sig, men de bar dem öppet och vi lärare plockade dem förstås med en gång. Men – jag fick en känsla av att ”man ska ha öl med sig”, men helst vill man låta bli att dricka före utsläpp! Med andra ord – eleverna tycker det är rätt att vi tar hand om drickan tills skoldagen är slut! Ja, det är i alla fall min tolkning av det jag varit med om idag.

150 elever har jag tryckt handen på idag och önskat lycka till i framtiden. En del hjärtliga kramar har det naturligtvis också blivit. Det finns elever som man nog aldrig glömmer. De flesta killar har svart kostym, skjorta och slips. Det var en hel del rosa slipsar, en och annan rosa skjorta också. Även lila och blått var förstås också representerat på både skjortor och slipsar. En enda kille stack ut lite mer än de andra och det var en byggare med grönrutig lång kavaj. Kul när någon vågar det, tycker jag. Många tjejer hade virkade eller spetsklänningar i både vitt och champagnefärg. Röda skor är också modernt. Och den vita mössan sitter precis rätt på huvudet, för en del med rosa foder och för andra med gul/blått foder.

Access

Näst sista dagen för 2-orna. Nästa dag är det avslutning och sen försvinner de ut på sommarlov – kanske det sista innan arbetslivet börjar. För mig återstår nu en lektionstimme med 1 elev som följs av en digital kunskapstest i hanteringen av Access.

Det går bra och vi jublar båda två. Eleven får sitt väl förtjänta ECDL-körkort med posten om några veckor. Jag är också riktigt nöjd över att jag lyckades ordna till det, som för några veckor sedan såg omöjligt ut. Då när jag uppmärksammade att det inte går att göra test i Excel DM 2010! Jag fann lösningen i att kombinera en multimedial onlinekurs med vanligt lärarstöd till praktisk träning (individuellt) och de 3 elever som problemet berörde, klarade alla av det. Det går förstås bara om man har riktigt motiverade elever, som jobbar även om det inte är inskriven lektionstid på schemat.

Attityd till lärande

-Jag ska göra prov! – Nu!
– Har du läst på något mer då sedan förra gången du skev (för drygt en månad sedan).
- Nej.
- Men då är det väl ingen idé att du försöker, för då har du väl inga mer kunskaper!?
- Jag ska skriva prov, nu!

Okey, jag skippar min lunch och följer med eleven in i datasalen. Provet är online och gränsen för godkänt är 75 % rätta svar/gjorda uppgifter. Förra gången eleven testade hade han 41 % rätt – och den här gången får han 52 %.

Det är väldigt svårt att förstå att det finns elever som tror att kunskap ska komma flygande in till deras huvuden utan att de behöver anstränga sig för att lära! Och det handlar inte bara om denna speciella elev utan man ser många elever som tror att ”nästa gång jag gör provet – då kan jag och klarar G-nivån”. Man blir ledsen på flera sätt, inte bara över att för många elever har denna ytliga attityd till lärande, utan också över mitt, skolans och hela samhällets misslyckande att skapa intresse för lärande. Förresten - har det alltid varit så kanske!??

Grattis!

Jaha – så sitter jag då här och tänker på f d kollegan som har stor fest och jag var bjuden men blev förhindrad att komma! Blä, säger jag, och städer lådor och skåp för att glömma vad jag kunde ha gjort istället. Grattis och hoppas det kommer många trevliga vänner till ditt kalas!

2 + 2 = 4 mil

Fredag veckan före avslutningsveckan.
Elev mailar mig ”jag är sjuk”.

- Nej – det går inte – det finns för mycket kvar att göra i skolan…och var du inte frånvarande igår torsdag också?
Idag är det prov i Programmering B och klarar eleverna inte av det så blir det IG i kursen.
- Men – han missade bussen, sa en elev.
- Ring honom, sa min kollega, jag åker och hämtar honom!
- Hur långt bort bor han? Frågar jag.
- 2 mil!

- Ska du åka 2 mil bort för att hämta hit en elev som går i tvåan?? Det är 4 mil sammanlagt med privat bil??!!
- Jag åker!

Efter halvtimme tittar jag in i lektionssalen och där sitter eleven hur frisk och glad som helst!
Måtte han en dag när han är äldre förstå vilka fantastiska lärare han hade på gymnasiet!

Access-bekymmer

Nu är det 1 vecka kvar till skolavslutningen. Idag fredag börjar allt lugna ned sig. Jag har min ECDL-elever kvar, där 3 försöker att lära sig Access på minsta möjliga tid. Det var ju inte planerat att Access skulle vara med i sviten av program, men jag tvingades ta med det eftersom det inte finns någon test på Excel DB 2010. Jag köpte en kurs på nätet för att de skulle få den teoretiska genomgången och så köpte jag en lärobok som jag försöker hinna med att gå igenom tillsammans med var och en av dem. De är riktiga individualister  och därför ger det bäst resultat om jag ägnar mig åt en i taget. Det är bara det att tiden rinner som sand mellan fingrarna på mig. Jag var till sist tvungen att kopiera (olagligt) ur boken och skicka med dem hem över helgen. På måndag kl 9.00 hoppas jag de klarar testet.

Pedagogiskt arbete

Vid läsårsslut pratar jag alltid enskilt med varje elev som jag har haft under året. Förutom betyg försöker jag få veta hur eleven upplevt arbetet i den aktuella kursen. Vad har varit bra och vad behöver förbättras? När eleverna kommer till webbdesignkursen representerar de allt från eleven som är helt nybörjare till den som delvis har långt mer kunskaper än jag själv har.

I år var eleverna väldigt nöjda. Det är roligt. En elev tänkte efter en stund och sen sa han; det har varit väldigt pedagogiskt! Jag kände en rysning, en sådan där känsla som gör att man för en stund glömmer alla besvärligheter med arbetet. Vad eleven egentligen la in i begreppet ”pedagogiskt” vet jag inte, för jag blev så överrumplad att jag inte kom mig för med att fråga. Men jag tänker bära med mig det och tolka det som att arbetet varit väl genomtänkt planerat och genomfört för att skapa möjligheter att nå högsta möjliga mål för varje elev! Och var det något annat han tänkte, så var säkert något riktigt bra det också! Vi lärare behöver sådan här påfyllning då och då!

Betyg igen

Jag har haft 17 elever från årskurs 3 i kursen Webbdesign 100 p det här läsåret. Det är ingen lätt kurs att sätta betyg i. Det är en kurs där både teoretiskt och praktiskt kunnande ska värderas. I år har jag grundat betyget på 3 större uppgifter; html-prov i höstas, grupparbete i Webbstjärnan och enskilt arbete som innebar att skapa en sajt ”om mitt projektarbete” i programmet Dreamweaver. Utöver det har det funnits småuppgifter som att värdera webbstjärnans 2011-sida som hamnade på silverplats och också demonstrera en egen utvald sajt för klassen.

När jag fått in alla uppgifter (de lämnas oftast i en gemensam mapp) så börjar mitt arbete med att gå igenom allt och betygsätta. Sedan skriver jag in allt i en matris så jag översiktligt ser att allt är med för alla elever och där alla mina värderingar syns. Till sist har jag det ”rätta” slutbetyget för var och en. Tilläggas kan att Skolverkets betygskriterier för kursen hela tiden finns med längst ned på dokumentet så att jag alltid kan påminna mig om vad där står.

Sedan kommer den kritiska punkten när min värdering ska förmedlas till eleverna och de förhoppningsvis ska tycka att jag har satt rätt slutbetyg. De ska känna att de har gjort ett bra arbete (om de har gjort det) och att det de presterat stämmer rätt med det betyg som de slutligen får. I år har det inte funnits några skiljaktigheter mellan mig och någon av eleverna. Det känns bra!

Betygstider

Treornas betyg skulle vara satta den 1 juni. Som alla andra år är det helt enkelt omöjligt att vara klar med allas betyg 2 veckor innan skolavslutning! Allting är aldrig inlämnat i sådan tid så man som lärare hinner värdera det. I år fick jag t ex in 2 rapporter för kursen Projektarbete 100 p på onsdag och torsdag. Det kan tyckas vara enkelt att sätta högst betyget G eftersom loggboken sköts fullständigt katastrofalt dåligt för båda eleverna och att arbetet är inlämnat alldeles för sent. Men jag kan inte göra så. Jag måste verkligen fullständigt sätta mig in deras arbetsgång och slutprodukt både när det gäller hur de tänkt och hur de har gjort. Det ena arbetet var dessutom så komplicerat att jag fick ta en kollega till hjälp. Jag tycker att det är väldigt viktigt att jag utifrån kursbeskrivning och betygskriterier för kursen kan motivera varför jag bedömer ett arbete såsom jag gör. Betyget jag ger ska  de leva med i hela sitt liv och det är viktigt att eleverna känner att de fått rätt betyg i varje kurs!

Mästerskap i fordonsteknik

Idag hölls det Värmlandsmästerskap i fordonsteknik på skolan. Både människa och teknik la ut krokbent för evenemanget. Det började med att ett elevlag från en annan kommun ringde och sa att de inte kommer därför att läraren är sjuk!? Ja, tänker jag – det är ju inte läraren som ska tävla, men de kanske inte har några fler lärare på den skolan? Samtalet kom 30 minuter innan teoriprov via Internet skulle påbörjas. För att ersätta laget ringdes det in ännu ett lag från den stora staden i länet. Det tar 1 h för det nya laget att ta sig skolan, minst – så problemlösningen i datasalen fick följaktligen skjutas upp – oturligt nog, skulle det snart visa sig.

Eleverna jobbade i grupper om 3 elever med att klara teoriprovet i datasalen. Innan alla lag hunnit göra klart provet la Internet av. Vad är det som händer? Jag ringer IT-enheten och får reda på att felet finns någonstans i linan in till kommunen, alltså ingenting som vi själva kan göra något åt. Det är bara att vänta och vänta fick vi – i 3,5 timme. Jag vet inte hur fordonslärarna löste problemet med de avbrutna proven, men på något sätt lär de ha löst det.

Det var verkligen väldigt oturligt och väldigt ovanligt. Jag tror inte att vi har haft ett enda avbrott under hela läsåret och så slår det till just under den timme som den här tävlingen pågår. Vi i vårt samhälle idag har allt gjort oss väldigt beroende av att datorer och nätverk fungerar varje dag, varje timme, varje minut. Det är obekvämt att tänka tanken på hur det skulle vara om hela länet eller hela landet skulle tappa kontakten för en dag eller längre tid!

Hur det gick i tävlingen? Vi kom tvåa! Det är vi förstås stolta över och gläds med eleverna som lyckades så bra.

Fler sammanställningar

Idag fick jag frågan/uppdraget från rektorer, via kurator, att ta fram årsvis övergripande resultat från enkäten som eleverna besvarat och som handlar om mobbning och trakasserier. Det ska väl gå bra för det är väl nu bara 3 sammanställningar som jag behöver göra. Man vill jämföra om det finns en skillnad mellan årskurs 1-, årskurs 2- och årskurs 3-elever generellt, alltså inte med någon koppling till vilket program eleverna går. Det ska bli intressant att studera!

A-dagar i juni

Det är två s k A-dagar efter att eleverna har slutat skolan. Så har det varit så länge jag kan minnas. Det har alltid varit program för dagarna – åtminstone minns jag det så. Men inte i år. I år är det individuell fortbildning båda dagarna – om jag nu har uppfattat det rätt. Detta tror jag mig veta därför att jag frågade om en av dagarna kunde användas till PIM-studier. En heldag skulle kunna erbjudas då jag är närvarande för att ge hjälp och stöd till de som ev behöver det. Nu kommer det väl inte någon information för vad vi ska göra, så det blir väl så att jag själv får maila PIM-lärarna detta erbjudande?

Imorgon har vi möte i styrgruppen för PIM och då ska vi gå igenom den enkät som jag skickade ut för att få reda på hur de upplever utbildningen. 85 % av deltagarna har svarat på enkäten och det är verkligen riktigt bra och dessutom har jag inte hört någon ha klagomål över hur frågorna ser ut.

Vi och poliser

Nu har utbildningsministern fått något helt nytt att jobba med. Vi lärare ska inte behöva tåla viss grad av våld likt personer inom poliskåren måste! Han tycker inte det och ska se över lagar och förordningar, sa han i ett TV-inslag.

En misshandlad lärare på en skola har anmält en händelse till domstol, som tydligen slagit fast att det är rimligt att lärare liksom poliser måste vara beredda på våldsamheter mot sig under arbete.

Det tar aldrig slut - vi lärare kan tydligen jämföras med vilken yrkeskår som helst i samhället när det gäller arbetsuppgifter och vi ska klara av det! Det är väl snart bara löner som är omöjliga att jämföra!

Enkät igen

Ja, så har jag då slitit med enkäterna i Googles document igen. Jag har kommit på knepet som räddar hela det viktiga resultatet av arbetet - men också min ära! Jag skulle ju aldrig kunna komma och säga; Sorry - men det blev inget av de här 400 enkätsvaren! Så här gör jag:

1) Jag kopierar allt material och döper om den kopierade filen till en viss klass namn
2) Sedan raderar jag alla andra klasser utom den klass som jag vill sammanställa information om
3) Jag kör en sammanställning och på utskrifterna blir det liggande stapeldiagram över svaren för just en grupp elever.
4) Så börjar jag om igen med nästa grupp elever.

Fördel: Det blir bra och ser ut precis såsom kurator önskar sig.
Nackdel: Det tar ganska mycket tid i anspråk och fokusering så inget feltryck görs någonstans, (gratis blir inte alltid gratis.....)

Hälften är klart! Imorgon fixar jag den andra halvan - trots att jag har 28,5 grader varmt i mitt arbetsrum.

Försämrat eller olönsamt?

Det är andra gången denna termin som jag läser ordet ”chockbesked” i lokaltidningen. Lärare och elever är i chock över att skolan de valt läggs ned. Den här gången är det 60 elever som hänvisas till andra skolor i länet, t ex kommunala gymnasieskolor.

"För få elever försämrar det pedagogiska arbetet", förklarar rektorn för skolan som ska upphöra nästa månad. Kan det verkligen vara hela sanningen? Finns det någon som helst sanning i det påståendet tro?

Jag kan förstås inte låta bli att tänka på minskad ekonomisk vinst av just det pedagogiska arbetet. Tur att vi har en kommunal skola som ”räddar” de elever som inte är lönsamma längre. Vi måste värna om den!

Googles document

Jaha – där fick jag mig en näsbränna! Googles documents formulärtjänst är (i alla fall för mig) helt omöjlig att få att fungera när man vill analysera delar av ett stort insamlat material. Visserligen finns funktionen pivottabell, men inte blir det någon läsbar tabell hur jag än försöker. Jag la ned flera timmar på att lösa problemet igår och fick också hjälp både av duktig elev och duktig kollega vilket väl betyder att det endast inte handlar om min eventuella okunskap.

Vad har jag lärt mig? Jo, att gratistjänsten fungerar så länge man inte vill vrida och vända på information och också få den grafiskt synlig i delar. Jag får ta till andra verktyg i morgon för att lösa det hela.

Åtgärdsprogram

Nästan en helsida i tidningen ”Yrke, nr 2” ägnas åt lärarnas bekymmer med åtgärdsprogrammen. Det är gymnasielärarna på yrkesprogram i Göteborg som har signalerat upplevda problem till fackförbundet. Lärarna förväntas samla in information om elevernas sociala, psykologiska och medicinska bekymmer och de anser att de varken har tiden eller kompetensen för detta. Det verkar inte som om rektor vid el- och energiprogrammet riktigt förstår den frustration som kan upplevas när man som lärare tycker sig få lägga alltför mycket tid på sådana arbetsuppgifter som inte, i första hand, tillhör läraryrket. Det är ju lätt att hävda, kanske med rätta, att klassläraren/mentorn känner eleven bäst, men bara därför ska inte hela arbetsbördan kring åtgärdsprogram läggas på läraren!

 Heja på 20-talet lärare i Göteborg – stå på er – vi är många, många fler som har samma uppfattning som ni!

Tjuvlyssnat igen

Två unga människor pratar om sina nyss påbörjade karriärer. Kvinnan kanske fått sitt jobb utan att egentligen ha de kunskaper som krävs.
 – Fast de har ju valt mig och jag får väl lära mig då!
- Ja, jag har alltid velat bli uppfinnare, säger mannen!
- Häftigt – tänk att skriva ”uppfinnare” på visitkortet. Men – det är väl det samma som att vara innovatör som man säger idag!? Tänk att var förskollärare t ex och behöva göra pärlplattor på dagarna – då har man ju inte gjort något, inte producerat något!

Jag bli ledsen när jag hör detta. Att unga människor inte vill jobba i skolan kanske ytters inte handlar om låga löner (bara) – det handlar om attityder till vad som är viktiga jobb. Marknaden har lyckats bra med att använda individerna som sina redskap för att nå större vinster!

Jag kan konstatera att det jag skriver i min masteruppsats gång på gång bekräftas. Vänder det tro, eller kraschar allt till slut?

PIM enkät

Varför vill inte PIM-lärarna svara på enkäten? Vi behöver få veta vad lärarna som ingår i pilotgruppen anser om utbildningen och jag skickade ut en enkät för drygt en vecka sedan där de kunde framföra sina åsikter. Det var en väldigt liten enkät som bara tar cirka 5 min att fylla i och ändå har bara 42 % svarat. Här finns nu möjligheten för alla att t ex  påtala missnöjet med den kompensation  – 24 h – de får för att genomgå utbildningen.

Jag har både bönat och försökt förklara vad viktigt det är att vi har ett riktigt statistiskt underlag när vi presenterar något och inte bara försöker tolka utifrån vad man hör olika personer säga. Jag skickade en påminnelse idag – vi får se om det kan hjälpa.

Orken slut

Så var det dags igen att signalera till rektor att elev inte orkar med alla krav. Eleven tappar taget och verkar inte orka när kraven hopar sig och IG-varningarna står som spön i backen. Den signalen arbetade jag med vid 20-tiden i går kväll – det var då det blev lugnt så jag kunde tänka tankar färdiga. Att vara lärare är inget 8-5-jobb. Jag tror att eleven nu behöver en assistent som följer med på varje lektion – alternativt/också att vi plockar bort hälften av kraven.

Jodå – jag fick reaktion på mitt mail och 7 av de lärare som finns runt eleven + rektor ska träffas och försöka få en gemensam bild som kan leda till ett möjligt fortsatt arbete för eleven.

Vi lärare jobbar alltför mycket som ensamma öar runt eleverna. När de blir större problem så måste man träffas och få ta del av varandras tankar för att göra något bra.

Lönesamtal

Idag hade jag lönesamtal med rektor, en annan rektor än den jag brukar ha, en rektor som jag inte riktigt vet om den vet vad jag gör!? Jag brukar ju förbereda mig noga och skriva ned vad jag vill föra fram – för mig är 1 h inte så lång tid. Så har jag även förberett mig för idag. Jag pratade mycket och rektorn en del.

Det känns som om vi inte har samma bild i våra huvuden om vad det innebär att försöka koppla ihop gymnasiemål, kursmål, lärarlag och gemensamma elever. Jag har väntat mer än 10 år på att få detta att fungera praktiskt i vardagen. Vi är på god väg i det program där jag tillhör arbetslaget och jag är väldigt stolt över det. Jag får uppfattningen att rektorn tycks mena att det räcker med att ”färga” det egna ämnet på något ställe/sätt. För mig är det inte ett exempel på ett samarbeta över ämnesgränserna som har till syfte att ge eleverna en helhetssyn!Detta är också intressant att reflektera över.

Jag vet vad jag vill när det gäller skolutveckling och det släpper jag aldrig!

Det var inget samtal kring vilken löneökning jag ev skulle få - det glömde jag fråga! Typiskt mig när blir uppfylld av tankar kring skolutveckling!

Uppstart Smarta Hem

Idag var det också uppstart för Smarta Hem-arbetet på el-programmet, årskurs 1.

Vi hade bjudit in en representant för ett företag som arbetar med detta spännande område i Sverige. Han var duktig på att förklara för både oss lärare och för eleverna och uttryckte önskan att lära mer om vår skolmiljö och lärandet här, så att vi kan samarbeta på ett bra sätt.

Jag hoppas och tror mycket på detta samarbete och hoppas att eleverna förstår vidden och potentialen i arbetet med detta slags framtidstänk när det gäller att bygga in system i bostäder.

Det är så roligt när det händer saker i skolan, som man känner är nytt och som man tror hör samman med bostäder för framtidsbehovet och där våra elever får en unik kunskap som kommer att efterfrågas.

PIM-träff

Idag var det stor PIM-träff igen. Många PIM-deltagare kom, men det var få från styrgruppen. Idag var det jag och ytterligare en PIM-handledare. Man får väl se det som att de andra litar på att vi klarar det. För att få lite mer bakgrundskunskap till PIM berättade jag om mitt masterarbete som ju handlade om begreppet digital kompetens. Jag tog en kortvariant på en halvtimme och när jag slutade var det alldeles tyst, man hörde knappt att någon andades.

- Herregud – tänkte jag – vad har hänt och vad har jag sagt och har det jag sagt inte påverkat som jag hade tänkt?

- Ja, det är ok att det är en tyst en stund så ni får tänka, sa jag. Jag fick två positiva responser från mina egna kollegor, men för övrigt vet jag faktiskt inte vad de tänkte – men det kommer väl att visa sig.

För mig handlar PIM om mycket mer än kunna ställa om marginalerna och det var det som jag försökte peka på. Alla lärare från alla stadier måste förstå att det är de som är viktigaste faktorn för den skolutveckling som ska ske och för hur det framtida samhället ska se ut.

Diskrimeneringslagen och skollagen

Nu har skolans elever börjat enkätbesvarandet. Alla elever ska slussas in och slussas ut ur datasalen på så kort sammanlagd tid som möjligt. Det är en administration kring förfarandet som tycks vara omöjlig att få till utan störningar. Nu har vi planerat det riktigt dåligt – det ska ske mitt under de nationella proven! Alla i skolans värld vet att nationella prov – det finns inget i världen som kan rubba.

Idag kom inte första gruppen för de hade bad! Sedan kom inte gruppen som måste ha genomgång inför nationellt prov nästa vecka. Sedan kolliderade svarstiden för enkäten i datasalen med en bokad lektion i datasalen. Sedan var det en grupp ”nationella provelever” som måste få göra provet med datorstöd. Som grädde på moset kom ett brunt cirkulationskuvert med svaren från en klass i pappersform! Hur i hela friden gick det till då?? Gissa om kuratorn som är ytterst ansvarig höll på att få sammanbrott! Hon försvann förresten till storstan 1 h innan sista gruppen kom och sa ”jag litar på att du tar hand om det”.

Hej och hå – vi överlevde denna vecka! Nästa år måste tiden skrivas in i årskalendern redan i augusti och i schemat både för elever och för datasalen! Återigen – administrativa rutiner fungerar dåligt i skolans värld. Vi jobbar alldeles för oeffektivt.

TV-inslag

Tänk att det kan ge eko när en enda människa får komma till tals i TV på bästa sändningstid! Läraren (en manlig) talade om att det inte går att ha så mycket administration i skolan som vi har idag. Allt fler administrativa uppgifter äter upp tiden vi ska ha för att göra ett gott pedagogiskt arbete.

– Jo, säger skolministern, det har nog blivit för mycket administration, vi får sätta till ett utredningsarbete på det och se vad som kan ändras.

- Men – var och en av alla de administrativa uppgifterna kom ju till för att vi såg ett behov av dem!?

– Jo, men hur kan man någon gång ens tänka tanken att en speciell profession ska kunna gå in och spänna över en 3-4-5 olika professioner!? Skolan jämförs ju väldigt ofta med läkare och sjukvård och då skulle man översättningsvis kunna säga att läkarna, de ska även göra sjuksköterskejobbet, sjukgymnastikjobbet och läkarsekreterarjobbet – är det någon som tror att läkaren därmed hinner med patienterna i den omfattning som samhället kräver?

Är det verkligen så att det är en enda människas röst som fått utbildningsministerna att börja fundera på om han styrt skutan rätt? Nej - det tror jag faktiskt inte - men den enda läraren fick bli språkrör för alla lärare som försökt påtala den ohållbara situationen i skolan för lärarna. Så - snälla alla unga lärare som tror att ni inte har lärarlämpligheten - sluta inte - det är inte er det är fel på!

Trakasseri och mobbning

Först - det var förstås påhittade namn av mig i förra inlägget - annars hade ju inte jag varit ett dugg bättre än den jag skrev om!

Idag testade jag enkätfunktionen i Google Document. Alldeles gratis kan man genomföra undersökningar med detta stöd. Kuratorn har formulerat frågorna som handlar om trakassering och mobbning och jag har sammanställ frågorna i Google Document. Idag har vi alltså testat det hela med den elevgruppen jag hade på morgonen. Allt tycktes fungera som tänkt var. Det enda som var lite krångligt var att få till var en lätt väg för kuratorn att själv kunna starta upp enkäten på alla datorer i datasalen. Jag försökte först att lägga en genväng på skrivbordet på hennes login men det följde inte med på andra datorer när hon loggade in där. Så vi la ett worddokument med länken i hennes hemkatalog på nätverket.

Fortfarande kan man konstatera att nästan allt man ska göra i skolan med stöd av datorer kräver en hel del kunskap.

Etik och tystnadsplikt

På tåget satt läraren som jag skäms för - så mycket att jag helst önskade mig bort! Hon pratade högt och redogjorde för reskamrat vad hon tycker om alla "sina" elever - och med namn!
- Bea är si och Sebastian är så......

Sedan kommer det på en elev hon haft när hon jobbade på en annan skola och då börjar hon diskutera lärarna på den förra skolan. Eleven hänger ju förstås glatt med, för hon vet ju en massa nu som den f d läraren inte vet. Idrottsläraren har helt tappat lusten och struntar i om eleverna gör något. Så är det egentligen med alla lärare där - ingen vill ju göra något för eleverna, för program ska läggas ned och snart är de arbetslösa! Och hur ska de veta vilket betyg de ska sätta när de inte vet vad eleverna kan!? Det är lärarna Anna, Sofia, Daniel, Solveig, Britt och någon mer. Ja - det pratas lärarnamn och skolnamn rakt från den ena sidan tågvagnen till den andra, så ingen kan undgå att höra.

Vad gör man? Går man fram till läraren, som just nu jobbar på privatskolan "praktiska gymnasiet" som lärare i ämne hon inte är behörig i (jo, det fick vi också veta) och säger - Ursäkta mig - men vet inte du att vi lärare har både tystnadsplikt och höga krav på tillämpad etik?

Jag gjorde inte det för jag var för feg! Men jag är mycket bekymrad över att representanter för vår yrkeskår kan bete sig så!

PIM = bra satsning

Ett läsprojekt har försiggått  i kommunen. Det ska redovisas för Skolverket nästa vecka. Hur presenterar man det, undrade både lärarna och projektledaren. Jo - vår PIM-ledare vet och kan nog!

Jag har jobbat några timmar med det igår och idag. En presentationspowerpoint och 2 PP med bara bilder. Foton och även scannat material är alltid alldeles för stort för att man över huvud taget ska kunna göra någon slags fil för e-post. Att förminska dessa på snabbast möjliga sätt blev alltså det första jag fick göra.

Nu är det ivägskickat till Skolverket. Är det ett PIM-arbete? Nja - inte för mig, men för deltagande PIM-lärare. Sak samma - jag tycker sådana problem är väldiga roligt att lösa - och så lär jag ju mig en massa om vad andra skolstadier gör för slags skolutveckling.

En sak är dock alldeles klar och det är att PIM-utbildning för all pedagogisk personal är något väldigt bra och alldeles nödvändigt!