Den förtvivlade yngre läraren berättar och berättar om sin omöjliga situation. Några elever är otrevliga och respektlösa. De påverkar klasskamraterna negativt och påverkar läraren så negativt att hon bär en slags ångest med sig hem. Någonting otrevligt stannar kvar i bröstet och förstör även helgledigheten för henne. Hon är nära till tårar när hon berättar om sin situation.
Det är inte acceptabelt att ha en sådan arbetsmiljö som man blir sjuk av. Den förra läraren som drabbades av precis samma fenomen har varit sjukskriven heltid i 6 veckor nu.
Det är väl inte så stor tröst att säga att vi alla uppmärksammar samma oroväckande förändring i vårt arbete. Arbetsmässigt är det endast rektor som kan agera så att förändring i förutsättning för att klara sitt jobb sker. Jag känner mig så maktlös - eller det kanske jag inte är?! Jag kan ju fråga om hon vill ha sällskap i lektionssalen några gånger. Inte för att jag tror att jag skulle klara situationen något bättre än vad hon gör, utan för att två vuxna kan tackla situationen tillsammans och kanske se nya möjligheter. Vila ut nu kära kollega, så tar vi nya tag om en vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar