Ledsen kollega

Den förtvivlade yngre läraren berättar och berättar om sin omöjliga situation. Några elever är otrevliga och respektlösa. De påverkar klasskamraterna negativt och påverkar läraren så negativt att hon bär en slags ångest med sig hem. Någonting otrevligt stannar kvar i bröstet och förstör även helgledigheten för henne. Hon är nära till tårar när hon berättar om sin situation.

Det är inte acceptabelt att ha en sådan arbetsmiljö som man blir sjuk av. Den förra läraren som drabbades av precis samma fenomen har varit sjukskriven heltid i 6 veckor nu.

Det är väl inte så stor tröst att säga att vi alla uppmärksammar samma oroväckande förändring i vårt arbete. Arbetsmässigt är det endast rektor som kan agera så att förändring i förutsättning för att klara sitt jobb sker. Jag känner mig så maktlös - eller det kanske jag inte är?! Jag kan ju fråga om hon vill ha sällskap i lektionssalen några gånger. Inte för att jag tror att jag skulle klara situationen något bättre än vad hon gör, utan för att två vuxna kan tackla situationen tillsammans och kanske se nya möjligheter. Vila ut nu kära kollega, så tar vi nya tag om en vecka!

Barnfattigdom

Jag läste i tidningen att 6 500 barn lever i barnfattigdom i vårt län. Rädda Barnen vill ta reda på hur kommunerna arbetar för att komma till rätta med problemen. Det här är en siffra som man definitivt måste hålla ögonen på. 6 500 är 6 500 för många barn. Jag vill inte inse att det finns barn som plockar med sig frukt och smörgåsar på fredag från skolans matsal för att klara helgen! Finns dessa barn på vår skola också?

Jag undrar om det är samma barn som tillhör barnfattiggruppen som också kommer att få sina studiebidrag indragna? Eller blir det nya barn som kommer att tillskrivas den gruppen och därmed får gruppen att växa? Vem håller koll på det?

IT stödsystem

Igår var jag på information om olika IT stödsystem för skolan.
Vad ska man välja?
· IST som säger sig vara en ”riktig” portal
· Fronter som säger sig ha fokus på eleven
· SchoolSoft som säger sig förenkla lärarnas arbete och ge elever och föräldrar information
· Its Learning som säger sig vara en lärplattform för lärare och elever

En rektor hade skickat mig en kopia av inbjudan och frågat med en gul postitlapp om jag var intresserad. Eftersom jag tycker det är bra när man går fler på informationer, så man kan bolla det man hört mellan sig, så frågade jag om jag fick ta med min kollega på el. Det fick jag.

För mig som pedagog är det viktigt att systemet kan användas i den pedagogiska verksamheten, likväl som den stödjer vårt administrativa arbete som växer lavinartat.

För att eleverna ska använda det så måste det gå att använda i arbetet med eleverna. Jag tycker inte att det 2012 räcker med att systemet ger information.

Jag tycker att det var intressant att ta del av IST ambitioner att försöka knyta arbetsmoment i den dagliga praktiken med måltexter i styrdokumenten. Det känns faktiskt som om de tagit klivit in den 3:e generationen IT-stödsystem på Internet. Jag skulle gärna pröva att jobba i deras system, men vågar inte riktigt föreslå det alternativet, då det är stort, omfattande och säkert kräver mycket tid att både lära och utnyttja.

Jag gillar Its learnings modell även om det idag saknas vissa tjänster som skolan behöver. Appar behöver t ex utvecklas, vilket de håller på med. Det är verkligen inte lätt att välja och hur man än väljer så kommer det ändå inte att var ”rätt i tiden” särskilt länge. Då är det kanske bäst att börja med ett så lätt stöd som möjligt, så att man får alla att använda det dagligen.

System, organisation, teknik

Uppföljningsmöte var planerat hos kurator.
Planerat närvarande var: kurator, elev, elevens mamma, rektor och två handledare
Närvarande var: kurator och två handledare
Tid: 50 min
Där försvann nästan 1 timme av min arbetstid till i princip ingen nytta. Visserligen blev det en massa prat om system eller snarare avsaknad av stödjande system i vardagen och jag fick också möjlighet att klaga över den onytta jag känner med det utredningsarbete jag gör om elevers studiesituation. Kurator bedyrade dock att det är ett värdefullt arbete jag gör, när jag upprättar dokumentationen.

Ja, men kära någon, vad sjutton har dokumentation i det oändliga för värde om det inte förändrar elevens attityd till skolan???

Blir resultatet nu att alla elever som får sina studiebidrag indragna, kommer att sluta på gymnasiet? Jag har ju tidigare skrivit om att jag läst statistik som stödjer den tanken. Och – åter igen – vad leder den utvecklingen till?

Senare samma dag försvann ytterligare 40 minuter till samtal med frustrerande kollega som nu väntat 4 veckor på nätverkskontakter och datorer till sina elever och än verkar inget vara på gång. Hon var beredd att kontakta Arbetsmiljöverket!

Och så var det då den stationära datorn som någon försökt bryta sig in i för att ta ett minne kanske – jag vet inte för försöket misslyckades pga att jag hade dragit till ett buntband som försvårade öppnandet av locket på systemenheten.

Ja – däremellan försökte jag sätta mig in olika alternativ för ev studieresa för arbetslag.

Tjuvlyssnat 3

Två killar i årskurs 1 på väg ut ur lektionssal.
- Det är gympa nu.
- Jag ska inte vara med. Jag har inga gympakläder med mig.
- Varför har du inte det?
- De var lortiga och mamma har inte hunnit tvätta dem.
- Nehej… och varför tvättade du dom inte själv då????

Sanningar

Den brittiske skolministern tycker att alla elvaåringar borde ha läst en bok av Charles Dickens, kan man läsa i lokalpressen.

Det tycker inte författare av Dickensbiografi och motiverar med att ”eleverna inte är utbildade för sådant som kräver längre koncentrationsperioder”. ”De uppfostras ju med hemska tv-program”!

Tänk om det är så att alla 11-åringar har ”sett” Dickensverk. Det kanske t o m är så att fler 11-åringar idag har haft kontakt med Dickens-verk på något sätt, jämfört med dem som var barn för mer än 10 år sedan? De kanske endast hade möjlighet att komma i kontakt med författarens bokverk via en lärare?

Förresten är förra årets julkalender i Sverige ett ”hemskt tv-program” kanske? Men – hur går det ihop - den historien verkade ju ha fått idéer från Oliver Twist.

Nu vet jag ju inte om skolministern menade att det var författarens verk och budskap som var viktiga att förmedla, eller om det var själva läsanden av en längre historia? Men visst kommer det många konstiga uttalande hoppande från diverse håll i vår samtid – och alla verkar utgöra sig för att vara sanningar.

Oväntade reaktioner

Ja – så var det då sista lektionen för den påtvingade datakunskapen i årskurs 1.

Jag har nu kämpat sedan i augusti när de började med att motivera dem till att lära för kunskapens skull, då de inte får varken poäng eller betyg för det de gör hos mig. Jag har haft otaliga diskussioner om varför det är bra att bara kunna vissa saker, både för fortsatta arbetet i skolan men också för livet framöver.

Nu var det alltså sista lektionen idag – phu tänker jag. Jag har det i hamn och jag är nöjd med mitt arbete. Då kommer helt plötsligt ifrågasättanden om varför vi inte ska fortsätta!!! - Inte kan vi bara ha tre lektioner i Excel – det är för lite!! - Vad ska vi göra nu??!!

Det hade ju varit väldigt roligt om jag fått någon sådan, om än en bråkdel, reaktion tidigare.Törs jag tolka det som att de nu äntligen har växt och börjat förstå vad det innebär att vara gymnasieelev. Jag hoppas det i alla fall.

Mäta tid

När eleverna varit sjuka vid 3 tillfällen under en termin måste de skaffa läkarintyg. Om de inte gör det ska all frånvaro därefter bedömas som skolk.

Det är många elever som redan varit frånvarande 3 ggr under de 5 veckor som gått sedan terminen började. Så nu startar också arbetet med att kräva in intyget, hålla reda på när/om intyget lämnas och om det inte inlämnas anmäla till CSN via kanslisten på skolan. Förutom denna regel ska vi hålla reda på ogiltig frånvaro, dvs frånvaro som inte är anmäld av elev eller förälder. Om det blir får många (3 eller fler) eller har ett mönster, ska det rapporteras till CSN via kanslisten på skolan. När eleven åter visar kontinuerlig närvaro i skolan under 30 dagar ska det meddelas CSN via kanslisten på skolan, så att eleven åter kan få studiebidrag. Allt är förstås handledarens ansvar!

Om vi nu misstänker att eleven har sådana problem att någon i elevstödsteamet (kurator, skolsköterska, specialpedagog, syo) bör kopplas in, skall vi anmäla till rektor som ska begära stödet av ”rätt” resurs.

Tänk om jag kunde hitta något sätt att räkna ut all den klocktid som detta tar för lärare under 1 månad! Tid som inte alls har med lärande att göra, utan är socialt arbete när det gäller samtal med eleverna och administrativt arbete när det gäller allt det andra. Enda sättet att möjligtvis kunna mäta denna tid är att jag har med mig ett tidtagarur som hänger fast på mig, så jag inte glömmer aktivera den varje gång jag utför ett arbete som har med frånvaro att göra.

Till sist undrar jag bara över vilka effekter som uppnås?
Kommer eleverna att lyckas bättre i skolan?
Blir eleverna mer motiverade till att lära?
Finns det andra effekter som kommer att synas på andra ställen i samhällssystemet?

Självklart tycker jag inte att skolk ska få förekomma. Men vad är orsaken till skolk? Vad är orsaken till att eleverna så ofta känner sig för sjuka för att gå till skolan?
Vad är det för samhälle vi håller på att skapa?

CSN

Idag har jag lämnat in underlag för den första CSN-indragningen från ”mitt” program. Det är inte roligt. Eleven har dock så mycket skolk att det är nödvändigt. 30 kalenderdagar från första räknade frånvaron är regeln. Skolan och även supporten för CSN-frågor säger att det är handledaren i egenskap av "den person som står eleven närmast", som bestämmer när studiestödet ska dras.

Jag protesterar mot det här uttryckta sanningen. Jag ser mig som den person som rapporterar frånvaro enligt de riktlinjer som vi har att följa. Sedan är det CSN som bestämmer om stödet ska dras eller ej. Jag som handledare som har sett till att studiemedlet har dragits, skall också förstås följa upp och meddela när studiestödet åter ska inträda. Jag både anar och förstår att många lärare kommer att dra sig för att gå in i den här administrativa cirkusen.

Förresten står jag inte eleverna "speciellt nära". Jag är lärare som har eleverna 1-2 gånger i veckan och då i form av lärarroll. Allt mer tycks alla som tycker sig bestämma över lärare försöka få oss att bli några slags extraföräldrar, kuratorer, sjuksköterskor och syokonsulenter.

Nej – jag är lärare och jag både vill och ska ha en lärarroll i relationen till eleverna. Jag vill också ha tid att utveckla lärandet - det jag är utbildad för och brinner för.

Jag efterlyser effektiva datasystem som håller reda på både frånvaro, närvaro, indragning mm! Det kan inte vara rimligt att vi lärare ska hålla på med ännu ett tungrott system som naturligtvis inte kommer att bli varken säkert, rättvist eller något annat positivt. Blä!

För små arbetslag

Sista arbetslaget är informerat om mina tankar om hur man kan använda en klasshemsida när man vill börja försöka jobba med mål i de nya styrdokumenten. Att hitta ett arbete som berör flera olika kurser, lärare och eleverna i årskurs 1 och som hjälper, stöder, skapar intresse, innovation osv är inte lätt, men kanske nödvändigt!? Ja – det kan jag ju inte veta helt säkert, men det är det jag kan jobba för just nu och som väl ändå tar skolan ett steg vidare i utvecklingen.

Det här arbetslagets största hinder, som jag ser det, är att det inte finns nog med olika slags lärare i laget. Det är endast 2 karaktärslärare och 1 idrottslärare. Arbetslaget har varken svenska-, språk- eller mattelärare. Ja – hindren är många!

Kan ett sådant ”ofullständigt” arbetslag ändå komma någon stans? Det ska bli intressant att följa och se.

Uniview

En elev gör en hemsida om sitt stora intresse rymden, i kursen Projektarbete 100 p. Jag är handledare för honom och efter att ha läst om vårt universitets unika program Uniview tog jag kontakt och frågade om vi fick komma på en visning.

Nu har vi varit med om en resa i universum med det fantastiska digitala rymdprogrammet Uniview. Programmet kostar 350 000 kr och är kopplat till NASAs sateliter som i sina banor runt jorden är riktade utåt, från jorden. På detta sätt kan vi besöka planeter och med ögat se hur de ser ut. Susanne var den mycket duktiga personen som tycktes kunna allt om rymden och hanterade programmet suveränt. Man smittades av hennes entusiasm och kunnande samtidigt som allt är större än vad en stackars ”vanlig” hjärna klarar av.

Jag tycker det är extra intressant att höra att programmet är svenskt (Sciss Ab i Norrköping) och i Sverige finns det endast i Linköpings (placerat i Norrköping) och Karlstad universitet. Den största kunden är USA.

Den som har möjlighet att få vara med om en visning skall absolut ta den chansen. Det är helt fantastiskt! En liten glimt av det kan man få på Youtube också.

http://www.dn.se/ekonomi/teknik/svensk-rymdresa-blev-youtube-succe?rm=print
http://www.youtube.com/watch?v=17jymDn0W6U

Hemsidor eller?

Jag har ju tillsammans med eleverna startat upp hemsidor för varje årskurs 1 på skolan. Jag tror på att det kan vara ett digitalt stöd för t ex starta upp arbeten som uppfyller krav i de nya styrdokumenten. Där finns exempelvis krav på att låta eleverna sätta ihop större kunskapsområden från olika ämnen, krav på digital kompetens och elevernas medbestämmande.

Det är dags att lämna över hemsidan och mina idéer och tankar till arbetslagen och jag tvivlar aldrig på att någon inte ska tycka detta är både roligt, inspirerande och givande.

Men – hjälp! Det nämns 100 hinder och 0 möjligheter!
Ja – naturligtvis vet jag att vi befinner oss i en väldigt svår situation och knappt kan hålla näsan ovan vattnet! Men – kan då ingen se att detta medel kan vara ett stöd på både det ena och det andra sättet?

Och – "de nya målen behöver vi ju inte följa, för de är ingen ändå som kan tyda"!?

Är det konstigt om jag ligger vaken hela natten och funderar över om det är mig det är fel på? Jag har i mina masterstudier lärt mig att styrdokument är man skyldig att läsa, diskutera, bearbeta osv för att förstå och följa. Friheten ligger i att välja arbetssätt och metoder för att nå målen.

Varför i hela friden ska alla elever ha en egen dator i skolan? Vad ska de ha den till tro - som ger digital kompetens?

Speltid

Jag läste i en rapport att var 4:e pojke mellan 10-18 år spelar dataspel mer än 3 timmar per dag.

Tänk om man kunde trolla så att timmarna istället fördelades så här;

1 h spel
1 h fysisk aktivitet
1 h skolarbete

Förresten - jag undrar om speltimmarna i skolan är medräknade…..?

Arbetsmiljöproblem

Oh så mycket ovett jag fick riktat mot mig häromdagen. Jag frågade lugnt om det är ok att tala så till en lärare. Jag kunde inte låta bli att fundera över huruvida timmen som alla klasser med lärare skulle prata språkbruk och beteenden mot varandra, över huvud taget ägt rum i denna klass?

För det mesta rinner otrevligheter av mig, men den här gången blev jag riktigt ledsen. Är det rimligt att jag inom mitt yrkesarbete ska behöva ta emot en massa negativ aggression och behöva gå till försvar för det jag är satt att göra i mitt arbete? Vi har ett arbetsmiljöproblem här, som nog fler lärare på skolan känt av.

Dåliga lärare!?

Har media och skolministern lyckats med att pränta i lärare att de är dåliga lärare när de inte lyckas entusiasmera eleverna och få dem att vilja lära sig? Jag hörde en lärare uppgivet säga ”det måste vara jag som är en dålig lärare – de vägrar skriva talen i matteboken” - efter att jag börjat berättat om en egen erfarenhet under veckan.

• jag är samma pedagog i två olika klasser under samma vecka
• jag använder mig av liknande pedagogik (lärarledd lektion med videoprojektor)
• det är samma kunskapsområde som berörs

Resultat: I den ena klassen arbetar alla intresserat och försöker lära sig programmet genom att följa med och göra uppgifter.
I den andra klassen arbetar 1 av 16 elever, övriga struntar fullständigt i både mig och lektionen.

Är det mitt fel som pedagog – enbart? Eller finns det också en förklaring i elevgrupperna?

Jag törs diskutera detta öppet, men värre är det för unga lärare i yrket som tror på medias bild av den oduglige läraren som inte kan få eleverna att göra/lära och därmed också tycks hålla tyst om sin upplevda verklighet. Hur blir det framöver om vi har en hög lärare som successivt förlorar tron på sin förmåga? Söker de sig till andra yrkesområden tro?