En sak till måste jag bara skriva om. I ettan hade jag en elev som nästan inte hade någon datorkunskap, men han ville lära allt, allt och åter allt. Jag stöttade förstås och svarade på otaliga frågor och han slet till 110 % vecka ut och vecka in. Betyg? MVG förstås!
Vid det personliga samtalet vid kursslut sa jag: Vet dina föräldrar om vad duktig du är i skolan? Jag tycker du ska berätta vad jag sagt när du kommer hem! Jag sa också att han måste vara försiktig och inte läsa ”ihjäl sig” – du måste unna dig att ha roligt också så du orkar alla tre åren!
Idag tar han studenten och var den i SP3 som fick gå fram för att få stipendium för bästa elev i klassen. När vi sedan träffades i trappan för att säga adjö till honom, passade jag på att fråga om han kom ihåg vad jag sagt i ettan (har inte haft eleven i något ämne i 2:an eller 3:an). Jo - då, det sa han att han kom ihåg. Hans oerhörda ork och engagemang för att lära nytt höll alltså hela vägen ut. Jag önskar dig all lycka i världen, Emil! (Jag brukar aldrig nämna namn i min blogg här, men idag gör jag ett undantag.)